OBS: Detta är utgåva 2020.12. Visa senaste utgåvan.

Skatteverket ska godkänna den som ansöker om godkännande för F-skatt om denna bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet i Sverige, och även övriga förutsättningar för godkännande är uppfyllda.

Den som bedriver eller avser att bedriva näringsverksamhet i Sverige kan godkännas för F-skatt

Skatteverket ska, efter ansökan, godkänna den som bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet i Sverige för F-skatt om övriga förutsättningar för godkännande är uppfyllda (9 kap. 1 § första stycket SFL).

För att verksamheten ska anses vara bedriven i Sverige krävs det att näringsverksamheten fysiskt bedrivs i Sverige. Den som enbart bedriver en näringsverksamhet från utlandet kan inte godkännas för F-skatt även om verksamheten riktas mot personer som befinner sig i Sverige.

För att bli godkänd för F-skatt måste även förutsättningarna i andra stycket i 9 kap. 1 § SFL vara uppfyllda, läs mer nedan under rubriken När kan en person inte bli godkänd för F-skatt även om näringsverksamhet bedrivs?

Inget krav på skattskyldighet i Sverige

Oavsett om en fysisk eller juridisk person är begränsat eller obegränsat skattskyldig i Sverige, har den som bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet här i landet rätt att bli godkänd för F-skatt under förutsättning att villkoren för godkännande är uppfyllda. Det innebär att en utländsk fysisk eller juridisk person kan godkännas för F-skatt oavsett om personen ska beskattas i Sverige eller inte. Det avgörande är att sökanden har för avsikt att bedriva näringsverksamhet i Sverige.

Juridiska personer bedriver alltid näringsverksamhet (undantag för lagerbolag)

Juridiska personers verksamhet beskattas alltid i inkomstslaget näringsverksamhet. Skatteverket ska därför i normalfallet inte göra någon utredning om en juridisk person bedriver näringsverksamhet eller inte. Detta gäller även handelsbolag och kommanditbolag.

Ett aktiebolag som har bildats för att överlåtas och först därefter starta egen verksamhet (lagerbolag) ska i normalfallet inte godkännas för F-skatt förrän tidigast när lagerbolaget sålts, de nya ägarna tillträtt och bolaget därmed upphört att vara ett lagerbolag. Dessförinnan har bolaget inte visat någon verklig avsikt att bedriva näringsverksamhet (SKV A 2012:6).

En juridisk person som är godkänd för F-skatt men som inte längre bedriver verksamhet kan i vissa fall jämställas med ett lagerbolag, läs mer om återkallelse av godkännande för F-skatt för juridiska personer.

En ideell förening som bedriver näringsverksamhet kan godkännas för F-skatt även om föreningen inte är skattskyldig för näringsverksamhet.

Ett konkursbo som driver gäldenärens verksamhet vidare kan godkännas för F-skatt.

Delägare i ett handelsbolag bedriver inte näringsverksamhet

Om den som ansöker om godkännande för F-skatt är delägare i ett handelsbolag eller kommanditbolag ska Skatteverket inte besluta om godkännande för F-skatt om sökandens inkomster bara grundar sig på intäkter från bolaget. Det är bara handelsbolaget eller kommanditbolaget som kan godkännas för F-skatt.

Fysiska personer ska bedriva eller ha för avsikt att bedriva näringsverksamhet

Det är i normalfallet tillräckligt att en fysisk person som ansöker om godkännande för F-skatt uppger att hen bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet i Sverige för att godkännas för F-skatt.

I samband med ansökningar om godkännande för F-skatt från fysiska personer kan det uppstå tveksamheter om den beskrivna verksamheten uppfyller kraven för näringsverksamhet eller inte.

Med näringsverksamhet menas en förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt (3 kap. 14 § SFL och 13 kap. 1 § första stycket IL).

Förvärvsverksamhet innebär att verksamheten ska ge någon form av ekonomiskt utbyte – det ska finnas ett vinstsyfte. Att verksamheten ska ha ett vinstsyfte (förvärvsverksamhet) är i första hand en avgränsning av inkomstslaget näringsverksamhet mot självständig verksamhet (hobby) i inkomstslaget tjänst.

Med yrkesmässigt menas att verksamheten bedrivs regelbundet, varaktigt och med en viss omfattning. Kravet på varaktighet är en avgränsning mot inkomstslaget kapital.

Vid bedömningen av om en uppdragstagares verksamhet bedrivs självständigt ska det särskilt beaktas vad som avtalats med uppdragsgivaren, i vilken omfattning uppdragstagaren är beroende av uppdragsgivaren och i vilken omfattning uppdragstagaren är inordnad i dennes verksamhet (13 kap. 1 § andra stycket IL). Fokus vid bedömningen av om den beskrivna verksamheten utgör näringsverksamhet ska ligga på relationen mellan parterna (prop. 2008/09:62 s. 26 och Skatteverkets ställningstagande 2008-12-11, dnr 131 751308-08/111.

Det är bara om Skatteverket har skälig anledning att anta att den bedrivna verksamheten inte utgör eller kommer att utgöra näringsverksamhet bedriven i Sverige som en ansökan om godkännande för F-skatt ska avslås. Det kan inträffa när den i ansökan angivna verksamheten inte kan betraktas som näringsverksamhet, verksamheten kan anses bedriven av annan person eller att den som ansökt inte har lämnat föreskrivna uppgifter.

Om uppgifterna i ansökan är så bristfälliga att Skatteverket inte kan göra någon bedömning av om förutsättningarna för godkännande för F-skatt är uppfyllda, ska den sökande ges tillfälle att komplettera ansökan. Den situationen kan uppkomma antingen om den som ansöker inte har lämnat tillräckliga uppgifter om vilken verksamhet som ska bedrivas eller om sökanden inte har lämnat några uppgifter alls (prop. 1997/98:33 s. 41). Om den som ansöker, trots begäran om komplettering, inte lämnar tillräckliga uppgifter för att Skatteverket ska kunna göra en bedömning av om förutsättningar för godkännande för F-skatt finns bör ansökan avslås.

