Meny

För att Skatteverket ska kunna folkbokföra en familjemedlem till en EES-medborgare som har uppehållsrätt ska relationen till EES-medborgaren styrkas och familjemedlemmen ska styrka sin identitet. Utöver detta ska familjemedlemmen kunna visa att EES-medborgaren har en uppehållsrätt med sådan varaktighet att familjemedlemmens vistelse i Sverige kan antas komma att uppgå till minst ett år.

Skatteverkets prövning av familjemedlemmens uppehållsrätt

Vem som räknas som familjemedlem till en EES-medborgare framgår av 3 a kap. 2 § UtlL. En sådan familjemedlem har uppehållsrätt om EES-medborgaren har uppehållsrätt enligt 3 a kap. 3 § UtlL (3 a kap. 4 § första stycket UtlL). För familjemedlemmar till svenska medborgare gäller särskilda regler.

En redan folkbokförd EES-medborgares uppehållsrätt prövas på nytt

I vissa fall flyttar en familjemedlem till en redan folkbokförd EES-medborgare i Sverige. För att en sådan anslutande familjemedlem ska kunna ha uppehållsrätt måste den redan folkbokförda EES-medborgaren ha uppehållsrätt. Om EES-medborgaren inte längre har uppehållsrätt kan inte familjemedlemmen härleda någon uppehållsrätt från EES-medborgaren (3 a kap. 4 § första stycket UtlL).

I vissa fall bedömer dock Skatteverkets att en familjemedlem till en EES-medborgare med permanent uppehållsrätt kan härleda en uppehållsrätt från EES-medborgaren utan att EES-medborgaren behöver uppfylla villkoren för uppehållsrätt i 3 a kap 3 § UtlL. Det framgår varken av rörlighetsdirektivet eller av utlänningslagen att en familjemedlem kan härleda uppehållsrätt från en EES-medborgare som har permanent uppehållsrätt. EFTA-domstolen har i mål E-4/11 Arnulf Clauder dock konstaterat att artikel 16.1 i rörlighetsdirektivet ger de familjemedlemmar som inte själva har permanent uppehållsrätt en härledd uppehållsrätt genom den EES-medborgare som har permanent uppehållsrätt. Skatteverkets tolkning av EFTA-domstolens dom är att en familjemedlem kan härleda sekundär uppehållsrätt från EES-medborgare med permanent uppehållsrätt.

Familjemedlemmen ska visa att EES-medborgaren har uppehållsrätt med sådan varaktighet att familjemedlemmens vistelse i Sverige kan antas komma att uppgå till minst ett år (3 § FOL).

Vilka handlingar familjemedlemmen behöver visa upp beror på vilken grund EES-medborgaren har primär uppehållsrätt på och vilken typ av familjemedlem det rör sig om, till exempel bevis om heltäckande sjukförsäkring.

Identitet, familjeanknytning och att EES-medborgaren har uppehållsrätt ska styrkas

För att Skatteverket ska kunna folkbokföra en familjemedlem till en EES-medborgare ska familjemedlemmen kunna visa

  • giltigt pass som styrker familjemedlemmens identitet (10 § första stycket 1 FOF)
  • handlingar som styrker familjeanknytningen till den EES-medborgare som uppehållsrätten härleds från (10 § första stycket 2 FOF)
  • handlingar som styrker att den EES-medborgare som uppehållsrätten härleds från har uppehållsrätt i Sverige.

Läs mer under Skatteverkets prövning av uppehållsrätten.

Familjemedlemmen behöver visa att EES-medborgarens uppehållsrätt har sådan varaktighet att det kan antas att familjemedlemmens vistelse i Sverige kommer att uppgå till minst ett år (3 § FOL).

Familjemedlemmar i rakt nedstigande eller uppstigande led

Om det är fråga om en sådan familjeanknytning som anges i 3 a kap. 2 § första stycket 2 och 3 UtlL (släkting i rakt nedstigande eller uppstigande led till EES-medborgaren eller till hens make eller sambo) ska familjemedlemmen dessutom kunna visa handlingar som styrker att familjemedlemmen är beroende av EES-medborgaren eller hens make eller sambo för sin försörjning (10 § första stycket 4 FOF).

