OBS: Detta är utgåva 2020.6. Sidan är avslutad 2023.
Vem som är skyldig att betala skatten till staten, d.v.s. vem som är skattskyldig, framgår av 1 kap. 2 § ML. Motsvarande bestämmelser finns i artiklarna 192a–204 i mervärdesskattedirektivet. Skattskyldig kan vara fysiska eller juridiska personer, svenska eller utländska beskattningsbara personer.
Som huvudregel gäller att det är säljaren som är skattskyldig för sin omsättning (1 kap. 2 § första stycket 1 ML). Motsvarande bestämmelse finns i artikel 193 i mervärdesskattedirektivet. Vem som är säljare är oftast inga problem att avgöra. I vissa fall kan det dock uppstå viss osäkerhet.
Vid förmedling i annans namn (huvudmannen) av en vara eller tjänst är det huvudmannen som är säljare av varan eller tjänsten. Förmedlaren är endast säljare av förmedlingstjänsten. Även om varan eller tjänsten är undantagen från mervärdesskatt är det inte säkert att förmedlingstjänsten är det. Vilka omsättningar som är undantagna från skatteplikt anges i 3 kap. ML.
En auktionsförrättare förmedlar normalt varor i annans namn. Auktionsförrättaren är skattskyldig för förmedlingsersättningen (kallas ibland för provision). Om inlämnaren är en beskattningsbar person ska mervärdesskatt på försäljningssumman tas ut och redovisas av denne.
Vid försäljning på exekutiv auktion föreligger inte skattskyldighet för Kronofogdemyndigheten. Omsättning anses ingå som ett led i Kronofogdemyndighetens myndighetsutövning och är därmed inte ekonomisk verksamhet (4 kap. 6 § 1 ML).
En enskild auktionsförrättare som på uppdrag av Kronofogdemyndigheten genomför en exekutiv auktion bedriver inte myndighetsutövning. En sådan auktionsförrättare är skattskyldig för den provision han eller hon får.
Den som i eget namn förmedlar en vara eller en tjänst för annans räkning och tar emot betalning för varan eller tjänsten anses som säljare och är därför skattskyldig till mervärdesskatt för omsättningen av varan eller tjänsten om omsättningen som sådan medför skattskyldighet (6 kap. 7 § ML). Motsvarande bestämmelse finns i artikel 28 i mervärdesskattedirektivet.
Förmedlaren kan under dessa förutsättningar jämställas med en återförsäljare och blir skattskyldig för den förmedlade varans eller tjänstens totala försäljningssumma. Varan eller tjänsten säljs i två led. Dels från huvudmannen till förmedlaren, dels från förmedlaren till dennes kund (jfr C-464/10, Henfling, punkt 35).
Det som förmedlaren erlägger till sin huvudman är huvudmannens ersättning för försäljningen till förmedlaren. Huvudmannen blir skyldig att redovisa utgående skatt på denna ersättning om han eller hon uppfyller kraven för att vara skattskyldig. Den mervärdesskatten blir i sin tur avdragsgill ingående skatt hos förmedlaren, förutsatt att förmedlaren har full avdrags- eller återbetalningsrätt. Om varorna eller tjänsterna är undantagna från mervärdesskatt gäller detta undantag även i rättsförhållandet mellan huvudmannen och förmedlaren.
Ofta har det avtalats att förmedlaren erhåller en förmedlingsersättning (kallas ibland för provision) från huvudmannen. Denna ersättning utgör en bonus eller återförsäljarrabatt som minskar förmedlarens inköpspris för varan eller tjänsten.
Den som i egenskap av kommissionär omsätter varor eller tjänster för en kommittents räkning förmedlar varorna eller tjänsterna i eget namn på det sätt som beskrivits ovan.
Kommissionsersättningen minskar kommissionärens inköpspris på samma sätt som förmedlingsersättningen.
Vid förmedling av elektroniska tjänster och internettelefoni gäller särskilda bestämmelser om vem som ska anses som säljare.
EU-domstolen har i ett mål uttalat sig om huruvida ett spelombud omfattas av undantaget för spel. Spelombudet uppgavs agera i eget namn för annans räkning. När det gäller bedömningen av om en förmedlare verkligen handlar i sitt eget namn ska samtliga omständigheter i det enskilda fallet beaktas. I synnerhet ska de avtalsförpliktelser som förmedlaren har gentemot sina kunder beaktas.
Exempel på omständigheter som utöver avtalet kan beaktas när det gäller spelombud är
När en förmedlare i sitt eget namn, men för ett vadslagningsföretags räkning, deltar i mottagandet av vad som omfattas av undantaget från mervärdesskatt ska vadslagningsföretaget anses tillhandahålla förmedlaren en vadslagningstjänst som omfattas av undantag från mervärdesskatt (C-464/10, Henfling).
Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att ett bolag som sålt prenumerationer på allmänna nyhetstidningar och utländska periodiska publikationer inte tillhandahållit några förmedlingstjänster. Det har inte funnits något avtal mellan bolaget och förlaget om förmedling. Bolaget har stått risken för utebliven betalning och bolaget har ansvaret i övrigt gentemot prenumeranterna. Utredningen i målet tyder enligt Högsta förvaltningsdomstolen på att bolaget agerat som en självständig återförsäljare, d.v.s. i eget namn för annans räkning (RÅ 2002 ref. 113).
En konsthandlare eller ett galleri kan förmedla både i eget namn och i annans namn. En bedömning får göras i varje enskilt fall.
Bestämmelser om ett annat slags, ibland kallat oäkta, kommissionärsförhållande finns i 36 kap. IL. Skattskyldig för mervärdesskatten i dessa fall är kommissionärsföretaget. Företagen i kommissionärsförhållandet kan ansöka om att anses som en enda beskattningsbar person (mervärdesskattegrupp).
Ett producentföretag är ett företag som har bildats av producenter för försäljning av deras varor eller tjänster eller som har tillkommit för sådant syfte. Ett producentföretag som säljer varor eller tjänster på auktion (producentauktioner) betraktas som en skattskyldig återförsäljare (6 kap. 8 § ML). Detta gäller vid bl.a. fiskeauktioner och för sådana auktionsföretag som förmedlar försäljning av grönsaker, blommor m.m. för odlares räkning. I dessa fall föreligger alltså skattskyldighet både för auktionsföretaget och för fiskaren eller odlaren.
Om egendom blivit utmätt före en konkurs är det konkursgäldenären som blir skattskyldig vid försäljningen av egendomen även om försäljningen sker efter konkursen. Om konkursbeslutet medför att utmätningens förmånsrätt går åter blir dock konkursboet skattskyldig för försäljningen av egendomen.
Det är konkursboet som blir skattskyldig för försäljning av egendom som omfattas av beslut om kvarstad.
Det är pantsättaren och inte panthavaren som är skattskyldig för försäljning av pantsatt gods. Det gäller även om det är panthavaren som ordnar försäljningen som ett led i att han eller hon gör sin panträtt gällande. Om pantsättaren är en beskattningsbar person ska mervärdesskatt tas ut. Panthavaren kommer att kunna göra anspråk på och sannolikt också tillgodogöra sig hela den ersättningen, inklusive mervärdesskatt, som betalas vid pantens försäljning, om inte beloppet överstiger fordringsbeloppet. Trots detta är pantsättaren skattskyldig för försäljningen.
Ett finansieringsföretags försäljning av vara som återtagits med stöd av ett övertaget köpeavtal medför skattskyldighet för finansieringsföretaget (jfr. 3 kap. 24 § tredje stycket ML).
När det gäller mervärdesskattegrupper etablerade i ett annat EU-land ska gruppen anses som skattskyldig för omsättning i Sverige av telekommunikationstjänster, radio- och tv-sändningar och elektroniska tjänster som ska redovisas enligt den särskilda ordningen (1 kap. 2 § första stycket 1 a ML).
I vissa uppräknade fall är det köparen som blir skattskyldig för omsättningen, s.k. omvänd skattskyldighet. Omvänd skattskyldighet tillämpas i många fall när en utländsk beskattningsbar person omsätter varor eller tjänster i Sverige till köpare som är eller ska vara registrerade till mervärdesskatt i Sverige och ska betala skatten. Omvänd skattskyldighet tillämpas också vid vissa omsättningar mellan beskattningsbara personer i Sverige. I dessa fall är det alltså köparen som ska betala skatten till staten. Säljaren anger ingen mervärdesskatt i fakturan. Köparen beräknar skatten baserat på den ersättning han eller hon erlagt.
De fall det gäller är följande:
Vid skattepliktiga unionsinterna förvärv är det den som förvärvar eller för över varan som är skattskyldig (1 kap. 2 § första stycket 5 ML).
Vid import av varor är det den som enligt tullagstiftningen är betalningsskyldig för tull eller skulle ha varit det om varorna hade varit tullbelagda som är skattskyldig för mervärdesskatten på importen (1 kap. 2 § första stycket 6 a-b ML). När ett ombud är eller skulle ha varit betalningsskyldigt för tullen är det dock huvudmannen som är skattskyldig (1 kap. 2 § första stycket 6 c ML). I mervärdesskattedirektivet finns motsvarande bestämmelse i artikel 201.
Ett ombud kan enligt tullagstiftningen i vissa situationer anses handla i eget namn och för egen räkning. Om ombudet är registrerat till mervärdesskatt är Skatteverket beskattningsmyndighet. I sådana fall anser Skatteverket att det ska göras en oberoende bedömning av vem som är skattskyldig för mervärdesskatt.
Vid uttag från skatteupplag och uttag från lager finns särskilda bestämmelser om vem som är skattskyldig.
Det finns fler bestämmelser som anger vem som är skattskyldig i särskilda fall.
Den som är skattskyldig ska normalt registreras. Registrering är en formell åtgärd och kan inte ske retroaktivt. Skattskyldigheten och redovisningsskyldigheten inträder omedelbart på grund av lagbestämmelserna och gäller därmed även tid före registreringen.