Inkomst från olaglig verksamhet kan i vissa fall vara skattepliktig.
Inkomstskattelagen hindrar inte beskattning av inkomster från illegal verksamhet. Detta framgår av de grundläggande principerna i praxis, t.ex. HFD 2011 ref. 80 och HFD 2014 ref. 63. Avgörande för beskattning blir om den aktuella inkomsten kan anses falla in under definitionen i inkomstskattelagen av vad som ska tas upp i inkomstslaget tjänst (10 kap. 1 § IL och 11 kap. 1 § IL).
En bedömning av om verksamheten bör anses skattepliktig eller inte får göras i varje enskilt fall. Vid bedömningen av en viss inkomst från illegal verksamhet bör samtliga omständigheter vägas in. Bevisläget i det enskilda fallet bör bedömas noga och bevisningen ska värderas på samma sätt som om verksamheten varit legal.
Beskattning ska inte ske om utbytet av den brottsliga verksamheten har blivit förverkat enligt bestämmelserna i brottsbalken (se bl.a. HFD 2014 ref. 63). I rättsfallet sattes inkomsten ned med de belopp som den skattskyldiga dömts att betala. Detta innebär att en dom eller ett beslut bör vara tillräckligt för nedsättning i inkomstslaget tjänst. Det förverkade beloppet räknas av från den skattepliktiga inkomsten. En förverkad inkomst tillfaller staten och det finns därför inte längre någon inkomst att beskatta.
Detsamma gäller om gärningspersonen har blivit skadeståndsskyldig mot någon skadelidande. Ett skadestånd som är utdömt, eller som parterna på annat sätt har kommit överens om, ska minska den skattepliktiga inkomsten (RÅ 1991 ref. 6 och HFD 2014 ref. 63).
En person som har dömts för medhjälp till grovt bokföringsbrott och grovt skattebrott har beskattats för den ersättning som han hade fått för att upprätta osanna fakturor och för penninghämtning i flera bolag. Utbytet av den olagliga verksamheten hade inte förverkats och det hade inte riktats något skadeståndsanspråk mot personen.
Skatteverket beslutade att skönsmässigt höja mannens taxerade inkomst i inkomstslaget tjänst med 300 000 kr. Förvaltningsrätten konstaterade att de bolag som personen hade skrivit ut fakturor för endast var fakturaskrivande bolag som inte bedrev någon laglig verksamhet och att den brottsliga verksamhet som mannen utövade inte ingick som ett led i någon legal verksamhet. Förvaltningsrätten ansåg inte att omständigheterna var jämförliga med de som fanns i RÅ 2005 ref. 14 (taxiverksamhet utan taxitillstånd var skattepliktig). Mot denna bakgrund ansåg förvaltningsrätten att den ersättning som mannen hade fått för att utöva den aktuella brottsliga verksamheten inte var skattepliktig. Kammarrätten delade förvaltningsrättens bedömning.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att inkomst av brottslig verksamhet inte är skattefri enligt bestämmelserna i 8 kap. IL. Till inkomst av tjänst räknas inkomster och utgifter på grund av tjänst till den del de inte ska räknas till inkomstslagen näringsverksamhet eller kapital (10 kap. 1 § första stycket IL). Med tjänst avses anställning, uppdrag och annan inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfälligt natur (10 kap. 1 § andra stycket IL). Högsta förvaltningsdomstolen anser att verksamheten hade bedrivits under sådana former att inkomsten skulle hänföras till tjänst. Inkomsten är därför inte undantagen från beskattning enligt 11 kap. IL.
Högsta förvaltningsdomstolen klargör alltså att det inte finns något hinder mot att beskatta inkomst från ekonomisk brottslighet oavsett i vilket inkomstslag beskattningen ska ske. Det inledande påpekandet, att inkomsten inte har förverkats och att några skadeståndsanspråk inte har riktats mot personen, tyder på att i de fall inkomsten har förverkats eller om skadeståndsanspråk finns så ska beskattning inte ske.
Genom domen får det anses klarlagt att en inkomst inte är skattefri enbart för att den härrör från brottslig verksamhet. Men domen bör inte tolkas så att all inkomst från brottslig verksamhet alltid är skattepliktig.
En person har dömts för trolöshet mot huvudman för att han tog ut medel ur aktiebolag där han själv hade ägarintressen. Personen har även dömts att betala skadestånd till bolagens konkursbon. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att uttagen skulle beskattas i inkomstslaget tjänst, och att den skattepliktiga inkomsten skulle sättas ned med det utdömda skadeståndet.