Regional skattereduktion – vissa glest befolkade områden

Syftet med lagen

Syftet med skattereduktionen är att överbrygga de effekter som lägesnackdelarna medför för fysiska personer som bor i vissa glest befolkade områden, t.ex. i form av långa avstånd och sämre tillgång till service (prop. 2019/20:175 s. 18).

Vad räknas som stödområde?

Stödområdet omfattar främst kommuner i Norrland och nordvästra Svealand. Av en bilaga till 67 kap. 34 § IL framgår vilka kommuner som omfattas av skattereduktionen (Bilaga 67).

Vem kan få skattereduktion?

Fysiska personer har rätt till regional skattereduktion om de den 1 november året före beskattningsåret är folkbokförda i en kommun som är ett stödområde(67 kap. 34 § första stycket IL).

Den som flyttar från en sådan kommun efter detta datum får skattereduktion för hela beskattningsåret. Den som flyttar in i kommunen efter detta datum får inte någon skattereduktion detta år, dvs. ingen proportionering görs.

Rätt till skattereduktion har även obegränsat skattskyldiga som saknar folkbokföring i Sverige den 1 november året före beskattningsåret, om hemortskommunen är en sådan som anges i bilaga 67 (67 kap. 34 § andra stycket IL).

Dödsbon

Dödsbon har inte rätt till skattereduktion för senare år än det år då dödsfallet inträffade (67 kap. 35 § andra stycket IL).

Skattskyldighet under en del av året

Regional skattereduktion ges för ett helt beskattningsår och delas inte upp utifrån hur många månader en person faktiskt bor i en omfattad kommun eller är obegränsat skattskyldig i landet. Det innebär att en skattskyldig som den 1 november året före beskattningsåret är folkbokförd i en kommun som anges i lagen har rätt till hel skattereduktion, även om hen under själva beskattningsåret blir begränsat skattskyldig och endast beskattas enligt inkomstskattelagen under en kortare tid. Den som saknar folkbokföring i landet har på motsvarande sätt rätt till hel skattereduktion även om hen endast är obegränsat skattskyldig under en del av beskattningsåret.

Företagare

Fysiska personer som har företag vars resultat de själva beskattas för, t.ex. enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag, har också rätt till skattereduktion. Detta gäller under förutsättning att reduktionen uppfyller villkoren i kommissionens regelverk för stöd av mindre betydelse i den mening som avses i 67 kap. 32 och 33 §§ IL (67 kap. 35 § IL).

Med företag menas varje enhet som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett enhetens rättsliga form och oavsett hur den finansieras. Ekonomisk verksamhet utgörs i sin tur av all verksamhet som består i att erbjuda varor eller tjänster på en viss marknad och oavsett om verksamheten bedrivs med vinstsyfte eller inte. Inom begreppet företag ryms alla de företag som ingår i en och samma intressegemenskap på ett sådant sätt att de bör ses som en enhet (”ett enda företag”) (prop. 2019/20:175 s. 41).

Skyldighet att ange andra stöd av mindre betydelse (de minimis)

För företagare finns en skyldighet att, i inkomstdeklarationen, ange om andra stöd av mindre betydelse har tagits emot under beskattningsåret och de två föregående beskattningsåren. Men skyldigheten gäller endast om det stöd som har tagits emot överstiger 150 000 kronor. Även övriga uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna bedöma rätten till skattereduktion ska lämnas (31 kap. 33 c § SFL). Ett exempel på uppgifter som kan behövas är uppgifter om andra företag som den fysiska personen är i intressegemenskap med (prop. 2019/20:175 s. 32).

Skattereduktionens storlek och hur avräkning ska göras

Skattereduktionen uppgår till 1 675 kronor per år (67 kap. 34 § IL). Skattereduktionen räknas av direkt efter skattereduktionen för sjuk- och aktivitetsersättning, och direkt före skattereduktionen för underskott av kapital. Regional skattereduktion räknas endast av mot kommunal inkomstskatt (67 kap. 2 § IL). Detta påverkar även avräkning av utländsk skatt (2 kap. 10 § andra stycket AvrL).

För att den regionala skattereduktionen ska beaktas löpande under året krävs jämkning

I skattetabellerna tas ingen hänsyn till skattereduktionen. Om den skattskyldiga vill att den regionala skattereduktionen ska beaktas redan vid preliminärskatteavdraget, som görs vid varje tillfälle då utbetalning sker (10 kap. 2 § andra stycket SFL), kan hen ansöka om jämkning. Det är den skattskyldiga själv som väljer om hen vill ansöka om jämkning. Ett beslut om jämkning har inte någon betydelse för om den regionala skattereduktionen kommer att beaktas i beslutet om slutlig skatt eller inte. I beslut om slutlig skatt ska Skatteverket göra de skattereduktioner som framgår av IL (56 kap. 7 § SFL).