Ändring av genusform

En ändring av efternamnets genusform räknas inte som ett byte

En ändring av ett efternamns genusform anses inte som byte till ett annat efternamn (13 § andra stycket 2 PNL). Det är fortfarande fråga om samma efternamn trots att det bärs i olika genusformer. Personer inom samma familj kan därför bära samma efternamn fast i olika genusform. Det innebär samtidigt att reglerna i 14–19 §§ PNL om byte av efternamn inte ska tillämpas i dessa fall.

Personens kön eller medborgarskap påverkar inte bedömningen

Möjligheten att ändra ett efternamns genusform är könsneutral. Kvinnor kan ändra till den manliga namnformen och män till den kvinnliga namnformen.

Ändring av ett efternamns genusform kan göras i alla situationer när ett namn har sitt ursprung i ett språkområde där man bär samma efternamn i olika genusformer. Sökandens medborgarskap saknar betydelse. Regeln gäller därför även för svenska medborgare, t.ex. när en svensk kvinna gifter sig med en utländsk man och vill förvärva dennes efternamn. Ansökan om efternamn kan då avse den kvinnliga eller den manliga formen av namnet.

När en person ansöker om ett efternamn med anknytning till ett språkområde där namn med olika genusformer förekommer och ansökan avser en känd genusform enligt det utländska namnskicket, kan Skatteverket normalt utgå ifrån att den ansökta genusformen är godtagbar. Om det inte är fråga om en känd genusform enligt det utländska namnskicket bör sökanden ges tillfälle att visa att det är fråga om en godtagbar genusform.

Bestämmelsen gäller alla typer av efternamn med olika genusändelser

Bestämmelsen om ändring av efternamnets genusform tillämpas för alla typer av efternamn med utländsk anknytning som har olika ändelse beroende på om det är en kvinna eller man som bär namnet. Det saknar betydelse om efternamnet har förvärvats i utlandet eller med stöd av svensk lag. Det saknar också betydelse om efternamnet har förvärvats i familjerättslig eller i administrativ ordning. Bestämmelsen tillämpas även för ändring av ett namn som ingår i ett dubbelt efternamn.

Bestämmelsen gäller inte mellannamn

Bestämmelsen i 13 § andra stycket 2 PNL gäller inte för mellannamn. Den som vill ändra ett mellannamns genusform måste först omvandla mellannamnet till ett enkelt efternamn eller till en del av ett dubbelt efternamn. Namnet upphör därmed att vara ett mellanamn.

Exempel på olika genusformer av efternamn

Enligt grekiskt namnskick får ett manligt efternamn som slutar på -os eller -is ändelsen -ou, -u eller -i om namnet bärs av en kvinna. Polska efternamn som slutar på -i får ändelsen -a om bäraren är en kvinna. I Tjeckien och i Slovakien läggs som regel ändelsen -ova till efternamnet när det bärs av en kvinna.

Om Eva Rosinski vill ändra sitt efternamn till Rosinska ska ansökan godkännas enligt 13 § andra stycket 2 PNL. Även om maken Malek bär Rosinski efter en ändring så anses makarna bära ett gemensamt efternamn. Omvänt kan Eva, om hon redan heter Rosinska, ändra sitt efternamn till makens maskulina namnform, Rosinski, med stöd av samma bestämmelse.

Exempel på länder där olika genusformer förekommer:

• Bosnien-Hercegovina
• Bulgarien
• Grekland
• Kosovo
• Kroatien
• Litauen
• Makedonien
• Montenegro
• Polen
• Ryssland
• Serbien
• Slovakien
• Tjeckien
• Ukraina
• Vitryssland

Ansökan

En person som vill ändra genusformen av ett efternamn med utländsk anknytning kan göra det genom en ansökan hos Skatteverket. Ansökan är avgiftsfri och det finns inget hinder mot upprepade ändringar.

Ansökan om genusändring av ett efternamn kungörs inte eftersom det inte räknas som ett byte av efternamn (jfr 41 § PNL).

Samtycke vid ändring av barns efternamn

Vid byte av ett barns efternamn krävs ibland samtycke av den andra föräldern om denne inte är vårdnadshavare (34 § första stycket PNL). Men eftersom en ändring av genusform inte är ett byte till ett annat efternamn krävs inget sådant samtycke. Däremot måste samtycke lämnas av ett barn som fyllt 12 år (46 § första stycket PNL).