Ett avslagsbeslut ska innehålla en klargörande motivering med tillämpliga regler och vilka omständigheter som har varit avgörande för beslutet (32 § FL). Om Skatteverket har begärt in kompletteringar men sökanden inte har svarat ska det av beslutsmotiveringen framgå vilka kompletteringar som begärts in och varför en bedömning av om sökanden kan godkännas för F-skatt inte kan göras utan de begärda kompletteringarna. Detta innebär att även frågan om komplettering av ansökan måste utformas på ett sådant sätt att det vid uteblivet svar är tydligt på vilket sätt ansökan är bristfällig. Motiveringen i beslutet kopplas på så sätt till de efterfrågade kompletteringarna. Att någon inte svarat på en förfrågan är i sig inte en grund för avslag och kan inte användas som motivering.

Tidigare:

Av motiveringen ska det framgå vilken förutsättning som inte uppfyllts, t.ex. att personen inte gjort sannolikt att näringsverksamhet bedrivs eller kommer att bedrivas. Att någon inte svarat på en förfrågan är inte i sig en grund för avslag.

Läs mer om vad som är näringsverksamhet på sidan Vad räknas som näringsverksamhet? och sidan Verksamheter av hobbybetonad karaktär.

Avsikt att bedriva näringsverksamhet

Den som har för avsikt att bedriva näringsverksamhet i Sverige kan godkännas för F-skatt innan verksamheten startat. Detta gäller oavsett om den som ansöker bor i Sverige eller utomlands och oavsett om sökanden är en svensk eller utländsk juridisk person.

Bedömningen av om det är fråga om näringsverksamhet eller inte (framför allt självständighetskriteriet) ska göras utifrån de faktiska förhållandena när den uppgivna verksamheten verkligen har kommit igång och inte utifrån situationen när ansökan görs. Lagen reglerar inte hur lång tid innan en verksamhet har kommit igång som ett beslut om godkännande för F-skatt kan fattas. I normalfallet bör Skatteverket kunna besluta om godkännande för F-skatt om verksamheten beräknas starta inom tre månader från ansökningsdagen, se SKV A 2012:6. En sådan bedömning blir bara aktuell om sökanden är en fysisk person eftersom juridiska personer, vid ansökningstillfället, alltid anses bedriva näringsverksamhet.

Bedömningen är preliminär

Frågan om en fysisk person kommer att bedriva näringsverksamhet kan vara svår att avgöra vid ansökningstillfället. Det avgörande är hur verksamheten faktiskt har bedrivits. Den bedömningen kan göras först i efterhand. Det är därför först efter någon tid och ofta inte förrän i samband med inkomstbeskattningen som det går att konstatera om verksamheten har bedrivits under sådana former att den uppfyller kraven för näringsverksamhet (prop. 1997/98:33 s. 39–41).

I och med att den slutliga bedömningen av om näringsverksamhet bedrivs eller inte kan komma att göras vid ett senare tillfälle än godkännandetillfället är det viktigt att Skatteverket, i tveksamma fall, i samband med godkännandet för F-skatt informerar sökanden om att bedömningen av om den beskrivna verksamheten utgör näringsverksamhet är preliminär och att en annan bedömning kan göras senare. Även om bedömningen av om verksamheten är näringsverksamhet är preliminär gäller godkännandet för F-skatt så länge som det inte är återkallat.

Makar som bedriver näringsverksamhet

Makar som bedriver näringsverksamhet gemensamt kan var och en för sig anses som företagsledande maka. En maka anses som företagsledande maka om denna med hänsyn till utbildning, arbetsuppgifter och övriga omständigheter har en ledande ställning i näringsverksamheten (60 kap. 5 § IL). Om verksamheten bedrivs gemensamt kan därför båda makarna godkännas för F-skatt (60 kap. 6 § IL).

Om två makar driver näringsverksamhet tillsammans och den ena maken är företagsledare och den andra är medhjälpande maka anses endast företagsledaren bedriva näringsverksamhet (60 kap. 6 § IL.) Det är bara den företagsledande makan som kan godkännas för F-skatt.

Den som är omyndig

Den som är under 16 år får inte bedriva näringsverksamhet (13 kap 13 § föräldrabalken). Föräldrabalkens regler är tvingande. Det innebär att en ansökan om godkännande för F-skatt från en person som är under 16 år ska avslås, med motiveringen att sökanden enligt föräldrabalkens regler inte får bedriva näringsverksamhet. Detta gäller oavsett om den omyndiga personen uppger sig redan bedriva viss verksamhet eller inte.

Om den omyndiga personen har fyllt 16 år får föräldrarna, med överförmyndarens samtycke, låta personen driva näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen. Sådant samtycke ska bifogas ansökan. En sökande som har sådant samtycke kan godkännas för F-skatt.

Tillstånd att vistas i Sverige krävs

För att en person ska kunna godkännas för F-skatt krävs att avsikten är att näringsverksamheten ska bedrivas i Sverige. Skatteverket anser att en person som inte har nödvändiga tillstånd att vistas i Sverige saknar förutsättningar att bedriva näringsverksamhet i Sverige, eftersom personen inte lagligen kan vistas här.

En person som är bosatt inom EU/EES samt Schweiz har rätt att vistas i Sverige i sådan omfattning att denne alltid kan godkännas för F-skatt om personen bedriver näringsverksamhet i Sverige och övriga krav för godkännande är uppfyllda.

