Meny

Återförsäljningsprismetoden är den andra prismetoden som presenteras i OECD:s riktlinjer. Denna metod benämns i riktlinjerna för resale price method. Ofta används bara förkortningen RPM för att benämna denna metod.

Återförsäljningsprismetoden är en metod baserad på försäljningspris (p. 2.27)

Återförsäljningsprismetoden är en metod för att fastställa armlängdspriset när en produkt köps från ett närstående företag. Metoden utgår från försäljningspriset när produkten säljs vidare till ett oberoende företag. Detta pris (återförsäljningspriset) minskas sedan med en lämplig bruttovinst (återförsäljningsmarginal) som ska täcka en motsvarande oberoende återförsäljares kostnader inklusive vinstpålägg.

Det som återstår efter avdrag för bruttovinsten kan betraktas som ett armlängdspris, och kan sedan användas som ledning för den interna överlåtelsen mellan de närstående företagen. Återförsäljningsprismetoden är sannolikt mest användbar när det gäller försäljningsverksamhet.

Hur bestäms återförsäljningsmarginalen? (p. 2.28)

Återförsäljningsmarginalen i en närstående transaktion kan bestämmas utifrån den återförsäljningsmarginal som samma återförsäljare har på varor som köpts och sålts i jämförbara oberoende transaktioner (intern jämförelse). Återförsäljningsmarginalen som ett helt fristående företag har i en jämförbar oberoende transaktion kan också vara en bra utgångspunkt (extern jämförelse).

Exempel: hur man kan beräkna armlängdsmässig återförsäljningsmarginal

Detta är Skatteverkets exempel på en extern jämförelse där man först beräknar en armlängdsmässig återförsäljningsmarginal och sen applicerar den på en närstående transaktion.

Jämförbarhet och justeringar när man använder återförsäljningsprismetoden (p. 2.29–2.32)

När oberoende och närstående transaktioner är jämförbara i alla avseenden utom vad gäller själva produkten kan återförsäljningsprismetoden ge ett säkrare resultat än marknadsprismetoden, såvida det inte går att göra justeringar för produktskillnaderna.

När man tillämpar återförsäljningsprismetoden ska samma villkor som gäller för marknadsprismetoden avseende jämförbarhet och möjlighet att justera för skillnader vara uppfyllda. När man tillämpar denna metod behövs dock oftast färre justeringar för skillnader i produkten eftersom de sannolikt inte har lika stor påverkan på vinstmarginaler som de har på priset.

Ett företag kan exempelvis utföra samma funktion vid försäljning av brödrostar som vid försäljning av mixrar och på en öppen marknad skulle det uppstå en liknande ersättningsnivå (återförsäljningsmarginal) för de båda aktiviteterna. Däremot skulle konsumenterna inte betrakta brödrostar och mixrar som samma typ av produkt, och det är därför sannolikt att priserna på dessa produkter skiljer sig åt.

Även om större produktdifferenser kan accepteras när man använder återförsäljningsprismetoden bör skillnaderna inte vara alltför stora eftersom detta normalt påverkar de funktioner som utförs.

Återförsäljarens aktiviteter påverkar storleken på återförsäljningsmarginalen (p. 2.35–2.38)

En lämplig återförsäljningsmarginal är lättast att bestämma när återförsäljaren inte tillför något värdefullt till produkten. Omvänt så är det svårare att bestämma en återförsäljningsmarginal när varorna vidareförädlats eller integrerats i mer sammansatta produkter.

Storleken på återförsäljningsmarginalen påverkas av återförsäljarens aktiviteter och funktioner. Sådana aktiviteter kan vara alltifrån att endast sälja varorna vidare till att omfatta det fulla ägaransvaret, inklusive de risker som är förknippade med reklam, marknadsföring, distribution, garantier, varulager m.m. En återförsäljare som har särskilda marknadsföringskunskaper och är skicklig på att marknadsföra sina varor, eller som bidrar till att skapa eller vidmakthålla en immateriell tillgång som kan associeras till produkten, bör också normalt sett ha rätt till en högre bruttovinst. Detsamma gäller en återförsäljare som använder egna immateriella tillgångar vid marknadsföringen av varorna.

Även mellanliggande företags aktiviteter måste beaktas vid prissättningen (p. 2.39)

Om det ingår ett mellanliggande företag i distributionskedjan bör man normalt sett beakta även de funktioner som detta mellanliggande företag utför och inte bara det företagets inköps- och försäljningspris på varorna.

Om inte det mellanliggande företaget har tagit på sig en verklig risk eller utfört en funktion som bidragit till att öka värdet på varorna så bör det mellanliggande företaget inte heller ha rätt till del av vinsten. Denna bör i stället tillfalla någon annan i koncernen eftersom ett oberoende företag sannolikt inte hade låtit ett annat företag få del av vinsten om det inte hade tillfört transaktionen något kommersiellt värde.

Samma typ av kostnader ska beaktas (p. 2.41)

När man jämför närstående och oberoende företag är det viktigt att säkerställa att samma typ av kostnad redovisas på samma sätt i båda företagen när återförsäljningsmarginalen ska beräknas. Kostnader för forskning och utveckling kan t.ex. hänföras antingen till rörelsekostnader eller ingå i kostnaden för sålda varor.

Exempel på tillämpningen av återförsäljningsprismetoden (p. 2.42–2.44)

I riktlinjerna finns tre exempel som illustrerar tillämpningen av återförsäljningsprismetoden.

Skatteverkets kommentar angående återförsäljningsprismetoden

I praktiken förekommer det att företag tillämpar en metod som betecknas som en modifierad återförsäljningsprismetod (modified RPM). Vanligen är det i dessa fall fråga om en nettomarginalmetod eftersom jämförelsen sker på nettovinstnivå. Att metoden benämns som en återförsäljningsprismetod beror på att själva priset räknas om till en återförsäljningsmarginal.