Skatteverkets arbete mot ekonomisk brottslighet

Skatteverket har ett uppdrag att arbeta mot ekonomisk brottslighet

Skatteverket har ett uppdrag att förebygga och motverka ekonomisk brottslighet samt att särskilt bekämpa skattebrott, skattefusk och skatteundandraganden (Skatteverkets regleringsbrev för 2020 och 6 § förordningen [2017:154] med instruktion för Skatteverket). Skatteverket har dessutom en skyldighet att anmäla skattebrott och vissa andra brott. Om det finns anledning att anta att det förekommer eller har förekommit ekonomisk brottslighet kan det finnas skäl för Skatteverket att ansöka om konkurs. Inom Skatteverket finns en brottsbekämpande verksamhet som ska medverka i brottsutredningar och bedriva underrättelsearbete rörande vissa brott (6 § andra stycket förordningen [2017:154] med instruktion för Skatteverket och lagen [1997:1024] om Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet).

Vad är ekonomisk brottslighet?

Det saknas en definition i svensk lagstiftning av begreppet ”ekonomisk brottslighet”. Ekobrottsberedningen beskrev det som ”kriminalitet som har ekonomisk vinning som motiv och som begås inom ramen för näringsverksamhet, också tillfällig näringsverk­samhet, som inte i sig är kriminaliserad”. Samtidigt betonade de att definitionen varken kan eller bör vara alltför definitiv eftersom denna brottslighet är mångfacetterad och tar sig många nya former (Ds 1996:1 Effektivare ekobrottsbekämpning s. 189).

Det är inte bara i näringsverksamhet som ekonomisk brottslighet kan uppstå. Även fysiska personer som inte bedriver näringsverksamhet kan begå t.ex. skattebrott.

Ekonomiska brott skiljer sig ofta mot andra typer av brott

Förutom komplexitet och omfattning finns det särdrag hos den ekonomiska brottsligheten som många gånger skiljer den från annan brotts­lighet. När det gäller annan brottslighet är det något förenklat ingen tvekan om att ett brott har begåtts och frågan är bara vem som kan misstänkas för brottet. Vid ekonomisk brottslighet kan det vara på motsatt sätt. Det finns ofta en person som kan knytas till den gärning som ifrågasätts, men den avgörande frågan är om gärningen verkligen är ett brott. Något som känne­tecknar ekonomiska brott är nämligen att det oftast finns ett lagligt sätt att använda samma regelsystem som vissa personer missbrukar. Att skilja lagligt från olagligt kan alltså vara mycket svårt (EBM:s rapport RUBICON 2011 s. 11).

I Sverige brukar begreppet ekonomisk brottslighet främst användas för borgenärsbrott och skattebrott men även för missbruk av olika associationsformer.

Företag kan användas som ”brottsverktyg”

Det finns vissa ekonomiska brott som bara kan begås inom ramen för en näringsverksamhet, t.ex. bokföringsbrott. Andra typer kan visserligen begås utan sådan koppling men det är vanligt att t.ex. otillbörligt gynnande av borgenär ofta aktualiseras i samband med en näringsidkares konkurs.

Företag kan användas som ”brottsverktyg” både före och efter en konkurs, t.ex. genom att de som står bakom företaget begår bokföringsbrott, skattebrott, kreditbedrägerier samt rot- och rut-bedrägerier så länge bolaget är aktivt. Genom företaget kan personer ha rätt till olika former av anställnings- och arbetsgivarstöd. Före­tag kan även användas i bedrägerier för att få ut pengar från skattesystemen på falska grunder (t.ex. återbetalning­ar av mervärdesskatt och punktskatter eller till följd av falska kontrolluppgifter). Efter en konkurs kan företaget utnyttjas för lönegarantibedrägerier (Nationella underrättelsecentrets rapport Myndighetsgemensam lägesbild om grov organiserad brottslighet 2016–2017 s. 6).