Fordonsslagen är indelade i skatteklasserna I och II. Vissa motorredskap tillhör inte någon skatteklass.
Vilken skatteklass en traktor tillhör beror på följande omständigheter:
Följande traktorer hör till skatteklass I.
Traktorer som har en tjänstevikt över 2 ton och som används för transport på andra vägar än enskilda tillhör skatteklass I (2 kap. 16 § 1 VSL). Undantag från den huvudregeln finns för bl.a. traktorer som används i jordbruk, läs nedan under Traktorer skatteklass II.
Traktorer som är ombyggda bilar (s.k. epa- eller A-traktorer) tillhör skatteklass I (2 kap. 16 § 4 VSL).
Traktorer som är särskilt konstruerade för att användas för på- och avlastning av påhängsvagnar inom hamn- och terminalområden eller andra liknande områden tillhör skatteklass I (2 kap. 16 § 5 VSL). Dessa traktorer är specialkonstruerade dragfordon som används för att bl.a. dra påhängsvagnar till och från båtar inom hamnområden.
Följande traktorer tillhör skatteklass II.
Traktorer som avses i 2 kap. 16 § 1 VSL och som används uteslutande eller så gott som uteslutande för transport av produkter från eller förnödenheter för lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växtodling eller yrkesmässigt fiske tillhör skatteklass II (2 kap. 17 § första stycket 1 VSL). Andra transporter får utföras i endast ringa omfattning. 10 procent av den totala körtiden kan anses som ringa omfattning, d.v.s. så gott som uteslutande (prop. 1986/87:50 s. 18 och 28).
Från lantbruk: |
mjölk, djur, spannmål, potatis, betor, hö, halm |
Från skogsbruk: |
ved, timmer |
Från yrkesmässig växtodling: |
grönsaker, frukt, bär, plantskoleblommor, frön |
Från yrkesfiske: |
Fisk |
För att räknas som produkter får dessa inte vara bearbetade i någon större utsträckning än vad som normalt sker på fältet eller i skogen, ombord på fartyget eller i växthuset eller plantskolan.
Exempel på förnödenheter är utsäde, plantor, foder, gödsel och fiskeredskap.
För traktorer i skogsbruk gäller att den sammanlagda lasten inte får överstiga 15 ton.
Traktorer som avses i 2 kap. 16 § 1 VSL tillhör skatteklass II om transporterna är begränsade till följande:
Traktorer som inte tillhör skatteklass I tillhör skatteklass II (2 kap. 17 § andra stycket 1 VSL).
Detta innebär att det måste finnas legalt stöd för att en traktor ska hänföras till skatteklass I och bli beskattad. Om det inte finns något sådant stöd tillhör traktorn skatteklass II (prop. 2005/06:65 s. 119).
En traktor skatteklass II får tillfälligt användas på sådant sätt som avses för traktor skatteklass I. Den tillfälliga användningen får vara högst 15 dagar vid varje tillfälle och bör medges för högst tre tillfällen per år. Vid den tillfälliga användningen beskattas traktorn i skatteklass I (2 kap. 18 § första och tredje stycket VSL).
Följande motorredskap hör till skatteklass I.
Ett motorredskap tillhör skatteklass I om det har en tjänstevikt över 2 ton och används för transport av gods på andra vägar än enskilda och transporterna inte är begränsade till sådana som anges i 2 kap. 17 § VSL (2 kap. 16 § 2 VSL).
Ett motorredskap klass II som är en ombyggd bil (s.k. epa- eller A-traktorer) tillhör skatteklass I (2 kap. 16 § 4 VSL).
Ett motorredskap som inte är en ombyggd bil och har en tjänstevikt som inte överstiger 2 ton tillhör skatteklass II (2 kap. 17 § andra stycket 2 VSL).
Motorredskap tillhör varken skatteklass I eller II om de väger mer än 2 ton och inte utför transporter på allmän väg förutom sådana begränsade transporter som anges i 2 kap. 17 § första stycket VSL. Det gäller t.ex. mobilkranar (prop. 2005/06:65 s. 120).
Tunga terrängvagnar tillhör skatteklass I om de används för transport av gods på andra vägar än enskilda vägar (2 kap. 16 § 3 VSL). Undantag finns från den huvudregeln, se nedan under Tung terrängvagn skatteklass II.
Följande tunga terrängvagnar tillhör skatteklass II.
Tunga terrängvagnar som avses i 2 kap. 16 § 3 VSL och som används uteslutande eller så gott som uteslutande för transport av produkter från eller förnödenheter för lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växtodling eller yrkesmässigt fiske tillhör skatteklass II. Andra transporter får utföras i endast ringa omfattning. 10 procent av den totala körtiden kan anses som ringa omfattning, d.v.s. så gott som uteslutande (prop. 1986/87:50 s. 18 och 28).
Från lantbruk: |
mjölk, djur, spannmål, potatis, betor, hö, halm |
Från skogsbruk: |
ved, timmer |
Från yrkesmässig växtodling: |
grönsaker, frukt, bär, plantskoleblommor, frön |
Från yrkesfiske: |
fisk |
För att räknas som produkter får dessa inte vara bearbetade i någon större utsträckning än vad som normalt sker på fältet eller i skogen, ombord på fartyget eller i växthuset eller plantskolan.
Exempel på förnödenheter är utsäde, plantor, foder, gödsel och fiskeredskap.
För tunga terrängvagnar i skogsbruk gäller att den sammanlagda lasten inte får överstiga 15 ton.
Tunga terrängvagnar som avses i 2 kap. 16 § 3 VSL tillhör skatteklass II om transporterna är begränsade till följande:
Tunga terrängvagnar som inte tillhör skatteklass I tillhör skatteklass II (2 kap. 17 § andra stycket 1 VSL). Detta innebär att det måste finnas legalt stöd för att en tung terrängvagn ska hänföras till skatteklass I och bli beskattad (prop. 2005/06:65 s. 119).
En tung terrängvagn av skatteklass II får tillfälligt användas på sådant sätt som avses för skatteklass I. Den tillfälliga användningen får vara högst 15 dagar vid varje tillfälle och bör inte vara mer än vid tre tillfällen per år. Vid den tillfälliga användningen beskattas den tunga terrängvagnen som skatteklass I (2 kap. 18 § andra och tredje stycket VSL).