OBS: Detta är utgåva 2020.6. Sidan är avslutad 2023.
I ML finns bestämmelser om vad som är undantaget från mervärdesskatt vid handel med aktier och andra värdepapper.
Värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet är undantagen från skatteplikt. Vad som menas med sådan verksamhet framgår av 3 kap. 9 § tredje stycket 1 och 2 ML. Med värdepappershandel avses enligt nämnda lagrum omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, vare sig de representeras av värdepapper eller inte. Det innebär bland annat att undantaget även gäller vid försäljning och förmedling av andelar i handelsbolag och kommanditbolag.
Förvaltning av värdepappersfonder enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder och specialfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder utgör också värdepappershandel (3 kap. 9 § tredje stycket 2 ML). Se vidare om förvaltning av investeringsfonder.
Bestämmelsen i 3 kap. 9 § tredje stycket 1 ML innebär att betalning för aktier och andra värdepapper samt courtage, avgifter och provisioner som tas ut av exempelvis banker och värdepappersbolag vid handel i kommission och förmedling av värdepapper är undantagna från skatteplikt.
Motsvarande undantag finns i artikel 135.1 f i mervärdesskattedirektivet. Där framgår att det även gäller för transaktioner rörande obligationer och andra värdepapper än aktier. Exempel på andra värdepapper är standardiserade optioner och terminer (derivat) som finns upptagna på en reglerad värdepappersmarknad. Jfr artikel 9 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011.
EU-domstolen har tolkat innebörden av begreppet transaktioner rörande aktier, värdepapper m.m. (artikel 135.1 f i mervärdesskattedirektivet) i målen C-2/95 SDC och C-235/00 CSC Financial Services. Den analys som EU-domstolen gör av överföring av betalningar i SDC-domen gäller i princip även handeln med värdepapper. Värdepappershandel kan därför anses innefatta handlingar som förändrar den rättsliga och finansiella situationen mellan parterna och som kan jämföras med de handlingar som förekommer vid överföring eller betalning (jfr C-2/95, SDC, punkt 73, och C-234/00 CSC, punkt 26–28). I CSC-domen uttalade EU-domstolen att uttrycket transaktioner rörande värdepapper avser transaktioner som kan skapa, förändra eller utsläcka parternas rättigheter och skyldigheter avseende värdepapper.
Försäljning av aktier är undantaget från skatteplikt eftersom det är fråga om handlingar som förändrar den rättsliga och finansiella situationen mellan parterna. Detta innebär att försäljning av ett så kallat lagerbolag genom överlåtelse av aktierna i bolaget omfattas av undantaget från skatteplikt.
En värdepapperscentral, d.v.s. ett företag som har auktorisation att kontoföra finansiella instrument i avstämningsregister (jfr lag [1998:1479] om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument), kan tillhandahålla tjänster som omfattas av undantaget från skatteplikt. Tjänster som tillhandahålls till emittent (d.v.s. avstämningsbolag) och som säkerställer att ägaromregistrering/-överföring sker mellan värdepapperskonton i avstämningsregister eller att registrering sker vid emission omfattas av undantaget i 3 kap. 9 § ML. Detta eftersom tjänsten medför en rättslig och finansiell förändring mellan köpare och säljare av det aktuella värdepappret. Däremot omfattas inte en tjänst som avser uppdatering av aktieägarbok av undantaget eftersom tjänsten inte förändrar den rättsliga och finansiella situationen mellan parterna.
Undantaget omfattar även registreringstjänster som innebär att rättigheter eller skyldigheter för värdepapper skapas, förändras eller utsläcks. Tjänster till s.k. kontoförande institut (d.v.s. den som av en värdepapperscentral medgetts rätt att vidta registreringsåtgärder i avstämningsregistret) omfattas av undantaget när tjänsten omfattar ett ansvar för förändringen av den rättsliga och finansiella ställningen för värdepappret (jfr C-235/00 CSC Financial Services, C-2/95 SDC och RÅ 1999 not. 46).