Det måste vara styrkt att det finns ett faktiskt beroendeförhållande. Enbart det faktum att EES-medborgaren eller hens make eller sambo har tagit på sig att försörja familjemedlemmen visar inte att det finns ett faktiskt beroendeförhållande. Beroendet måste ha funnits i familjemedlemmens ursprungsland eller i det land varifrån familjemedlemmen flyttat för att ansluta sig till EES-medborgaren (10 § 5 FOF). Skatteverket ska göra en bedömning av om familjemedlemmen inte kan sörja för sina grundläggande behov. Det förhållandet att EES-medborgaren regelbundet och under lång tid har fört över pengar till släktingen för att denne ska kunna sörja för sina grundläggande behov i ursprungslandet kan visa att det finns ett faktiskt beroendeförhållande (C-1/05 Jia, C-423/12 Reyes och MIG 2014:8).

En släkting i rakt nedstigande led som är under 21 år behöver inte visa att hen är beroende av EES-medborgaren eller hens make eller sambo för sin försörjning (3 a kap. 2 § första stycket 2 UtlL).

Annan familjemedlem

Även andra familjemedlemmar än de i rakt nedstigande eller uppstigande led kan härleda sekundär uppehållsrätt från en EES-medborgare med primär uppehållsrätt (3 a kap. 2 § första stycket 4 UtlL). Se vilka som omfattas under Annan familjemedlem på sidan om EES-medborgare och deras familjemedlemmar.

Ekonomiskt beroende

Även om det är fråga om en annan familjemedlem kan familjemedlemmen behöva visa handlingar som styrker att hen är beroende av EES-medborgaren för sin försörjning. Handlingarna ska vara utfärdade av behörig myndighet i ursprungslandet eller i det land som familjemedlemmen anländer ifrån (10 § första stycket 5 FOF).

Att handlingarna ska vara utfärdade av behörig myndighet innebär enligt Skatteverkets bedömning att de ska vara utfärdade av en myndighet som i sin verksamhet exempelvis har att hantera sociala frågor eller frågor som rör personers ekonomiska förhållanden och rätt till ekonomiskt stöd.

Bedömningen av beroendeförhållandet görs i övrigt på motsvarande sätt som för familjemedlemmar i rakt ned- eller uppstigande led.

Hushållsgemenskap

Om det är en annan familjemedlem som uppger sig ha uppehållsrätt på grund av att hen ingår i EES-medborgarens hushåll ska familjemedlemmen kunna visa handlingar som styrker att familjemedlemmen ingår i EES-medborgarens hushåll. Handlingarna ska vara utfärdade av en behörig myndighet i ursprungslandet eller i det land från vilket familjemedlemmen anländer (10 § första stycket 5 FOF). Enligt Skatteverkets uppfattning bör handlingarna vara utfärdade av en myndighet som ansvarar för att föra register över personers bosättning.

För att familjemedlemmen ska anses ingå i EES-medborgarens hushåll krävs enligt Skatteverkets bedömning att det är fråga om ett faktiskt och stadigvarande gemensamt boende på samma adress. Släktingen ska enligt Skatteverkets bedömning ha bott tillsammans med EES-medborgaren i direkt eller i vart fall mycket nära anslutning till sin inflyttning till Sverige. Skatteverket anser att det måste framgå att hushållsgemenskap har funnits redan innan EES-medborgaren bosatte sig i Sverige.

Allvarliga hälsoskäl

Om det är en annan familjemedlem som uppger sig ha uppehållsrätt på grund av allvarliga hälsoskäl och att det absolut krävs att EES-medborgaren personligen tar hand om familjemedlemmen, ska familjemedlemmen kunna visa handlingar som styrker att det finns allvarliga hälsoskäl som absolut kräver att EES-medborgaren personligen tar hand om familjemedlemmen (10 § första stycket 5 FOF). Det är inte tillräckligt att familjemedlemmen är i behov av vård i Sverige.

