Villkor för en svensk pensionsförsäkring

De kvalitativa villkoren

För att en svensk försäkring ska vara en pensionsförsäkring ska vissa grundläggande villkor vara uppfyllda. Dessa villkor, de kvalitativa villkoren, finns i 58 kap. 4, 6 och 8–16 b §§ IL (58 kap. 2 § första stycket IL). Syftet med villkoren är att bara en försäkring som tjänar ett verkligt pensioneringsändamål ska klassificeras som en pensionsförsäkring och vara skattegynnad.

De kvalitativa villkoren har anpassats till EU-rätten. Nuvarande bestämmelser gäller för en försäkring som har tecknats efter den 1 februari 2007. För en försäkring som har tecknats före den 2 februari 2007 gäller den äldre lydelsen av bestämmelserna, se vidare Försäkringsavtalets utformning (övergångsbestämmelserna 4, SFS 2008:134).

Etableringskravet

För att en svensk försäkring ska vara en pensionsförsäkring ska den vara meddelad av ett försäkringsföretag i en försäkringsrörelse med fast driftställe i Sverige eller av ett tjänstepensionsföretag som driver verksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag, det så kallade etableringskravet (58 kap. 4 § IL).

Med ett försäkringsföretag menas ett sådant företag som anges i artikel 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II). Av artikeln framgår att ett försäkringsföretag är ett företag som tillhandahåller direkt liv- eller skadeförsäkring och som har fått auktorisation enligt artikel 14 i samma direktiv. I Sverige är det Finansinspektionen som beviljar auktorisation för försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag.

Även en utländsk försäkring är en pensionsförsäkring om de kvalitativa villkoren för utländska försäkringar är uppfyllda – villkor för en utländsk kvalificerad pensionsförsäkring – eller om försäkringen uppfyller villkoren för att anses vara en pensionsförsäkring enligt 58 kap. 5 § IL.

Vad får en pensionsförsäkring omfatta?

En pensionsförsäkring får bara omfatta ålderspension, sjukpension eller efterlevandepension (58 kap. 6 § IL).

En depåförsäkring med villkor som medförde att försäkringstagaren kunde förfoga över försäkringskapitalet har inte ansetts som en pensionsförsäkring. Villkoren innebar att delar av försäkringskapitalet fick investeras i ett skuldebrev avseende ett bolån som tagits upp av försäkringstagaren. Högsta förvaltningsdomstolen fann att förfarandet stred mot villkoren i 58 kap. 6 § 1 IL att en pensionsförsäkring inte får medföra rätt till andra försäkringsbelopp än sådana som betalas ut när försäkringstagaren uppnått en viss ålder (HFD 2015 ref. 9).

Läs nedan om villkoren för ålderspension, sjukpension och efterlevandepension.

Ålderspension

Med ålderspension avses pensionsbelopp som betalas ut till den försäkrade vid uppnådd pensionsålder. Den försäkrade är den på vars liv försäkringen är tecknad (58 kap. 8 § IL). När den försäkrade dör ska utbetalningen av ålderspensionen upphöra. Om försäkringen bara omfattar ålderspension har de efterlevande alltså inte rätt att få del av det kvarvarande försäkringskapitalet.

Till en privat pensionsförsäkring får försäkringstagaren inte sätta in någon förmånstagare till ålderspensionen, utan alla utbetalningar ska göras till den försäkrade som också är försäkringstagare.

I en tjänstepensionsförsäkring är den anställda den försäkrade och den som har rätt till ålderspensionen. Arbetsgivaren är normalt försäkringstagare. För en sådan tjänstepensionsförsäkring ska den försäkrade d.v.s. den anställda vara förmånstagare (58 kap. 10 § tredje stycket IL).

När får ålderspension börja betalas ut?