Undantaget i artikel 135.1 f i mervärdesskattedirektivet omfattar dels instrument som ger äganderätt i juridiska personer, dels skuldebrev. Det omfattar också ”andra värdepapper”. ”Andra värdepapper” måste kunna anses som ”värdepapper” och således vara jämförbara med de värdepapper som specifikt omnämns i bestämmelsen. Rabattkort som endast ger kortinnehavaren rätt till rabatter på priset på de varor och tjänster som samarbetsföretagen erbjuder utgör inte ”andra värdepapper”. När en konsument köper ett sådant kort förvärvar hen varken äganderätt i eller en fordran mot det företag som säljer rabattkortet. Konsumenten förvärvar inte heller någon annan rättighet som har anknytning till sådana rättigheter. Ett rabattkort av detta slag kännetecknas nämligen av att det endast ger kortinnehavaren rätt till rabatter på priset på de varor och tjänster som samarbetsföretagen erbjuder. Rabattkortet har vidare inte något nominellt värde och kan inte utbytas mot pengar eller varor hos samarbetsföretagen. Försäljningen av ett sådant kort till konsumenter är således inte till sin natur en finansiell transaktion.
Rabattkorten ifråga omfattas inte heller av begreppet ”andra överlåtbara skuldebrev” i artikel 135.1 d i mervärdesskattedirektivet, som rör bland annat betalningsmedel. Även om korten är överlåtbara och kan säljas till ett visst pris, fungerar de inte på ett sådant sätt som medför överföring av pengar, såsom är fallet med betalningar, överföringar och checkar (C-461/12, Granton Advertising).
Skatteverket anser att handel med utsläppsrätter, elcertifikat och liknande rättigheter är skattepliktiga omsättningar enligt 3 kap. 1 § ML. De är alltså inte sådana finansiella instrument som är undantagna från skatteplikt enligt 3 kap. 9 § ML. Ett exempel på ”liknande rättigheter” är ursprungsgarantier för el enligt lag (2010:601) om ursprungsgarantier för el. Även handel med sådana ursprungsgarantier är skattepliktiga omsättningar.
Vid tolkningen av vad som utgör transaktioner rörande värdepapper m.m. som är undantagna från skatteplikt förekommer ofta gränsdragningsproblem dels vid bedömningen av karaktären på tjänsten, dels om tillhandahållandet ska ses som en tjänst eller flera. Nedan redovisas rättsfall och förhandsbesked som belyser denna tolkningsproblematik.
Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att den del av ersättningen som avsåg bolagsbildningskostnader i samband med avyttring av lagerbolag inte omfattades av undantaget från skatteplikt. Mervärdesskatterättsligt var det frågan om två tillhandahållanden. Det ena avsåg enbart överlåtelse av andelarna i lagerbolaget. Det andra avsåg tjänster som innebar att kunden avlastades arbetet med att bilda bolag (HFD 2011 not. 33).
EU-domstolen har funnit att undantaget från skatteplikt i artikel 135.1 f i mervärdesskattedirektivet omfattar de tjänster som ett kreditmarknadsföretag tillhandahåller genom att mot ersättning utfärda en emissionsgaranti till ett bolag som står i begrepp att emittera aktier. Emissionsgarantin innebär att kreditmarknadsföretaget åtar sig att förvärva sådana aktier som eventuellt inte kommer att tecknas inom den tid som aktieteckningen pågår (C-540/09, Skandinaviska Enskilda Banken).
I det mål där Högsta förvaltningsdomstolen inhämtade detta förhandsavgörande från EU-domstolen har domstolen ansett att garantigivningstjänster är undantagna från skatteplikt (HFD 2011 ref. 38).
Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att tjänster som sökanden (Y) tillhandahöll institutionella placerare enligt två depåavtal till en del utgjorde tjänster enligt 3 kap. 9 § ML. De åtgärder som Y vidtog enligt depåavtalen bestod både av tjänster som påverkade parternas finansiella ställning respektive det rättsförhållande som värdepapperet representerade och av tjänster som var av mer administrativ art. De tjänster enligt depåavtalen som Y utförde och ansvarade för i egenskap av kontoförande institut och förvaltare och som säkerställde ägarregistrering, överföring eller andra rättsliga förändringar avseende värdepapperet utgjorde sådana transaktioner som omfattades av undantaget i 3 kap. 9 § ML. Även de betalningstransaktioner som Y genomförde och som hörde samman med en värdepappersavveckling omfattades av skattefriheten eftersom dessa transaktioner medförde ekonomiska förändringar för köparen och säljaren. De tjänster enligt depåavtalen som avsåg löpande hantering av bolagshändelser (vidarebefordran av information till kunderna, inkasserande av utdelningar m.m.), värdering av innehavet på kontot, tillhandahållande av kontouppdrag, åtgärder beträffande skatter (såsom tillhandahållande av deklarationsuppgifter) samt andra tjänster av administrativ karaktär medförde inte några rättsliga och ekonomiska förändringar för parterna och omfattades därför inte av undantaget från skatteplikt (RÅ 2009 not. 23).
Vad som gäller när depåtjänster tillhandahålls som en del av diskretionär portföljförvaltning framgår av Skatteverkets ställningstagande om portföljförvaltning.
Enligt lagtexten i 3 kap. 9 § tredje stycket 1 ML omfattar undantaget från skatteplikt förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, oavsett om de representeras av värdepapper eller inte. Därför omfattas även exempelvis tjänster som avser förmedling av obligationer och handelsbolagsandelar av detta undantag från skatteplikt.
EU-domstolen har tolkat begreppet förmedling rörande aktier, värdepapper m.m. i artikel 135.1 f i mervärdesskattedirektivet. Domstolen har bedömt att uttrycket inte avser tjänster som endast består i att tillhandahålla information om en finansiell produkt och i förekommande fall ta emot och handlägga ansökningar om att få teckna motsvarande värdepapper, utan att utfärda dessa (C-235/00, CSC Financial Services).
För att en tjänst ska bedömas som förmedling av finansiella produkter som är undantagen från skatteplikt anser Skatteverket att tillhandahållaren måste agera som mellanman. För att tillhandahållaren ska anses agera som en mellanman måste denne känna till både säljarens och köparens identitet. Vidare måste ersättningen vara villkorad av att en eller flera huvudtransaktioner faktiskt äger rum.
Även fasta arvoden och öppna avtal omfattas av undantaget från skatteplikt när tjänsten faktiskt resulterar i en förmedling av värdepapper. Om den däremot inte resulterar i en faktisk förmedling är arvodet skattepliktigt. Det vill säga samma resonemang som gäller vid gränsdragning mellan aktieförmedling och företagsförmedling.
Skatteverket tolkar EU-domstolens praxis så att mellanmannens tillhandahållande inte behöver vara särskilt omfattande. Verksamheten kan exempelvis begränsas till att bereda parterna tillfälle att ingå avtal. Det krävs inte att förmedlaren deltar i förhandlingarna om de slutliga avtalsvillkoren mellan parterna. Det är tillräckligt att förmedlarens insats medför att ett avtal sluts mellan parterna. Omfattningen av rådgivning i samband med förmedlingen har ingen avgörande betydelse vid bedömningen av om tillhandahållandet ska omfattas av undantaget för förmedling av värdepapper eller anses vara en marknadsföringstjänst. Skatteverket anser däremot att det är fråga om skattepliktig marknadsföringstjänst om tillhandahållaren endast informerar om de finansiella produkterna, t.ex. vid ett möte eller genom att dela ut prospekt utan att ha kännedom om kundernas identitet.
Enligt Skatteverket har rättsläget rörande skatteplikt vid företagsförmedling blivit klargjort genom Högsta förvaltningsdomstolens dom (HFD 2011 ref. 21). Skatteverket anser därför att om ett uppdrag att förmedla ett företag resulterar i en överlåtelse av aktierna i företaget, omfattas tjänsten alltid av undantaget från skatteplikt för förmedling av aktier. Om uppdraget däremot resulterar i en överlåtelse av inkråmet i företaget, omfattas tjänsten inte av detta undantag. Det saknar betydelse om ett förmedlingsuppdrag är formulerat som ett öppet avtal, d.v.s. det kan resultera antingen i en överlåtelse av inkråmet eller i en överlåtelse av aktierna i företaget. Det är alltid vad som faktiskt överlåts som avgör om förmedlingstjänsten omfattas av undantaget från skatteplikt.
