OBS: Detta är utgåva 2020.6. Sidan är avslutad 2023.
Om säljaren sätter ned priset på varan eller tjänsten får beskattningsunderlaget i vissa fall minskas.
Bonus, rabatter och andra nedsättningar av priset på varan eller tjänsten ska under vissa förutsättningar minska beskattningsunderlaget.
Prisnedsättningar görs ofta om vissa villkor är uppfyllda och vid olika tidpunkter. En säljare kan ge rabatt på priset om betalning görs före förfallodagen. Nedsättning av priset kan även göras i samband med tillhandahållandet av varan eller tjänsten. Det förekommer också att en säljare sätter ned priset efter att tillhandahållandet har ägt rum.
Kostnader för inlösen av rabattkuponger inom detaljhandeln får inte minska beskattningsunderlaget.
Från och med den 1 januari 2019 infördes regler i ML och direktivet om vouchrar. En rabattkupong omfattas inte av de nya reglerna om vouchrar (prop. 2017/18:213).
Om säljaren sätter ned priset för att betalning gjorts före förfallodagen, exempelvis kassarabatter, ska beskattningsunderlaget minskas (7 kap. 6 § första stycket 1 ML och artiklarna 79 första stycket a och 87 a i mervärdesskattedirektivet).
Bonus, rabatter eller andra nedsättningar av priset som ges vid tillhandahållandet av varan eller tjänsten ska minska beskattningsunderlaget (7 kap. 6 § första stycket 2 ML och artiklarna 79 första stycket och 87 b i mervärdesskattedirektivet).
EU-domstolen har uttalat att artikel 79 första stycket b i mervärdesskattedirektivet omfattar en rabatt som utgörs av skillnaden mellan normalt försäljningspris och den ersättning som säljaren faktiskt erhåller för de aktuella varorna i det fall kunden använder en kupong som delbetalning. Det har ingen betydelse att säljaren har gett den aktuella kupongen till kunden vid en tidigare försäljning som skett till normalt försäljningspris (C- 126/88, Boots, p. 22). Se även C-398/99, Yorkshire, nedan.
EU-domstolen har uttalat att värdet på en rabattkupong som tas emot av detaljhandlare vid försäljning av en vara ska ingå i beskattningsunderlaget för den sålda varan. Detta gäller när detaljhandlaren accepterar att betalning sker med både kontanter och rabattkupong och under förutsättning att den som ställt ut kupongen ersätter detaljhandlaren med kupongens värde (C-398/99, Yorkshire).
EU-domstolen har uttalat sig om hur beskattningsunderlaget ska fastställas vid utgivande av rabattkuponger. Beskattningsunderlaget för en skattskyldig tillverkare består av ett belopp som motsvarar det pris som varorna har sålts för till grossister eller till detaljhandlare minskat med värdet på de inlösta rabattkupongerna. Det är inte nödvändigt att justera beskattningsunderlaget för transaktionerna i mellanliggande led (C-317/94, Elida Gibbs).
EU-domstolen har uttalat att om värdet på rabattkupongerna inte kan beskattas i den medlemsstat varorna har skickats ifrån på grund av att omsättningen är undantagen från skatteplikt, innehåller priset på varorna inte någon mervärdesskatt. I en sådan situation kan en minskning eller en delåterbetalning av detta belopp inte innehålla någon mervärdesskatt som kan leda till en minskning av tillverkarens mervärdesskatt (C-427/98, kommissionen mot Tyskland, punkt 64).
Kammarrätten har uttalat att en tillverkare av läkemedel inte fick minska beskattningsunderlaget eftersom försäljningen till dem som fick rabatt i ett senare led i transaktionskedjan var undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 23 § 2 ML (KRS 2015-01-12, mål nr 7328-7334-13). Domen överklagades och Högsta förvaltningsdomstolen beslutade att inte medge prövningstillstånd. Skatteverket delar kammarrättens bedömning.