Ålderspension får tidigast börja betalas ut när den försäkrade har fyllt 55 år (58 kap. 10 § första stycket IL). Regeln gäller dock inte för den som har rätt till sjukersättning (prop. 1993/94:85 s. 59). En person som har rätt till sjukersättning kan skattemässigt få börja ta ut ålderspension oberoende av ålder. Därutöver kan den som har särskilda skäl få påbörja utbetalningen av ålderspension tidigare, efter ett särskilt medgivande från Skatteverket (58 kap. 10 § andra stycket IL).

Livsvarig eller temporär ålderspension

Ålderspension kan betalas ut så länge den försäkrade lever, s.k. livsvarig ålderspension. Den kan också betalas ut under en viss tid, s.k. temporär ålderspension.

Den temporära ålderspensionen ska betalas ut under minst fem år. Om pensionsutbetalningarna ska upphöra när den försäkrade fyller 65 år räcker det att pensionen betalas ut under minst tre år (58 kap. 11 § första stycket IL).

Temporär ålderspension enligt allmän pensionsplan

För temporär ålderspension enligt en allmän pensionsplan finns det inget krav på någon viss utbetalningstid, utan då gäller den utbetalningstid som anges i planen (58 kap. 11 § andra stycket IL).

När det gäller avgångspension anser Skatteverket att bestämmelsen är tillämplig endast om erbjudandet om avgångspension före 65 år ryms inom vad som är sedvanligt enligt en allmän pensionsplan. Det är den skatterättsliga definitionen av allmän pensionsplan som avses, se nedan. En arbetsgivare som inte är ansluten till en allmän pensionsplan har rätt att citera en sådan plan som gäller arbetstagare med motsvarande arbetsuppgifter. Att citera en viss allmän pensionsplan innebär att arbetsgivaren tillämpar bestämmelserna i pensionsplanen utan att formellt vara ansluten till den. Detta förutsätter dels att den citerade planen innehåller en möjlighet att avtala om en lägre pensionsålder, dels att den erbjudna avgångspensionen inte är högre än vad som gäller enligt den citerade planen för pensionsåldern ifråga.

För att avgöra om erbjudandet om avgångspension inte överstiger vad som gäller enligt den citerade planen är det utfästelsen om avgångspension före 65 års ålder som ska bedömas. Om arbetsgivaren även utfäster t.ex. kompensation för förlorad allmän pension från 65 års ålder ska den utfästelsen inte beaktas vid bedömningen (Skatteverkets rättsfallskommentar HFD 2018 ref. 54, Avgångspension enligt allmän pensionsplan).

Vid bedömningen av om en utfästelse uppfyller kraven för en allmän pensionsplan ska en utfästelse om direktpension inte påverka bedömningen (HFD 2014 ref. 36).

Exempel: kortare utbetalningstid än tre år

Bolaget ska avveckla vissa delar av sin verksamhet och erbjuder de anställda mellan 61 och 65 år avgångspension. För att locka så många som möjligt att anta erbjudandet ska de anställda få kompensation för förlorad allmän pension från 65 år på grund av tidigare avgång från tjänst förutom erbjudandet om pension före 65 år.

Erbjudandet om pension före 65 år ska dels motsvara förmånsnivåerna enligt ITP 2, dels ge ytterligare pensionsförmån fram till 65 års ålder. Den ytterligare pensionsförmånen, d.v.s. den del av ålderspensionen som överstiger förmånsnivåerna enligt ITP 2, ska Bolaget säkerställa genom en företagsägd kapitalförsäkring. Den delen av utfästelsen hanterar Bolaget som en direktpension och ska med andra ord inte tryggas. Det innebär också att den utfästelsen inte ska medräknas vid prövningen av om utfästelsen om avgångspension ryms inom en allmän pensionsplan.

Bolaget tänker trygga utfästelsen om kompensation för förlorad allmän pension från 65 år genom premiebetalning till tjänstepensionsförsäkringar. Ålderspensionen för dessa pensionsförsäkringar ska betalas ut livsvarigt.

På samma vis tänker Bolaget trygga utfästelsen om pension före 65 år motsvarande ITP 2:s förmånsnivåer genom att betala tjänstepensionsförsäkringspremier.

