Rätten att lämna muntliga uppgifter

En part har rätt att lämna muntliga uppgifter

Förvaltningsförfarandet är normalt skriftligt. En part har emellertid rätt att lämna uppgifter muntligt om detta inte framstår som obehövligt (24 § FL). För den enskilda kan det vara enklare att förklara sin sak i telefon eller vid ett besök än att göra detta skriftligt. Uppgifter som en part har lämnat muntligt ska dokumenteras av Skatteverket.

Skälen till att parten vill lämna uppgifter muntligt saknar betydelse och det finns inte något krav på att uppgifterna ska vara av värde för utredningen. Bestämmelsen är till för att den enskilda på ett informellt sätt ska kunna lämna upplysningar i sitt ärende, men ger inte någon obegränsad rätt till att föra diskussioner med handläggaren.

Behovet styr möjligheten till muntlighet

Rätten att lämna uppgifter muntligt är inte ovillkorlig. Den gäller bara om det inte framstår som obehövligt.

Bestämmelsen innebär inte att den enskilda ska få avgöra handläggningens form, som enligt huvudregeln är skriftlig. Avsikten med bestämmelsen är att säkerställa att den enskilda ges möjlighet att, vid behov, lämna muntliga uppgifter för att ta tillvara sin rätt (prop. 2016/17:180 s. 153).

Skatteverket kan, för att uppfylla sin utredningsskyldighet, begära att den enskilda på ett lämpligt sätt kompletterar det muntliga uppgiftslämnandet med skriftliga underlag (prop. 2016/17:180 s. 153). Detta kan bli aktuellt om det är fråga om omfattande eller komplicerade uppgifter eller uppgifter som måste ses i sitt rätta sammanhang, såsom avtal, fakturor, bokföring m.m.

Gäller även mellan myndigheter

Bestämmelsen syftar till att göra det enkelt för enskilda att ha med myndigheter att göra. Även kontakter mellan myndigheter bör emellertid ske på enklaste sätt. Regeln gäller därför också mellan Skatteverket och andra myndigheter.