Vem kan få skuldsanering?

Vilka personer kan få skuldsanering?

Enbart fysiska personer kan få skuldsanering. Bolag och andra juridiska personer med ekonomiska problem är hänvisade till konkurs eller företagsrekonstruktion.

För att en gäldenär som tidigare har beviljats skuldsanering ska kunna få skuldsanering en andra gång krävs det särskilda skäl (10 § NSksanL). I förhållande till 2006 års skuldsaneringslag innebär detta en viss uppmjukning, eftersom det tidigare krävdes synnerliga skäl. Utifrån en helhetsbedömning i det enskilda fallet får det prövas om det finns omständigheter som med tillräcklig styrka talar för att skuldsanering ska beviljas på nytt (prop. 2015/16:125 s. 209).

Krav på anknytning till Sverige

För skuldsanering krävs att gäldenären har sina huvudsakliga intressen i Sverige (6 § NSksanL). Detta anknytningskrav har sitt ursprung i uttrycket ”platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen”, som finns i EU:s insolvensförordning 2015/848. Insolvensförordningen ska tillämpas även på svenska skuldsaneringsförfaranden.

En gäldenär förutsätts ha sina huvudsakliga intressen i Sverige, om hen har sin hemvist här. Om gäldenären skulle ha sin hemvist i en annan stat så kan anknytningskravet till Sverige ändå vara uppfyllt om gäldenären av andra skäl kan anses ha sina huvudsakliga intressen här.

Likaså förutsätts en gäldenär som driver enskild näringsverksamhet ha sina huvudsakliga intressen i Sverige om det huvudsakliga verksamhetsstället finns här.

Vid bedömningen av om gäldenären har sin hemvist i Sverige är folkbokföringen en omständighet som ska beaktas. Om platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen inte kan bestämmas utifrån hemvisten så måste en samlad bedömning göras och hänsyn tas till samtliga omständigheter, t.ex. medborgarskap, folkbokföring, bosättning, inkomstkälla, beskattningsland, var tillgångar finns och skulder har uppkommit samt var exekutiva åtgärder pågår (prop. 2015/16:125 s. 205).

Även en näringsidkare kan få skuldsanering

En fysisk person som bedriver näringsverksamhet kan beviljas skuldsanering om de ekonomiska förhållandena i näringsverksamheten är enkla att utreda (8 § NSksanL). De ekonomiska förhållandena får inte vara komplicerade eller annars svåra att överblicka. Som exempel nämns i förarbetena enklare konsultverksamhet, verksamhet bestående av hushållsnära tjänster eller frisörer. Även om omsättningen är hög kan de ekonomiska förhållandena vara enkla att utreda. Risken för komplicerade mellanhavanden i verksamheten kan dock öka med verksamhetens omfattning (prop. 2010/11:31 s. 15 och 23). Det får inte finnas några utestående åtaganden av betydelse, inte heller ouppklarade förhållanden med Skatteverket eller komplikationer i övrigt.

I övrigt gäller samma förutsättningar för näringsidkare som för övriga gäldenärer.

Före detta näringsidkare kan komma ifråga för skuldsanering

Det finns inget som hindrar en f.d. näringsidkare att ansöka om skuldsanering. Skulder från en avslutad verksamhet omfattas normalt av skuldsaneringsförfarandet. Lagstiftaren uttalade redan i förarbetena till den ursprungliga skuldsaneringslagen att en f.d. företagare inte ska vara utesluten från att få skuldsanering. Skulder från en tidigare bedriven näringsverksamhet bör dessutom normalt ses som något positivt vid den allmänna skälighetsbedömningen (prop. 1993/94:123 s. 100). Däremot kan orsaken till skuldernas tillkomst ibland göra att det inte anses som skäligt att bevilja skuldsanering.

Den som har beviljats skuldsanering är inte förhindrad att därefter bli näringsidkare. I praktiken kan detta emellertid innebära vissa problem med att fastställa betalningsplanen eftersom gäldenärens inkomster vid en sådan situation kan variera och ändras över tid.

En person med näringsförbud kan inte få skuldsanering

En gäldenär som har näringsförbud får inte beviljas skuldsanering (8 § NSksanL). Om gäldenären tidigare har haft ett närings­förbud som senare upphävts så ska Kronofogden pröva om det ändå vid en helhetsbedömning är skäligt att bevilja skuldsanering.