När man prövar om utfästelsen kan anses motsvara vad som gäller enligt allmän pensionsplan, ska man bara beakta den del av utfästelsen som ska trygga den förtida pensionen.

I detta fall motsvarar avtalspensionen före 65 år som ska trygga ITP 2:s förmånsnivåer. Bolagets erbjudande ryms därmed inom planen och 58 kap. 11 § andra stycket IL är tillämplig.

Det innebär att Bolaget kan teckna tjänstepensionsförsäkringar avseende utfästelsen om avgångspension före 65 års ålder för alla anställda, d.v.s. även för de anställda som är 62 år eller äldre. Den utfästelsen ryms inom den allmänna pensionsplanen ITP 2 och därmed kan utbetalningstiden för försäkringen vara kortare än 3 år eftersom ITP 2 planen medger den kortare utbetalningstiden som gäller för bolagets utfästelse om avgångspension (HFD 2018 ref. 54).

Vad är en allmän pensionsplan enligt inkomstskattelagen?

Den skatterättsliga definitionen av allmän pensionsplan utgår från definitionen av allmän pensionsplan enligt tryggandelagen men har utvidgats för att omfatta fler pensionsutfästelser (58 kap. 20 § IL). Den skatterättsliga definitionen omfattar också

• pensionsutfästelser som ryms inom vad som enligt en allmän pensionsplan är sedvanligt inom branschen för arbetstagare med motsvarande uppgifter, dock när det gäller utfästelser som tryggas genom avsättning i balans-räkningen bara i förening med kreditförsäkring
• pensionsutfästelser för vilka det har tecknats kommunal eller statlig borgen eller liknande garanti
• pensionsutfästelser i enlighet med pensionsavtal som har godkänts på arbetstagarsidan av sådan organisation som enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) anses som central arbetstagarorganisation.

Den sista punkten innebär att en allmän pensionsplan enligt inkomstskattelagen omfattar både förmånsbestämda och avgiftsbestämda utfästelser (prop. 1997/98:146 s. 78). Exempelvis är de avgiftsbestämda pensionsplanerna Avtalspension SAF-LO, KAP-KL för kommuner samt ITP 1 allmänna pensionsplaner enligt inkomstskattelagen.

Utbetalningskravet de första fem åren

För en traditionell pensionsförsäkring liksom för en depåförsäkring ska pensionen under de första fem åren betalas ut med samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp (58 kap. 11 § första stycket IL). Bestämmelsen att pensionsutbetalningarna inte får sjunka under de fem första utbetalningsåren innebär att när pensionen har börjat betalas ut måste utbetalningarna fortsätta med samma eller stigande belopp under hela femårsperioden. Regeln innebär, som Skatteverket tolkar den, att utbetalningarna totalt under ett år inte kan minska under femårsperioden och inte heller kan de faktiska utbetalningsbeloppen minska under femårsperioden. Det går t.ex. inte att göra ett års uppehåll i utbetalningen under denna period. Bestämmelsen medför också att det under femårsperioden inte går att förlänga den period då en temporär pension ska betalas ut, eftersom det skulle innebära att beloppen därmed sänks.

Pensionen kan betalas ut månadsvis, men även kvartalsvis eller årsvis. Enligt Skatteverket kan utbetalningen av pensionen ändras under de fem första utbetalningsåren på så vis att en månadsvis utbetalning övergår till en kvartalsvis eller årsvis utbetalning. Mot bakgrund av pensioneringssyftet bakom bestämmelsen är Skatteverkets uppfattning att en sådan ändring av utbetalningstakten får ske under förutsättning att summan av den utbetalda pensionen under året inte har minskat jämfört med året innan. Däremot kan en årsvis eller kvartalsvis utbetalning inte övergå till en månadsutbetalning p.g.a. bestämmelsen om samma eller stigande belopp.

