Förverkande av arv

Förverkad rätt till arv och bodelning

Om någon genom brott uppsåtligen dödat en person förverkas rätten att ta arv eller testamente efter den avlidna (15 kap. 1 § första stycket ÄB). Detsamma gäller om någon har orsakat en persons död genom en uppsåtlig gärning som innefattat våld på personen som dödats. Lindrigare straff än fängelse i ett år får dock inte vara föreskrivet för brottet (15 kap. 1 § andra stycket ÄB). Om en make eller maka genom brott uppsåtligen har orsakat den andra makens eller makans död förverkas även den efterlevande makens eller makans rätt till del i den avlidna makens eller makans giftorättsgods och rätten att begära jämkning vid bodelningen (12 kap. 2 § andra stycket ÄktB samt 15 kap. 1 och 3 §§ ÄB). Även en efterlevande sambos rätt att begära bodelning förverkas i motsvarande situation (18 § tredje stycket sambolagen samt 15 kap. 1 och 3 §§ ÄB). Även rätten till en försäkring eller ett försäkringsbelopp är förverkad (14 kap. 15 § FAL).

Om någon på grund av sitt brott kommer att stå närmare i tur än den döda till ett arv efter någon annan person, är även den rätten förverkad (15 kap. 1 § andra meningen ÄB).

Undantag: personer under 15 år eller om det finns synnerliga skäl

Om gärningsmannen var under 15 år, eller om det föreligger synnerliga skäl gäller inte bestämmelserna om förverkande (15 kap. 1 § tredje och fjärde stycket ÄB). Att gärningsmannen i brottmålet bedöms lida av en psykisk störning, och påföljden anpassas därefter, innebär inte automatiskt att det finns synnerliga skäl för att inte förverka rätten till arv (Walin & Lind, Ärvdabalken Del I [JUNO, version 7Y] kommentaren till 15 kap. 1 § ÄB).

Förverkad rätt till arv i andra situationer

Rätten att ta arv eller testamente kan också förverkas i andra situationer, t.ex. om en någon genom tvång förmått en person att upprätta ett testamente eller om någon medverkat till att uppsåtligen ha dödat någon (15 kap. 2–3 §§ ÄB).

Fördelning av arv vid ett förverkande

Den del av kvarlåtenskapen som den person som har begått brottet skulle ha ärvt (om arvsrätten inte hade förverkats) ska fördelas som om personen avlidit före arvlåtaren (15 kap. 4 § ÄB).

Tidpunkten för förverkandet

Förverkandet av rättigheterna inträder direkt vid handlingen. Om personen är dömd för brottet ska Skatteverket i bouppteckningsärendet invänta att domen fått laga kraft innan bouppteckningen registreras.

Personen behöver dock inte vara dömd för brottet (Walin & Lind, Ärvdabalken Del I [JUNO, version 7Y] kommentaren till 15 kap. 1 § ÄB, Brattström & Singer, Rätt arv, 2014, s. 52). I ett tvistemål om bättre rätt till arvet kan domstolen i domskälen slå fast att gärningsmannen gjort sig skyldig till gärningen och därmed inte har rätt att ärva. Även i en sådan situation ska Skatteverket invänta att domen fått laga kraft innan bouppteckningen registreras.

Om det vid tiden för kallelsen eller förrättningen är oklart vem som är dödsbodelägare kan samtliga eventuella dödsbodelägare (hela dödsbodelägarkretsen) kallas till förrättningen och antecknas i bouppteckningen. Så länge det inte finns en lagakraftvunnen dom bör därför även en person som kan misstänkas ha agerat så att arvet har förverkats kallas till förrättningen och antecknas i bouppteckningen.