Alternativ möjlighet att ansöka om F-skuldsanering

Det finns även möjlighet för en näringsidkare eller f.d. näringsidkare att ansöka om F-skuldsanering. Det är en särskild form av skuldsanering som regleras i en särskild lag: FSksanL. En ansökan om ”vanlig” skuldsanering och F-skuldsanering kan inte behandlas parallellt. Det innebär att en ansökan om ”vanlig” skuldsanering ska avvisas om gäldenären har ansökt om F-skuldsanering (14 § NSksanL).

Gäldenärens ansökan och Kronofogdens utredning

Gäldenärens ansökan ska vara skriftlig. Det går även att lämna in en ansökan på elektronisk väg (11 § NSksanL).

Viss överflyttning av ansvaret från gäldenären till borgenärerna

Kronofogden har samma utredningskrav som tidigare, men borgenärerna har ett större ansvar för att se till att alla skulder som kommer att omfattas av en skuldsanering också anmäls.

Gäldenären ska i sin ansökan uppge de borgenärer som gäldenären känner till, men det krävs inte att gäldenären ingående och i detalj redovisar för sina skulder. Det räcker att gäldenären kan uppskatta skulden till varje borgenär, vilket även innebär att uppgifterna inte behöver innehålla närmare detaljer om uppkomstdatum, förfallodag, räntesatser m.m. (12 § NSksanL samt prop. 2015/16:125 s. 210).

I stället är det borgenärernas uppgift att i sin fordringsanmälan lämna närmare uppgifter om bl.a. fordringarnas belopp, uppkomstdatum, förfallodag, upplupen ränta och räntesatser. Med anledning av den nya ordningen med Kronofogden som betalningsförmedlare måste borgenären numera också lämna uppgift om till vilket konto betalningen ska ske (19 § NSksanL och prop. 2015/16:125 s. 63 och 215).

Kronofogden har ett utredningsansvar

Gäldenären är skyldig att lämna in uppgifter om sina ekonomiska och personliga förhållanden. Det innebär bland annat att gäldenären i sin ansökan måste redogöra för sina tillgångar, inkomster och utgifter (12 § första stycket 2 NSksanL). Kronofogden har ett ansvar för att kontrollera gäldenärens uppgifter och vid behov begära in underlag för dem. Kronofogden ska vid behov kontrollera gäldenärens uppgifter mot innehållet i myndighetens register samt inhämta upplysningar från andra myndigheter om gäldenärens personliga förhållanden (15 § första stycket NSksanL). I det enskilda fallet har Kronofogden även möjlighet att kalla gäldenären till ett sammanträde för att avgöra om skuldsanering ska inledas (15 § andra stycket NSksanL).

Om Kronofogden anser att gäldenärens ansökan är bristfällig i något avseende så ska gäldenären föreläggas att komma in med en komplettering. Om ansökan är så bristfällig att den inte kan prövas i sak och om gäldenären inte har följt ett föreläggande att avhjälpa bristen så ska ansökan avvisas (13 § NSksanL).

Gäldenären ska vara svårt överskuldsatt

För att Kronofogden ska kunna bevilja en skuldsanering krävs det att gäldenären är kvalificerat insolvent. Med det menas att gäldenären är så skuldsatt att hen inte rätteligen kan betala sina skulder och att denna oförmåga med hänsyn till samtliga omständigheter kan antas bestå under överskådlig tid (7 § NSksanL).

Eftersom kravet på kvalificerad insolvens förutsätter en mer långvarig överskuldsättning, så bör en skuldsanering kräva att det även finns andra skulder än bara skatter. Detta eftersom skattefordran normalt preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då fordran lämnades för indrivning (3 § SPL).

I den nya skuldsaneringslagen preciseras och nyanseras kravet på kvalificerad insolvens . Ändringen syftar till att motverka den utveckling som har följt på rättsfallet NJA 2010 s. 496 och som har inneburit att utgångspunkten för vad som är att betrakta som överskådlig tid mera regelmässigt kommit att bestämmas till 15 år.

