Vad är ett transportmedel?

Med transportmedel i 5 kap. 15–15 b §§ ML avses fordon, motordrivna eller inte, och andra utrustningar och anordningar som är utformade för att transportera personer eller föremål mellan olika platser. De ska kunna bogseras, dras eller skjutas på av fordon och ska normalt vara utformade och faktiskt kapabla att användas för att transportera (artikel 38.1 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Särskilt följande fordon räknas som transportmedel i detta sammanhang (artikel 38.2 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011):

• landfordon, t.ex. bilar, motorcyklar, cyklar, trehjuliga fordon och husvagnar
• släpfordon och påhängsvagnar
• järnvägsvagnar
• fartyg
• luftfartyg
• fordon som är särskilt utformade för att transportera sjuka eller skadade personer
• jordbrukstraktorer och andra jordbruksfordon

• mekaniskt eller elektroniskt framdrivna fordon för fysiskt funktionshindrade.

Ytterligare exempel är mobilkranar som med egen motor kan köra från en plats till en annan. Mobilkranar är ett sådant fordon som används för kortare förflyttningar av gods.

Begreppet omfattar inte fordon som gjorts permanent orörliga och containrar (artikel 38.3 i rådets genomförandeförordning [EU] nr 282/2011).

Definitionen av nytt transportmedel i 1 kap. 13 a § ML är inte tillämplig i detta sammanhang (prop. 2009/10:15 s. 115).