Personer som ansökt om uppehållstillstånd i Sverige har rätt att vistas i Sverige under den tid som prövningen tar. Om en sådan person har för avsikt att bedriva eller bedriver näringsverksamhet, kan personen godkännas för F-skatt förutsatt att övriga krav för godkännande är uppfyllda. Om Migrationsverket beslutar att avslå ansökan om uppehållstillstånd har personen inte längre rätt att lagligen vistas i Sverige. Förutsättningar för att bedriva näringsverksamhet i Sverige finns då inte längre och personen kan inte bli godkänd för F-skatt. Detta gäller oavsett om beslutet överklagats eller inte. Personen har visserligen rätt att vistas legalt i Sverige under den tid som beslutet ligger i väntan på omprövning, men Migrationsverket har fattat ett beslut som Skatteverket anser bör ligga till grund för bedömningen att det inte finns förutsättningar för att varaktigt bedriva en näringsverksamhet i Sverige.

Personer som är bosatta utanför EU/EES

I de flesta fall krävs visum från första dagen för att medborgare i land utanför EU/EES ska få vistas i Sverige. Om sådant visum eller uppehållstillstånd inte finns ska personen inte godkännas för F-skatt.

När det gäller medborgare från vissa länder utanför EU/EES gäller särskilda regler på grund av de viseringsförenklingsavtal som träffats mellan dessa länder och EU. Medborgare från dessa länder kan under vissa förutsättningar lagligen vistas i Sverige under en tremånadersperiod utan visum, läs mer på sidan ”Länder vars medborgare behöver visum för inresa i Sverige” på regeringen.se. En person som bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet i Sverige och som har sådan rätt att vistas i Sverige under en tremånadersperiod kan anses uppfylla kraven på yrkesmässighet under den perioden förutsatt att övriga förutsättningar för godkännande för F-skatt är uppfyllda. En bedömning måste dock alltid göras i varje enskilt fall om medborgare från dessa länder uppfyller kraven på att lagligen få vistas i Sverige utan visum under en tremånadersperiod.

Exempel: ansökan från en person bosatt utanför EU/EES

En person från Bosnien-Hercegovina ansöker om godkännande för F-skatt för en verksamhet i form av bilverkstad som ska bedrivas i Sverige och som bedöms vara näringsverksamhet. Personen kommer att vistas i Sverige under en tremånadersperiod. Kan personen bli godkänd för F-skatt?

Svar: Ja, under förutsättning att personen har ett pass med id-kortsnummer. Då är personen viseringsfri och får stanna i Sverige i tre månader under en sexmånadersperiod, innan visum behövs. Kravet på yrkesmässighet får därför anses vara uppfyllt.

Den som har en falsk identitet

Skatteverket anser en person med falsk identitet inte ska vara godkänd för F-skatt. Med falsk identitet menas att det bakomliggande personnumret, samordningsnumret eller annat registreringsnummer inte identifierar den person som faktiskt bedriver eller avser att bedriva näringsverksamheten. Läs mer på sidan När ska godkännande för F-skatt återkallas?

Vem ska bli godkänd för F-skatt med villkor (FA-skatt)?

En fysisk person som både bedriver näringsverksamhet och har en anställning kan både vara godkänd för F-skatt och ha A-skatt, så kallad FA-skatt. Ett godkännande för F-skatt kan därför förenas med villkoret att det bara får åberopas i personens näringsverksamhet (9 kap. 3 § första stycket SFL). Godkännandet för F-skatt får alltså inte åberopas i anställningen, utan där gäller vanliga regler för skatteavdrag och arbetsgivaravgifter vid A-skatt.

Den som missbrukar sin FA-skatt kan få sitt godkännande för F-skatt återkallat.

Juridiska personer, till exempel aktiebolag och handelsbolag, kan aldrig ha FA-skatt.

Om ansökan endast avser godkännande för F-skatt

Om sökanden enbart har ansökt om att bli godkänd för F-skatt men det av ansökan framgår att sökanden bör godkännas för Fskatt med villkor, ska sökanden ges möjlighet att yttra sig över detta innan Skatteverket fattar beslut.

Om Skatteverket beslutar att godkänna sökanden för F-skatt med villkor ska Skatteverket i beslutet redogöra för skälen till detta. Av beslutet ska också framgå vilken eller vilka verksamheter Skatteverket inte ansett vara näringsverksamhet. Skatteverket ska också informera sökanden om innebörden av F-skatt med villkor.

Om ansökan avser godkännande för F-skatt med villkor

Om sökanden ska bedriva flera olika verksamheter och ansökt om F-skatt med villkor får Skatteverket inte ta ställning till om ett visst uppdrag ska vara inkomst av tjänst eller näringsverksamhet. Skatteverket får heller inte ta ställning till om sökanden har rätt att åberopa F-skatten i de olika uppdragen. Bestämmelsen gäller både beslutet och dess motivering, se RÅ 1998 ref. 2.

Skatteverket kan dock informera om vilka verksamheter som vid en preliminär bedömning inte ansetts vara näringsverksamhet. Informationen ska lämnas i sådan form att det framgår att den inte är en del av beslutet.

När är F-skatt med villkor överflödig?

Skatteverket behöver inte besluta om F-skatt med villkor bara på grund av tjänsteinkomster i form av pension, sjukpenning m.m., eftersom skatteavdrag enligt 10 kap. 13 § SFL ska göras på dessa inkomster även om mottagaren är godkänd för F-skatt.

Ändrade förhållanden

Skatteverket får besluta att ett tidigare godkännande för F-skatt som inte har förenats med ett villkor ska bytas ut mot ett godkännande för F-skatt med villkor (9 kap. 3 § andra stycket SFL).

När kan en person inte bli godkänd för F-skatt även om näringsverksamhet bedrivs?

Under vissa förutsättningar ska Skatteverket inte godkänna en person för F-skatt (9 kap. 1 § andra stycket SFL).