Skatteverket har i ett ställningstagande redogjort för frågor som ställts om företagsförmedling. Enligt Skatteverket har det ingen betydelse för tjänstens karaktär om uppdraget består av att förmedla alla eller en del av aktierna. Det är heller inte avgörande för tjänstens karaktär om ersättningen utgår i form av fasta eller rörliga arvoden. Ett förmedlingsuppdrag som formulerats som ett s.k. öppet avtal kan resultera antingen i en skattepliktig företagsförmedlingstjänst eller i en skattefri aktieförmedlingstjänst.
Hur ska redovisning av mervärdesskatten ske vid förskottsfakturering när det gäller s.k. öppna avtal?
Det är vad som slutligen överlåts som avgör om förmedlingstjänsten är skattepliktig eller inte. Skattskyldigheten för förskottet får avgöras utifrån de faktiska omständigheterna vid den tidpunkt då förmedlaren får förskottet. Om det sannolika utfallet vid denna tidpunkt är att uppdraget resulterar i en aktieöverlåtelse, så ska mervärdesskatt inte tas ut på förskottet. Om det trots detta visar sig att uppdraget resulterade i en inkråmsöverlåtelse, så ska förmedlaren ta ut mervärdesskatt på tidigare erhållna förskott och göra rättelse i den redovisningsperiod under vilken tjänsten tillhandahålls.
I vissa fall är det vid tidpunkten för förskottsbetalningen inte möjligt att bedöma om uppdraget sannolikt kommer att resultera i en aktieöverlåtelse eller inkråmsöverlåtelse. I ett sådant fall utlöser förskottet ingen skattskyldighet eftersom det inte är ett förskott för en viss bestämd tjänst. Någon mervärdesskatt ska inte tas ut på förskottet. Om uppdraget sedan resulterar i en inkråmsöverlåtelse, så ska förmedlaren ta ut mervärdesskatt på tidigare erhållna förskott i den redovisningsperiod då tjänsten tillhandahålls.
Hur ska ersättningen beskattas om ett öppet avtal avbryts och det därför inte blir någon försäljning av företaget, men förmedlaren trots detta har rätt att behålla hela eller delar av redan fakturerad ersättning?
Ett uppdrag som avbryts i förtid ska beskattas om inte förmedlaren kan visa att avsikten hela tiden varit att förmedla aktierna i bolaget.
Diskretionär portföljförvaltning innebär att förvaltaren får mandat från kunden att fatta beslut om köp och försäljning av kundens värdepapper, vanligen inom vissa angivna ramar. Förvaltaren genomför också de aktuella transaktionerna. I uppdraget ingår att fatta beslut på grundval av expertkunskaper och marknadsobservationer, att genomföra besluten och att sköta viss administration förenad med förvaltningen. I uppdraget kan även ingå att hålla en värdepappersdepå åt kunden. I tillhandahållandet ingår alltså en knippe olika tjänster.
Skatteverket anser att tillhandahållande av portföljförvaltning till sin objektiva karaktär utifrån den genomsnittliga konsumentens perspektiv är att anse som ett enda sammansatt tillhandahållande när det i sin helhet tillhandahålls av en säljare. Så är fallet oavsett om rådgivningen/förvaltningen och värdepappershandeln regleras i särskilda avtal, valet av prissättningsmodell och om de olika delarna faktureras separat. Det spelar heller ingen roll om det skulle kunna vara möjligt att välja att köpa de olika delmomenten separat. Det är den sammansatta förvaltningen som kunden efterfrågar.
Portföljförvaltning som utförs mot ersättning är i sin helhet en skattepliktig tjänst. All form av ersättning för uppdraget ska ingå i beskattningsunderlaget. Detta gäller även om ersättningen karaktäriseras som transaktionsavgifter, transaktionskostnader, administrationskostnader, depåavgifter, medlemsavgifter, startavgifter eller annat. Endast sådana utlägg som har mottagits av förvärvaren som ersättning och som gjorts i förvärvarens namn och för förvärvarens räkning samtidigt som de bokförts på avräkningskonto kan undantas från att ingå i beskattningsunderlaget.
