Den som är part i ett ärende har vissa rättigheter enligt förvaltningslagen. Uttrycket part avser sökande, klagande eller annan part.
Av flera av förvaltningslagens bestämmelser följer att den som har ställning som part i ett ärende också ges vissa rättigheter, t.ex.
Förvaltningslagen innehåller inte någon definition av vad som menas med begreppet part. Regeringen har dock ansett att tolkningen i praxis visar att avsaknaden av en legaldefinition inte medför att rättssäkerheten eftersätts. Partsbegreppet kan och bör därför användas på samma sätt som tidigare utan att det ges en mer exakt definition i lagtexten. Uttrycket part kan med fördel användas som samlande beteckning för det som i 1986 års förvaltningslag anges som sökande, klagande eller annan part (prop. 2016/17:180 s. 79 f. och s. 295).
Med sökande menas den som hos en myndighet ansöker om en åtgärd som regleras i den offentligrättsliga lagstiftningen. En klagande är den som överklagar ett förvaltningsbeslut. Det kan vara en sökande som fått ett avslag på sin framställning eller någon som vill att ett beslut ska upphävas eller ändras. Med beteckningen ”annan part” avses den som intar en ställning som är jämförbar med sökandens eller klagandens, t.ex. den som är föremål för ett tillsynsärende hos en myndighet och därigenom intar ställning som s.k. förklarande part.
Genom uttryckssättet ”sökande, klagande eller annan part” antyds att det inte räcker med att saken på ett eller annat sätt angår en person. Den som i någon annan egenskap har ett intresse i saken anses alltså normalt inte som part i första instans. Skulle dennes intresse vara sådant att personen har klagorätt kan hen bli part i högre instans. Intressenten uppträder då som klagande i det ärende som inleds genom överklagandet.
Det ska också framhållas att en myndighet inte har någon skyldighet att på eget initiativ efterforska om det utöver den som är sökande, klagande eller motpart i ett ärende finns någon annan berättigad intressent. Utanför partsbegreppet faller som regel en anmälare eller förslagsställare, dvs. den som tar initiativ till en åtgärd genom att anmäla ett visst förhållande utan att ha någon närmare anknytning till ärendet eller den som lämnar ett förslag till myndigheten (se t.ex. RÅ 1983 2:37).