Åtgärder om handläggningen försenas

Underrätta parten om en väsentlig försening av avgörandet förväntas

Om Skatteverket bedömer att avgörandet i ett ärende som har inletts av en enskild part kommer att bli väsentligt försenat, ska verket underrätta parten om detta. I en sådan underrättelse ska Skatteverket redovisa anledningen till förseningen (11 § FL).

Skyldigheten gäller bara om ärendet inletts av en enskild part

Underrättelseskyldigheten gäller alltså bara om ärendet har inletts av en enskild part. Ärenden som inletts på Skatteverkets eget initiativ eller på initiativ av någon annan myndighet omfattas inte av bestämmelsen (prop. 2016/17:180 s. 295). Detta innebär att bestämmelsen inte blir tillämplig i många skatteärenden. När den enskilda på eget initiativ begärt omprövning av sin beskattning ska dock Skatteverket underrätta om en förväntad väsentlig försening av avgörandet i ärendet.

Vem är enskild part?

Uttrycket enskild part har samma innebörd som i övrigt i FL. En underrättelse ska därför bl.a. lämnas till en fysisk eller juridisk person som är sökande i ett ärende hos Skatteverket i första instans. Om en förvaltningsmyndighet uppträder som sökande i ett ärende hos Skatteverket kan myndigheten i vissa fall vara att betrakta som enskild. I sådant fall gäller underrättelseskyldigheten även mot den sökande myndigheten (prop. 2016/17:180 s. 295).

Vad är en väsentlig försening?

Det finns inget exakt mått för vad som utgör en väsentlig försening.

Vid bedömningen kan normaltiden för att avgöra en viss typ av ärende hos Skatteverket tjäna som utgångspunkt. Skatteverket får dock även ta hänsyn till omständigheterna i det konkreta fallet. Vad som utgör en väsentlig försening kan därför bedömas i relation till den betydelse som ett snabbt avgörande normalt kan förväntas ha för den enskilda, t.ex. om frågan är av direkt och påtaglig betydelse för den enskildas personliga eller ekonomiska ställning (prop. 2016/17:180 s. 296).

Redovisa anledningen till förseningen

Skatteverket ska redovisa anledningen till förseningen i sin underrättelse. Detta krav innebär att verket ska förklara för den enskilda varför ärendet inte kan förväntas bli avgjort inom en tid som parten rimligen kunnat förvänta sig. Det krävs inte någon utförlig information om Skatteverkets verksamhet eller de omständigheter som har lett till förseningen. Hur utförlig förklaringen ska vara ska ses i ljuset av syftet med underrättelsen. Syftet är främst att bidra till att enskilda slipper onödig irritation över att Skatteverkets avgörande dröjer och även ges behövlig information för att kunna planlägga sina förehavanden i avvaktan på beslutet. Underrättelsen kan lämnas skriftligen eller muntligen (prop. 2016/17:180 s. 296).

En part får begära att ett ärende ska avgöras

Om ett ärende inte avgjorts av Skatteverket som första instans senast inom sex månader får parten skriftligen begära att verket ska avgöra ärendet. Detta gäller bara ärenden som har inletts av en enskild part (12 § första stycket första meningen FL). En sådan begäran får dock endast göras vid ett tillfälle under ärendets handläggning (12 § tredje stycket FL).

Kravet att ärendet ska ha inletts av en enskild part innebär att ärenden som har inletts på Skatteverkets eget initiativ eller på någon annan myndighets initiativ inte omfattas av bestämmelsen. Bestämmelsen är därför inte tillämplig i många skatteärenden (prop. 2016/17:180 s. 296 f.).

Det är bara enskilda parter med ställning som sökande, klagande eller liknande som har rätt att begära att ärendet ska avgöras. Om det finns flera enskilda parter med ställning som sökande eller klagande har de, var och en för sig, samma rätt att begära att ärendet ska avgöras. En enskild part som har ställning som motpart har däremot inte någon rätt att begära att Skatteverket avgör ärendet (prop. 2016/17:180 s. 297).

En spärrtid om sex månader gäller

En begäran om avgörande får göras tidigast efter sex månader från det att ärendet inleddes (spärrtiden). Frågan om när ett ärende har inletts bedöms med utgångspunkt från den tidpunkt då den enskilda har formaliserat sin framställning på ett sådant sätt att Skatteverket måste fatta ett beslut som avses få faktiska verkningar för den enskilda.