Portföljförvaltning kan i vissa fall omfattas av undantaget från skatteplikt för förvaltning av investeringsfonder.
EU-domstolen har ansett att en banks tillhandahållande av förmögenhetsförvaltning utgjorde en enda tjänst som var skattepliktig. Uppdraget bestod i att banken skulle förvalta värdepapper åt kunden efter en strategivariant som kunden valt. Banken hade därefter rätt att disponera tillgångarna (värdepapperen) i kundens namn och kundens räkning utan att först inhämta instruktioner från kunden. Kunden erhöll varje kvartal en redovisning av förmögenhetsförvaltningens utveckling. EU-domstolen fann att bankens uppdrag till kund bestod av två delelement som hade ett så nära samband att de objektivt utgjorde ett enda odelbart ekonomiskt tillhandahållande och som var av sådant slag att det inte omfattades av undantaget från skatteplikt i artikel 135.1 f och g i mervärdesskattedirektivet (C44/11, Deutsche Bank)
Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att den portföljförvaltningstjänst som banken erbjuder kunden är att anse som ett enda odelbart ekonomisk tillhandahållande som det vore konstlat att dela på. En kund som ingår ett sådant avtal får mot den bakgrunden anses efterfråga kombinationen av portföljförvaltningens båda delar. Delarna har därmed ett så nära samband att de objektivt sett måste anses utgöra ett enda odelbart ekonomiskt tillhandahållande och det vore därför konstlat att skilja dem åt. Att delarna prissätts separat föranleder ingen annan bedömning. Det är fråga om en kombinationstjänst som mervärdesskatterättsligt ska behandlas som en helhet och där de ingående delarna ska jämställas. Den tjänst som banken tillhandahåller omfattas inte av undantaget i 3 kap. 9 § mervärdesskattelagen (HFD 2018-11-08, mål nr 3237-18).
När ett värdepappersinstitut har informerat en kund om att det tillhandahåller oberoende investeringsrådgivning eller när ett värdepappersinstitut tillhandahåller portföljförvaltning får institutet inte ta emot och behålla ersättningar från någon annan än kunden. När ett värdepappersinstitut tar emot tredjemansersättningar som enligt lag ska föras över till värdepappersinstitutets kund ska varken mottagandet eller överföringen bli föremål för mervärdesskatt. Överföringen av beloppet till kunden ska inte heller påverka beskattningsunderlaget för den tjänst som värdepappersinstitutet tillhandahåller kunden (Skatteverkets ställningstagande Tredjemansersättningar som ett värdepappersinstitut enligt lag inte får behålla).
Nedan redovisas rättsfall och förhandsbesked som belyser de gränsdragningsproblem som förekommer vid tolkningen av vad som utgör sådan förmedling av aktier, värdepapper m.m. som är undantaget från skatteplikt respektive inte utgör sådan förmedling.
EU-domstolen har funnit att transaktioner som syftar till att överlåta aktierna i fastighetsbolag och som lett till detta omfattas av undantaget från skatteplikt även om överlåtelsen i själva verket indirekt avser fast egendom. Sådana transaktioner kan vara skattepliktiga enligt artikel 135.1 f mervärdesskattedirektivet om medlemsstaten valt att betrakta vissa aktier som materiella tillgångar enligt artikel 15.2 c i mervärdesskattedirektivet (C-259/11, DTZ Zadelhoff).
Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att sökandens uppdrag att utföra ett antal olika tjänster i syfte att sälja uppdragsgivarens aktier i ett fåmansbolag utgjorde en enda tjänst. Med hänvisning till bl.a. C-453/05 Ludwig och C-259/11 DTZ Zadelhoff ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att inslagen av analys m.m. framstod som viktiga och för uppdragsgivarna betydelsefulla inslag i tillhandahållandet av förmedlingsuppdraget. De ansågs vara av förberedande natur och utgjorde endast medel för att kunden på bästa sätt skulle kunna få den förmedlingstjänst som var det centrala enligt uppdraget. Förmedlingen skulle därför anses utgöra det avgörande tillhandahållandet, medan de övriga åtgärder som föregick den slutliga överlåtelsen av det förmedlade objektet fick anses vara underordnade. De skulle skattemässigt behandlas på samma sätt som förmedlingen (HFD 2013 ref. 32).
Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att ett fastighetsmäklarbolags förmedling av ett fastighetsbolag utgjorde sådan förmedling av aktier som omfattades av undantaget från skatteplikt. Enligt förutsättningarna var det redan vid ingåendet av avtalet mellan parterna avgjort att det som skulle förmedlas var aktier och inte fastigheten. Att fastighetsmäklarbolaget i övrigt ägnar sig åt fastighetsförmedling påverkade inte den bedömningen eftersom frågan om skatteplikt eller undantag är oberoende av vem som tillhandahåller eller tar emot tjänsten (HFD 2011 ref. 21).
Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att förmedling av bostadsrätter inte utgjorde sådan förmedling av andelar som omfattas av undantaget från skatteplikt i 3 kap. 9 § ML. När kunden stod inför ett förvärv av bostadsrättslägenhet var det nyttjanderätten till den specifika lägenheten som var avgörande för om det blev något förvärv eller inte. Därför framstod nyttjanderätten till bostadsrättslägenheten som mer betydelsefull för att tillgodose kundens behov än andelen i bostadsrättsföreningen i sig (HFD 2015 not. 34).
Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att omsättning av den tjänst för vilken en kapitalförvaltare (X AB) erhöll ersättning av en depåbank (Y AB) i form av andel av courtage och andel av up-front provision omfattades av undantaget från skatteplikt för förmedling av aktier, andra andelar och fordringar i 3 kap. 9 § tredje stycket 1 ML. I det aktuella ärendet lade X AB in order i kundens namn till Y AB med stöd i en fullmakt som kunden utfärdat. Enligt Skatterättsnämnden hade X AB ställning av en sådan mellanman som gjorde det som var nödvändigt för att parterna skulle sluta ett uppdragsavtal utan att ha något eget intresse vad gällde avtalets innehåll. X AB:s uppgift var att sammanföra Y AB med kunderna och därmed bereda Y AB tillfälle att sluta avtal om köp eller försäljning av värdepapper. I enlighet med vad EU-domstolen uttalat i målet C-453/05, Ludwig, ansågs att såväl tjänstens natur som ändamålet med denna fick anses vara att X AB tillhandahöll Y AB en sådan förmedlingstjänst rörande värdepapper som omfattades av undantaget i mervärdesskattedirektivet (RÅ 2009 ref. 49).
Vad som gäller för de ersättningar som kapitalförvaltaren får från den kund vars värdepappersinnehav han förvaltar framgår av Skatteverkets ställningstagande om portföljförvaltning.
Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att så kallade corporate finance-verksamhet, i den del den avsåg förmedling av aktier i samband med introduktion på en reglerad marknad utan eller i anslutning till nyemission, utgjorde en enda tjänst som omfattades av undantaget i 3 kap. 9 § ML. Den så kallade corporate finance-verksamheten innefattade ett flertal olika tjänster som hade anknytning till ett bolags finansiering (RÅ 2001 not. 23).
Högsta förvaltningsdomstolen har prövat frågan om ett företags förvärv av tjänster från utländsk investmentbank i samband med att företaget ska avyttra ett större aktieinnehav omfattas av undantaget från skatteplikt. Tjänsterna ansågs i stora delar vara av samma karaktär som de corporate finance-tjänster som bedömdes i RÅ 2001 not. 23 vilka i likhet med vad som gällde i detta ärende avsåg avyttringar av stor omfattning (RÅ 2010 not. 91).
Högsta förvaltningsdomstolen har behandlat frågan om ett bolags tjänster att fortlöpande till emittent ange köpräntor och i vissa fall säljräntor på andrahandsmarknaden omfattades av undantaget för värdepappersförmedling. Bolaget utförde också förmedling av räntebärande instrument från emittent till placerare, vilket utgjorde undantagen värdepappersförmedling. Uppgifterna om räntekurserna på andrahandsmarknaden förmedlades av bolaget via Reutersystemet eller motsvarande informationssystem. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det förhållandet att en emittent var beredd att betala ersättning till bolaget för att bolaget upprätthöll en andrahandsmarknad inte kan anses innebära att denna ersättning utgör vederlag för bolagets skattefria omsättning av värdepapper. Tillhandahållandet ansågs inte utgöra en tjänst avseende värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet. Åtagandet ansågs inte heller utgöra en bank- och finansieringstjänst (RÅ 2004 ref. 100).
Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked som gällde ett bolag som tillhandahöll rådgivnings- och förvaltningstjänster på fastighetsmarknaden. Bolaget skulle köpa och förvalta fastigheter åt en kund och beroende på säljarens önskemål kunde förvärven komma att ske i form av aktier i fastighetsförvaltande bolag. Bolagets tjänster enligt avtalet kunde hänföras till tre kategorier; fastighetsförvaltning, tjänster som bestod i analys och översyn av kundens tillgångar samt köp och försäljning av fastigheter eller aktier. Fastighetsförvaltningstjänsterna var fristående från de övriga tjänsterna och var en tjänst som efterfrågades av kunden för sig. De båda delarna hade inte ett så nära samband att de objektivt sett utgjorde ett enda odelbart ekonomiskt tillhandahållande som det vore konstlat att skilja åt. När det gällde köp och försäljning av fastigheter eller värdepapper utgjorde det undantagen förmedling av värdepapper om tjänsterna resulterade i köp eller försäljning av aktier (HFD 2015 not. 23).
Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att ett åtagande att placera och omplacera försäkringskapital i ett antal fonder som stod till förfogande inte omfattas av undantaget i 3 kap. 9 § ML. Tjänsten ansågs vara skattepliktig förvaltning av värdepapper (RÅ 2006 not. 77).
Skatterättsnämnden har ansett att tillhandahållande av tjänster i samband med aktieemission omfattas av undantaget i 3 kap. 9 § ML. De tjänster som sökanden utförde bestod i att kontakta potentiella investerare och på olika sätt informera om emissionen och frågor i anslutning till den samt att utföra visst arbete i anslutning till aktieteckningen (SRN 2009-05-25, dnr 21-08/I).
Skatterättsnämnden har prövat frågan om ett bolags verksamhet att köpa och sälja aktier för depåkunders räkning via Internet eller olika fondkommissionärer omfattas av undantaget från skatteplikt. Köp och försäljning skedde i bolagets namn. Bolaget var ett kontoförande institut hos en central värdepappersförvarare och hade tillstånd att bedriva värdepappersrörelse i form av förmedling av värdepapper för annans räkning i eget namn. Nämnden fann att transaktioner avseende förvärv av aktier för depåkunders räkning mot ersättning i form av courtage utgjorde självständiga tjänster som avsåg sådan omsättning som utgör värdepappershandel och som därmed var undantagna från skatteplikt (SRN 2005-12-21).
Ett uppdrag att upprätta incitamentsprogram baserat på teckningsoptioner för de anställda har varit föremål för prövning hos Skatterättsnämnden. Uppdraget omfattade fyra olika delmoment rörande bl.a. utarbetande av villkor, genomgång av formalia, värdering av optionerna samt insamling och sammanställning av information. Skatterättsnämnden ansåg att de avsedda tillhandahållandena inte utgjorde förmedling aktier och andra värdepapper och inte heller ett led i en sådan tjänst varför tjänsten inte omfattas av undantaget i 3 kap. 9 § ML (SRN 2002-01-09).
Skatterättsnämnden har bedömt om sökandens tillhandahållande av Internetbaserade tjänster till ett fondbolag som fått tillstånd att utöva förvaltning av en värdepappersfond och försäljning och inlösen av andelar i fonden omfattades av undantaget för värdepappershandel. Fråga var dels om en tjänst rörande information skulle bedömas som en fristående tjänst, dels om en tjänst rörande förmedling av fondsparares köp och försäljning (inlösen) av fondandelar skulle utgöra från skatteplikt undantagen värdepappershandel. Skatterättsnämnden bedömde informationstjänsten som en fristående tjänst som inte omfattades av något av undantagen i ML och genomförandet av förmedling av fondandelar som en från skatteplikt undantagen tjänst (SRN 2000-12-21).