För en traditionell pensionsförsäkring förekommer det att försäkringsgivaren sänker återbäringen eller tilläggsbeloppet, den del av pensionen som inte är garanterad. En sådan sänkning innebär att det utbetalda beloppet sjunker för en pensionsförsäkring under en pågående pensionsutbetalning. Högsta förvaltningsdomstolen har prövat frågan om ett sådant förfarande medför att den utbetalda pensionen inte ska anses komma från en pensionsförsäkring. Domstolen gjorde bedömningen att utbetalningarna skulle anses gjorda på grund av en pensionsförsäkring enligt 58 kap. IL (RÅ 2007 ref. 49).

Efter avgörandet har det tillkommit regler om avskattning i vissa fall. Skatteverket anser att sänkningen av pensionsutbetalningen som prövades av domstolen inte innebär någon villkorsändring eller något annat förfogande över avtalet i strid med avtalsvillkoren. En sådan åtgärd ska därför inte medföra avskattning enligt bestämmelserna i inkomstskattelagen. Se Skatteverkets ställningstagande Utbetalning från en pensionsförsäkring med sjunkande belopp under de första fem åren.

För fondförsäkringar innebär utbetalningskravet att man bortser från sådana beloppsändringar som beror på kursutvecklingen på fondandelarna (58 kap. 15 § IL).

Sjukpension

Sjukpension är pension som betalas ut till den försäkrade när arbetsförmågan är helt eller delvis nedsatt. Det finns alltså inget krav på att den försäkrade måste ha uppnått en viss ålder för att ha rätt till sjukpension. Den försäkrade är den vars arbetsoförmåga försäkringen gäller för. Sjukpension får betalas ut högst så länge den försäkrade inte kan arbeta eller har nedsatt arbetsförmåga (58 kap. 12 § första stycket IL).

Till en privat sjukpensionsförsäkring får förmånstagare inte sättas in. Om sjukpensionsförsäkringen är en tjänstepensionsförsäkring ska den som var anställd när avtalet ingicks vara förmånstagare till försäkringen (58 kap. 12 § andra stycket IL).

Sjukpension får upphöra tidigast fem år efter det att försäkringsavtalet träffats. Bestämmelsen innebär att sjukpension ska betalas ut periodiskt. Av förarbetena framgår även att en sjukpension inte får innehålla villkor som ger rätt till kapitalbelopp vid sidan av sjukpension (prop. 1975/76:31 s. 120).

Det finns inget krav på att sjukpensionen måste betalas ut med samma eller stigande belopp, till skillnad mot vad som gäller för ålderspension. Pensionsbeloppen kan med andra ord minska efter hand.

En sjukförsäkring som inte uppfyller de kvalitativa villkoren för att vara en pensionsförsäkring är ingen kapitalförsäkring eftersom en sjukförsäkring inte är en livförsäkring. Utbetalade belopp från en sådan försäkring ska beskattas enligt reglerna för sjuk- och olycksfallsförsäkringar, som regleras i 8 kap. 15 § IL och 11 kap. 37 § IL.

Efterlevandepension

Med efterlevandepension avses pension som efter den försäkrades död betalas ut till (58 kap. 13 § IL)

1. en person som varit den försäkrades make eller sambo
2. barn till den försäkrade eller barn till en person som varit den försäkrades make eller sambo
3. en efterlevande på grund av en försäkring som har tagits av dödsboet efter särskilt medgivande av Skatteverket
4. en efterlevande på grund av en tjänstepensionsförsäkring som den avlidnes arbetsgivare har tecknat.

Vad som avses med make, sambo anges i 2 kap. 20 § IL och vad som avses med barn anges i 2 kap. 21 § IL.

Det finns ingen åldersgräns för efterlevandepension till barn, d.v.s. efterlevandepensionen kan betalas ut även till vuxna barn. Inget hindrar dock försäkringsgivaren att begränsa efterlevandepensionen för barn upp till viss ålder.

Det är bara de personer som nämns i punkt 1 och 2 ovan som får vara förmånstagare till efterlevandepension.

