Ett beslut att avslå en begäran om att ett ärende ska avgöras får överklagas. Om överklagandet bifalls ska Skatteverket föreläggas att snarast eller inom den tid som överinstansen bestämmer avgöra det ärende som överklagandet avser.
Ett beslut att avslå en begäran om att ett ärende ska avgöras får överklagas till den domstol eller förvaltningsmyndighet som är behörig att pröva ett överklagande av avgörandet i ärendet (12 § andra stycket FL).
Det är alltså den instansordning som gäller för beslutet i huvudsaken som ska tillämpas också vid en överprövning av frågan om handläggningen har försenats i onödan. Överprövningsmekanismen är inte tillämplig om beslutet i huvudsaken inte får överklagas alls (prop. 2016/17:180 s. 298).
Den generella överklagandetiden i FL gäller, d.v.s. att ett överklagande ska ha kommit in till Skatteverket inom tre veckor från den dag då den som överklagar fick del av beslutet. Ett överklagande ska dock ha kommit in inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades, om den som överklagar är en part som företräder det allmänna (44 § FL).
Överinstansen kan antingen bifalla eller avslå ett överklagande av ett beslut att avslå en begäran om att ett ärende ska avgöras. Prövningen i överinstansen avser då frågan om Skatteverket har dröjt med sitt avgörande i onödan (jfr prop. 2016/17:180 s. 338).
Om överinstansen bifaller överklagandet ska den besluta att förelägga Skatteverket att snarast eller inom den tid som överinstansen bestämmer avgöra det ärende som överklagandet avser (49 § första stycket FL).
Om möjligt ska överinstansen i ett sådant fall bestämma när ärendet senast ska vara avgjort. En sådan tidpunkt kan slås fast främst i ett fall när ärendet bedöms vara klart för avgörande eller om det enbart återstår enstaka enklare åtgärder i handläggningen. Om det inte är möjligt att bestämma en viss senaste tidpunkt ska Skatteverket i stället föreläggas att snarast möjligt avgöra ärendet (prop. 2016/17:180 s. 338).
Överinstansens beslut får inte överklagas (49 § andra stycket FL). Ett föreläggande från överinstansen är alltså slutligt och måste följas av Skatteverket.
Föreläggandet innebär att Skatteverket måste prioritera handläggningen för att undvika ytterligare fördröjningar i ett ärende där avgörandet redan fördröjts oskäligt länge (prop. 2016/17:180 s. 338).