Även om den som ansöker om godkännande för F-skatt bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet ska ansökan om godkännande avslås om sökanden

  • inom de senaste två åren har brutit mot villkor enligt 9 kap. 3 § SFL (FA-skatt) eller på annat sätt har missbrukat sitt godkännande för F-skatt och missbruket inte är obetydligt,
  • inte har redovisat eller betalat skatter eller avgifter enligt SFL eller motsvarande utländska skatter och avgifter i en utsträckning som inte är obetydlig,
  • inte har följt ett föreläggande att lämna inkomstdeklaration eller sådana särskilda uppgifter som gäller delägare i handelsbolag, eller har lämnat eller godkänt så bristfälliga uppgifter att de uppenbarligen inte kan läggas till grund för beskattning,
  • har näringsförbud eller
  • är försatt i konkurs.

Om förutsättningarna för godkännande för F-skatt enligt ovan inte är uppfyllda så ska personen inte vara godkänd för F-skatt, såvida det inte finns något särskilt skäl att ändå godkänna personen för F-skatt (9 kap. 1 § tredje stycket SFL).

Skatteverket ska både i förslag till beslut och i beslutet redogöra för alla relevanta omständigheter som kan läggas till grund för ett beslut om att inte godkänna någon för F-skatt.

Reglerna gäller inte bara den som själv ansöker om godkännande för F-skatt, utan även annan som ska prövas enligt reglerna om s.k. smitta (9 kap. 2 § SFL).

Missbruk av godkännande för F-skatt

Den som ansöker om godkännande för F-skatt ska inte godkännas om denne inom de senaste två åren

  • har brutit mot villkor som har meddelats enligt 9 kap. 3 § SFL om att F-skatten bara får åberopas i innehavarens näringsverksamhet, eller
  • på annat sätt missbrukat ett godkännande för F-skatt och missbruket inte var obetydligt (9 kap. 1 § andra stycket 3 a SFL).

Det första fallet gäller bara fysiska personer. Det andra fallet berör både fysiska och juridiska personer.

Det som i övrigt gäller vid återkallelse av godkännande av F-skatt vid missbruk gäller även vid godkännande.

Brister i redovisning eller betalning av skatter eller avgifter

Den som inte har redovisat eller betalat skatter eller avgifter enligt SFL eller motsvarande utländska skatter och avgifter ska inte godkännas för F-skatt. Det gäller dock inte om bristerna är obetydliga (9 kap. 1 § andra stycket 3 b SFL, prop. 1991/92:112 s. 121-122, prop. 2010/11:165 s. 328 och SKV A 2012:6).

Vad som är en obetydlig brist i detta sammanhang skiljer sig åt beroende på om det gäller en ansökan om godkännande för F-skatt eller en återkallelse av ett godkännande för F-skatt.

Vid ansökan om godkännande för F-skatt anser Skatteverket att nedanstående brister i redovisning och betalning var för sig inte är obetydliga:

  • Skuldbelopp som överstiger 20 000 kr
  • Fyra eller fler brister i redovisning eller betalning oavsett skuldbeloppets storlek
  • Skuld som har ”rullats” i 12 månader i följd
  • Mervärdesskattedeklaration för helt beskattningsår har inte lämnats

Skuldbelopp som överstiger 20 000 kr

Som obetydlig brist bör, enligt Skatteverkets mening, anses ett sammanlagt skuldbelopp på högst 20 000 kr. En sökande ska normalt inte bli godkänd för F-skatt om sökanden vid prövningen av ansökan har avstämda skatteskulder som överstiger 20 000 kr (SKV A 2012:6). Detta gäller oavsett om skulden är hänförlig till en eller flera betalningsbrister och oavsett om skulden är ny eller har funnits en längre tid.

Fyra eller fler brister i redovisning eller betalning oavsett skuldbeloppets storlek

Om den som ansöker om godkännande för F-skatt har sammanlagt fyra eller fler brister i redovisning eller betalning ska ansökan om godkännande för F-skatt avslås, även om skuldbeloppet inte överstiger 20 000 kr (SKV A 2012:6).

Skuld som har ”rullats” 12 månader i följd

Även en betalningsbrist som inte är avstämd på skattekontot kan läggas till grund för att inte godkänna sökanden för F-skatt. Skatteverkets uppfattning är att detta kan inträffa om den som vill bli godkänd för F-skatt under ett helt års tid ”rullat” en skatteskuld som överstiger 20 000 kr genom att fortlöpande betala endast tidigare förfallna skatter samtidigt som sökanden låter bli att betala innevarande månads skatter.

Mervärdesskattedeklaration för helt beskattningsår har inte lämnats

Om beskattningsunderlaget för mervärdesskatt beräknas sammanlagt uppgå till högst en miljon kronor, ska redovisningsperioden för mervärdesskatt vara ett beskattningsår. Den som inte har lämnat en sådan deklaration kan inte godkännas för F-skatt. För att ansökan ska avslås på den grunden ska Skatteverket först har gjort en bedömning av om det finns mervärdesskattepliktig omsättning att redovisa samt ha fattat beslut om skönsbeskattning och i det fastställt mervärdeskatten skönsmässigt för redovisningsperioden.

Intyg om att skatte- och avgiftsskulder saknas i utlandet

Den som inte har betalat utländska skatter eller avgifter ska inte vara godkänd för F-skatt (9 kap. 1 § andra stycket 3 b).

Fysiska personer som inte är bosatta i Sverige och som inte heller vistas här stadigvarande ska visa att de inte har skatteskulder i sitt hemland. De kan göra det genom att komma in med intyg från skattemyndigheten eller annan myndighet i sitt hemland. Detsamma gäller personer som två år innan de ansökte om godkännande för F-skatt inte var bosatta i Sverige eller stadigvarande vistades här.