Utbetalningskraven för efterlevandepension

Efterlevandepension får betalas ut högst så länge som den efterlevande lever. Det finns inget krav att den efterlevande måste har uppnått en viss ålder för att ha rätt till efterlevandepensionen. Normalt påbörjas utbetalning av efterlevandepension när den försäkrade har dött. Det finns dock inget krav att utbetalningen måste påbörjas vid den tidpunkten utan den efterlevande kan begära att utbetalningen påbörjas vid en senare tidpunkt om villkoren i försäkringsavtalet medger det. När efterlevandepensionen har börjat betalas ut ska pensionen betalas ut med samma eller stigande belopp under de första fem åren (58 kap. 14 § IL). Utbetalningskravet för efterlevandepension är med andra ord utformat på samma vis som för ålderspension.

Huvudregeln är att utbetalning av efterlevandepension inte får upphöra tidigare än fem år efter dödsfallet, d.v.s. efterlevandepension har som huvudregel samma minsta utbetalningstid som ålderspension. Avsteg från huvudregeln får eller ska göras i följande fall:

• Efterlevandepension till den försäkrades make eller sambo får upphöra om personen gifter sig.
• Om ålderspension till den försäkrade skulle ha upphört inom en femårsperiod från dödsfallet får efterlevandepensionen upphöra vid samma tidpunkt.
• Om efterlevandepension betalas ut till barn under 20 år får utbetalningen upphöra när barnet fyller 20 år, om så avtalats.
• Vid efterlevandepension till barn som har tecknats på försäkringstagarens makes eller sambos liv enligt 58 kap. 9 § andra stycket IL ska utbetalningen upphöra senast när barnet fyller 20 år.

Försäkringsavtalets utformning

Ett försäkringsavtal, d.v.s. försäkringsbrevet och de allmänna villkoren, måste innehålla de villkor som avgör om försäkringen är en pensionsförsäkring. Avtalet får inte innehålla några villkor som avviker från de kvalitativa villkoren (58 kap. 16 b § IL).

Försäkringsavtalet ska dessutom innehålla villkor om att försäkringen inte får

• pantsättas eller belånas
• ändras så att den inte längre uppfyller villkoren för en pensionsförsäkring
• överlåtas eller återköpas i andra fall än de som nämns i 58 kap. 17 eller 18 § IL (läs vidare nedan under överlåtelse och återköp).

För ett försäkringsavtal tecknat den 2 februari 2007 eller senare ska avtalsvillkoren innehålla uppgift om att försäkringsgivaren ska lämna de kontrolluppgifter som ska lämnas om en pensionsförsäkring enligt 15, 22 och 23 kap. SFL (58 kap. 16 a § första stycket IL). Att försäkringsavtalet ska innehålla villkor om att lämna kontrolluppgifter är en följd av att en pensionsförsäkring kan meddelas i en försäkringsrörelse utan fast driftställe i Sverige, d.v.s. av en försäkringsgivare som inte omfattas av skatteförfarandelagen.

Efter en beståndsöverlåtelse eller annan överlåtelse av försäkringsavtal

Ett försäkringsavtal som tecknats före den 2 februari och som övertagits från en annan försäkringsgivare genom överlåtelse eller som förts över från en annan verksamhet, t.ex. en filial, hos samma försäkringsgivare ska uppfylla villkoren i 58 kap. 16 a § IL efter en sådan överlåtelse eller överföring (övergångsbestämmelse 9 till SFS 2008:134 ändrad genom SFS 2019:739). Innebörden av övergångsbestämmelsen är att ett försäkringsavtal tecknat före den 2 februari 2007 där det inte finns något krav att försäkringsavtalet ska innehålla villkor om att försäkringsgivaren ska lämna kontrolluppgifter måste uppdateras så att avtalet efter en sådan överlåtelse eller överföring innehåller de villkor som anges i 58 kap. 16 a § IL.

Övergångsbestämmelsen gäller vid överlåtelser av försäkringsavtal – ett helt försäkringsbestånd, del av ett försäkringsbestånd eller enstaka försäkringsavtal - och gäller enligt Skatteverket även vid överlåtelse av försäkringsavtal vid fusion.

