Livränta och engångsbelopp

Livränta och engångsbelopp vid personskada

Ersättning för personskada vid sjukdom eller olycksfall kan betalas ut i form av livränta eller engångsbelopp eller som en kombination av dessa ersättningsformer. Ersättningarna är skattepliktiga, om inte annat följer av 11 kap. 37 och 38 §§ IL (10 kap. 2 §, 11 kap. 1 § och 8 kap. 15 § IL).

Begreppet livränta är inte definierat i lag, men det kan karaktäriseras som ett periodiskt belopp som från viss bestämd tidpunkt betalas ut antingen under en persons återstående livstid eller under viss på förhand bestämd tidsperiod.

Livränta på grund av livförsäkring kan antingen vara skattefri (kapitalförsäkring) eller skattepliktig (pensionsförsäkring). I sistnämnda fall är livräntan skattemässigt sett pension. Ordet livränta förekommer också i pensionsavtal på arbetsmarknaden, men det är då fråga om tjänstepension.

Reglerna om beskattning av livränta fanns redan vid tillkomsten av 1928 års kommunalskattelag. De förarbeten som ligger till grund för nu gällande regler finns i huvudsak i prop. 1976/77:50 (Ändrade beskattningsregler för vissa ersättningar vid personskada) och i prop. 1976/77:64 (Statligt personskadeskydd m.m.).

För personskadelivräntor som har fastställts före 1955, 1976 och 1977 finns särskilda bestämmelser i 4 kap. 12-14  §§ ILP.

Tabellen längre ner på sidan beskriver mer i detalj hur livräntor och engångsbelopp beskattas.

Annan livränta än personskadelivränta

Annan årlig livränta än personskadelivränta beskattas i sin helhet (10 kap. 2 § IL och 11 kap. 1 § IL). Om en sådan livränta byts ut mot ett engångsbelopp är hela beloppet skattepliktigt (11 kap. 39 § första stycket IL).

Livränta

Livräntor vid personskador beskattas olika beroende på vilken slags försäkring som ligger till grund för livräntan.

Antingen ska beloppet som beskattas reduceras beroende på ålder (11 kap. 37 § första stycket IL), eller också ska bara den del som avser förlorad inkomst tas upp som intäkt (11 kap. 37 § andra stycket IL).

Höjning av eller tillägg till livränta som ska betalas ut under livräntans fortsatta bestånd behandlas också skattemässigt som livränta. Detta gäller även om höjningen eller tillägget till ersättningen betalas ut i form av ett engångsbelopp.

Om ränteåterbäring betalas ut i samband med livränta reduceras inte ränteåterbäringen utan den är i sin helhet skattepliktig.

Vissa livräntor vid personskada beskattas till ett reducerat belopp med hänsyn till ålder

Livräntor som betalas ut vid sjukdom eller olycksfall ska i vissa fall bara beskattas till ett belopp som är reducerat med hänsyn till livräntetagarens ålder. De livräntor som beskattas på detta sätt är livräntor på grund av försäkringar som inte är

• trafikförsäkring
• ansvarsförsäkring
• obligatorisk försäkring enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, eller
• arbetsskadeförsäkring enligt SFB

Vilken procentsats som det utbetalade livräntebeloppet ska reduceras med framgår av 11 kap. 37 § första stycket IL.

Vissa livräntor vid personskada beskattas till den del de avser ersättning för förlorad inkomst

Andra livräntor på grund av personskada än sådana som avses i första stycket i 37 § ska tas upp till beskattning till den del de avser ersättning för förlorad inkomst som skulle ha tagits upp som intäkt, eller för förlorat underhåll. Detta framgår av andra stycket i samma paragraf. Den del av livräntan som hänför sig till ideell skada, vårdkostnader m.m. är alltså skattefri.

Rättsfall: Vad menas med ”som skulle ha tagits upp som intäkt”?