Individuell bedömning av vad som utgör överskådlig tid

I förarbetena till den nya skuldsaneringslagen betonas det att bedömningen av tidsperspektivet ska ske nyanserat och inte enbart utifrån en matematisk beräkning av hur lång tid det skulle ta för en gäldenär med en viss inkomstnivå att betala sina skulder. En sådan beräkning måste följas av en realistisk prognos över gäldenärens förutsättningar, med beaktande av samtliga kända omständigheter. Skuldernas storlek och den beräknade skuldökningen måste ställas i relation inte bara till ålder, hälsa och inkomst utan även till sådant som arbetsförmåga, utbildning och möjlighet att vid arbetslöshet få arbete och förväntade inkomster. Annat som kan beaktas är t.ex. familjeförhållanden och förhållandena på arbetsmarknaden. Vad som utgör överskådlig tid kan därmed komma att variera avsevärt mellan olika gäldenärer. Någon statisk tidsperiod kan därför inte tillämpas (Göta HovR 2018-10-30 mål nr ÖÄ 2322-18).

Det förhållandet att prognosen över gäldenärens förutsättningar innehåller ett visst mått av osäkerhet utgör inte skäl för att avslå ansökan. Gäldenären är alltså inte diskvalificerad från skuldsanering enbart på grund av att hen t.ex. är yngre eller förvärvsarbetande. Inte heller en konjunkturbetonad arbetslöshet är i sig diskvalificerande, utan samtliga förhållanden måste beaktas, såsom vilka förutsättningar gäldenären bedöms ha att i framtiden skaffa sig anställning och vilken inkomst som gäldenären då skulle kunna ha (prop. 2015/16:125 s. 207).

Det finns ingen beloppsgräns för skulderna

Det finns ingen beloppsgräns som skuldbördan måste överstiga. I tidigare förarbeten anges dock att en nettoskuldbörda som inte uppgår till mer än ett par hundra tusen kronor för en person med fast och regelbunden arbetsinkomst är för liten för att skuldsanering ska komma i fråga. För personer med mycket låg eller oregelbunden inkomst kan dock det kvalificerade insolvensrekvisitet vara uppfyllt även vid förhållandevis låg nettoskuldsättning. Med nettoskuldbörda menas den skuldbörda som återstår efter det att gäldenären har sålt egendom som hen och hens familj inte är i absolut behov av. Det är exempelvis inte rimligt att den som vill komma i fråga för skuldsanering behåller dyrbara tillgångar som dyrare bostad, sommarhus, bil, båt eller liknande. I de allra flesta fall torde emellertid gäldenären redan ha sålt det mesta av sin egendom som är möjlig att avyttra innan frågan om skuldsanering aktualiseras (prop. 1993/94:123 s. 93).

Familjemedlemmars inkomster har betydelse

En gäldenär kan vara kvalificerat insolvent även om makens eller sambons framtida inkomst är oklar. Trots att en ansökan om skuldsanering enbart avser gäldenärens ekonomiska förhållanden kan övriga familjemedlemmars inkomster och tillgångar få betydelse vid den skälighetsbedömning som sedan ska göras (Göta HovR 2012-12-20, mål nr ÖÄ 2446-12 och HovR VS 2013-01-31, mål nr ÖÄ 3628-12).

Det måste vara skäligt att bevilja skuldsanering

För att Kronofogden ska kunna bevilja skuldsanering krävs det även att det är skäligt med hänsyn till personliga och ekonomiska förhållanden att gäldenären beviljas skuldsanering (9 § första stycket NSksanL).

Kronofogden ska särskilt beakta omständigheterna vid skuldernas tillkomst, de ansträng­ningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och hur gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om skuldsanering (9 § andra stycket NSksanL).

Gäldenären ska inte ha några dyrbara tillgångar

Något som inte uttryckligen anges i lagtexten men som ändå är en förutsättning för skuldsanering är att gäldenären inte äger en dyrare bostad, sommarhus, bil, båt eller liknande (prop. 1993/94:123 s. 93). Gäldenären förutsätts i princip ha sålt sådan egendom för att betala av sina skulder. Enligt ett ställnings­tagande av Kronofogden bör en fastighet eller bostadsrätt med ett netto­värde som inte är högre än ca 200 000 kr inte vara ett hinder för skuldsanering. En samlad bedömning ska göras av gäldenärens situation (Kronofogdens ställningstagande 7/16/Skusan – Gäldenärs tillgång av fastighet eller bostadsrätt vid skuldsanering).