Utländska juridiska personer ska visa att de inte har skatteskulder i det land där företaget har sitt säte. De kan göra det genom att komma in med intyg från skattemyndigheten eller annan myndighet i landet där företaget har sitt säte som visar att företaget inte har några skatteskulder. Detta gäller oavsett om den juridiska personen har fast driftställe i Sverige eller inte. Läs mer om reglerna om smitta.

Om det finns en begränsad möjlighet för en utländsk näringsidkare att få intyg från hemlandet kan det i det enskilda fallet finnas särskilda skäl för att ändå godkänna personen för F-skatt.

Hur räknas antalet brister?

En utebliven betalning enligt en arbetsgivardeklaration räknas som en enda brist även om den avser både avdragen skatt och arbetsgivaravgifter.

För övriga skatter och avgifter som omfattas av SFL:s regler gäller att varje enskild utebliven betalning ska ses som en brist var för sig.

En utebliven betalning enligt redovisning i en arbetsgivardeklaration och en utebliven betalning enligt redovisning i mervärdesskattedeklaration samt en försummelse att betala debiterad skatt räknas i detta sammanhang som tre brister (SKV A 2012:6).

En utebliven betalning av mervärdesskatt räknas alltid som en betalningsbrist. Detta gäller oavsett vilken redovisningsperiod – kalendermånad, kalenderkvartal eller beskattningsår - den som är deklarationsskyldig har.

Om en betalningsbrist beror på en obetald skatt som Skatteverket har beslutat om i ett s.k. sammanställningsbeslut (som omfattar flera perioder) eller i ett s.k. integrerat beslut (som omfattar flera skatteslag), räknas varje skatteslag för sig och varje beskattningsår för sig som en brist.

Ett beslut om skattetillägg kan bara räknas som en egen brist när skattetillägg tas ut med 5 procent av det skatteavdrag som skulle ha gjorts (49 kap. 18 § SFL). Ett sådant skattetillägg tas inte ut på grund av oriktig uppgift, utan för att säkerställa effektiviteten i preliminärskattesystemet. Ett beslut om skattetillägg som fattas med anledning av ett beslut om skatt eller avgift är ingen egen brist. Inte heller är ett beslut om skattetillägg som fattas med anledning av ett beslut om ansvar enligt 59 kap. 2 § SFL en egen brist.

Nytt: 2020-07-03

Antalet betalningsbrister påverkas inte av att skuldbelopp på skattekontot överlämnas till Kronofogden för indrivning. Om flera skulder på skattekontot restförs och lämnas över till Kronofogden vid ett och samma tillfälle kvarstår antalet skulder (brister) på skattekontot oförändrat. Det innebär att även om skulderna får ett gemensamt skuldnummer hos Kronofogden så förändras inte antalet skulder på skattekontot.

Avräkningsordningen för inbetalningar till skattekontot följer reglerna i 62 kap. 11 § SFL, medan avräkning av inbetalningar hos Kronofogden sker enligt 19 § IndrL. Det betyder att när en gäldenär betalar en skuld hos Kronofogden (ett skuldnummer) till fullo så försvinner samtliga skulder som ingår i skuldnumret även på skattekontot, och antalet betalningsbrister minskar. Så länge ett skuldnummer kvarstår hos Kronofogden så finns samtliga ingående skulder kvar på skattekontot.

En saknad inkomstdeklaration kan inte räknas med i antalet brister i redovisning eller betalning enligt 9 kap. 1 § andra stycket 3 b SFL. En saknad inkomstdeklaration är en egen bedömningspunkt i lagtexten (9 kap. 1 § andra stycket 3 c SFL).

Vilka brister ska tas med i förslag till beslut respektive beslut?

Ett förslag till beslut om att inte godkänna en sökande för F-skatt på grund av redovisnings- eller betalningsbrister ska innehålla uppgift om alla sådana brister:

  • redovisningsbrister
  • avstämda betalningsbrister
  • förfallna ej avstämda betalningsbrister.

Ett beslut om att inte godkänna en sökande för F-skatt kan dock inte fattas förrän de sammanlagda bristerna är tillräckliga för att inte anses obetydliga. Vid den bedömningen får endast avstämda betalningsbrister räknas med, förutom i det fall ovan där någon har ”rullat” en skuld i minst 12 månader.

Sökanden kan, efter att Skatteverket har skickat ut förslag om att inte godkänna sökanden för F-skatt, betala eller redovisa sina skatter i en sådan utsträckning att de kvarvarande bristerna anses som obetydliga.

Nytt: 2020-03-19

Om sökanden har fyra brister men skuldbeloppet understiger 20 000 kr och sökanden betalar eller redovisar sina skatter så att det vid beslutstillfället endast finns högst tre kvarvarande brister, ska det ses som en sådan obetydlig brist som inte ska hindra ett godkännande för F-skatt.

Tidigare:

Om sökanden har fyra brister men skuldbeloppet understiger 20 000 kr och sökanden betalar eller redovisar sina skatter så att det vid beslutstillfället endast finns högst två kvarvarande brister, ska det ses som en sådan obetydlig brist som inte ska hindra ett godkännande för F-skatt. Det skulle exempelvis kunna vara en oredovisad arbetsgivardeklaration och en obetald mervärdesskatt.

Eftersom det inte går att bestämma vilka skulder som betalas på skattekontot så måste hela skulden regleras för att betalningsbristerna ska anses åtgärdade. Redovisningsbrister kan däremot åtgärdas var för sig.

Inkomstdeklaration har inte lämnats

Den som varit deklarationsskyldig enligt 30 kap SFL men inte har följt ett föreläggande att lämna inkomstdeklaration ska inte vara godkänd för F-skatt (9 kap. 1 § andra stycket 3 c SFL).