Högsta förvaltningsdomstolen har tagit upp frågan om vad som menas med ”som skulle ha tagits upp som intäkt” i andra stycket i 37 §. Livränta som utgår på grund av trafikskada som inträffat under tid då den skadade var anställd vid EU-kommissionen i Bryssel ansågs skattepliktig i Sverige trots att arbetsinkomsten var befriad från nationell skatt. I IL skiljer man mellan dels frågan om enskilda personers skattskyldighet, dvs. om en person ska beskattas och i så fall för vad, dels frågan om vad som är skattepliktiga inkomster. En fysisk person som är obegränsat skattskyldig är skattskyldig för alla sina inkomster i Sverige och från utlandet (3 kap. 8 § IL). Denna regel betyder inte att alla dessa inkomster är skattepliktiga utan detta regleras på andra ställen i lagen. Skattepliktiga inkomster beskrivs med uttrycket ”ska tas upp som intäkt” medan inte skattepliktiga inkomster benämns antingen som skattefria eller beskrivs med orden ”ska inte tas upp”. Att en inkomst ska tas upp som intäkt betyder alltså ingenting annat än att inkomsten är skattepliktig till sin karaktär. Om mottagaren av inkomsten är skattskyldig för den saknar betydelse. Den aktuella försäkringsersättningen gällde en arbetsinkomst som skulle ha tagits upp som intäkt och ersättningen är därmed inte skattefri enligt 8 kap. 15 § första stycket 3 IL. Den ska därför tas upp som intäkt enligt 11 kap. 1 § IL (HFD 2012 not. 44).

Engångsbelopp

Engångsbelopp vid personskada ska helt eller delvis tas upp till beskattning. Med engångsbelopp menas ett kapitalbelopp som utbetalas vid ett enstaka tillfälle för att täcka en eller flera skador. Begreppet engångsbelopp gäller även två eller flera kapitalbelopp som utgår för samma ändamål under förutsättning att utbetalningen inte sker med sådan regelbundenhet att det blir fråga om periodisk ersättning.

Viss del av ersättning för framtida inkomstförlust är skattefri

Om ett engångsbelopp på grund av personskada avser ersättning för framtida förlust av inkomst som skulle ha tagits upp som intäkt, ska 60 procent av beloppet tas upp till beskattning. Om någon får två eller flera sådana belopp till följd av samma personskada, gäller detta för varje belopp. Bestämmelsen syftar till att skapa neutralitet i den skattemässiga behandlingen av periodiska utbetalningar i form av livränta och engångsbelopp (prop. 1976/77:50).

Den skattefria delen får vara högst 15 prisbasbelopp

Det finns ett tak för hur stor del av ett engångsbelopp som kan vara skattefritt. För samma personskada får den skattefria delen inte överstiga 15 prisbasbelopp för det år som engångsbeloppet kunde disponeras (11 kap. 38 § IL).

Om flera engångsbelopp betalas ut för samma skada ska de behandlas som om ett enda belopp hade betalats ut. För varje utbetalningsår beräknas hur många prisbasbelopp som har konsumerats, och skattefriheten upphör när sammanlagt 15 prisbasbelopp har uppnåtts (prop. 1976/77:50 s. 35).

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden om hur den skattefria delen ska beräknas när flera engångsbelopp betalas ut för samma personskada under flera år. Domstolen anser att 11 kap. 38 § IL ska tolkas så att skattefriheten upp till 15 prisbasbelopp ska baseras på samtliga engångsbelopp som betalas ut för en och samma personskada oavsett om utbetalningarna görs under olika år. Denna tolkning stämmer också med hur motsvarande bestämmelser i kommunalskattelagen var formulerad och vad som uttalades i förarbetena till den (HFD 2019-02-19, mål nr 2658-18).

Rättsfall: Engångsbelopp i stället för framtida underhåll var skattefritt

Ett engångsbelopp från Brottsskadenämnden för förlust av framtida underhåll till maka till följd av personskada hos maken var skattefritt. Högsta förvaltningsdomstolen motiverade domen med att ersättning till följd av personskada som utgår i annan form än periodisk utbetalning (engångsbelopp) bara är skattepliktigt om det ska ersätta förlorad inkomst som skulle ha varit skattepliktig. I detta fall var det fråga om ett engångsbelopp som skulle ersätta det underhåll som makan annars hade haft rätt till från sin make i ett bestående äktenskap. Sådant underhåll hade inte varit skattepliktigt för makan (RÅ 1984 1:17).

Reglerna om ackumulerad inkomst gäller inte

För engångsbelopp som bara ska tas upp till beskattning med 60 procent gäller inte reglerna om ackumulerad inkomst. Reglerna gäller inte heller engångsbelopp som man får på grund av personskada i stället för att få en skattepliktig livränta (11 kap. 38 § och 11 kap. 39 § första stycket IL).

Byte från livränta till engångsbelopp

Om en livränta eller en del av en livränta som betalas till följd av personskada och som ska tas upp som intäkt byts ut mot ett engångsbelopp, tillämpas bestämmelserna i 38 § om att 60 procent tas upp till beskattning. Vid utbyte av annan livränta eller del av en livränta som ska tas upp som intäkt ska hela engångsbeloppet tas upp (11 kap. 39 § första stycket IL).