Även en tillgång i form av pensionsrättighet kan komma att utesluta en skuldsanering. I praxis har ett stort pensionskapital i kombination med att utbetalningen ligger nära i tiden ansetts utgöra hinder för en skuldsanering (RH 1999:112).

Skuldernas ålder

Tidigare var det uteslutet med skuldsanering om merparten av skulderna inte var äldre än tre till fyra år. Tanken var att gäldenären först skulle ha försökt att lösa sina ekonomiska problem på egen hand. Skuldernas ålder ska inte längre beaktas särskilt vid bedömningen av om det är skäligt att bevilja skuldsanering. Nya skulder är alltså inte ett hinder mot att skuldsanering beviljas utan endast en omständighet som ska beaktas vid den allmänna skälighetsbedömningen. Men man kan inte helt bortse från betydelsen av skuldernas ålder. Det kan ha stor betydelse hur lång tid en gäldenär har brottats med sina skuldproblem. I allmänhet får behovet av ekonomisk rehabilitering anses särskilt påtagligt när det är fråga om gamla skulder. Samtidigt är förekomsten av gamla skulder inte ensamt tillräckligt för att det ska anses skäligt med skuldsanering (prop. 2010/11:31 s. 16 och 23).

Om en gäldenär på grund av oförutsedda omständigheter har tvingats sälja en fastighet med förlust och därmed fått en stor skuld till banken är det inte uteslutet att skuldsanering skulle kunna beviljas även om endast en kort tid förflutit sedan skulderna uppkom. Däremot kan det tala mot en skuldsanering om gäldenären utan rimliga skäl fortsatt att skuldsätta sig sedan hen blivit överskuldsatt.

Skuldernas tillkomst

Vid skälighetsbedömningen ska Kronofogden särskilt beakta hur och varför en skuld har uppkommit. Skulder på grund av t.ex. lyxkonsumtion, misslyckad spekulation eller skade­stånd på grund av brott kan tala emot en skuld­sanering. Däremot ska normalt skulder som uppkommit på grund av en tidigare närings­verk­samhet beaktas positivt vid den allmänna skälig­hets­bedöm­ningen. Se även Hellners & Mellqvist, Skuldsaneringslagen: En kommentar till 2006 års lag (1 mars 2013, Zeteo), kommentaren till 4 § tredje stycket SksanL under rubriken Omständigheterna vid skuldernas tillkomst.

Skulder på grund av lyxkonsumtion och spekulation

En gäldenär med skulder om drygt 1 miljon kronor vägrades skuldsanering eftersom skulderna avsåg flera utlandsresor, dyrbara möbler, kläder etc. Denna konsumtion överskred vida familjens ekono­miska resurser. Gäldenären hade inte heller använt en lotterivinst om 730 000 kronor för att betala av på skulderna (RH 1995:132).

Det ansågs inte heller skäligt att bevilja en gäldenär med skulder om närmare 3,5 miljon kronor skuldsanering när skulderna berodde på misslyckade optionsaffärer (RH 1996:102).

Skulder på grund av tidigare näringsverksamhet

Skulder från en tidigare bedriven näringsverksamhet bör normalt ses som något positivt vid den allmänna skälighetsbedömningen. Däremot kan orsaken till skuldernas tillkomst ibland göra att det inte anses som skäligt att bevilja skuldsanering. Om den tidigare näringsverksamheten har anknytning till brottslig verksamhet bör detta tala mot att skuldsanering ska beviljas (prop. 1993/94:123 s. 100).

Någon särskild vikt bör inte läggas vid det faktum att skulderna kommer från ett företrädaransvar. Det kan ofta vara en tillfällighet i vilken form en näringsverksamhet har bedrivits. En helhetsbedömning ska alltid göras oavsett i vilken form näringsverksamheten har bedrivits. Fokus bör vara på om verksamheten har skötts på ett seriöst sätt.

En f.d. näringsidkare hade en skuldbörda på närmare 2,5 miljon kronor, varav merparten gällde ställ­före­trädar­ansvar. Huvuddelen av skulderna hade anknyt­ning till en tidigare bedriven närings­verk­sam­het. Han hade även dömts för brott mot upp­börds­lagen. Högsta domstolen framhöll att brottsligheten avsett stora belopp och pågått under lång tid. Skuldsättningen hade på detta sätt ökat väsentligt. Skattemedel hade använts som riskkapital i närings­verksamheten. Högsta domstolen fann det därför inte skäligt att bevilja honom skuldsanering (NJA 1998 s. 259).

