OBS: Detta är utgåva 2020.5. Sidan är avslutad 2023.

En persons vistelse vid en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård eller vård av missbrukare leder inte till ändrad bosättning om anledningen till vistelsen enbart är vård.

Vård vid en institution

En persons vistelse leder inte till ändrad folkbokföring om den enbart beror på vård vid en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård eller vård av missbrukare (9 § första stycket 3 FOL).

Anledningen till att en sådan vistelse inte ska leda till ändrad folkbokföring är att en person normalt inte ska anses bosatt där hen har placerats med tvång. Detsamma gäller en vistelse av mer frivilligt slag eftersom personen som är i behov av vård normalt inte har någon möjlighet att välja var hen ska få vården.

En person som regelmässigt tillbringar sin dygnsvila endast på en fastighet där vården bedrivs anses bosatt på den fastighet som hen med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses ha sin starkaste anknytning till (9 § andra stycket FOL). Om det saknas anknytning till en viss fastighet så anses personen bosatt i den kommun där hen får anses ha sin starkaste anknytning (13 § FOL).

Med vård menas i detta fall även vård på någon annan plats än institutionen så länge personen är inskriven där.

Sjukvård

En institution för sjukvård bedriver vård genom att ge stöd- och behandlingsinsatser på exempelvis ett sjukhus. Vården som bedrivs kan vara både öppen och sluten. Enligt sjukvårdslagstiftningen är inte vårdhem för dem med ett förstånds- eller begåvningshandikapp eller de särskilda boendeformer som finns för dessa personer enligt LSS att se som institutioner för sjukvård. Personer som har fått en bostad med stöd av LSS omfattas därför inte av undantagsbestämmelsen i 9 § FOL utan ska normalt folkbokföras enligt huvudregeln om dygnsvila som finns i 7 § FOL.

Vård av unga

Frågan om vad som ska anses vara en institution har främst betydelse i fall av vård av unga som kan ske i

  • familjehem
  • hem för vård eller boende (HVB-hem)
  • stödboende
  • institutioner enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU-hem).

HVB-hem eller LVU-hem får normalt anses vara institutioner. Ett barn ska därför som regel inte vara folkbokfört på ett HVB-hem eller LVU-hem. Ett familjehem är däremot ett vanligt hem och inte en institution. Vid ett barns vistelse i ett familjehem ska Skatteverket bedöma bosättningen enligt huvudreglerna i folkbokföringslagen, oavsett på vilken laglig grund placeringen har skett. Att socialnämnden gör en prövning av omhändertagandet var sjätte månad förändrar inte detta förhållande.

Skatteverket anser att ensamkommande barn och unga som bor i ett stödboende normalt ska vara folkbokförda där.

Det kan i det enskilda fallet finnas skäl för Skatteverket att inte folkbokföra ett barn i ett familjehem eller ett stödboende. Om t.ex. placeringen i ett familjehem är avsedd att vara kortare än ett år och avsikten är att barnet därefter ska återgå till sin tidigare bostad. Barnet ska då fortsatt vara folkbokfört i sin tidigare bostad (8 § FOL).

Vård av missbrukare

Med begreppet vård av missbrukare menas främst vård för personer som missbrukar alkohol eller andra droger. Tillämpningen av begreppet bör inte vara begränsad till sådan vård som ges med stöd av lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Även vård vid ett HVB-hem som bedriver missbrukarvård anses omfattas.

Ofta tillhandahåller kommunerna vanliga lägenheter till personer med ett tidigare missbruk eller sociala problem av olika slag. Ett sådant boende är enligt Skatteverket att anse som ett boende i en normal bostad och huvudregeln i 7 § FOL ska tillämpas.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

  • Folkbokföringslag (1991:481) [1] [2] [3] [4] [5] [6]
  • Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade [1]

Ställningstaganden

  • Folkbokföring av ensamkommande barn och unga vid ett stödboende [1]