OBS: Detta är utgåva 2020.6. Visa senaste utgåvan.

Förvaltningslagen innehåller regler för hur Skatteverket ska handlägga ärenden och förhålla sig vid kontakter med allmänheten.

Vid handläggning av ärenden

I förvaltningslagen finns allmänna bestämmelser om hur Skatteverket, som förvaltningsmyndighet, ska handlägga ett ärende (1 § FL).

Lagen gäller vid ärendehandläggning bl.a. hos alla statliga förvaltningsmyndigheter.

Vissa regler gäller all förvaltningsverksamhet

Vissa regler i förvaltningslagen ska tillämpas även vid faktiskt handlande och inte bara vid handläggning av ärenden. Det gäller bestämmelserna om grunderna för en god förvaltning, d.v.s.

Läs om skillnaden mellan ärendehandläggning och faktiskt handlande.

Undantag för brottsbekämpande verksamhet

I Skatteverkets skattebrottsenhets brottsbekämpande verksamhet tillämpas inte 9 § andra stycket och 10–49 §§ förvaltningslagen (3 § FL). Med brottsbekämpande verksamhet menas både brottsförebyggande och brottsutredande verksamhet (prop. 2016/17:180 s. 32).

Regler som avviker från förvaltningslagen

Om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestäm­melse som avviker från förvaltningslagen gäller den bestäm­mel­sen (4 § FL).

Bara sådana avvikelser från förvalt­nings­lagen som klart framgår av den andra lagen eller förordningen har företräde. Vanliga tolkningsmetoder får tillämpas för att avgöra om den andra författningen exklusivt reglerar förfarandet i ett visst avseende. Syftet med specialregleringen och hur fullständigt den reglerar förfarandet är särskilt viktigt. Även tolkningsprincipen om att en nyare författning ges företräde framför en äldre vid en s.k. normkonflikt kan få särskild betydelse. Vid normkonflikter behöver man också ta hänsyn till att EU-rätten gäller före nationell rätt och att grundlag går före lag. Detta framgår dock inte av 3 § FL, utan följer av rättsordningens allmänna tolkningsprinciper. Den avvikande specialbestämmelsen kan innebära att högre krav ställs på en myndighet att tillgodose den enskildas rättssäkerhet än vad som gäller enligt förvaltningslagen, t.ex. mer långtgående krav på dokumentation eller muntlighet i förfarandet. Eftersom förvaltningslagens syfte är att slå fast en minimistandard av rättsskydd för den enskilda, måste det finnas starkt bärande skäl eller funktionella motiv för lägre rättssäkerhetskrav i den andra författningen (prop. 2016/17:180 s. 38 f. och 288 f.).

Ett överklagandeförbud kan åsidosättas om ett förbud skulle strida mot artikel 6.1. i Europakonventionen (prop. 2016/17:180 s. 43–46).

Exempel: avvikande bestämmelser på beskattningsområdet

Bestämmelserna om kommunikation i 40 kap. 2-3 §§ SFL gäller bara inför slutliga beslut medan bestämmelsen i 25 § FL även avser s.k. beredningsbeslut, alltså beslut under handläggningen av ett ärende. 25 § FL kan komma att gälla beredningsbeslut även i ärenden enligt skatteförfarandelagen (HFD 2019 ref. 51, punkten 16). Samtidigt innehåller SFL en regel som ger den som ärendet gäller en utökad möjlighet att yttra sig innan ärendet avgörs, om det kommer att avgöras till nackdel för denna. Även Skatteverkets rättsliga argumentation och bedömning av materialet ska nämligen kommuniceras i skatteärenden, till skillnad från vad som gäller enligt förvaltningslagen. Detta görs normalt genom att ett s.k. förslag till beslut skickas till den enskilde.

Övergångsbestämmelser

Förvaltningslagen (2017:900) trädde i kraft den 1 juli 2018 och samtidigt upphörde förvaltningslagen (1986:223) att gälla. Den gamla lagen gäller i den utsträckning som det i annan lag eller i en förordning finns bestämmelser som hänvisar till den lagen.

Den nya förvaltningslagen fick retroaktiv effekt eftersom det inte står att ärenden som har inletts före ikraftträdandet ska fortsätta att omfattas av den gamla lagen. Det innebär t.ex. att de helt nya reglerna om åtgärder vid försenad handläggning (11–12 §§ FL) ska tillämpas trots att ärendet inletts av den enskilda före 1 juli 2018. En begäran om att myndigheten ska avgöra ärendet måste dock ha inkommit tidigast den 1 juli 2018. Ytterligare exempel är att bestämmelserna om ändring (37 och 38 §§ FL) och den införda regeln om litis pendens i 39 § förvaltningslagen ska tillämpas, oavsett när beslutet ifråga har meddelats.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • HFD 2019 ref. 51 [1]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 2016/17:180 En modern och rättssäker förvaltning - ny förvaltningslag [1] [2] [3]