En kapitalvinst vid avyttring av utländsk valuta eller en fordran i utländsk valuta ska beskattas enligt bestämmelserna i 48 kap. IL.
Bestämmelserna omfattar försäljning av
En svensk fordringsrätt är en fordran i svenska kronor (48 kap. 3 § IL). Detta gäller oavsett om de är utfärdade av svenska eller utländska företag. En valutaobligation i svenska kronor där avkastningen är beroende av utvecklingen av en annan valuta ska beskattas som en svensk fordringsrätt.
En utländsk fordringsrätt är en fordran i utländsk valuta (48 kap. 4 § IL). Detta gäller såväl vanliga obligationer som konvertibler, vinstandelslån och optionslån. Regleringen omfattar även privata fordringar, banksparande, reverser, bank- och hypotekslån.
Konvertibler utställda i svenska kronor är delägarrätter (48 kap. 2 § IL). En konvertibel utställd i en utländsk valuta är däremot en utländsk fordringsrätt (48 kap. 4 § IL). Konvertering av en konvertibel till en aktie utlöser inte någon beskattning (44 kap. 10 § IL). När aktien senare säljs beskattas vinsten uteslutande enligt reglerna för delägarrätter (48 kap. IL). Detta gäller även utländska andelar. Det kan alltså vara av avgörande betydelse om avyttring sker före eller efter konverteringen.
Vid en avyttring av ett skuldebrev som emitterats i förening med en optionsrätt (köp- eller teckningsoption) är själva skuldebrevet, om det är utställt i utländsk valuta, en utländsk fordringsrätt (48 kap. 4 § IL) och optionsrätten en delägarrätt (48 kap. 2 § IL). Skuldebrevet och optionsrätten beskattas alltid som två separata värdepapper, även om optionsrätten inte har avskilts. Har skuldebrevet förvärvats i förening med optionsrätten ska anskaffningsutgiften fördelas med tillämpning av den s.k. restvärdemetoden i 48 kap. 14 § IL. Detta gäller såväl köp- som teckningsoptioner.
En indexobligation är en s.k. strukturerad produkt, där avkastningen av obligationen är beroende av utvecklingen på ett index eller liknande. Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att en obligation utgiven i svenska kronor där avkastningen är beroende av ett aktieindex ska behandlas som en delägarrätt (RÅ 1994 ref. 26).
Indexobligationer där avkastningen är beroende av andra typer av index än aktieindex är en fordringsrätt. Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att en valutaobligation utgiven i svenska kronor ska behandlas som en svensk fordringsrätt (RÅ 1999 ref. 69). Detta trots att avkastningen är beroende av utländsk valuta. Det innebär att en indexobligation som är utgiven i annan valuta än svenska kronor ska behandlas som en utländsk fordringsrätt. Detta innebär även att en aktieindexobligation utgiven i utländsk valuta ska behandlas som en utländsk fordringsrätt.
Samtliga derivatinstrument som optioner, terminer och CFD-kontrakt där den underliggande tillgången utgörs av utländsk valuta, fordran i utländsk valuta eller är hänförlig till ett index i utländsk valuta, beskattas enligt samma regler i 48 kap. 4 § IL som en utländsk fordringsrätt.
Även handel med valutapar, s.k. forex-trading, omfattas av reglerna om utländsk valuta. Handeln innebär att man köper den ena valutan i paret och säljer den andra valutan. Handeln beskattas enligt samma regler i 48 kap. 4 § IL som en utländsk fordringsrätt.
Reglerna tillämpas också när kontanter används för betalning eller växling till annan valuta eller mellan skilda utländska valutor. Vid växling av t.ex. GBP till USD kapitalvinstbeskattas således avyttringen av pund.
Av praktiska skäl har resevaluta och liknande undantagits från beskattning. Undantaget omfattar även resecheckar. En kursvinst eller en kursförlust på utländsk valuta som är avsedd för den skattskyldiges personliga levnadskostnader under tillfällig vistelse i utlandet är därför varken skattepliktig eller avdragsgill (48 kap. 6 § IL). Undantaget gäller dock bara för normala personliga levnadskostnader och tillämpas inte vid t.ex. inköp i utlandet av värdefulla kapitaltillgångar.
Det är avsikten med innehavet som avgör om kapitalvinsten är skattepliktig eller om kapitalförlusten är avdragsgill. Det innebär att även återväxling vid hemkomsten av resevaluta som blivit över efter resan inte ska beskattas, eftersom valutan förvärvats i avsikt att användas för personliga levnadskostnader under utlandsresan.
Med hänsyn till att valutakurser vid köp av valuta är högre än kurserna vid försäljning, är förlust vanligare än vinst.
Motsvarande bestämmelse finns för skulder i utländsk valuta avsedd för den skattskyldiges personliga levnadskostnader vid tillfälliga vistelser i utlandet (54 kap. 4 § IL). Denna får betydelse då resekostnader betalas med t.ex. ett kreditkort.
Med tillfällig vistelse avses normalt högst sex månader (prop. 1990/91:54 s. 208 samt 316–317). Av förarbetena framgår emellertid att längre tid kan komma ifråga för den som på grund av svensk offentlig tjänst och liknande är obegränsat skattskyldig i Sverige, t.ex. svenska diplomater utomlands.
Om någon sålt egendom mot ersättning i utländsk valuta och sedan växlar denna till svenska kronor, skulle enligt huvudregeln två kapitalvinstbeskattningar ske, en för försäljningen av egendomen och en för växling av den utländska valutan till svenska kronor.
Det finns emellertid ett undantag som säger att om växling sker inom trettio dagar från avyttringen, tillämpas den vid växlingen använda kursen vid beräkning av värdet på ersättningen (44 kap. 16 § IL). Kapitalvinsten eller kapitalförlusten på valutan räknas således in i vinsten eller förlusten på egendomen och beskattas enligt de regler i inkomstskattelagen som gäller för egendomen.
Om endast en del av köpeskillingen växlas in inom 30 dagar ska avyttringsdagens kurs användas för återstoden vid beräkning av kapitalvinsten för den sålda egendomen.
Tidsfristen på trettio dagar beräknas från avyttringen och inte från betalningen.
Någon motsvarande regel finns inte beträffande anskaffningsutgifter. Om förvärvet av valutan skett samma dag som förvärvet av egendomen, bör någon kursvinst eller kursförlust knappast hinna uppstå, utan växlingskursen kan användas som förvärvspris på egendomen (jfr prop. 1990/91:54 s. 315–316).
Kursvinster och kursförluster på skulder i utländsk valuta är skattepliktiga respektive avdragsgilla (54 kap. 1 § IL). Hit räknas även valutakorglån.