Vid konkurs

Förutsättningar för kvittning i konkurs

Kvittning innebär att en fordran avräknas mot en motfordran, så att de båda fordringarna upphör att gälla till den del de täcker varandra.

Högsta domstolen har kommit fram till att staten, i sin egenskap av gäldenär, i princip har samma möjligheter som andra gäldenärer att lämna en kvittningsförklaring (NJA 2005 s. 3).

Avräkning enligt skatteförfarandelagen och avräkningslagen går före kvittning

Innan det kan bli aktuellt med kvittning måste man se om det går att göra en avräkning enligt skatteförfarandelagen eller avräkningslagen. Krediteringar (plusposter) på skattekontot ska i första hand avräknas mot andra skatter och avgifter inom skattekontot enligt skatteförfarandelagen. I andra hand ska avräkning göras enligt avräkningslagen. Först om det efter detta uppstår ett överskott, eller om avräkningsreglerna inte är tillämpliga, kan det blir aktuellt med kvittning enligt konkurslagen.

Konkurslagens bestämmelser om kvittning saknar betydelse om man kan göra avräkning enligt avräkningslagen. Avräkningslagen ska tillämpas före kvittningsreglerna i konkurslagen (NJA 2006 s. 592).

På samma sätt som gäller vid företagsrekonstruktioner anser Skatteverket även att avräkning inom ett skattekonto enligt skatteförfarandelagen ska tillämpas före kvittningsbestämmelserna i konkurslagen.

Utbetalning av rot- och rutarbete kan inte avräknas

En fordran på utbetalning av rot- och rutarbete hanteras inte via skattekontot och omfattas därför inte av avräkningsmöjligheten enligt skatteförfarandelagen. Utbetalning av rot- och rutarbete omfattas inte heller av avräkningsmöljligheterna i avräkningslagen (se 1 och 2 §§ AvrL).

Kvittning enligt konkurslagen

Reglerna om kvittning i konkurs finns i 5 kap. 15–17 §§ konkurslagen. Huvudregeln är att en borgenär får kvitta en fordran som får göras gällande i konkursen mot en fordran som gäldenären hade mot borgenären när konkursbeslutet meddelades (5 kap. 15 § KonkL). Frågan om när en fordran ska anses vara uppkommen är alltså av stor betydelse för borgenärernas kvittningsrätt.

Till skillnad mot vad som gäller vid kvittning enligt allmänna civilrättsliga principer behöver fordringarna inte vara förfallna till betalning för att kvittning ska få göras. Bestämmelserna är alltså mer generösa för en borgenär och ska tillämpas före de allmänna civilrättsliga principerna för kvittning.

Att kunna genomföra en kvittning innebär en stor fördel för en oprioriterad borgenär som annars riskerar att inte få någon eller en mycket begränsad utdelning i konkursen.

Begränsningar i borgenärernas rätt att kvitta

Det finns begränsningar i borgenärernas rätt att kvitta. I följande fall får någon kvittning inte göras:

• Om det på grund av fordringarnas beskaffenhet skulle ha funnits hinder mot kvittning utanför konkursen (5 kap. 15 § första stycket KonkL). Det kan t.ex. handla om att kvittning inte bör ske på grund av fordrans karaktär eller att det är en penningfordran som står mot en fordran på att någon ska lämna ut varor.
• Om en borgenär senare än 3 månader före fristdagen har förvärvat sin fordran från en tredje man på ett sätt som inte kan anses ordinärt, eller om borgenären vid förvärvet haft en skälig anledning att anta att gäldenären var insolvent (5 kap. 16 § första stycket KonkL).
• Om en borgenär har satt sig i skuld till gäldenären på ett sådant sätt att det är att jämställa med betalning med annat än sedvanliga betalningsmedel, och betalningen hade kunnat bli föremål för återvinning (5 kap. 16 § andra stycket KonkL).

Kvittningsrätten är även begränsad om borgenärens fordran är förenad med vissa villkor (5 kap. 15 § andra stycket KonkL).

Utbetalning av skattekontoöverskott

Skatteverket har ibland rätt att i konkursen kvitta gäldenärens fordran på utbetalning av ett skattekontoöverskott mot t.ex. en regressfordran på utbetalad lönegaranti. Statens regressfordran måste dock vara en konkursfordran och konkursgäldenärens fordran på återbetalning av skatt måste ha uppkommit före konkursbeslutet.