Samma bedömning gjorde Svea hovrätt i ett annat fall där en ställföreträdare för ett aktiebolag hade blivit betalningsskyldig för obetalda skatter och arbetsgivaravgifter (RH 1996:7).

Samma hovrätt har dock i ett annat avgörande ansett det vara skäligt att bevilja skuldsanering för en person som påförts företrädaransvar. Hovrätten hänvisade till att bolagets skuld minskade från det att den förföll till betalning till dess att bolaget gick i konkurs och att det heller inte hade framkommit något annat än att verksamheten varit seriös (Svea HovR 2014-05-09, mål nr ÖÄ 10781-13).

Däremot fann hovrätten i ett senare avgörande att det inte var skäligt att bevilja en f.d. näringsidkare skuldsanering när det framkommit uppgifter som gav en bild av en näringsverksamhet som inte framstod som seriös. Vidare hade gäldenären inte gjort något för att minska skatteskulden (Svea HovR 2017-09-26, mål nr ÖÄ 1704-17).

Högsta domstolen har prövat frågan om skuldsanering för två makar med skulder om cirka 19 miljoner kronor. Den verksamhet som gäldenären bedrivit hade varit eko­nomiskt omfattande med innehåll av klart spekula­ti­va inslag som inneburit ett högt risktagande. Mannen hade tagit krediter och lämnat borgensansvar till belopp som långt överstigit hans betalningsförmåga. Högsta domstolen fann att det inte var skäligt att bevilja någon av makarna skuldsanering (NJA 2001 s. 601 I och II).

Däremot beviljades en gäldenär skuldsanering för skulder på drygt 2 miljoner kronor från en tidigare näringsverksamhet, trots att både hon och hennes sambo hade dömts för oredlighetsbrott. Högsta domstolen ansåg dock att detta inte hindrade skuldsanering, bland annat med hänsyn till den långa tid (cirka 13 år) som förflutit, (NJA 2003 s. 437).

Skulder på grund av brott

Högsta domstolen har prövat frågan om vilken betydelse det har att en del av skulderna har sin grund i brottslighet. Domstolen menade att tidigare kriminalitet vanligen inte i sig bör väga särskilt tungt som argument mot skuldsanering. Däremot blir bedömningen en annan om de skulder som skulle omfattas av en skuldsanering till någon del är en följd av den brottsliga verksamheten. En mindre skuld på grund av brottsligt handlande bör inte tillmätas någon större betydelse, i vart fall inte om brottsligheten saknar samband med gäldenärens ekonomiska problem. Även om det rör sig om en större skuld på grund av grövre brottslighet bör detta inte utgöra ett evigt hinder mot skuldsanering. Behovet av att upprätthålla gäldenärens ansvar för en skuld som tillkommit genom brott bör efter en tid kunna vägas mot rehabiliteringsintresset. När det gäller tidsaspekten bör en större skuld utgöra ett absolut hinder mot skuldsanering under några år, men många gånger bör tiden vara avsevärt längre. Ju grövre brottet är, desto längre tid bör förhållandet inverka på bedömningen.

Det får särskild betydelse om brottet allvarligt har kränkt en individs personliga integritet. En brottsrelaterad skuld bör få större betydelse om ett skuldsaneringsbeslut direkt drabbar den skadelidandes rätt till skadestånd än om det påverkar Brottsoffermyndighetens möjligheter till att regressvis återkräva utbetald brottsskadeersättning. När grunden för skulden inte utgör ett absolut hinder mot skuldsanering, därför att viss tid har förflutit, bör särskilt avseende fästas vid behovet av rehabilitering tillsammans med de ansträngningar som gäldenären har gjort att fullgöra sina förpliktelser.

I det aktuella fallet var det fråga om grov brottslighet, och de skulder som följde med brottsligheten utgjorde en stor del av skuldbördan. Trots detta ansåg Högsta domstolen att det inte fanns ett absolut hinder mot skuldsanering med hänsyn till omständigheterna samt att det var 10 år sedan brottet begicks. Högsta domstolen fann att det var skäligt att bevilja gäldenären skuldsanering då hen hade ett stort behov av ekonomisk rehabilitering (NJA 2017 s. 741).