Heltäckande sjukförsäkring för familjemedlemmar

Om EES-medborgaren har primär uppehållsrätt som person med tillräckliga tillgångar och har en heltäckande sjukförsäkring eller som studerande, måste medföljande eller anslutande familjemedlemmar visa att de har en heltäckande sjukförsäkring. Det följer av bestämmelserna i 3 a kap. 3 § 3 och 4 UtlL, som uppställer krav på att EES-medborgaren ska ha en heltäckande sjukförsäkring även för familjemedlemmarna.

Om EES-medborgaren har primär uppehållsrätt som arbetstagare, egen företagare eller tillhandahållare av tjänst behöver familjemedlemmarna däremot inte visa heltäckande sjukförsäkring. Det följer av att bestämmelsen i 3 a kap. 3 § 1 UtlL inte uppställer något sådant krav.

Familjemedlemmen kan ha uppehållsrätt oavsett var och när hen har bildat familj med EES-medborgaren

Det finns inget krav på att familjemedlemmen behöver ha vistats lagligt i annan medlemsstat för att kunna härleda uppehållsrätt från EES-medborgaren. Det saknar betydelse var eller under vilka omständigheter familjemedlemmen uppehöll sig innan hen kom till Sverige. Det finns inte heller något krav på att familjemedlemmen måste ansluta sig till EES-medborgaren inom en viss tid. En familjemedlem kan ha uppehållsrätt oavsett var och när familjebildningen har skett. Familjemedlemmen kan resa in till Sverige före eller efter EES-medborgaren. Familjemedlemmens inresa till Sverige kan ske både före och efter det att hen bildat familj med EES-medborgaren. (C-127/08, Metock)

I vissa fall kan tidpunkten för när familjemedlemmen anslutit till EES-medborgaren ändå ha betydelse, exempelvis när det gäller familjemedlemmar till svenska medborgare som utnyttjat sin rätt till fri rörlighet samt vid samboförhållanden.

Samborelation till en EES-medborgare

En sambo till en EES-medborgare kan ha uppehållsrätt (3 a kap. 2 § första stycket 1 UtlL). Det är sambolagens (2003:376) definition av ett samboförhållande som är vägledande för Skatteverkets prövning av om det finns en samborelation. Sambolagen och dess förarbeten är inte skrivna utifrån ett uppehållsrättsligt perspektiv, eller med utgångspunkt från situationen att en av parterna flyttar till Sverige, vilket påverkar Skatteverkets tolkning, som i sin bedömning måste utgå från de bestämmelser som rör uppehållsrätt och folkbokföring.

Enligt sambolagen avses med sambor två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll (1 § första stycket sambolagen [2003:376]). Sammanboendet ska ha en viss varaktighet eller åtminstone vara tänkt att ha det. Det ska vara fråga om en förbindelse vari som regel ingår sexuellt samliv. Parterna ska ha ett samarbete i vardagliga sysslor och ett visst mått av ekonomisk gemenskap, eller i vart fall ett ekonomiskt samarbete (prop. 2002/03:80 s. 27 f.). Sambolagens definition av sambor ska också tillämpas när begreppet används i annan lagstiftning (1 § andra stycket sambolagen [2003:376] och prop. 2002/03:80 s.44).

Den som uppger sig ha uppehållsrätt som sambo till en EES-medborgare ska visa handlingar som styrker att det finns ett samboförhållande (10 § första stycket 2 FOF).

Par som har varit sambor innan flytten till Sverige

Om paret har bott tillsammans utomlands innan flytten till Sverige ska de kunna visa detta med exempelvis

  • utdrag ur folkbokföringsregister eller motsvarande
  • hyres- eller köpekontrakt eller försäkringsbrev för en bostad.

Om paret har bott isär under en längre tid innan familjemedlemmen ansluter till EES-medborgaren i Sverige kan det påverka bedömningen av om det fortfarande finns ett samboförhållande.

