Brottsanmälan

Skyldighet att anmäla brott

Skatteverkets skyldighet att anmäla brott regleras i 17 § SkBrL (brott enligt skattebrottslagen), 11 § FOF (brott enligt folkbokföringslagen) och i 18 kap. 8 § SFF (vissa andra brott) .

Sekretessen hindrar inte Skatteverket från att fullgöra sin anmälningsskyldighet (10 kap. 28 § OSL).

Brott enligt skattebrottslagen

Så snart det finns anledning att anta att ett brott enligt skattebrottslagen har begåtts ska Skatteverket göra en anmäla till åklagaren. Anmälan får enligt 17 § SkBrL i stället göras till Skatteverkets skattebrottsenhet om

• det inte finns skäl att anta att brottet föranleder annan påföljd än böter
• den misstänkte kan antas erkänna brottet
• den misstänkte har fyllt 21 år.

Så snart brott kan antas

Brottsanmälan ska ske så snart som det kan antas att ett brott enligt skattebrottslagen har begåtts. Skyldigheten att brottsanmäla knyter an till förutsättningarna för åklagaren att inleda en förundersökning. Meningen är alltså att anmälan ska äga rum så snart som det finns förutsättningar för att inleda en förundersökning. Information om sekretess i samband med en brottsanmälan hittar du under Brottsanmälan.

Brottet antas inte medföra påföljd enligt skattebrottslagen

Någon skyldighet att anmäla ett misstänkt brott finns inte om det kan antas att brottet inte kommer att medföra påföljd enligt skattebrottslagen (17 § SkBrL). Någon anmälan om brott ska därför inte göras om det enligt 13 § SkBrL krävs särskilda skäl för att väcka åtal för det misstänkta brottet och några särskilda skäl inte finns. Inte heller ska någon anmälan göras om den uppgiftsskyldiga på eget initiativ rättat den oriktiga uppgiften eller lämnat uppgift om att skatteavdrag inte har gjorts.

Särskilda skäl för att få väcka åtal

Det krävs särskilda skäl för att få väcka åtal för skatteförseelse. I vissa fall krävs även särskilda skäl för att åtal ska få väckas för skattebrott, vårdslös skatteuppgift eller skatteavdragsbrott. För att särskilda skäl ska krävas för de tre sistnämnda brotten måste det undandragna skattebeloppet understiga två prisbasbelopp och den felaktighet eller passivitet som skulle omfattas av åtalet även kunna läggas till grund för ett beslut om skattetillägg för samma fysiska person (13 § första stycket SkBrL).

Eftersom särskild åtalsprövning avseende skattebrott, vårdslös skatteuppgift och skatteavdragsbrott endast blir aktuell om det är fråga om undandragen skatt ska någon särskild åtalsprövning inte ske om brottet avser skatt som felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas.

Med prisbasbeloppet avses det prisbasbelopp som enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken gällde det år då brottet begicks (13 § andra stycket SkBrL).

En juridisk person kan inte åtalas för brott men däremot påföras skattetillägg. Någon särskild åtalsprövning ska därför inte ske när en företrädare för en juridisk person misstänks för skattebrott, vårdslös skatteuppgift eller skatteavdragsbrott.

Vid bedömningen av om det finns särskilda skäl för att väcka åtal har storleken av det sammanlagda skatteundandragandet betydelse om det är fråga om flera misstänkta brott. Även omständigheter vid brottets begående, t.ex. användande av osanna handlingar, har betydelse vid bedömningen.

Rättelse eller lämnande av uppgifter på den uppgiftsskyldigas eget initiativ

Skattetillägg får inte tas ut om den uppgiftsskyldiga på eget initiativ har rättat den oriktiga uppgiften eller lämnat uppgift om att skatteavdrag inte har gjorts (49 kap. 10 § första stycket 2 SFL). En motsvarande bestämmelse finns i skattebrottslagen. Av bestämmelsen framgår det att den som frivilligt vidtar åtgärder som leder till att skatten kan påföras, tillgodoräknas eller återbetalas med rätt belopp inte ska dömas till ansvar enligt skattebrottslagen (12 § SkBrL). I förarbetena till skatteförfarandelagen sägs att sambanden mellan de straffrättsliga och administrativa sanktionssystemen gör att förutsättningarna för att frivilligt rätta en oriktig uppgift utan att riskera sanktioner bör vara desamma (prop. 2010/11:165 s. 1214). Detta innebär att om omständigheterna är sådana att skattetillägg inte får tas ut på grund av att den uppgiftsskyldiga har rättat eller lämnat uppgifter på eget initiativ så kan inte heller den uppgiftsskyldiga dömas till ansvar för brott enligt skattebrottslagen. Eftersom Skatteverket i en sådan situation kan anta att brottet inte kommer att medföra någon påföljd enligt skattebrottslagen ska någon brottsanmälan inte göras.