Ett bra exempel på hur Högsta domstolens avgörande tillämpas är ett avgörande där hovrätten betonade att man vid bedömningen av om det är skäligt att bevilja skuldsanering ska lägga särskild vikt vid behovet av ekonomisk rehabilitering och de ansträngningar som gäldenären gjort för att fullgöra sina förpliktelser. Bedömningen ska göras ur ett samhälleligt perspektiv och inte återföras på hur borgenärer och andra kan tänkas reagera i det enskilda fallet. Den brottslighet som gäldenären hade gjort sig skyldig till (förskingring) var av allvarlig art men det hade gått drygt sex år sedan brottet begicks och skulden som hade uppstått på grund av brottet utgjorde endast 10 procent av skuldbördan. Gäldenären hade ett stort behov av ekonomisk rehabilitering. Hovrätten ansåg att gäldenärens tidigare brottslighet och den skuld som var hänförlig till brottet inte utgjorde något hinder mot att bevilja skuldsanering (HovR NN 2017-11-29, mål nr ÖÄ 1027-16).

Hovrätten har i två tidigare avgöranden ansett att skade­stånds­skulder på grund av brott inte utgjort hinder mot skuldsanering. I det ena fallet hade gäldenären skulder om cirka 530 000 kr, varav 225 000 kr var skadestånd på grund av ett cirka sju år gammalt trafikonykterhetsbrott. Gäldenären hade kommit till rätta med det missbruk som hen hade vid tidpunkten för brottet. Hovrätten ansåg inte att skadeståndet hindrade en skulds­anering. I beslutet hänvisades uttryckligen till gälde­närens behov av ekonomisk rehabilitering (RH 1996:33). Se även liknande bedömningar i RH 2008:93 och Svea HovR 2014-07-01, mål nr ÖÄ 11886-13 .

Däremot bedömde en annan hovrätt att det var oskäligt att bevilja skuldsanering för en gäldenär som dömts till skadestånd för våldtäkt där gäldenären inte betalat något av skadeståndet och brottet låg förhållandevis nära i tiden. Vidare ansåg hovrätten att den omständigheten att målsäganden hade fått ersättning genom brottsskadeersättning visserligen kunde tillmätas viss betydelse men att det inte var tillräckligt för att uppväga den restriktivitet som enligt hovrätten bör gälla vid skadestånd hänförligt till ett våldtäktsbrott (HovR ÖN 2011-09-21, mål nr ÖÄ 325-11).

Skulder på grund av hälsoproblem

En tidigare alkoholist som kommit till rätta med sina alkoholproblem beviljades skuldsanering eftersom merparten av skulderna hade samband med alkoholförtäring (NJA 1996 s. 548).

Gäldenärens agerande mot borgenärerna

Gäldenärens ansträngningar att fullgöra sina förpliktelser ska också särskilt beaktas. Kronofogden ska bland annat ta hänsyn till om gäldenären har försökt att göra rätt för sig mot sina borgenärer och vid tidigare verkställighetsåtgärder öppet redovisat sina tillgångar och inkomster. Har gäldenären där­emot aktivt försökt hålla sig undan krav från borgenärerna, över­låtit egendom på närstående eller på annat illojalt sätt försökt att ”skydda” sig mot betalningskrav talar det emot en skuldsanering.

Även mindre flagranta förhållningssätt såsom att det framkommit att gäldenären inte har gjort vad hen har kunnat för att betala sina skulder räknas till hens nackdel vid bedömningen (prop. 1993/94:123, s. 98). Se även Hellners & Mellqvist, Skuldsaneringslagen: En kommentar till 2006 års lag (1 mars 2013, Zeteo), kommentaren till 4 § tredje stycket SksanL under rubriken De ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser.

Exempel: gäldenärers agerande mot borgenärerna

En gäldenär som under skuldsaneringsärendets hand­läggning flyttade från en lägenhet med en månads­hyra om 5 000 kr till en större lägenhet som kostade cirka 10 000 kr i månaden vägrades skuld­sanering (RH 1996:15).

Inte heller beviljades skuld­sanering för den gäldenär som under tre år hade låtit bli att betala något till sina borgenärer trots att han hade ett betal­ningsutrymme. Han hade även låtit bli att berätta om vissa av sina inkomster när han erbjudit borgenärerna en avbetalningsplan (RH 1996:46).