Exempel: par som har varit sambor innan flytten till Sverige, EES-medborgaren redan folkbokförd

Maria anmäler flytt till Sverige och uppger att hon har uppehållsrätt som sambo till en EES-medborgare, som är folkbokförd sedan fyra månader tillbaka. Maria uppger att paret bott tillsammans utomlands fram till dess att EES-medborgaren flyttade till Sverige för några månader sedan. Maria förklarar att de tillfälligt behövt bo isär för att kunna ordna med flytten till Sverige. Maria visar med ett hyreskontrakt där bådas namn framgår att paret har bott tillsammans utomlands innan flytten till Sverige. Skatteverket bedömer utifrån omständigheterna i ärendet att den tid som paret tillfälligt behövt bo isär inte innebär att samboförhållandet har upphört. Maria har därför uppehållsrätt som sambo till EES-medborgaren.

Par som flyttar ihop i Sverige

Att ett samboförhållande ska vara stadigvarande innebär att det inte får vara fråga om en alltför kort förbindelse (prop. 2002/03:80 s. 27 f. och 43). Ett par som flyttar ihop först när ena parten anmäler flytt till Sverige är enligt Skatteverkets bedömning inte att betrakta som sambor, eftersom relationen ännu inte har någon varaktighet. En sådan relation medför därför inte att personen har uppehållsrätt som medföljande eller anslutande familjemedlem.

Den inflyttande kan återkomma med en ny anmälan om flytt till Sverige efter att paret har bott tillsammans en tid i Sverige. Om en ny anmälan kommer in gör Skatteverket en förnyad bedömning av om relationen är att anse som stadigvarande. För att kunna avgöra om en samborelation är varaktig gör Skatteverket en helhetsbedömning av samtliga omständigheter rörande relationen.

Minderåriga sambor

Äktenskapsåldern i Sverige är 18 år (2 kap. 1 § ÄktB). Det finns däremot inte någon lagstadgad åldersgräns för att leva som sambo, vilket innebär att lagstiftningen i princip tillåter en minderårig person att vara sambo. Skatteverkets inställning är dock att det ska ställas höga krav på bevisningen för att en minderårig person ska kunna anses vara sambo.

För att kunna räknas som sambo ska den minderårige kunna visa att det finns ett gemensamt hushåll och bostad och att parförhållandet stämmer överens med sambolagens definition av ett samboförhållande. Minderåriga har endast begränsad rätt att bestämma över sin egen egendom eftersom en minderårig normalt står under förmyndares tillsyn (9 kap 3 § FB). Möjligheten för en minderårig att ha sådan ekonomisk gemenskap med en annan person, som krävs för att det ska vara ett samboförhållande, är därmed begränsad. Det bör därför endast i undantagsfall bli aktuellt att betrakta en minderårig person som sambo.

En person under 15 år kan aldrig betraktas som sambo, eftersom det ska vara fråga om en förbindelse där det i regel ingår ett sexuellt samliv (jfr 6 kap. 4–6 §§ brottsbalken).

Familjemedlemmar till nordiska medborgare

Medborgare i de nordiska länderna, Danmark, Finland, Island och Norge, har rätt att vistas i Sverige utan att ha vare sig uppehållstillstånd eller uppehållsrätt (2 kap. 8 b § 1 UtlL). De är EES-medborgare, men behöver inte uppfylla kraven för uppehållsrätt för att kunna folkbokföras i Sverige.

Familjemedlemmar till nordiska medborgare omfattas däremot inte av detta undantag. För att en person ska kunna ha uppehållsrätt som familjemedlem till en nordisk medborgare krävs att den nordiska medborgaren uppfyller kraven för uppehållsrätt. Skatteverket gör i dessa fall en fiktiv prövning av den nordiska medborgarens uppehållsrätt. Detta eftersom den nordiska medborgaren inte behöver ha uppehållsrätt för att för egen del kunna folkbokföras i Sverige. Den nordiska medborgarens uppehållsrätt prövas endast om det finns medföljande eller anslutande familjemedlemmar som inte är nordiska medborgare. Det är viktigt att konstatera på vilken grund den nordiska medborgaren har uppehållsrätt eftersom det i vissa fall krävs en heltäckande sjukförsäkring för den medflyttande eller anslutande familjemedlemmen.

