OBS: Detta är utgåva 2020.5. Visa senaste utgåvan.

Skatteverket har vissa möjligheter att få betalning för fordringar genom att besluta om kvittning med stöd av allmänna civilrättsliga principer.

Innehållsförteckning

En kvittning kan vara frivillig eller tvungen

En kvittning är frivillig när parterna är överens om att kvittning ska göras. Frivillig kvittning kan inte göras vid konkurs eller företagsrekonstruktion.

En kvittning kan även genomföras med tvång genom att en av parterna meddelar den andre att hen minskar sin fordran mot sin skuld till den andra (lämnar en kvittningsförklaring).

Förutsättningar för civilrättslig kvittning

Rätten till civilrättslig kvittning framgår inte av lagstiftning utan följer av allmänna rättsgrundsatser.

Vid konkurs och företagsrekonstruktion gäller särskilda regler om kvittning. De reglerna ska tillämpas före de civilrättsliga principerna för kvittning.

Fordringsförhållandet måste vara ömsesidigt

En grundläggande förutsättning för kvittning är att det finns ett ömsesidigt fordringsförhållande mellan samma parter, annars kan kvittning inte göras utan att parternas förmögenhetsförhållanden påverkas. Ett exempel på en situation där kvittning inte är möjlig är om ett konkursbo har rätt till utbetalning av rot- och rutarbete samtidigt som konkursgäldenären har skulder till staten.

Fordran ska vara gällande och förfallen till betalning

Båda fordringarna ska vara förfallna till betalning vid kvittningstillfället.

Den som vill kvitta får inte använda en preskriberad fordran mot borgenären. Men en sådan fordran får trots allt användas för kvittning om den inte var preskriberad när gäldenären fick den och inte heller när huvudfordran uppkom (10 § PreskL). Det gäller dock bara om övriga förutsättningar för kvittning är uppfyllda. Observera att det inte finns något motsvarande undantag för fordringar som preskriberas enligt SPL. När det gäller dessa fordringar måste Skatteverket alltid skicka ut ett kvittningsbeslut till motparten före preskriptionstidpunkten (jfr NJA 1892 s 392 och Lindskog 1993, Kvittning s. 555).

Fordrans karaktär kan hindra kvittning

Vissa fordringar är av det slaget att sociala skäl talar för att en gäldenär inte bör ha rätt att använda motfordran för kvittning. Som exempel på sådana fordringar kan nämnas:

  • lönefordringar där arbetsgivarens kvittningsrätt mot en arbetstagares lönefordran är inskränkt (se lagen [1970:215] om arbetsgivares kvittningsrätt)
  • fordringar på underhållsbidrag som avser att trygga en persons försörjning
  • vissa skadestånd som har stark personlig prägel (se skadestånd som undantas från utmätning enligt 5 kap. 7 § UB).

En utgångpunkt är att om en fordran är utmätningsbar så finns inget grundläggande hinder mot kvittning (NJA 1986 s. 539, jämför även Gregow, Utsökningsrätt, s. 141–146 avseende utmätningsförbud för viss egendom).

Vad har Skatteverket för möjlighet att kvitta?

Högsta domstolen har kommit fram till att staten, i egenskap av gäldenär, i princip har samma möjligheter som andra gäldenärer att använda en fordran till kvittning (NJA 2005 s. 3).

Överskott på skattekontot

Krediteringar (plusposter) på skattekontot räknas i första hand av mot den sammanlagda skatte- och avgiftsskulden inom skattekontot (62 kap. 11 § SFL). Om det därefter finns ett överskott kvar på skattekontot så ska Kronofogden göra avräkning enligt avräkningslagen mot andra allmänna mål innan en eventuell återbetalning till kontohavaren blir aktuell.

Dessa regler ska alltid tillämpas först, och bara om det därefter finns ett överskott kvar på skattekontot kan det bli aktuellt för Skatteverket att kvitta enligt civilrättsliga principer.

En fordran på utbetalning från skattekontot förfaller till betalning när skattekontot är avstämt och visar ett överskott. Om det finns hinder mot återbetalning enligt SFL så är beloppet inte förfallet till betalning.

Egen utbetalningsspärr på skattekontot hindrar inte kvittning

Om en kontohavare har begärt att få en egen utbetalningsspärr på skattekontot så hindrar inte det att Skatteverket beslutar om en civilrättslig kvittning trots att det då finns hinder mot återbetalning. Den egna utbetalningsspärren förhindrar inte heller avräkning inom skattekontot eller utmätning.

Utbetalning med anledning av rot- och rutarbete

Den som köper hushållsarbete (rot- och rutarbete) kan få en skattereduktion enligt reglerna i husförfarandelagen. När arbetet är utfört och köparen har betalat sin del av arbetskostnaden kan utföraren ansöka om utbetalning av resterande del av arbetskostnaden hos Skatteverket.

Skatteverket betalar ut beloppet till det konto som utföraren anmält (12 § HUSFL). Eftersom det inte betalas ut via skattekontot är det inte möjligt att avräkna mot skatteskulder enligt skatteförfarandelagen. Avräkningslagen är inte heller tillämplig på utbetalning av rot- och rutarbete (1 § AvrL).

Utförarens fordran på Skatteverket förfaller till betalning i och med beslutet om utbetalning. Skatteverket kan därmed kvitta den mot Skatteverkets förfallna fordran mot utföraren.

Rättegångskostnad i allmän domstol

Om Skatteverket är part i en allmän domstol kan Skatteverket bli skyldigt att betala gäldenärens rättegångskostnader enligt 18 kap. rättegångsbalken. Det kan t.ex. handla om att återkalla en konkursansökan eller att väcka talan om bättre rätt till egendom.

En gäldenär eller annan enskild som vinner ett överklagat utmätningsmål kan under vissa förutsättningar ha rätt till ersättning av staten för sina rättegångskostnader med stöd av regeringsformen.

Gäldenärens fordran på rättegångskostnader förfaller till betalning när domstolen beslutar i kostnadsfrågan. Skatteverket kan därefter använda denna fordran för kvittning om Skatteverket har en förfallen fordran mot gäldenären.

Högsta domstolen har slagit fast att kvittningsförbudet i 71 kap. 4 § SFL inte gäller för ersättning för rättegångskostnader i utmätningsmål. Det strider inte heller mot rätten till rättvis rättegång enligt regeringsformen eller Europakonventionen att Skatteverket fullgör sin betalningsskyldighet genom kvittning. En annan tillämpning skulle innebära en omotiverad särbehandling av staten som skatteborgenär vid en jämförelse med andra borgenärer (HD 2018-12-21, mål nr Ö 2916-18).

En gäldenär som har rätt till ersättning kan överlåta eller pantsätta sin fordran till någon annan (t.ex. sitt ombud eller biträde) innan ersättningen betalas ut. Man kan överlåta eller pantsätta en fordran som ännu inte har intjänats. För att en sådan överlåtelse ska vara sakrättsligt skyddad krävs att Skatteverket har underrättats om överlåtelsen – denuntiation (NJA 2005 s. 871). För att en pantsättning ska vara giltig krävs förutom underrättelse att fordringen är tillräckligt bestämd (se Skatteverkets rättsfallskommentar Sakrättsligt skydd vid pantsättning av fordran på visst EU-stöd).

Ett rättegångsombud har inte någon självständig rätt i fråga om klientens fordran mot motparten på rättegångskostnad (NJA 2012 s. 697). Det innebär att motparten har rätt att betala direkt till klienten. Detta är betydelsefullt när motparten för egen del har en fordran mot klienten som har förfallit till betalning. Motparten kan då betala genom att kvitta mot sin egen fordran. Den kvittningsrätten kvarstår även om ombudet skulle förvärva eller få pant i fordringen och denuntiera motparten om detta, förutsatt att motfordringen förvärvats samt förfallit till betalning före överlåtelsen eller pantsättningen (28 § lag [1936:81] om skuldebrev).

Kvittningsrätt får anses gälla även för Skatteverkets del, eftersom staten i egenskap av gäldenär i princip har samma möjligheter som andra gäldenärer att fullgöra sin betalningsskyldighet genom kvittning. Om Skatteverket har förpliktats att ersätta motpartens rättegångskostnader i t.ex. ett konkurs- eller utsökningsmål, så kan alltså myndigheten fullgöra sin betalningsskyldighet genom att kvitta mot eventuella uppkomna och förfallna fordringar som staten har mot motparten (Skatteverkets rättsfallskommentar om överlåtelse av fordran på ersättning för rättegångskostnader). Skatteverkets motfordran måste dock ha uppkommit och förfallit till betalning före överlåtelsen eller pantsättningen.

Skadestånd

Under vissa förutsättningar kan staten bli skyldig att betala skadestånd (3 kap. SkadestL). För vissa typer av skadestånd råder förbud mot utmätning, t.ex. skadestånd på grund av kränkning. Skadestånd som undantas från utmätning får inte heller användas för att kvittas mot gäldenärens skulder.