I vissa fall kan handläggningen av ett ärende ha föregåtts av informella kontakter och rådgivning som lämnats med stöd av bestämmelserna om serviceskyldighet. När man beräknar spärrtiden i ett sådant fall ska man bara beakta den tid som förflutit sedan den formella framställningen gjordes. Spärrtiden ska inte uppfattas som en reglering om rekommenderad tidsåtgång för ärendehandläggningen (prop. 2016/17:180 s. 297).

Begäran ska vara skriftlig

Begäran om att ett ärende ska avgöras måste vara skriftlig. Skriftlighetskravet är teknikoberoende och förutsätter endast att framställningen görs i en form som är läsbar för Skatteverket. Om begäran görs muntligen är bestämmelsen inte tillämplig. I ett sådant fall bör Skatteverket, i enlighet med bestämmelserna om serviceskyldighet, upplysa parten om formkravet (prop. 2016/17:180 s. 297).

Skatteverket ska avgöra ärendet eller avslå begäran om avgörande

Skatteverket ska inom fyra veckor från den dag då en begäran om avgörande kom in antingen avgöra ärendet eller i ett särskilt beslut avslå begäran (12 § första stycket andra meningen FL).

Skatteverket kan alltså inte välja att förhålla sig passivt när en begäran om avgörande inkommit (prop. 2016/17:180 s. 298).

Avgöra ärendet

Om Skatteverket avgör ärendet behöver verket inte uttryckligen ta ställning till begäran om avgörande i samband med att ärendet avgörs i sak (prop. 2016/17:180 s. 298).

Avslå begäran

Om Skatteverket inte kan avsluta ärendet inom fyra veckor måste verket inom samma tid fatta ett formellt avslagsbeslut avseende framställningen. Det är lämpligt att Skatteverket dokumenterar beslutet skriftligt i en handling i ärendet, eftersom beslutet kan överklagas. Beslutet ska också innehålla en klargörande motivering, eftersom det får anses påverka partens situation på ett inte obetydligt sätt (32 § FL och prop. 2016/17:180 s. 298). Om det är möjligt är det värdefullt för den enskilda att motiveringen kompletteras med en upplysning om när ärendet enligt Skatteverkets bedömning sannolikt kan förväntas vara avgjort (prop. 2016/17:180 s. 298).

Vad utgör godtagbara skäl för att avslå en begäran?

Om ett beslut att avslå en begäran överklagas gäller prövningen i överinstansen om de av Skatteverket redovisade skälen för att inte avgöra ärendet är hållbara eller inte (prop. 2016/17:180 s. 124).

Överinstansen prövar i händelse av ett överklagande bl.a. om ärendet har handlagts med den skyndsamhet som är motiverad och om eventuella avbrott i handläggningen är godtagbara. Ett dröjsmål kan vara oskäligt om avgörandet har fördröjts på grund av omständigheter som inte beror på den enskilda själv utan kan hänföras till Skatteverkets åtgärder eller underlåtenhet att agera och fördröjningen sammantaget inte är av mindre betydelse. Prövningen görs med utgångspunkt i förhållandena i det enskilda fallet med beaktande bl.a. av ärendets art och omfattning och frågans komplexitet. Även om överinstansen i undantagsfall kan beakta vilka resurser som Skatteverket har till sitt förfogande duger normalt inte allmänna invändningar om arbetsanhopning och resursbrist som förklaring till långa dröjsmål i handläggningen. Om Skatteverket under lång tid helt avstått från att vidta åtgärder i ett ärende är det en indikation på att ärendet fördröjts i onödan (jfr prop. 2016/17:180 s. 124).

Vad gäller om en begäran inte uppfyller alla krav?

Det är bara framställningar som görs sedan minst sex månader har förflutit som ska prövas enligt 12 § första stycket FL. Om en framställning görs dessförinnan behöver Skatteverket inte ta ställning till den på det sätt som bestämmelsen kräver. Detsamma gäller om den enskilda vid mer än ett tillfälle efter det att spärrtiden har passerat lämnar in en framställning med begäran om att ärendet ska avgöras (prop. 2016/17:180 s. 297).

Om förutsättningarna i 12 § FL inte är uppfyllda, får frågan om vilka åtgärder Skatteverket behöver vidta under förfarandet bedömas på vanligt sätt, främst med ledning av bestämmelserna om serviceskyldighet (prop. 2016/17:180 s. 297 f.).