Inte heller den som lämnat eller godkänt så bristfälliga uppgifter att de uppenbarligen inte kan läggas till grund för beskattning ska vara godkänd för F-skatt. Ett exempel på en bristfällig uppgift kan vara att näringsbilaga inte lämnats trots att näringsverksamhet bedrivits. Om näringsbilaga saknas så krävs det inte något föreläggande för att det ska finnas grund för återkallelse. Däremot ska Skatteverket ha utrett att näringsverksamhet har bedrivits, och ha beslutat om skönsmässig uppskattning av inkomsterna.

Handelsbolag är normalt inte deklarationsskyldiga men ska till ledning för delägarnas beskattning lämna särskilda uppgifter enligt 33 kap. 6 § SFL. Om bolaget trots föreläggande inte lämnat sådana uppgifter, ska det inte vara godkänt för F-skatt. Detsamma gäller om uppgifterna är så bristfälliga att de uppenbarligen inte kan läggas till grund för beskattning.

Näringsförbud

Den som har meddelats näringsförbud kan inte godkännas för F-skatt (9 kap. 1 § andra stycket 3 d SFL). Detta gäller även om beslutet om näringsförbud har överklagats.

Ett näringsförbud innebär att man bl.a. inte får driva näringsverksamhet, vara bolagsman i ett handelsbolag, vara firmatecknare eller ha styrelseuppdrag (lagen (2014:836) om näringsförbud).

Den som har näringsförbud kan i vissa fall få dispens att driva en viss verksamhet vidare. Om sådan dispens har meddelats kan det finnas särskilda skäl att godkänna sökanden för F-skatt om övriga förutsättningar är uppfyllda.

Konkurs

En person som är försatt i konkurs ska inte vara godkänd för F-skatt (9 kap. 1 § andra stycket 3 e SFL). En person som är försatt i konkurs får inte bedriva näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen under konkursen. Från denna regel finns vissa undantag som motiveras av grundlagsskyddade rättigheter. Bland annat har en person som är försatt i konkurs rätt att bedriva jordbruk. Med tanke på det ansvar för betalning av skatter och avgifter som en person som den som är godkänd för F-skatt har ska den som är försatt i konkurs inte ha F-skatt. Detta gäller även om denne är en jordbrukare, trots reglerna i bokföringslagen.

En fysisk person som försatts i konkurs har åter rätt att bedriva bokföringspliktig verksamhet när konkursen avslutats. Ett nytt godkännande för F-skatt får, efter ansökan, beslutas först efter en vanlig prövning av om förutsättningarna för att vara godkänd för F-skatt i 9 kap. 1 § SFL är uppfyllda. Skäl för att inte besluta om godkännande för F-skatt kan exempelvis vara skatteskulder som kvarstår som obetalda efter konkursen.

Läs även vad som gäller särskilt om smitta vid konkurs.

Prövningen ska i vissa fall även omfatta annan person (smitta)

För att förhindra att ett beslut om återkallelse av godkännande F-skatt kringgås genom att verksamheten bedrivs vidare i annan företagsform ska förhållanden i fåmansföretag och fåmanshandelsbolag beaktas när en företagsledare ansöker om godkännande för F-skatt för egen del eller för ett annat fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag (9 kap. 2 § SFL).

Prövningen av ansökan om godkännande för F-skatt enligt 9 kap. 1 § andra stycket 3 SFL ska

  • om den sökande är ett fåmansföretag även avse företagsledare i företaget och andra fåmansföretag som denne är eller under senaste två år har varit företagsledare i, och
  • om den sökande är eller under de senaste två åren har varit företagsledare i fåmansföretag även avse företaget.

Det som sägs om fåmansföretag gäller också fåmanshandelsbolag (9 kap. 2 § 3 SFL). Prövning ska göras på samma sätt som om prövningen avsett sökanden själv.

Förarbetena till reglerna finns i prop. 1991/92:112 s. 123, 125 f. och 171, prop. 1996/97:100 s. 416 och 537 samt prop. 2010/11:165 s. 329 och 724 f.

Smitta innebär alltså att det inte bara är förhållanden som är direkt kopplade till den som ansöker om F-skatt som ska prövas. Om det är fler som ska prövas i samband med godkännande för F-skatt ska de aktuella förhållandena både hos sökanden och hos övriga som ska prövas vara avgörande. Om någon av dessa inte kan bli godkänd för F-skatt ska inte heller övriga kunna bli det (prop. 2010/11:165, s. 330).

Sambandet mellan en företagsledare och det företag där hen tidigare har varit företagsledare bryts alltså när två år har gått sedan företagsledarskapet upphörde. Om två år har passerat när Skatteverket ska pröva en ansökan saknar alltså förhållandena i företaget relevans för bedömningen av den tidigare företagsledarens rätt till godkännande för egen del eller för ett annat företag eller bolag i vilket hen är företagsledare.

Definition av företagsledare, fåmansföretag och fåmanshandelsbolag

Vid bedömningen av om ett bolag ska betraktas som ett fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag samt om en person ska anses som företagsledare eller inte gäller de definitioner som anges i 56 kap. 2, 4 och 6 §§ IL .

Av 2 kap. 2 § IL framgår att de termer och uttryck som används också omfattar motsvarande utländska företeelser om det inte anges eller framgår av sammanhanget att bara svenska företeelser avses. Detta innebär att även utländska fåmansföretag och fåmanshandelsbolag omfattas av reglerna.

Brister i redovisning eller betalning

Bedömningen av om brister i redovisning eller betalning ska ses som obetydliga eller inte skiljer sig till viss del åt beroende på om prövningen gäller godkännande för F-skatt eller återkallelse. Även vid en prövning av den som smittar skiljer sig bedömningen av om brister i redovisning eller betalning ska ses som obetydliga på motsvarande sätt.

Bedömningen av om brister i redovisning eller betalning smittar görs därför vid godkännandetillfället enligt reglerna för vad som är en obetydlig brist vid ansökan om godkännande för F-skatt.