Statens fordran på lönegarantiregress

Högsta domstolen har kommit fram till att statens regressfordran gällande lönegaranti uppkommer samtidigt som arbetstagarens lönefordran, d.v.s. i samband med anställningsavtalet. Grunden för detta är att den statliga lönegarantin är att anse som ett legalt borgensansvar (NJA 2012 s. 876). Kvittningsförbudet i 5 kap. 16 § konkurslagen går inte att tillämpa på statens regressfordran för utbetalad lönegaranti (Svea HovR 2011-10-13, mål nr T 3705-11).

Det är dock först när länsstyrelsen har betalat ut lönegarantibeloppet som staten träder in i arbetstagarens rätt mot gäldenären (28 § LGL). Det krävs därför att lönegarantin har betalats ut för att Skatteverket ska kunna besluta om kvittning. Om ett skattekontoöverskott uppkommer innan länsstyrelsen har hunnit göra en utbetalning är det inte möjligt att stoppa utbetalningen från skattekontot till konkursboet. Den möjligheten finns bara om överskottet behövs för beslutad skatt men som inte har förfallit till betalning.

Staten har rätt till ränta på utbetalat lönegarantibelopp (NJA 1998 s. 219).

Statens fordran på lönegarantiregress är oprioriterad och staten får därför normalt inte utdelning för sin räntefordran (5 kap. 11 § tredje stycket KonkL). En oprioriterad borgenär som har en konkursfordran som löper med ränta, kan ändå kvitta bort räntedelen med stöd av 5 kap. 15 § KonkL (se Lindskog 2014, Kvittning s. 626 ff.). Kvittning av statens fordran på lönegarantiregress kan därför ske även när det gäller den ränta som löper från utbetalningstillfället fram till den tidpunkt då kvittning är möjlig.

Utbetalning av rot- och rutarbete

Skatteverket kan under en konkurs kvitta gäldenärens fordran på utbetalning av rot- och rutarbete mot en fordran som får göras gällande i konkursen, t.ex. en skattefordran eller lönegarantiregressfordran. Detta gäller under förutsättning att gäldenärens fordran på utbetalning av rot- och rutarbete har uppkommit före konkursbeslutet. Enligt grundläggande regler om fordringars uppkomst är utförarens fordran på betalning från Skatteverket uppkommen när kunden har betalat sin del av arbetskostnaden.

Ett konkursbeslut innebär för gäldenärens del att det uppkommer ett konkursbo. Ett konkursbo behandlas i princip som ett rättssubjekt för sig. En grundläggande förutsättning för kvittning är att det är fråga om ett ömsesidigt fordringsförhållande. Om det är konkursboet som är utförare och har en fordran på betalning av rot- och rutarbete från Skatteverket så kan Skatteverket inte kvitta utbetalningen av rot- och rutarbete till konkursboet mot konkursgäldenärens skulder till staten. Det är i dessa fall inte fråga om något ömsesidigt fordringsförhållande.

Kvittning efter avslutad konkurs

Om det efter att en konkurs har avslutats kommer fram att det numera upplösta bolaget har en fordran på återbetalning av skatt så ska konkursförfarandet fortsätta. Det innebär att konkursboet tillfälligt återuppstår. Skatteverket har då möjlighet att kvitta fordringar som har uppkommit före konkursbeslutet, enligt 5 kap. 15 § konkurslagen. Kvittningsrätten är oberoende av om skattefordran har blivit fastställd i ett beskattningsbeslut. Om Skatteverket inte har några fordringar som har uppkommit före konkursbeslutet så ska det upplösta bolagets fordran betalas ut till konkursboet för åtgärder för efterutdelning.

Överprövning av kvittningsbeslut

Skatteverkets beslut att kvitta kan inte överklagas. Det är en kvittningsförklaring till konkursboet. En eventuell prövning av kvittningsfrågan sker genom att konkursförvaltaren väcker talan mot staten, genom klander av utdelningsförslaget eller i en jävsprocess vid tvist om en bevakad fordran (NJA 2008 s. 805).

En kvittningsförklaring kan lämnas även om ett utdelningsförslag redan har upprättats och fastställts när överskottet på skattekontot uppstår.

Förbud att kvitta ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning mot en skatteskuld

Det är inte ovanligt att det pågår en skatteprocess när en konkurs inträffar. Om en sådan process resulterar i att skattebeloppet sätts ned kan motparten få rätt till ersättning från staten för kostnader för ombud, biträde eller utredning (43 kap SFL). Skatteverket får inte använda sådan ersättning för kvittning mot den enskildes skatteskuld (71 kap 4 § SFL).