Exempel: medborgare utanför EES flyttar till sin folkbokförda nordiska make

Mark anmäler flytt till Sverige och styrker sin identitet med hemlandspass. Mark är medborgare i ett land utanför EES och är gift med Nils som är norsk medborgare och folkbokförd i Sverige. Äktenskapet är styrkt med en godtagbar handling. Nils är egen företagare i Sverige och uppfyller därför kraven på uppehållsrätt, vilket framgår av den fiktiva prövningen. Därmed har även maken Mark uppehållsrätt som familjemedlem till den norska medborgaren. Skatteverket bedömer, bland annat utifrån Marks avsikt, att hans vistelse i Sverige kan antas komma att uppgå till minst ett år. Mark folkbokförs därför enligt sin anmälan.

Familjemedlemmar till svenska medborgare

En förutsättning för att en person ska kunna ha uppehållsrätt som familjemedlem till en svensk medborgare är att den svenska medborgaren har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet i ett annat EES-land och därefter har återvänt till Sverige. En annan förutsättning är att familjemedlemmen har följt med eller anslutit sig till den svenska medborgaren när hen har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet (3 a kap. 2 § andra stycket UtlL).

Den svenska medborgaren ska ha utnyttjat sin rätt till fri rörlighet

En svensk medborgare kan utnyttja sin rätt till fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet, exempelvis genom att bosätta sig och arbeta i ett annat EES-land. Det är inte tillräckligt att en svensk medborgare reser till ett annat EES-land som turist. Viss vägledning vid bedömningen av om en svensk medborgare har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet kan fås i 3 a kap. 3 § UtlL (prop. 2013/14:81 s. 42).

För att ha aktiverat sin fria rörlighet ska den svenska medborgaren ha flyttat till det andra EES-landet och haft uppehållsrätt där. Det är till exempel inte tillräckligt med en eller flera semesterresor eller kortare tjänsteresor.

Det är bara när en EES-medborgare har utövat sin rätt till fri rörlighet genom att bosätta sig i en annan medlemsstat än den där hen är medborgare som en familjemedlem kan härleda uppehållsrätt från EES-medborgaren (C-456/12 O och B p. 39 och C-127/08 Metock p. 73). Rörlighetsdirektivet är inte tillämpligt på en EES-medborgare som aldrig har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet och alltid har uppehållit sig i en medlemsstat där hen är medborgare. Detta påverkas inte av om EES-medborgaren även är medborgare i ett annat EES-land än det där hen uppehåller sig (C-434/09, McCarthy p. 39-40). Det innebär att en person med anknytning till en svensk medborgare, som är bosatt i Sverige och som inte har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet, inte kan ha uppehållsrätt som familjemedlem till den svenska medborgaren.

Vilka handlingar kan visa att den svenska medborgaren utnyttjat sin rätt till fri rörlighet?

Den som uppger sig ha uppehållsrätt som familjemedlem till en svensk medborgare ska visa upp handlingar som styrker att den svenska medborgaren utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet (10 § andra stycket FOF). Exempel på handlingar som kan styrka att den svenska medborgaren utnyttjat sin rätt till fri rörlighet i det andra EES-landet är

  • anställningskontrakt
  • intyg om studier
  • registreringsbevis för ett företag
  • registreringsbevis för uppehållsrätt
  • intyg om bosättning från kommun eller motsvarande.

Enbart ett intyg om bosättning från ett annat nordiskt land är inte tillräckligt för att visa att den svenska medborgaren utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet. Detta eftersom en svensk medborgare har rätt att bosätta sig i ett annat nordiskt land med stöd enbart av sitt medborgarskap.

Den svenska medborgaren behöver inte uppfylla några kriterier för uppehållsrätt när hen flyttar tillbaka till Sverige för att familjemedlemmen ska kunna härleda sekundär uppehållsrätt som familjemedlem.

Familjemedlemmen ska ha uppehållit sig med den svenska medborgaren i det andra EES-landet

Kravet att familjemedlemmen ska ha följt med eller anslutit sig när den svenska medborgaren utnyttjat sin rätt till fri rörlighet innebär enligt Skatteverkets bedömning att familjemedlemmen ska ha uppehållit sig tillsammans med den svenska medborgaren i det andra EES-landet. En person som exempelvis uppger att hen är sambo till en återvändande svensk medborgare kan därmed inte ha sekundär uppehållsrätt som familjemedlem till den svenska medborgaren om de inleder samboskapet i Sverige.