EU-domstolen har prövat en fråga som gällde en resebyrå som agerade som mellanhand för försäljning av resor för en researrangörs räkning. Resebyrån lämnade på eget initiativ en rabatt till resenären så att resenären betalade ett lägre pris än det belopp som resebyrån betalade till researrangören. Det innebar att resebyrån använde en del av sin provision från researrangören till att bekosta rabatten. Domstolen ansåg att resebyrån inte fick minska beskattningsunderlaget för provisionen med den rabatt som lämnades till resenären (C-300/12, Ibero Tours).
Bonus, rabatter eller andra nedsättningar av priset som säljaren lämnar efter att tillhandahållandet av varan eller tjänsten har ägt rum ska minska beskattningsunderlaget (7 kap. 6 § första stycket 3 ML och 90.1 i mervärdesskattedirektivet).
Skatteverket anser att nedsättningar av priset i efterhand kan göras av olika anledningar. Det kan exempelvis bero på brister i varan eller tjänsten, på att köpet återgår, på att en avbeställning görs efter att ett förskott har betalats eller på att en mängdrabatt ges i efterhand. Sådana prisnedsättningar grundar sig vanligen på en överenskommelse mellan säljaren och köparen. De kan också grunda sig på att en tvist om fordrans storlek har avgjorts av en domstol eller skiljenämnd. Även olika former av ackord eller skuldsanering ska enligt Skatteverket behandlas som nedsättningar av priset i efterhand under förutsättning att det innebär att köparens skyldighet att betala sin skuld till säljaren antingen helt har bortfallit eller har fastställts på en slutlig nivå, jämför C-396/16, T-2, punkten 45.
Bestämmelsen om prisnedsättningar i efterhand i ML ska tolkas på samma sätt som avbeställning, hävning, icke godkännande och nedsättning av priset efter det att transaktionen har ägt rum i artikel 90.1 i mervärdesskattedirektivet (Skatteverkets ställningstagande Ändring av utgående och ingående skatt vid kundförluster och prisnedsättningar i efterhand).
Enligt EU-domstolen hänvisar orden avbeställning, hävning och icke godkännande i artikel 90.1 till situationer där gäldenärens skyldighet att betala sin skuld antingen helt har bortfallit eller fastställts på en slutgiltigt bestämd nivå, med motsvarande konsekvenser för borgenären. Domstolen har ansett att begreppen omfattar en situation där en leasinggivare, i ett avtal om finansiell leasing med köpplikt, inte längre kan begära betalning av leasingavgifterna från leasingtagaren. Leasinggivaren hade sagt upp avtalet på grund av att leasingtagaren inte har uppfyllt sina förpliktelser enligt avtalet. I de fall en medlemsstat enligt sin nationella lagstiftning inte tillåter nedsättning av beskattningsunderlaget i en sådan situation anser domstolen att artikel 90.1 är så pass klar, precis och ovillkorlig att den enskilde kan åberopa denna artikel med direkt effekt (C-404/16, Lombard Ingatlan Lizing).
EU-domstolen har uttalat att medlemsstaterna får föreskriva nödvändiga instrument och förfaranderegler när beskattningsunderlaget minskas på grund av att priset sätts ned efter att tillhandahållandet har ägt rum. Detta för att möjliggöra för den beskattningsbara personen att återfå den skatt som felaktigt har fakturerats (C-588/10, Kraft Foods Polska).
Skatteverket anser att en förutsättning för att beskattningsunderlaget och den utgående skatten ska få sättas ned vid prisnedsättningar i efterhand är att säljaren ser till att en kreditnota utfärdas till köparen. När köparen har tagit emot en sådan kreditnota ska hen återföra den avdragna ingående skatten med det belopp som hen tidigare har dragit av och som är hänförligt till prisnedsättningen (Skatteverkets ställningstagande Ändring av utgående och ingående skatt vid kundförluster och prisnedsättningar i efterhand). Se vidare på sidan Redovisning av nedsättning av priset, kundförlust m.m.
