OBS: Detta är utgåva 2020.8. Sidan är avslutad 2023.
Beskattningsunderlaget vid privat användning av personbil är värdet för en anställds bilförmån minskat med 20 procent, d.v.s. underlaget för arbetsgivaravgifterna minskat med mervärdesskatten.
Läs i stället om avdragsförbud för personbilar eller om uttagsbeskattning vid användning av personbilar och motorcyklar.
Privat användning av personbil uttagsbeskattas i det fall som anges i 2 kap. 5 § första stycket 3 ML. Beskattningsunderlaget är det värde som används när man beräknar arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 10 a och 10 b §§ socialavgiftslagen (2000:980) för en anställds bilförmån (7 kap. 4 § ML). Värdet fastställs årligen av Skatteverket. Detta värde inkluderar mervärdesskatt. Beskattningsunderlaget blir därmed värdet minskat med 20 procent, d.v.s. underlaget för arbetsgivaravgifterna minskat med mervärdesskatten är beskattningsunderlaget (prop. 1993/94:99 s. 195).
Denna beräkningsgrund gäller även för egenföretagare och delägare i handelsbolag som redovisar uttag av bilförmån i näringsverksamheten.
Hänvisningen till socialavgiftslagen i ML medför att vid jämkning av arbetsgivaravgifterna för en anställds bilförmån ska det jämkade värdet minskat med 20 procent vara beskattningsunderlag vid uttagsbeskattningen.
Skatterättsnämnden har ansett att ett bolag skulle uttagsbeskattas när personalen, mot ett nettolöneavdrag på 1 krona i månaden, i mer än ringa omfattning använde bolagets bilar för privat bruk (SRN 2007-01-19). Skatteverket överklagade förhandsbeskedet för fastställelse. Sedan Skatterättsnämnden meddelat beslutet har regler om omvärdering av beskattningsunderlaget införts i ML. Högsta förvaltningsdomstolen undanröjde därför förhandsbeskedet (RÅ 2008 not. 21).
Uttagsbeskattning av anställdas privata användning av personbilar ska ske när den skattskyldige har haft rätt till avdrag för eller återbetalning av den ingående skatten vid förvärvet, eller hela den ingående skatten vid förhyrning (2 kap. 5 § första stycket 3 ML). Utmärkande för bestämmelsen är att det är den privata användningen som sådan av tillgången som är grunden för uttagsbeskattningen. Uttagsbeskattning av förmånen ska enligt Skatteverkets uppfattning ske med utgångspunkt i värdet av förmånen, oavsett om en betalning görs till arbetsgivaren. En sådan betalning, vilken närmast framstår som en reglering av löneförmånens värde, ska dock beaktas och minska värdet när man beräknar beskattningsunderlaget.