Vid återkallelsetillfället görs bedömningen enligt reglerna för vad som är en obetydlig brist vid återkallelse av godkännande för F-skatt.

Vid bedömningen av om bristerna är obetydliga eller inte bedöms fåmansföretaget för sig och företagsledaren för sig. Om fåmansföretaget t.ex. har två oredovisade arbetsgivardeklarationer och företagsledaren har två oredovisade mervärdesskattedeklarationer så är dessa obetydliga, eftersom de var för sig inte uppgår till minst fyra brister.

Intyg om att skatte- och avgiftsskulder saknas i utlandet

Den som inte har betalat utländska skatter eller avgifter i en utsträckning som inte är obetydlig ska inte vara godkänd för F-skatt (9 kap. 1 § andra stycket 3 b). Om någon av personerna som omfattas av reglerna om smitta finns eller inom en tvåårsperiod har funnits i utlandet ska intyg om att skatte- och avgiftsskulder i utlandet saknas lämnas.

Om exempelvis ett svenskt fåmansföretag ansöker om godkännande för F-skatt och företagsledaren även är företagsledare i ett utländskt företag (t.ex. det bolag som äger det svenska företaget) som kan jämställas med ett svenskt fåmansföretag, så ska ett intyg från skattemyndigheten eller annan myndighet i landet där det utländska företaget har sitt säte lämnas som visar att företaget inte har några skatteskulder. Detsamma gäller företagsledaren om denne inte är eller under en tvåårsperiod innan bedömningstillfället varit bosatt i Sverige och inte heller vistas här stadigvarande. Om den sökande är en utländsk juridisk person som kan jämställas med ett svenskt fåmansföretag ska både den juridiska personen och en utländsk företagsledare lämna intyg om att de inte har skatteskulder i det land där företaget har sitt säte respektive företagsledaren är bosatt eller verksam.

Missförhållanden som kan hänföras till företagsledaren

Det är bara missförhållanden som kan hänföras till företagsledaren som kan smitta (9 kap. 2 § andra stycket SFL). En redovisningsbrist och en betalningsbrist som avser skatt eller avgift anses alltid kunna hänföras till företagsledaren.

Byte av företagsledare

Om företaget har bytt företagsledare ska Skatteverket ta ställning till vilka redovisnings- eller betalningsbrister som är hänförliga till företagsledaren. Vid den bedömningen ska Skatteverket i ett första steg kontrollera vilka brister som finns vid bedömningstillfället. Nästa steg är att bedöma vilka brister som är hänförliga till företagsledaren.

Redovisningsbrister som uppkommit då deklarationstidpunkten har infallit under den tid som personen varit företagsledare kan hänföras till denne. Det gäller båda skattedeklarationer (arbetsgivardeklarationer och momsdeklarationer) och inkomstdeklarationer. Det avgörande är om deklarationerna har lämnats. Att bolaget har redovisat för låga skatter och avgifter i lämnade skattedeklarationer eller inkomstdeklarationer kan inte anses vara någon redovisningsbrist.

En företagsledare får anses vara ansvarig för att samtliga skulder betalas i fåmansföretaget, dvs. både för skulder som uppkom innan hen tillträdde som företagsledare och för de skulder som förfallit till betalning under tiden hen varit företagsledare. Betalningsbrister där förfallodagen har infallit fram till företagsledaren utträtt och som fortfarande är obetalda vid bedömningstillfället ska hänföras till denne. Det kan antingen vara betalningsdagen för olika typer av deklarationer eller omprövningsbeslutens förfallodagar. Beloppen ska ha debiterats på bolagets skattekonto före eller under den tid som personen var företagsledare i fåmansföretaget.

Deklarationer eller beslut som har förfallodag efter att företagsledaren har utträtt ur bolaget är inte hänförliga till företagsledaren, även om de avser en period när personen var företagsledare. För att samtliga betalningsbrister ska anses vara betalda ska det inte ha funnits något underskott på skattekontot för fåmansföretaget vid en månadsavstämning efter att hen utträtt som företagsledare.

Särskilt om smitta vid konkurs

För att en skatteskuld ska vara en betalningsbrist som är hänförlig till företrädaren för bolaget ska den ha förfallit till betalning före beslutet om konkurs alternativt före fristdagen, dvs. den dag som ansökan om konkurs på egen begäran kom in till tingsrätten.

När det gäller redovisningsbrister är konkursgäldenären skyldig att lämna arbetsgivardeklarationer och momsdeklarationer för tid före beslutet om konkurs alternativt före fristdagen, även om deklarationstidpunkten inträffar senare. Om sådana deklarationer saknas är varje saknad deklaration en brist som kan hänföras till företrädaren för bolaget.

Nytt: 2020-04-29

Förtydligande: En fysisk person som är försatt i konkurs får under den tid som konkursen pågår inte driva näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen. En fysisk person som är försatt i konkurs och därmed inte kan godkännas för F-skatt enligt reglerna i SFL smittar fåmansföretag som hen är företagsledare i, vilket medför att inte heller fåmansföretaget kan godkännas för F-skatt. Det behöver inte finnas någon annan grund för att inte godkänna, t.ex. redovisnings- eller betalningsbrister.

Tidigare:

Den som är försatt i konkurs och därmed inte kan godkännas för F-skatt enligt reglerna i SFL smittar fåmansföretag som hen är företagsledare i, vilket medför att inte heller fåmansföretaget kan godkännas för F-skatt. Det behöver inte finnas någon annan grund för att inte godkänna, t.ex. redovisnings- eller betalningsbrister.

Om ett fåmansföretag försatts i konkurs och konkursen är avslutad ska det fåmansföretaget inte ingå i prövningen enligt 9 kap. 2 § SFL eftersom det inte finns någon grund för återkallelse kvar som kan smitta.

