Kungörelse

Vilka ansökningar ska kungöras?

Om Skatteverket avser att godkänna en ansökan om byte av efternamn i administrativ ordning (13 § PNL) ska ansökan i vissa fall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar (41 § PNL). Kravet på kungörelse gäller också vid ansökan om administrativt byte till dubbelt efternamn, om något av namnen som ingår i det dubbla efternamnet inte kan förvärvas familjerättsligt. Ansökan behöver dock inte kungöras om en kungörelse skulle sakna betydelse. Kungörelse ska därför endast ske när ett namnförvärv kan antas komma i konflikt med ett allmänt eller enskilt intresse (prop. 2015/16:180 s. 129).

Exempel på ansökningar som alltid kungörs är ansökningar om byte till nybildade efternamn (14 § PNL) och ansökningar om byte av efternamn vid särskilda skäl. Ansökningar om byte till ett fritt efternamn (16 § PNL) och ansökningar vid anslutningsförvärv (17 § PNL) kungörs däremot inte. Bestämmelserna i 16 – 19 §§ PNL utgör undantag från bestämmelsen om namnskydd i 15 § PNL, vilket innebär att ingen, vid dessa situationer, kan göra invändning mot sökandens ansökan. Även ansökningar om enkel ändring av stavningen som inte förändrar namnets uttal (13 § andra stycket 1 PNL) kungörs inte.

Syftet med kungörelse är att beslutsunderlaget i ärendet ska bli så fullständigt som möjligt. Den som vill göra en invändning mot ansökan får genom kungörandet möjlighet att göra det. Exempelvis kan en rättighetsinnehavare protestera mot ett namnförvärv som inkräktar på hens skyddade namn eller kännetecken.

Invändningar mot en ansökan

Det finns inga särskilda krav för att någon ska kunna göra en invändning. Vem som helst kan göra det, även om hen inte själv berörs av eller har något egentligt eget intresse i saken.

Den som vill invända mot ansökan ska göra detta skriftligt inom en månad från kungörelsedagen. Först när tiden för invändning har gått ut kan Skatteverket besluta i namnärendet.

Den som har gjort en invändning har också rätt att överklaga

Om Skatteverket godkänner en ansökan trots en invändning har den som framfört invändningen rätt att överklaga beslutet och få det prövat i domstol. Den som inte har gjort en invändning får inte överklaga beslutet (42 § andra stycket PNL).