Ett försäkringsföretag kan överlåta hela eller delar av sitt försäkringsbestånd till en annan försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller i annan EES-stat (14 kap. 1 § FRL och 11 kap. 1 § LTPF). En beståndsöverlåtelse är civilrättsligt närmast att jämföra med ett gäldenärsbyte och innebär att själva försäkringsavtalet förs över (en överlåtelse) till en ny försäkringsgivare. Försäkringsavtalet kan också föras över till en annan del av verksamheten hos samma försäkringsgivare. En sådan överlåtelse eller överföring innebär inte att de ursprungliga avtalsvillkoren ändras. Vid en överlåtelse av avtalet är det alltså, till skillnad från vad som gäller vid en flytt, inte kapitalet utan själva avtalet som är föremålet för transaktionen (prop. 2007/08:55 s. 51).

Vid en överlåtelse eller överföring av försäkringsavtal ska den avgivande försäkringsgivaren lämna kontrolluppgifter om överlåtelsen och överföringen till Skatteverket (22 kap. 9 § SFL).

När får en pensionsförsäkring överlåtas?

Försäkringstagaren får som huvudregel inte överlåta en pensionsförsäkring (58 kap. 16 § IL).

Rätt att överlåta en pensionsförsäkring under den försäkrades livstid finns dock i tre fall (58 kap. 17 § IL):

• vid ändrade anställningsförhållanden, under förutsättning att försäkringen före eller efter överlåtelsen är en tjänstepensionsförsäkring
• på grund av utmätning, ackord eller konkurs
• genom bodelning.

Överlåtelse vid ändrade anställningsförhållanden

Rätten att överlåta en pensionsförsäkring vid ändrade anställningsförhållanden kan till exempel innebära att en tjänstepensionsförsäkring överlåts från en arbetsgivare till en annan arbetsgivare vid byte av anställning. En tjänstepensionsförsäkring med arbetsgivaren som försäkringstagare kan också överlåtas till den anställda i samband med att anställningen upphör (prop. 1975/76:31 s. 123).

En överlåtelse av en pensionsförsäkring kan med andra ord innebära att försäkringen byter karaktär från en tjänstepensionsförsäkring till en privat pensionsförsäkring eller tvärt om. Att en pensionsförsäkring byter karaktär från privat till tjänstepension eller från tjänstepension till privat påverkar enligt Skatteverkets bedömning inte karaktären på den framtida pensionen från försäkringen. Exempelvis förblir den del av värdet i försäkringen som har betalats av en arbetsgivare tjänstepension även om försäkringen överlåts och blir en privat pensionsförsäkring vilket kan få betydelse vid tillämpningen av skatteavtal.

Överlåtelse på grund av utmätning

En utmätt privat pensionsförsäkring kan överlåtas. Det innebär att den som köper försäkringen blir försäkringstagare och den som därefter har rätt till den framtida pensionen. Den ursprungliga försäkringstagaren står dock kvar som den försäkrade även efter överlåtelsen.

Skatteverket anser att den omständigheten att den försäkrade inte är samma person som försäkringstagaren efter överlåtelsen av en utmätt pensionsförsäkring inte påverkar karaktären på försäkringen. Försäkringen behåller alltså karaktären av en pensionsförsäkring även om den försäkrade och försäkringstagaren är olika personer.

Överlåtelse genom bodelning

En överlåtelse av en pensionsförsäkring genom bodelning innebär skattemässigt att pensionsförsäkringen överlåts från den ena maken till den andra. Den som övertar pensionsförsäkringen genom bodelningen blir ägare till försäkringen men den försäkrade ändras inte. Enligt Skatteverket behåller försäkringen karaktären av pensionsförsäkring efter en bodelning även om den försäkrade och försäkringstagaren inte är samma person. Se ovan under Överlåtelse på grund av utmätning.