I ett tredje fall hade en gäldenär vid upprepade tillfällen dömts till relativt långa fängelse­straff för bl.a. miss­handel och tillgreppsbrott. Hov­rätten ansåg att gäldenären genom sitt levnadssätt hade för­satt sig i en situation där han inte kunnat skaffa sig till­räckliga inkomster för att fullgöra sina betalnings­förpliktelser (RH 2002:34).

Gäldenärens agerande under skuldsaneringsförfarandet

Gäldenären ska utifrån sin förmåga vara aktiv och lojalt medverka till att skuldsaneringsutredningen blir korrekt och fullständig. Se även Hellners & Mellqvist, Skuldsaneringslagen: En kommentar till 2006 års lag (1 mars 2013, Zeteo), kommentaren till 4 § tredje stycket SksanL under rubriken Gäldenärens medverkan under handläggningen av ärendet om skuldsanering.

I ett hovrättsavgörande framkom under handläggningen av skuldsaneringsärendet uppgifter om att gäldenären var sambo trots att han påstod något annat. Eftersom gäldenären inte visat att han inte var sambo blev utgångspunkten för bedömningen att ett samboförhållande förelåg. Hovrätten ansåg att gäldenären hade lämnat vilseledande uppgifter om sina personliga och ekonomiska förhållanden i sådan grad att han brustit i sin medverkan. Det var därför inte skäligt att skuldsanering skulle beviljas (Svea 2011-09-13, mål nr ÖÄ 4866-11).

Även andra omständigheter kan påverka bedömningen

Vid den allmänna skälighetsprövningen gör Kronofogden en helhetsbedömning av samtliga omständigheter som rör gäldenärens ekonomi och personliga förhållanden. Utöver det som särskilt ska beaktas kan det finnas andra omständigheter som ska vägas in i bedömningen. Bland annat bör gäldenärens behov av ekonomisk rehabi­li­tering och borgenärens berättigade intresse av att få så stor del av sina fordringar betalda som möjligt vägas in.

En särskild fråga är om det har någon betydelse att gäldenärens make eller maka (eller annan medlem av hushållet) har mycket bättre ekonomiska förhållanden än gäldenären. Det finns inte något krav på att någon annan ska tvingas betala skulder som enbart gäldenären har dragit på sig. Däremot har makens eller makans förmögenhet och inkomster betydelse när man ska bedöma om gäldenären har en så hög levnadsstandard att det skulle framstå som stötande att bevilja skuldsanering (NJA 2014 s. 621)

Enstaka omstän­dig­heter som talar emot en skuldsanering ska inte vara avgörande utan Kronofogden ska göra en nyanserad prövning med beaktande av samtliga omständigheter (prop. 2005/06:124 s. 41−42). Se även Hellners & Mellqvist, Skuldsaneringslagen: En kommentar till 2006 års lag (1 mars 2013, Zeteo), kommentaren till 4 § tredje stycket SksanL under rubriken Andra omständigheter.

Gäldenären har osäkra inkomstförhållanden

I ett hovrättsavgörande var omständigheten att gäldenären saknade fast och stabil anställning. Om han skulle beviljas skuldsanering med en betalningsplan fanns det enligt domstolen risk att han vid en eventuell framtida arbetslöshet kunde komma att sakna möjlighet att följa betalningsplanen.

Ett skuldsaneringsbeslut kan endast ändras om gäldenärens ekonomiska förhållanden har väsentligen förändrats efter beslutet om skuldsanering och detta beror på omständigheter som inte kunnat förutses vid beslutet, eller det finns synnerliga skäl. Genom att gäldenären vid prövningstillfället saknade fast anställning kunde risken att han i framtiden mister sin inkomst förutses. Det kunde därför komma att saknas förutsättningar att senare ändra skuldsaneringsbeslutet vid en eventuell framtida förändring av hans inkomst. Om gäldenären i framtiden inte klarar av att följa betalningsplanen och inte heller kan få beviljat en ändring av denna, kan skuldsaneringen komma att misslyckas. En gäldenär kan i princip endast beviljas skuldsanering en gång. Gäldenärens osäkra inkomstförhållanden medförde därför att det för närvarande inte ansågs skäligt att bevilja honom skuldsanering (HovR VS 2015-07-29, mål nr ÖÄ 3603-15).