Utmätningsförbudet omfattar inte ersättning för rena förmögenhetsskador, d.v.s. skador utan samband med någon person- eller sakskada. Skatteverket har därför rätt att kvitta ett skadeståndsanspråk som riktats mot Skatteverket och som avser ren förmögenhetsskada.

Kvittning kan göras när fordringarna har förfallit till betalning. Det finns ingen allmän bestämmelse som reglerar när ett skadestånd förfaller till betalning. Förfallodagen för ett skadeståndskrav får bestämmas med utgångspunkt i de rättsförhållanden som är aktuella i det enskilda fallet. Förfallodagen kan även bestämmas i samband med att skadeståndet fastställs.

Ersättning för ställd säkerhet

I samband med anstånd och slutlig skatt för skalbolag kan Skatteverket besluta att en säkerhet ska ställas. Om säkerheten inte behöver tas i anspråk ska Skatteverket, efter ansökan, besluta om en skälig ersättning för kostnaden att ställa säkerheten (58 kap. 4 § och 63 kap. 10 § SFL). Sådan ersättning för ställd säkerhet kan användas för kvittning mot Skatteverkets fordran mot gäldenären. En förutsättning är att båda fordringarna är förfallna till betalning. En ersättning för ställd säkerhet får inte betalas ut förrän beslutet har fått laga kraft mot Skatteverket (68 kap. 2 § SFL). Det innebär alltså att en fordran på ersättning för ställd säkerhet förfaller till betalning när ersättningsbeslutet har fått laga kraft mot Skatteverket.

Om Skatteverket har beviljat anstånd med betalning av skatt

Om en skattebetalare har rätt att få tillbaka för mycket betald skatt så får den fordran på återbetalning inte tas i anspråk för att betala skatt som omfattas av ett anstånd (prop. 1996/97:100 s. 616). Samma begränsning bör även gälla vid kvittning enligt allmänna civilrättsliga principer.

Däremot kan det finnas skäl att helt eller delvis återkalla ett anstånd om en skattebetalare får förbättrad ekonomi. Det kan vara fallet när skattebetalaren väntar en utbetalning från Skatteverket som gäller rot- och rutarbete, rättegångskostnader eller skadestånd. Om ett anstånd har återkallats kan en kvittning beslutas efter det.

Om statens motfordran mot en gäldenär har överklagats

Det finns inget krav på att en motfordran ska vara ostridig eller fastställd genom ett verkställbart beslut för att man ska kunna kvitta. Skatteverket bör dock vara försiktig med att kvitta enligt civilrättsliga principer om statens motfordran är tvistig.

I ett fall från 2005 har Högsta förvaltningsdomstolen prövat frågan. Jordbruksverket hade kvittat ett återkrav av miljöstöd. Vid tidpunkten för kvittningen var beslutet om återkrav överklagat och det hade ännu inte prövats av någon överrätt. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att den förvaltningsrättsliga handläggningen inte var avslutad eftersom beslutet hade överklagats. Så länge beslutet inte var definitivt fanns det därför ingen grund för att genomföra en civilrättslig kvittning (RÅ 2005 ref 50).

Högsta förvaltningsdomstolens uttalande får dock ses i belysning av att återkravsbeslutet inte kunde verkställas innan det fått laga kraft. Om beslutet får verkställas oavsett om det har överklagats borde kvittning kunna göras.

Fordran på skatter och avgifter

Ett beslut enligt skatteförfarandelagen gäller direkt (68 kap 1 § SFL). Om någon begär en omprövning eller överklagar ett beskattningsbeslut så måste hen ändå betala den skatt som omprövningen eller överklagandet gäller. Om inte anstånd har beviljats bör det därför vara möjligt för Skatteverket att besluta om kvittning enligt civilrättsliga principer även om en skattefordran har överklagats.

Fordran på återbetalning av rot- och rututbetalning

Skatteverkets fordran på återbetalning av rot- och rututbetalning måste få laga kraft innan den får överlämnas till Kronofogden för verkställighet.

Med hänsyn till detta anser Skatteverket att kvittning mot sådant återkrav kan göras så snart beloppet har förfallit till betalning, även om återkravsbeslutet inte hunnit få laga kraft. Men det gäller bara under förutsättning att beslutet inte har överklagats. Om ett beslut överklagas står det klart att frågan om återkravet är tvistig och att den förvaltningsrättsliga handläggningen fortsätter.