Särskilt om smitta vid falsk identitet

För att ett fåmansföretag ska kunna godkännas för F-skatt krävs det bland annat att företagsledaren själv uppfyller kraven för godkännande för F-skatt. Det innebär att företagsledaren exempelvis inte får ha skatteskulder. I samband med att ett fåmansföretag ansöker om F-skatt kontrolleras därför både bolaget och företagsledaren.

Om det visar sig att företagsledarens person- eller samordningsnummer är ett sådant nummer som förvärvats genom att uppvisa förfalskade handlingar, exempelvis ett förfalskat pass (falsk identitet), måste Skatteverket utreda vem som är den verkliga företagsledaren enligt 56 kap. 6 § IL. Skatteverket måste veta vem som är företagsledare för att kunna göra en bedömning av om denna har fullgjort sina skyldigheter att redovisa och betala skatter och avgifter m.m. Om bolaget inte kan ange vem som är den verkliga företagsledaren ska bolaget inte godkännas för F-skatt eftersom Skatteverket då inte kan kontrollera om samtliga krav för F-skatt är uppfyllda.

Om det först efter att fåmansföretaget har godkänts för F-skatt uppmärksammas att företagets företagsledare har registrerats med en falsk identitet ska Skatteverket ge företaget möjlighet att komma in med uppgift om vem som faktiskt använder sig av den falska identiteten. Detta för att Skatteverket ska kunna utreda vem som är den verkliga företagsledaren, och därmed kunna göra en bedömning av om fåmansföretaget uppfyller kraven för att få behålla sitt godkännande för F-skatt. Om det inte framkommer vem som är den verkliga företagsledaren kan fåmansföretagets godkännande för F-skatt återkallas eftersom företaget inte visat att de uppfyller kraven för att ha F-skatt.

Om fåmansföretaget inte svarar, eller lämnar ett svar som innebär att det inte går att bedöma vem som är företagsledare, kan Skatteverket besluta att inte godkänna företaget för F-skatt respektive återkalla F-skatten. I detta fall blir det ingen skillnad på tilldelnings- respektive återkallelsesituationerna eftersom Skatteverket redan tidigare utrett att det verkligen är en konstaterad falsk identitet. Grunden för beslutet blir då att Skatteverket inte kan tillämpa 9 kap. 2 § SFL eftersom Skatteverket inte vet vem som ska prövas enligt 9 kap. 1 § andra stycket 3 SFL.

Särskilda skäl att bli godkänd för F-skatt trots att alla förutsättningar för godkännande inte är uppfyllda

Om det finns särskilda skäl får Skatteverket besluta om godkännande för F-skatt trots att någon eller några av förutsättningarna i 9 kap. 1 § andra stycket 3 inte är uppfyllda (9 kap. 1 § tredje stycket SFL). Om det finns särskilda skäl är alltid en bedömning utifrån omständigheterna i varje enskilt fall. Nedan ges exempel på några situationer där särskilda skäl kan finnas.

Avbetalningsplan eller annan betalningsuppgörelse

Ett särskilt skäl att godkänna sökanden för F-skatt kan vara att sökanden har gjort upp om en avbetalningsplan eller annan betalningsuppgörelse med Kronofogden. För att Skatteverket ska kunna besluta om godkännande för F-skatt i dessa fall bör det dock krävas att den totala skatteskulden blir betald inom rimlig tid. Med rimlig tid menar Skatteverket i det här fallet normalt högst ett år. Ett godkännande förutsätter också att den skattskyldiga vill göra rätt för sig och följer betalningsuppgörelsen. En person som har stora restförda skulder kan under vissa förhållanden beviljas skuldsanering hos Kronofogden. Om någon del av skulderna som omfattas av skuldsaneringen är skatteskulder kan det finnas särskilda skäl att godkänna hen för F-skatt. Detta kan även gälla en näringsidkare som har råkat i ekonomiska svårigheter men som fått beslut om skuldsanering eller F-skuldsanering efter att hens godkännande för F-skatt har återkallats.

I dessa fall bör Skatteverket alltid kontakta Kronofogden för att kontrollera att skatteskulden kommer att vara betald inom ett år.

Dispens från näringsförbud

Om verksamheten är grundlagsskyddad, som t.ex. utgivning av publikationer enligt tryckfrihetsförordningen, kan den som har näringsförbud få dispens att bedriva näringsverksamheten trots näringsförbud. En sådan dispens utgör emellertid inte i sig grund för att Skatteverket ska godkänna sökanden för F-skatt. För att det under dessa förutsättningar ska anses föreligga särskilda skäl att godkänna sökanden för F-skatt ska sökanden visa att syftet med dispensen motverkas av att sökanden inte godkänns för F-skatt.

Utländsk näringsidkare som inte lämnat intyg om att skatteskulder saknas

Ett särskilt skäl att godkänna sökanden för F-skatt kan vara att en utländsk näringsidkare har begränsad möjlighet att få intyg från hemlandet om att hen inte har skatteskulder där.

Kompletterande information

Referenser på sidan

Allmänna råd

Domar & beslut

  • RÅ 1998 ref. 2 [1]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 1991/92:112 om F-skattebevis, m.m. [1] [2]
  • Proposition 1996/97:100 Ett nytt system för skattebetalningar, m.m. kap. 1–11 [1]
  • Proposition 1997/98:33 Utfärdande av F-skattsedel, m.m. [1] [2]
  • Proposition 2008/09:62 F-skatt åt fler [1]
  • Proposition 2010/11:165 Skatteförfarandet del 1 [1] [2] [3]

Ställningstaganden

  • Fråga om F-skatt när tillstånd att vistas i Sverige saknas [1]
  • Utfärdande av F-skattsedel efter ändrat näringsbegrepp [1]
  • Återkallelse av F-skatt - vid falsk identitet [1] [2]
  • Återkallelse av F-skattsedel vid rullande skuld [1]