Myndigheter ska samverka

Myndigheter ska hjälpa varandra

Varje myndighet ska hjälpa andra myndigheter inom ramen för den egna verksamheten (8 § första stycket FL). Det gäller vid all förvaltningsverksamhet, inte bara vid ärendehandläggning (1 § FL). Regeln är ett uttryck för lagstiftarens intresse av en effektiv förvaltning som är mindre beroende av indelningen i olika myndigheter med skilda verksamhetsområden. Myndigheterna ska, som det hette i äldre lagstiftning, ”räcka varandra handen”.

Det är alltså viktigt att myndigheterna strävar efter att uppnå samstämmighet och konsekvens även om de har olika inriktning (prop. 1985/86:80 s. 23).

Hjälpen kan vara av många olika slag, t.ex. att besvara en remiss eller låna ut arkivhandlingar. Även informella kontakter per telefon eller vid möten kan förekomma (prop. 2016/17:180 s. 71). Myndigheterna ska inte begära hjälp med sådant som de lika gärna eller snabbare kan klara själva (prop. 1985/86:80 s. 61).

Myndigheter ska hjälpa enskilda genom att samverka

En myndighet ska i rimlig utsträckning hjälpa enskilda genom att själv inhämta upplysningar eller yttranden från andra myndigheter (8 § andra stycket FL). Syftet med bestämmelsen är att myndigheterna genom att samverka ska underlätta för enskilda i kontakter med dem, både vid handläggning av ärenden och vid annan verksamhet, t.ex. vid rådgivning.

Undantag från skyldigheten att samverka

Ibland bör myndigheten avstå från samverkan, när andra hänsyn måste prioriteras. Det kan röra enskildas begäran om hjälp som inte handlar om det aktuella ärendet eller verksamheten över huvud taget eller att myndigheten inte kan avsätta resurser (prop. 2016/17:180 s. 70 f. och s. 293).

Eftersom en myndighet måste prioritera sina egna huvuduppgifter avgör den själv om den kan avsätta resurser för att hjälpa en annan myndighet som begär assistans (prop. 2016/17:180 s. 70 f.).

Gränsen för myndigheters samverkan

Myndigheter kan bara agera med stöd i rättsordningen och ska vara sakliga och opartiska (5 FL).

Bestämmelsen i 8 § FL ger inte stöd för samverkansprojekt utanför myndighetens verksamhetsområde eller för att det bildas särskilda samarbetsorgan mellan myndigheter. Det får i stället regleras i specialförfattningar eller i myndighetsinstruktioner (prop. 2016/17:180 s. 71 och s. 293).

För statliga förvaltningsmyndigheters del gäller även 6 § andra stycket myndighetsförordningen. Bestämmelsen har gentemot andra myndigheter samma innebörd som 8 § FL, men den öppnar även upp för samverkan med andra aktörer, så länge saklighet och opartiskhet iakttas.

Specifika möjligheter till samverkan

Skatteverkets samverkan med Kronofogden finns särskilt reglerat. Det två myndigheterna ska tillsammans bestämma den gemensamma utvecklingen och användningen av administrativt och tekniskt stöd inom Skatteverket (15 § förordningen [2017:154] med instruktion för Skatteverket).

Statliga myndigheter får, och måste i vissa fall, ingå serviceavtal om att för andra myndigheters räkning lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda och i övrigt handlägga förvaltningsärenden (1–2 §§ lagen [2019:212] om viss gemensam offentlig service). Förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning eller som kräver tillgång till personuppgifter ska redovisas särskilt i serviceavtalet. I 2–3 §§ förordning (2019:214) om viss gemensam offentlig service begränsas vilken myndighetsutövning som kan ingå i ett serviceavtal.

Myndighetsutövning är alltså ett centralt begrepp i detta sammanhang, trots att det saknar relevans i förvaltningslagen. I förarbetena till lagen (2019:212) om viss gemensam offentlig service hänvisas det till den definition av myndighetsutövning som redovisas i förvaltningslagens förarbeten (prop. 2018/19:47 s. 10 respektive prop. 2016/17:180 s. 47 f.). Läs mer på sidan Vad är myndighetsutövning?

Skatteverket ska ingå serviceavtal med Statens servicecenter om att Statens servicecenter ska utföra uppgifter enligt lagen (2019:212) om viss gemensam offentlig service för Skatteverkets räkning (15 a § förordningen med instruktion för Skatteverket).

Sekretess

Om hjälpen från en myndighet gäller utlämnandet av uppgifter kan utlämnandet hindras av regler om sekretess, eller att det skulle hindra arbetets behöriga gång (6 kap. 5 § OSL). Detta är effekten av att bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen har företräde framför 8 § FL (4 § FL). Skyldigheten att hjälpa andra myndigheter innebär inte någon sådan uppgiftsskyldighet som i sig bryter sekretessen mellan Skatteverket och den andra myndigheten (jfr 10 kap. 28 § OSL).

Vidare reglerar förvaltningslagen inte heller frågan om en behandling av personuppgifter är tillåten. Innan en samverkande myndighet lämnar uppgifter till en annan myndighet måste den alltså beakta bestämmelserna om behandling av personuppgifter (jfr prop. 2016/17:180 s. 72).