Om parterna har avtalat om det ska prisnedsättningen inte minska beskattningsunderlaget när nedsättningen görs efter tillhandahållandet (7 kap. 6 § andra stycket ML).
Skatteverket anser att när ett sådant avtal ingåtts mellan parterna så ska ingen kreditnota utfärdas och ingen justering ska göras av säljarens utgående skatt eller av köparens avdragna ingående skatt. Varken av lagtexten eller av förarbetena framgår när ett sådant avtal ska ha ingåtts. Enligt Skatteverkets bedömning behöver ett sådant avtal inte ingås i samband med försäljningen utan kan också ingås i samband med att priset sätts ned (Skatteverkets ställningstagande Ändring av utgående och ingående skatt vid kundförluster och prisnedsättningar i efterhand).
Skatteverket anser därmed att förluster som uppkommer vid olika former av ackord eller vid skuldsanering ska behandlas som nedsättningar av priset i efterhand, under förutsättning att förlusten innebär att köparens skyldigheter att betala sin skuld till säljaren antingen helt har bortfallit eller har fastställts på en slutgiltig nivå. Så är fallet vid ett lagakraftvunnet offentlig ackord, vid lagakraftvunnen skuldsanering eller F-skuldsanering och vid ett fullföljt underhandsackord. Om en säljare vill sätta ned sitt beskattningsunderlag i någon av dessa situationer krävs att säljaren utfärdar en kreditnota till köparen. Köparen är då skyldig att återföra den avdragna ingående skatten som är hänförlig till prisnedsättningen i enlighet med kreditnotan. Om en kreditnota inte utfärdas får parterna anses ha avtalat att beskattningsunderlaget inte ska sättas ned. I så fall ska ingen kreditnota utfärdas och ingen justering göras av säljarens utgående skatt eller av köparens avdragna ingående skatt (Skatteverkets ställningstagande Ändring av utgående och ingående skatt vid kundförluster och prisnedsättningar i efterhand). Skatteverket har även tagit fram en tillämpningsinformation som rör företagsrekonstruktioner. Se längst ned i ställningstagandet ovan. Se även Ackord och skuldsanering är inte kundförlust.
Skatteverket anser att förskott på bonus som en leverantör lämnar för framtida leveranser till en kund ska, i takt med att kunden intjänar bonusen, reducera leverantörens beskattningsunderlag för varorna.
Skatterättsnämnden har ansett att en bonus som lämnats vid inköp medför rätt till en minskning av beskattningsunderlaget för det företag som slutligt stod kostnaden för bonusen. Kunden fick på grund av gjorda inköp en bonus som kunde användas i alla butiker som ingick i kedjan. Genom att ett särskilt utarbetat datasystem hade utformats kunde kostnaden för bonusen belasta resultatet i den butik där det bonusgrundande inköpet hade gjorts (SRN 2001-04-27). Skatteverket delar Skatterättsnämndens bedömning.
Skatteverket anser att ersättningar från en leverantör till en återförsäljare i samband med marknadsföringsaktiviteter normalt är av två slag. Antingen är ersättningen en betalning för en särskild tjänst som återförsäljaren tillhandahåller leverantören eller så är det fråga om en rabatt eller bonus som är sammankopplad med ett särskilt tillhandahållande mellan parterna.
Om det inte finns någon bestämd avtalad prestation i form av en tjänst som svarar mot den ersättning som leverantören utbetalar i marknadsföringssyfte till återförsäljaren kan det vara fråga om en nedsättning av priset på ett tillhandahållande som leverantören gjort tidigare. Reduceringen kan ske i form av rabatt, bonus eller annan prisnedsättning som ofta baseras på uppnådda kvantiteter.
