OBS: Detta är utgåva 2020.8. Visa senaste utgåvan.

Det finns formella krav på vad ett vitesföreläggande ska innehålla, vilken svarstid som gäller och hur man ska meddela den som vitesföreläggandet gäller.

Hur ett föreläggande utan vite ska utformas beskrivs i Utformning av föreläggande och hur föreläggandet följs.

Ett föreläggande som förenas med vite ska vara skriftligt

Det finns inte något uttryckligt krav i SFL på att ett föreläggande ska vara skriftligt, däremot framgår det av 9 § andra stycket FL, att huvudregeln är att myndigheters handläggning ska vara skriftlig. Utgångspunkten är därför att ett föreläggande ska vara skriftligt. Eftersom det finns krav på vad ett föreläggande ska innehålla är det normalt inte lämpligt att besluta om att använda sig av muntligt föreläggande.

Vitesföreläggandet ska innehålla

  • namnet på den som vitesföreläggandet riktas till
  • en motivering med tillämpliga lagrum och vilka omständigheter som har varit avgörande för beslutet
  • vilket lagrum som åberopas
  • uttrycket föreläggande
  • tydliga besked om vad den som föreläggs ska göra
  • upplysning om vid vilken tidpunkt eller inom vilken tidsfrist som en åtgärd ska vidtas
  • vitesbeloppet
  • upplysning om möjligheten att begära omprövning (tvåmånadersfrist - beslut om tvångsåtgärder)
  • upplysning om möjligheten att överklaga (tvåmånadersfrist - beslut om tvångsåtgärder)
  • upplysning om vilka uppgifter ett föreläggande inte får avse

Läs mer om vad ett vitesföreläggande ska innehålla. Notera att vid föreläggande med stöd av SFL finns inte möjlighet att förelägga en företrädare istället för den juridiska personen.

Löpande vite

I de fall där s.k. löpande vite föreläggs ska det dessutom framgå av föreläggandet att vitet har bestämts till ett visst belopp för varje tidsperiod av viss längd under vilket föreläggandet inte har följts, eller, om det är fråga om en återkommande förpliktelse, för varje gång adressaten underlåter att fullgöra denna (4 § viteslagen).

Svarstiden ska anpassas efter omständigheterna

Den svarstid som bestäms för att följa föreläggandet ska vara anpassad efter omständigheterna i det särskilda fallet. Det innebär att hänsyn ska tas till bland annat föreläggandets innehåll och omfattning. Den som föreläggs enligt 37 kap. SFL ska få minst fem dagar på sig att följa föreläggandet.

När ett föreläggande förenas med vite enligt 44 kap. 1 eller 2 § SFL kan det däremot ofta vara motiverat med en kortare tid än fem dagar för att följa föreläggandet. Därför gäller bestämmelsen om minimitid inte i dessa fall (8 kap. 1 § SFF).

Ett föreläggande som förenas med vite ska delges

Ett föreläggande som har förenats med vite enligt 44 kap. 1 eller 2 § SFL gäller omedelbart och ska delges den som föreläggandet gäller (17 kap. 4 § SFF).

Svar på föreläggande

Det finns inte några särskilda bestämmelser om hur ett svar på ett föreläggande ska lämnas. Däremot får Skatteverket avgöra hur en uppgift ska lämnas. Huvudregeln är att handläggningen i ett ärende ska vara skriftlig (9 § andra stycket FL).

Bestämmelsen i 24 § FL om att lämna uppgifter muntligt kan tillämpas när det är lämpligt vid ett svar på ett föreläggande. En part ska ges möjlighet att lämna uppgifter muntligt om det inte framstår som obehövligt.

Det är Skatteverket som bestämmer om muntliga uppgifter kan lämnas i det enskilda fallet. Om ett muntligt svar är acceptabelt är beroende av bland annat vilka uppgifter Skatteverket har begärt men kanske framför allt av mängden eller omfattningen av de uppgifter Skatteverket frågat efter. Om Skatteverket i föreläggandet har begärt kopior av t.ex. fakturor eller andra handlingar kan svaret naturligen inte lämnas muntligt.

I de fall den som har blivit vitesförelagd inte följer föreläggandet inom utsatt tid är det möjligt för Skatteverket att vitesförelägga på nytt. Andra alternativ när ett föreläggande med vite inte följs och har vunnit laga kraft är att ansöka hos förvaltningsrätten om att döma ut vitet eller att göra en bevissäkring.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

  • Förvaltningslag (2017:900) [1] [2]
  • Lag (1985:206) om viten [1]
  • Skatteförfarandeförordning (2011:1261) [1] [2]