Exempel: familjemedlem till en svensk medborgare som återvänder till Sverige efter att ha utnyttjat sin rätt till fri rörlighet

Marit, som är svensk medborgare, har arbetat på ett hotell i Österrike och flyttar tillbaka till Sverige. Hon saknar arbete i Sverige. Med henne följer hennes österrikiske sambo Hans som uppger att han ska bosätta sig i Sverige. Paret har visat handlingar som styrker att de har bott tillsammans i Österrike innan flytten till Sverige och handlingar som visar att Marit har varit anställd i Österrike. Hans har uppehållsrätt som familjemedlem till Marit eftersom han är medföljande familjemedlem till en svensk medborgare som återvänder till Sverige efter att har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet. Det är oväsentligt att Marit saknar arbete vid återkomsten till hemlandet Sverige. Hans kan folkbokföras om det kan antas att Marits vistelse i Sverige kommer att uppgå till minst ett år.

Återvändandet ska ske från ett annat EES-land

Den återvändande svenska medborgaren ska enligt Skatteverkets bedömning flytta in från ett annat EES-land, för att en familjemedlem ska ha uppehållsrätt. Om den svenska medborgaren, efter att ha aktiverat sin rätt till fri rörlighet i ett annat EES-land, bosätter sig i ett tredjeland och först därefter flyttar tillbaka till Sverige bedömer Skatteverket att det inte är fråga om ett sådant återvändande som avses i 3 a kap. 2 § andra stycket UtlL. Däremot påverkar inte en tillfällig vistelse, t.ex. en kortare semestervistelse, i ett tredjeland innan flytten åter till Sverige möjligheten för en familjemedlem att härleda uppehållsrätt från den svenska medborgaren.

Personer som är medborgare både i Sverige och i ett annat EES-land

Rörlighetsdirektivet ska tillämpas på alla EES-medborgare som reser till eller uppehåller sig i en annan medlemsstat än den de själva är medborgare i, samt på de familjemedlemmar som följer med eller ansluter sig till EES-medborgaren (artikel 3.1 rörlighetsdirektivet). Direktivet ska alltså inte tillämpas på en person som har rest till eller uppehållit sig i en stat där personen är medborgare (se även C-127/08, Metock p. 73 och C-434/09, McCarthy p. 37).

En person som är medborgare både i Sverige och i ett annat EES-land kan därmed inte aktivera sin rätt till fri rörlighet genom en vistelse i det andra EES-landet där personen är medborgare.

EES-medborgare som förvärvat svenskt medborgarskap efter att hen har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet

En familjemedlem kan under vissa förutsättningar härleda uppehållsrätt från en EES-medborgare som förutom sitt medborgarskap i annat EES-land även har förvärvat svenskt medborgarskap och behållit sitt ursprungliga medborgarskap. Om EES-medborgaren har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet i Sverige – exempelvis genom att ha flyttat hit för att arbeta – och därefter har förvärvat svenskt medborgarskap, är det möjligt för en familjemedlem att härleda uppehållsrätt från den svenska medborgaren. Uppehållsrätt kan i denna situation härledas direkt från fördraget (art. 21.1 FEUF), och inte från rörlighetsdirektivet. Bestämmelserna i rörlighetsdirektivet ska i denna situation saknas;Övrigt$FEUF art. 21.1tillämpas analogt (C-165/16, Lounes). Eftersom det är fråga om en analog tillämpning bedömer Skatteverket att den svenska medborgaren vid en fiktiv prövning fortfarande måste uppfylla något av villkoren för när en EES-medborgare har uppehållsrätt, exempelvis genom att vara arbetstagare.

Referenser på sidan

Domar & beslut

EU-författningar

  • Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG [1] [2]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 2002/03:80 Ny sambolag [1] [2] [3] [4]
  • Proposition 2013/14:81 Uppföljning av rörlighetsdirektivets genomförande [1]

Övrigt

  • FEUF art. 21.1 [1]