Om en skattefri livränta eller del av en skattefri livränta byts till ett engångsbelopp är även engångsbeloppet skattefritt. Detta gäller också engångsbelopp vid utbyte av sådan livränta som avses i 11 kap. 37 § första stycket IL (11 kap. 39 § andra stycket IL).

Tabell: Beskattning av livränta och engångsbelopp

Av tabellen framgår hur olika livräntor beskattas beroende på form av utbetalning.

Utbetalning	Vid löpande utbetalning	Vid utbyte av skattepliktig livränta mot engångsbelopp (40/60 %-regeln).
Livränta enligt 11 kap. 37 § första stycket IL.	Beskattas till reducerat belopp. Storleken av den skattepliktiga andelen beror enligt en fallande skala på den försäkrades levnadsålder (11 kap. 37 § IL).	Hela beloppet är skattefritt (11 kap. 39 § andra stycket IL).
Livränta på grund av personskada och som fastställs fr.o.m. den 1 januari 1976 eller som fastställts på grund av arbetsskada som inträffat fr.o.m. den 1 juli 1977.	Beskattas om livräntan avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller ersättning för förlorat underhåll (11 kap. 37 § andra stycket IL).	60 % av engångsbeloppet är skattepliktigt och 40 % är skattefritt. Den skattefria delen p.g.a. samma skada får dock inte överstiga 15 prisbasbelopp för det år beloppet blivit tillgängligt för lyftning. Vid sådan beräkning ska man även beakta tidigare utbetalningar av engångsbelopp (11 kap. 38 § och 39 § första stycket IL).
Ersättning i form av direktutbetalt engångs-belopp för framtida förlust av skattepliktig inkomst till följd av personskada.		60 % av engångsbeloppet är skatte-pliktigt och 40 % är skattefritt. Den skattefria delen p.g.a. samma skada får dock inte överstiga 15 prisbasbelopp enligt SFB för det år beloppet blivit tillgängligt för lyftning. Vid sådan beräkning ska man även beakta tidigare utbetalning av engångsbelopp (11 kap. 38 § IL).
Livränta enligt 4 kap. 13 § första stycket ILP på grund av personskada som fastställts före den 1 januari 1976 som inte avser ersättning för förlorat underhåll.	Hälften av livräntebeloppet för året anses hänförligt till skattefri del. Genom en spärregel får den skattefria delen dock aldrig överstiga 0,5 prisbasbelopp enligt SFB för det år livräntan avser. Vid flera livräntor gäller schablonregeln det sammanlagda beloppet. Högsta skattefria del för livränta för 2019 blir därför 23 250 kr om livräntan är minst 46 500 kr (4 kap. 13 § andra stycket ILP).	Så stor del av engångsbeloppet vid utbyte av hel livränta hänförs till den inte skattepliktiga intäkten, som motsvarar förhållandet mellan den enligt schablon skattefria delen av det till året för utbytet hänförliga livräntebeloppet och hela livräntebeloppet, beräknat som om livräntan utgått under hela året. Detta innebär att om en ”äldre” personskadelivränta på 82 500 kr/år under 2019 byts mot ett engångsbelopp, blir 28 % av engångsbeloppet skattefritt (23 250/81 500); på 72 % tillämpas 40/60 %-regeln (4 kap. 13 § tredje stycket ILP, 11 kap. 38 § och 39 § första stycket IL).
Livränta, som utgår enligt lagen om yrkesskadeförsäkring m.fl. författningar även om den fastställts den 1 januari 1976 eller senare om skadan inträffat före den 1 juli 1977.*	Samma regler gäller som för livränta enligt 4 kap. 13 § första stycket ILP på grund av personskada som fastställts före den 1 januari 1976 som inte avser ersättning för förlorat underhåll. Se ovan.	Samma regler gäller som för livränta enligt 4 kap. 13 § första stycket ILP på grund av personskada som fastställts före den 1 januari 1976 som inte avser ersättning för förlorat underhåll. Se ovan.
Annan årlig livränta än personskadelivräntor.	Beskattas i sin helhet (10 kap. 2 § IL och 11 kap. 1 § IL).	Hela beloppet är skattepliktigt (11 kap. 39 § första stycket andra meningen IL).
*Livränta som utgår på grund av trafik- och ansvarighetsförsäkring och där försäkringsfallet inträffat före 1962 beskattas till reducerat belopp enligt tabellen i 11 kap. 37 § IL. Detsamma gäller yrkesskadelivränta om skadan inträffat före 1955. Engångsbeloppet i dessa fall är skattefria (11 kap. 39 § andra stycket IL).