Förbud mot att kvitta ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning mot skatteskuld

En enskild kan beviljas ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning (43 kap. SFL). Skatteverket får inte kvitta en sådan ersättning mot den enskildas skatteskuld (71 kap. 4 § SFL).

Om den som har rätt till ersättning har skatteskulder som är överlämnade till Kronofogden har Skatteverket en skyldighet att underrätta Kronofogden om fordringen (7 § IndrF). Kronofogden har då möjlighet att utmäta gäldenärens fordran på ersättning.

För att förhindra en utmätning kan en gäldenär som har rätt till ersättning överlåta eller pantsätta sin fordran till annan (t.ex. ombud eller biträde) innan ersättningen betalas ut (prop. 2010/11: 165 s. 419 och 1188). För att en sådan överlåtelse ska vara sakrättsligt skyddad krävs att Skatteverket har underrättats om överlåtelsen – denuntiation. För att en pantsättning ska vara giltig krävs förutom underrättelse att fordringen är tillräckligt bestämd (jämför Skatteverkets rättsfallskommentar Sakrättsligt skydd vid pantsättning av fordran på visst EU-stöd).

Kan fordringar från olika myndigheter kvittas?

Det har i den juridiska litteraturen diskuterats om varje myndighet bör betraktas som en särskild juridisk person och därmed inte ha rätt att besluta om kvittning med en fordran som en annan statlig myndighet har. Den rådande ståndpunkten verkar vara att staten kan ses som ett och samma rättssubjekt om inget annat särskilt har föreskrivits (se Lindskog 1993, Kvittning s. 452).

Högsta domstolen har prövat frågan om kvittning mellan olika slags statliga fordringar och kommit fram till att man kan kvitta även om fordringarna kommer från skilda förvaltningsmyndigheters områden (NJA 1986 s. 539).

Om gäldenären har en fordran på Skatteverket samtidigt som en annan myndighet har en fordran på gäldenären

Om en gäldenär har en fordran på t.ex. överskott på skattekontot är det Skatteverket som är utbetalare. Det är bara den utbetalande myndigheten som kan besluta om kvittning (NJA 2005 s. 3). Skatteverket har möjlighet att besluta om kvittning även om statens motfordran på gäldenären kommer från en annan myndighet. En förutsättning är dock att kvittningsinvändningen inte innebär att Skatteverket materiellt måste pröva en fråga som en annan myndighet ska ta ställning till (jämför NJA 1986 s. 539).

Om den andra myndighetens fordran mot gäldenären inte är överlämnad till Kronofogden för indrivning finns det i regel ingen verkställbar exekutionstitel. Skatteverket kan då hamna i den situationen att en materiell prövning av den andra myndighetens fordran behöver göras av Skatteverket. I de fallen bör man inte kvitta.

Om den andra myndighetens fordran mot gäldenären däremot är överlämnad till Kronofogden för indrivning finns det en verkställbar exekutionstitel. I det läget kan det inte bli fråga om någon materiell prövning avseende statens motfordran. En gäldenär kan i och för sig invända mot verkställigheten (3 kap. 21 § UB). En sådan invändning innebär dock inte att det ska göras någon materiell prövning av sådana omständigheter som gäldenären skulle ha påtalat inför den beslutande myndigheten (eller domstolen) innan exekutionstiteln meddelades. En eventuell invändning behandlar andra mellanhavanden mellan parterna, t.ex. att gäldenären har betalat skulden efter det att exekutionstiteln meddelades. Gäldenärens möjlighet att invända mot verkställighet är därför inte något hinder för att kvitta.

Kvitta eller utmäta?

I stället för att kvitta kan Skatteverket meddela Kronofogden om den kommande utbetalningen och låta Kronofogden utmäta fordran. Om det förutom Skatteverket finns ytterligare borgenärer som har pågående mål hos Kronofogden så kommer alla fordringar utmätas på vanligt sätt. Skatteverket bör därför besluta om kvittning i de fallen. Det ingår i Skatteverkets roll som företrädare för alla fordringar som omfattas av borgenärslagen att besluta om kvittning när det är möjligt. Om det inte finns något pågående ärende enligt borgenärslagen är det i stället Kronofogden som ska driva in de andra debiterande myndigheternas fordringar.