Något annat skäl att inte brottsanmäla

Någon skyldighet att göra en brottsanmälan finns inte heller om det av annat skäl är uppenbart att någon anmälan inte behövs, t.ex. om åklagaren redan känner till det misstänkta brottet.

Brott enligt folkbokföringslagen

En straffbestämmelse om folkbokföringsbrott infördes den 1 juli 2018 (42 § FOL). Samtidigt infördes en skyldighet för Skatteverket att anmäla sådana brott (11 § FOF).

En anmälan ska göras så snart det finns anledning att anta att någon har gjort sig skyldig till brott enligt 42 § FOL. Skyldigheten att brottsanmäla knyter an till förutsättningarna för åklagaren att inleda en förundersökning. Meningen är alltså att anmälan ska äga rum så snart som det finns förutsättningar för att inleda en förundersökning (23 kap. 1 § RB).

En anmälan ska innehålla uppgifter om de omständigheter som ligger till grund för misstanken om brottet.

En anmälan om misstänkt folkbokföringsbrott ska lämnas till Polisen eller till åklagare. Om det inte finns skäl att anta att brottet kommer att leda till annan påföljd än böter får anmälan i stället göras till Skatteverkets skattebrottsenhet. Den misstänkta måste i så fall antas erkänna brottet och ska dessutom ha fyllt 21 år.

Om brottet inte kan antas medföra någon påföljd, så ska någon anmälan inte göras. Skatteverket ska heller inte göra någon anmälan om anmälan av något annat skäl inte behövs. Exempel på en sådan situation är när det står klart att anmälan redan har skett eller att Polisen eller åklagare på annat sätt redan har kännedom om det misstänkta brottet.

Information om sekretess i samband med en brottsanmälan hittar du under Brottsanmälan.

Skyldighet att anmäla andra brott

Skatteverket är skyldigt att göra en anmälan till åklagare så snart det finns anledning att anta att någon gjort sig skyldig till (18 kap. 8 § första stycket SFF):

• brott mot låneförbudet m.m. enligt aktiebolagslagen (30 kap. 1 § första stycket 4 ABL)
• brott mot låneförbudet m.m. enligt tryggandelagen (11 § tredje stycket lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.)
• givande av muta enligt 10 kap. 5 b § eller grovt givande av muta enligt 10 kap. 5 c § BrB
• bokföringsbrott eller grovt bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § BrB

• bedrägeribrott enligt 9 kap. 1–3 och 11 §§ BrB som har samband med rot- och rutavdrag.

Punkten om bedrägeribrott i samband med rot- och rutavdrag infördes den 1 april 2019. Anmälningsskyldigheten gäller om gärningen har samband med Skatteverkets verksamhet enligt lagen (2019:194) om förfarandet vid skattereduktion för hushållsarbete. Det som den nya anmälningsskyldigheten omfattar är olika grader av bedrägeribrott, försök och förberedelse till bedrägeri och grovt bedrägeri samt stämpling till grovt bedrägeri.

Om det misstänkta brottet inte avser givande av muta eller grovt givande av muta får anmälan göras till Skatteverkets skattebrottsenhet i stället för till åklagare om det inte finns skäl att anta att brottet föranleder annan påföljd än böter och den misstänkte kan antas erkänna brottet och har fyllt 21 år (18 kap. 8 § fjärde stycket SFF). Information om sekretess i samband med en brottsanmälan hittar du under Brottsanmälan.

Så snart brott kan antas

Brottsanmälan ska ske så snart som det kan antas att ett av de brott som räknas upp i 18 kap. 8 § SFF har begåtts. Skyldigheten att brottsanmäla knyter an till förutsättningarna för åklagaren att inleda en förundersökning. Meningen är alltså att anmälan ska äga rum så snart som det finns förutsättningar för att inleda en förundersökning.

Brottet antas inte medföra påföljd eller anmälan av annat skäl inte behövs

Någon anmälan ska inte ske om det kan antas att brottet inte kommer att medföra påföljd eller om anmälan av något annat skäl inte behövs (18 kap. 8 § andra stycket SFF). Någon anmälan ska således inte göras om åklagaren t.ex. redan känner till det misstänkta brottet.

Möjlighet att anmäla andra brott än brott som omfattas av anmälningsskyldigheten

Skatteverket är inte skyldigt att anmäla några andra brott än de som omfattas av Skatteverkets anmälningsskyldighet i 17 § SkBrL, 11 § FOF eller 18 kap. 8 § SFF. Eftersom sekretess gäller för uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet får Skatteverket som huvudregel inte anmäla misstänkta brott som inte omfattas av anmälningsskyldigheten. I offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns dock sekretessbrytande regler som i vissa fall gör det möjligt för Skatteverket att anmäla ett misstänkt brott som inte omfattas av anmälningsskyldigheten (10 kap. 24 och 27 §§ OSL). Information om sekretessbrytande regler som i vissa fall gör det möjligt för Skatteverket att göra en brottsanmälan hittar du under Misstanke om ett begånget brott och Generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL.