OBS: Detta är utgåva 2020.9. Visa senaste utgåvan.

Den som har utfäst tjänstepension ska betala SLP. Här kan du också läsa om vem som ska betala SLP vid exempelvis konkurs och fusion.

Vem ska betala SLP?

Den som har utfäst en tjänstepension är skyldig att betala SLP (1 § SLPL). Även privatpersoner som har anställda och tecknar tjänstepensionsförsäkring för de anställda ska betala SLP.

SLP ska betalas även om arbetsgivaren inte är skattskyldig till inkomstskatt, exempelvis staten och kommuner. Även arbetsgivare som är inskränkt skattskyldiga till inkomstskatt, exempelvis stiftelser och allmännyttiga ideella föreningar ska betala SLP. Detta gäller dock inte utländska arbetsgivare som inte är skattskyldiga till inkomstskatt, se nedan under rubriken Ska utländska arbetsgivare betala SLP? I vissa fall ska SLP heller inte betalas om personalen arbetar utomlands, se nedan under rubriken Ska arbetsgivare med personal i utlandet betala SLP?

Om tjänstepensionen har utfästs av handels- eller kommanditbolag eller Europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG) är det dessa företag och inte delägarna som är skattskyldiga till SLP.

Ska utländska arbetsgivare betala SLP?

Utländska arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet från ett fast driftsställe i Sverige är skattskyldiga till SLP. Övriga utländska arbetsgivare är inte skattskyldiga till SLP. Högsta förvaltningsdomstolen delade Skatterättsnämndens bedömning att SLP måste betraktas som en skatt som beträffande systemet för dess fastställande behandlas som en inkomstskatt (RÅ 1999 not. 154).

Skatteverket anser att en utländsk arbetsgivare som har ett fast driftställe i Sverige ska betala SLP även om inkomsten från det fasta driftstället är undantagen från beskattning i Sverige genom skatteavtal (Skatteverkets ställningstagande Särskild löneskatt på pensionskostnader för utländsk arbetsgivare).

Skatteverket anser att en utländsk arbetsgivare som har ett fast driftställe i Sverige ska ska betala SLP på premier för tjänstepensionsförsäkringar avseende personalen i det fasta driftstället även om personalen i fråga inte omfattas av svensk socialförsäkring (Skatteverkets ställningstagande Särskild löneskatt på premier för utländska försäkringar avseende utsänd personal).

Ska arbetsgivare med personal i utlandet betala SLP?

Arbetsgivare med verksamhet i filialer utomlands är inte skattskyldiga till SLP avseende pensionskostnader som avser lokalt anställd personal i filialerna (RÅ 2004 ref. 3). I sin beslutsmotivering hänvisade Skatterättsnämnden till motiven bakom SLP och SLF, bl.a. att åstadkomma neutralitet avseende sociala avgifter. Eftersom SLF endast avser förvärvsarbete i Sverige bör även beskattningsunderlaget för SLP bestämmas efter samma principer. Högsta förvaltningsdomstolen delade Skatterättsnämndens bedömning.

Skatteverket anser att arbets­givare ska betala SLP på pensions­premier för utsänd personal som omfattas av den svenska arbets­baserade social­för­säkringen (Skatte­verkets ställningstagande Särskild löneskatt på pensionskostnader för utsänd personal och KRNG 2008-09-29, mål nr 402-06).

Ska konkursbo betala SLP?

Utformningen av reglerna innebär att en arbetsgivares konkurs kan medföra att SLP inte ska tas ut. Det gäller t.ex. när ett pen­sions­åtagande har säkerställts genom att arbetsgivaren tecknat en kapitalförsäkring som pantsatts till pensionsborgenären (prop. 1990/91:166 s. 65).

Att konkursboet betalar ut pension enligt en av arbetsgivaren tidigare lämnad pensionsutfästelse eller tryggar upplupen del av den pensionsutfästelse arbetsgivaren redan lämnat genom köp av pensionsförsäkring enligt 25 § TrL innebär inte att konkursboet har utfäst tjänstepension. Det är arbetsgivaren som i dessa fall har utfäst tjänstepensionen och konkursboet är därför inte skyldigt att betala SLP.

Vem ska betala SLP vid fusion?

Några särskilda regler om SLP vid fusion finns inte i SLPL. Högsta förvaltningsdomstolen har gjort bedömningen att kontinuitet ska gälla rörande SLP vid en fusion som faller in under dagens definition av kvalificerad fusion i 37 kap. IL (RÅ 2000 ref. 36).

Domstolen gjorde följande uttalande beträffande kopplingen i 5 § SLPL till taxeringslagen (1990:324) och inkomstskattelagen:

Med hänsyn till den nu beskrivna anknytningen mellan den särskilda löneskatten och inkomstbeskattningen talar enligt Regeringsrättens mening starka materiella och taxeringstekniska skäl för att låta det uttag av löneskatt som ska ske vid taxeringen för det beskattningsår då en fusion genomförs följa den ordning som gäller vid inkomstbeskattningen. Denna ordning innebär i enlighet med det föregående att det övertagande företaget träder i det överlåtande företagets ställe såvitt avser skattskyldigheten för löneskatt.

Högsta förvaltningsdomstolen har alltså funnit att det övertagande företaget träder i det över­låtande företagets ställe när det gäller skattskyldigheten till SLP vid en fusion mellan två arbetsgivare som redovisar underlag för SLP.

Det innebär att det övertagande företaget för det beskattningsår då en fusion genomförs bl.a. ska öka underlaget för SLP för de avgifter för tjänstepensionsförsäkring som det överlåtande företaget har betalt under det året. Det innebär också att det övertagande företaget för det beskattningsår då en fusion genomförs övertar det överlåtande företagets eventuella negativa underlag för SLP.

Kompletterande information

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • KRNG 2008-09-29, mål nr 402-06 [1]
  • RÅ 1999 not. 154 [1]
  • RÅ 2004 ref. 3 [1]

Lagar & förordningar

  • Lag (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. [1]
  • Lag (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader [1]

Propositioner

  • Proposition 1990/91:166 om särskild löneskatt på pensionskostnader, m.m. [1]

Ställningstaganden

  • Särskild löneskatt på pensionskostnader för utländsk arbetsgivare [1]
  • Särskild löneskatt på pensionskostnader för utsänd personal [1]
  • Särskild löneskatt på premier för utländska försäkringar avseende utsänd personal [1]