Skatteverket ska inte meddela Kronofogden om en kommande utbetalning om gäldenären inte har några skulder till Skatteverket utan bara har andra allmänna mål hos Kronofogden. Även om uppgiften om fordran är offentlig bör Skatteverket inte på eget initiativ lämna ut en sådan uppgift eftersom det saknas lagstöd för det (jfr 7 § IndrF som behandlar uppgiftsskyldighet avseende Skatteverkets egna fordringar). Anledningen till detta är kravet på Skatteverket att vara saklig och opartisk i sin myndighetsroll. Läs mer under Informationsbyte mellan myndigheter.

Skatteverket kan besluta om kvittning av gäldenärens återbetalningsfordran även om Kronofogden redan har hunnit besluta att utmäta den för samtliga borgenärer. En nödvändig förutsättning är som vanligt att gäldenärens fordran har förfallit till betalning innan utmätningsbeslutet fattades.

Gäldenären har en fordran mot en annan myndighet samtidigt som Skatteverket har en fordran mot gäldenären

Om gäldenären har en fordran mot en annan myndighet är det den myndigheten som är utbetalare och därmed behörig att besluta om kvittning. Skatteverket kan alltså inte använda gäldenärens fordran mot en annan myndighet för att få betalt för t.ex. skatteskulder.

Gäldenären kan inte betala sina skatter och avgifter genom att kvitta mot fordringar på andra statliga myndigheter

För att undvika oreda i systemen finns det ett starkt allmänintresse av att staten får betalt för offentligrättsliga fordringar i föreskriven ordning. Dessutom kan den som har en fordran mot staten alltid räkna med att staten kommer att kunna betala den fordran. Av ordnings- och redovisningstekniska skäl kan det därför inte tillåtas att en gäldenär betalar sina skatter och avgifter genom kvittning mot fordringar av annat slag som gäldenären har mot staten (jfr Lindskog 1993, Kvittning s. 388 f.). Om gäldenären har skatteskulder och samtidigt en fordran på en annan statlig myndighet (t.ex. Försäkringskassan) så kan gäldenären alltså inte betala sina skatter och avgifter genom kvittning.

Kvittning vid skuldsanering

Både konkurslagen och lagen om företagsrekonstruktion innehåller särskilda regler om kvittning. Men skuldsaneringslagen och lagen om skuldsanering för företagare saknar bestämmelser om borgenärernas möjlighet att kvitta bort en fordran som omfattas av skuldsaneringen mot en fordran som gäldenären har mot borgenären. Möjligheten till kvittning vid skuldsanering får därför avgöras enligt allmänna civilrättsliga principer.

I Skatteverkets roll som borgenärsföreträdare under en skuldsanering ingår att kvitta när det är möjligt. Kvittningen är ett sätt att ta tillvara statens rätt avseende de fordringar som Skatteverket företräder.

Kvitta innan beslut om skuldsanering har fått laga kraft

Kvittning enligt civilrättsliga principer kan göras även om det finns ett beslut om att inleda en skuldsanering. Men för att en borgenär ska få kvitta en fordran som omfattas av skuldsaneringen krävs att båda fordringarna har förfallit till betalning och att pengarna har frigjorts (är utbetalningsbara) innan beslutet om skuldsanering har fått laga kraft (se prop. 1993/94:123 s. 140 f. samt NJA 1999 s. 248). Samma sak gäller vid avräkning inom skattekontot enligt skatteförfarandelagen samt avräkning enligt avräkningslagen. Principerna för borgenärernas rätt till kvittning har inte förändrats i och med införandet av nya skuldsaneringslagen och lagen som skuldsanering för företagare (se prop. 2015/16:125 s. 137).

Om gäldenärens motfordran förfaller till betalning först efter det att beslutet om skuldsanering har fått laga kraft får man alltså inte kvitta.

Vad händer om en skatteskuld som omfattas av skuldsaneringen sätts ner, t.ex på grund av kvittning?

Kvitta överskott på skattekontot mot obetalda belopp i den betalningsplan gäldenären har enligt skuldsaneringen

Om gäldenären har ett utbetalningsbart överskott på skattekontot samtidigt som hen har obetalda förfallna belopp enligt betalningsplanen kan Skatteverket kvitta överskottet mot det förfallna beloppet, om förutsättningar för civilrättslig kvittning finns.

Gäldenären ska som huvudregel följa betalningsplanen genom att betala till Kronofogden en gång i månaden. Vid F-skuldsanering ska betalning göras en gång i kvartalet (38 § NSksanL och 40 § FSksanL). Borgenärerna får sedan utbetalning en gång per år (41 § NSksanL och 43 § FSksanL).