En överlåtelse genom bodelning under äktenskapet utan att det pågår något mål om äktenskapsskillnad, d.v.s. en frivillig bodelning, omfattas av bestämmelsen på samma vis som en överlåtelse vid en bodelning vid skilsmässa. Vid frivillig bodelning gäller särskilda bestämmelser för rätten till pensionssparavdrag (59 kap. 2 § andra stycket IL) och i fråga om skattskyldighet för pensionsbelopp som faller ut från en överlåten försäkring (3 kap. 22 § IL).

Återköp

Ett återköp innebär att försäkringsgivaren helt eller delvis frigörs från sina förpliktelser mot försäkringstagaren. Försäkringstagaren får en utbetalning av det aktuella återköpsvärdet. Vid ett helt återköp avslutas försäkringen.

Rättsfall: återköp

Högsta förvaltningsdomstolen har gjort bedömningen att en överföring av hela tillgångsmassan hos en pensionskassa till en pensionsstiftelse är ett återköp. Att utbetalningen inte skulle ske till försäkringstagaren hindrade inte domstolen från att bedöma transaktionen som ett återköp (HFD 2012 not. 65).

En utbetalning från en pensionsförsäkring utan att försäkringsförhållandet upphört kan också vara ett återköp (delåterköp). Högsta domstolen har prövat frågan om en utbetalning kan ske från en pensionsförsäkring vid utmätning av ett belopp ur en pensionsförsäkring. Enligt domstolen kan utbetalning ske från en pensionsförsäkring bara på de sätt som framgår av 58 kap. 6 § IL (ålderspension, sjukpension eller efterlevandepension) eller som återköp. Den utbetalning som domstolen hade att pröva var ingen utbetalning av pension utan var ett återköp (NJA 2013 s. 540).

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att det inte är ett återköp om en försäkringsgivare sammanför identiska kollektivavtalsgrundade tjänstepensionsförsäkringar för en och samma försäkrad till en enda försäkring. Sammanföringen skulle ske på initiativ av försäkringsgivaren och varken den försäkrade eller försäkringstagaren skulle medverka i förfarandet. Någon utbetalning skulle inte göras av försäkringarnas värde och försäkringsgivaren skulle inte befrias från sina åtaganden. Sammanföringen får enligt domstolen snarast ses som en rent administrativ åtgärd inom ramen för försäkringsförhållandet (HFD 2017 ref. 31).

Huvudregeln är att pensionsförsäkringar inte får återköpas

Huvudregeln är att en pensionsförsäkring inte får återköpas (58 kap. 16 § IL).

Om ett återköp sker av en pensionsförsäkring och inget av undantagen nedan är tillämpligt ska avskattning ske om bestämmelserna om avskattning är tillämpliga på försäkringen. För en pensionsförsäkring som inte omfattas av bestämmelserna om avskattning ska återköpet beskattas som pension.

Undantag

En pensionsförsäkring får återköpas i följande fall (58 kap. 18 § IL):

• om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett prisbasbelopp
• efter ett särskilt medgivande från Skatteverket
• med stöd av 13 kap. 4 § ÄktB
• med stöd av 15 kap. 8 § FAL
• vid en överföring av kapitalet i en pensionsförsäkring till en nytecknad pensionsförsäkring (flytt) enligt 58 kap. 18 § tredje stycket andra meningen IL
• vid ett uttag ur en utländsk pensionsförsäkring för betalning av avkastningsskatt enligt 58 kap. 18 a § IL
• vid en överföring av kapitalet i en tjänstepensionsförsäkring eller kapitalet i en näringsidkares pensionsförsäkring till EU:s pensionssystem enligt 6 § överföringslagen.

Ett återköp enligt första punkten ovan ska avse hela pensionsförsäkringens värde.

Försäkring tecknad före 1976

En försäkring som har tecknats efter ansökan som kom in till försäkringsgivarens huvudkontor före år 1976 är en pensionsförsäkring om den uppfyllde då gällande kvalitativa villkor (2 kap. 11 § ILP).