Skatteverket anser att ersättning i form av skadestånd normalt inte är någon ersättning för tillhandahållande av en vara eller en tjänst. Om en leverans eller ett tillhandahållande har skett och köparen inte är nöjd med säljarens prestation kan parterna avtala om att ersättningen ska sättas ned i förhållande till vad som ursprungligen avtalats. Skatteverket anser att en sådan överenskommelse innebär en ändring av villkoren i det ingångna avtalet, d.v.s. en justering i priset som ska minska beskattningsunderlaget, såvida inte parterna har avtalat om annat. Utmärkande för en sådan prisnedsättning är att ersättningen vanligen inte utgår från köparens faktiska merkostnader.
AB har beställt en vara för 20 000 kr exklusive mervärdesskatt. Efter leveransen visar det sig att det finns en spricka i varan. Säljaren beräknar kostnaden för en reparation till 3 000 kr exklusive mervärdesskatt. Säljaren föreslår att han ersätter köparen med den beräknade kostnaden mot att köparen själv ser till att varan blir reparerad. Köparen accepterar säljarens förslag.
Överenskommelsen utgör en ändring av villkoren i det ingångna avtalet. AB kan efter prissänkningen inte åberopa att det är fel i leveransen med anledning av sprickan i varan. Justeringen av priset ska minska beskattningsunderlaget för varan eftersom parterna inte avtalat om annat.
Liknande prisnedsättningar kan även förekomma i samband med byggentreprenader.
Ett värdepappersinstitut kan ta emot tredjemansersättningar som de enligt lag inte har rätt att behålla utan som ska föras över till kunden. När ett värdepappersinstitut överför en sådan tredjemansersättning till sin kund ska det inte påverka beskattningsunderlaget för den tjänst som värdepappersinstitutet tillhandahåller kunden i form av rådgivning eller portföljförvaltning. Dessa tredjemansersättningar ska alltså inte ses som en nedsättning av priset som ges i efterhand.
Överföringen till kunden görs på grund av gällande lag och inte på grund av något avtal mellan värdepappersinstitutet och kunden. Värdepappersinstitutet kan aldrig förfoga över tredjemansersättningen, och ersättningen för rådgivningen eller förvaltningen är fortfarande densamma som den hade varit även om värdepappersinstitutet inte hade tagit emot någon tredjemansersättning och överfört till kunden (Skatteverkets ställningstagande Tredjemansersättningar som ett värdepappersinstitut enligt lag inte får behålla).
Kammarrätten har uttalat sig i frågan om lämnad rabatt eller bonus får minska ett oljebolags skattepliktiga omsättning under vissa förutsättningar. Om inköpen sker direkt från en av oljebolaget ägd och driven bensinstation får den lämnade rabatten minska oljebolagets skattepliktiga omsättning. I det fall slutkunden gör inköpen vid en bensinstation som drivs av oljebolagets återförsäljare och betalar med kontokort övertar oljebolaget kundfordringarna från återförsäljaren. Oljebolaget kompenserar återförsäljaren och får i sin tur betalt från slutkunden. Även i dessa fall har oljebolaget rätt att reducera den utgående skatten som avser lämnad bonus/rabatt (KRNS 2005-12-22, mål nr 4072-03, 4074-03).
Beroende på rabattsystemets utformning kan EU-domstolens bedömning i C-317/94, Elida Gibbs bli tillämplig (se Rabatt i samband med tillhandahållandet, ovan).
Den som har koncession för elnät (nätföretaget) är enligt lag skyldig att utge avbrottsersättning till elanvändare som är direkt ansluten till nätföretaget om överföringen av el avbryts. Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att betalning av en avbrottsersättning till en elanvändare enligt reglerna om ersättning i ellagen (1997:857) inte medför att beskattningsunderlaget ska minskas med motsvarande belopp (RÅ 2007 ref. 24).
Om beskattningsunderlaget för en vara eller tjänst minskas på grund av prisnedsättning ska, under vissa förutsättningar, en kreditnota utfärdas.