Om en borgenär vid den årliga utbetalningen får mindre betalt än vad som beslutats ska det finnas en uppgift om hur medlen har fördelats (18 § NSksanF).

Som vanligt kan Skatteverket besluta om kvittning först när beloppen har förfallit till betalning. Det innebär i detta fall när tidpunkten för den årsvisa betalningen från Kronofogden har passerats. Först när Skatteverket vid den årliga utbetalningen får besked från Kronofogden om att det finns obetalda belopp i betalningsplanen kan Skatteverket kvitta överskottet på skattekontot (eller någon annan utbetalning till gäldenären) mot de obetalda beloppen i betalningsplanen.

Kvittning vid fusion

En fusion innebär att det överlåtande bolagets skulder och tillgångar övergår till det övertagande bolaget när fusionen registreras (23 kap. 26 § ABL). Det överlåtande bolaget upplöses.

Eftersom det övertagande bolaget tar över samtliga tillgångar och skulder kan man kvitta de fordringar från bolagen som omfattas av fusionen. Kvittningsförklaringen ska riktas mot det övertagande bolaget.

Överprövning av ett kvittningsbeslut

Skatteverkets beslut att kvitta med stöd av allmänna rättsgrundsatser är en civilrättslig fråga som inte kan överprövas av en allmän förvaltningsdomstol. Frågan är då vilka möjligheter gäldenären har att få kvittningen prövad.

Om gäldenärens fordran mot Skatteverket grundas på en dom eller någon annan exekutionstitel kan en gäldenär som vill motsätta sig kvittning ansöka om verkställighet av domen. Skatteverket kommer då att framställa en kvittningsinvändning som sedan prövas i utsökningsmålet.

Om gäldenärens fordran grundas på ett beslut från Skatteverket finns det ingen exekutionstitel. Gäldenären måste då först väcka en fullgörelsetalan i en allmän domstol mot Skatteverket. Om Skatteverket vägrar betala kan hen begära verkställighet hos Kronofogdemyndigheten. På så sätt kan en kvittningsinvändning från Skatteverket prövas i utsökningsmålet.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • HD 2018-12-21, mål nr Ö 2916-18 [1]
  • NJA 1892 s. 392 [1]
  • NJA 1986 s. 539 [1] [2] [3]
  • NJA 1999 s. 248 [1]
  • NJA 2005 s. 3 [1] [2]
  • NJA 2005 s. 871 [1]
  • NJA 2012 s. 697 [1]
  • RÅ 2005 ref. 50 [1]

Lagar & förordningar

  • Aktiebolagslag (2005:551) [1]
  • Indrivningsförordning (1993:1229) [1]
  • Lag (1936:81) om skuldebrev [1]
  • Lag (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt [1]
  • Lag (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. [1]
  • Lag (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter [1]
  • Lag (2009:194) om förfarandet vid skattereduktion för hushållsarbete [1]
  • Lag (2016:676) om skuldsanering för företagare [1]
  • Preskriptionslag (1981:130) [1]
  • Skatteförfarandelag (2011:1244) [1] [2] [3] [4] [5] [6]
  • Skuldsaneringsförordning (2016:689) [1]
  • Skuldsaneringslag (2016:675) [1]
  • Utsökningsbalk (1981:774) [1]

Propositioner

  • Proposition 1993/94:123 Skuldsaneringslag [1]
  • Proposition 1996/97:100 Ett nytt system för skattebetalningar, m.m. kap. 30 [1]
  • Proposition 2010/11:165 Skatteförfarandet del 1 [1]
  • Proposition 2010/11:165 Skatteförfarandet del 2 [1]
  • Proposition 2015/16:125 Skuldsanering – förbättrade möjligheter för överskuldsatta att starta om på nytt [1]

Rättsfallskommentarer

  • Gäldenären har överlåtit en fordran på ersättning för rättegångskostnad till sitt rättegångsombud. På grund av bristande denuntiation har överlåtelsen inte medfört skydd mot utmätningsborgenärerna. Ombudet har heller inte ansetts ha någon egen s.k. direktkravsrätt. [1]
  • HD, mål nr Ö 4027-15, sakrättsligt skydd vid pantsättning av fordran på visst EU-stöd [1] [2]

Övrigt

  • Lindskog 1993, Kvittning om avräkning av privaträttsliga fordringar, 2 uppl. [1] [2] [3]
  • Torkel Gregow, Utsökningsrätt, 4 uppl 2011 [1]