Värdering till marknadsvärdet

Priset på orten

Värdet av produkter, varor, tjänster eller andra förmåner ska beräknas till marknadsvärdet (61 kap. 2 § IL).

Marknadsvärdet bör i första hand anses motsvara det för en konsument regelmässigt förekommande priset på orten inklusive mervärdesskatt på varan eller tjänsten. Marknadsvärdering förutsätter inte att det verkligen finns en marknad för varan eller tjänsten på orten. Om det inte finns någon marknad på orten bör värdet beräknas med ledning av värdet på andra motsvarande orter (SKV A 2019:29).

I de fall marknaden för en vara eller tjänst som ska värderas är mycket begränsad, bör marknadsvärdet beräknas utifrån vad en presumtiv köpare skulle ha varit beredd att betala för en motsvarande vara eller tjänst om den hade bjudits ut till försäljning på marknaden. I sådana fall kan en objektiv beräkning av varans eller tjänstens ekonomiska värde göras, t.ex. en förväntad värdestegring eller avkastning.

Om marknadsvärdet inte direkt kan fastställas ska värdet tas upp till ett belopp som med hänsyn till rådande förhållanden kan förväntas gälla vid en betalning med kontanta medel.

Marknadsvärdet ska gälla utan försiktighetsprincip

Principen att skattepliktiga förmåner ska värderas till marknadsvärdet har sin grund i synsättet att olika typer av arbetsersättningar ska bli föremål för en enhetlig och neutral beskattning. Marknadsvärdet ska gälla utan tillämpning av någon försiktighetsprincip, och man bör alltså sträva efter att förmånen får ett värde som motsvarar det verkliga värdet (prop. 1989/90:110 s. 319–321 och 655).

Hänsyn ska inte tas till mottagarens personliga förhållanden. Den omständigheten att förmånen inte kan bytas ut mot pengar eller ett påstående från mottagaren att denne inte skulle ha skaffat sig förmånen om den inte tillhandahållits av arbetsgivaren utgör normalt inte tillräckliga skäl för lägre värdering än marknadsvärdet. Inte heller ska låg inkomst beaktas vid tillämpning av reglerna.

Rättsfall: marknadsvärde pensionsvägledning

HFD har i målet inte diskuterat hur en värdering av förmån av pensionsvägledning rent praktiskt bör göras, men huvudregeln är att värdering till ska ske till marknadsvärdet (61 kap. 2 § IL). Detta innebär att en bedömning ska göras av vad det hade kostat den anställda att själv bekosta en motsvarande privatekonomisk rådgivning (HFD 2018 ref. 68).

Arbetsgivarens kostnad kan oftast godtas

Många gånger motsvaras marknadsvärdet av arbetsgivarens kostnad för förmånen (inklusive mervärdesskatt), t.ex. när arbetsgivaren köpt varan eller tjänsten på öppna marknaden. Utgångspunkten är då att en anställd som själv skulle ha anskaffat motsvarande vara eller tjänst hade haft motsvarande kostnad. Man kan dock då få bortse från sådan mängdrabatt som större arbetsgivare m.fl. kan få. I dessa fall bör därför förmånsvärdet i stället beräknas till priset före rabatten.

Om arbetsgivaren själv har producerat varan eller tjänsten kan dennes kostnad, i det fallet produktionskostnaden, normalt inte anses som marknadsvärde. Då bör man i stället använda det pris som en konsument skulle få betala för motsvarande vara eller tjänst användas.

Om en utgivares kostnad (inklusive mervärdesskatt) för t.ex. en skattepliktig rekreationsresa kan anses motsvara marknadspriset, bör denna läggas till grund för beskattningen. Den omständigheten att mottagaren av olika skäl inte tidigare gjort sådana resor, medför normalt inte någon annan bedömning.

Frångå arbetsgivarens kostnad

I vissa fall är det inte rimligt att lägga utgivarens totalkostnad till grund för värderingen. Detta kan bli aktuellt t.ex. om det gäller ett researrangemang som specialbeställts och därför inneburit högt kostnadsläge och mottagaren inte haft något inflytande över dess utformning. I dessa speciella fall bör förmånsvärdet beräknas med utgångspunkt från det pris som förmånstagaren hade kunnat få om personen själv sålt motsvarande resa (RÅ 1996 ref. 75).

Rättsfall: marknadsvärde vid specialbeställt researangemang

Målet gällde en äldre person som vunnit en resa till Rio de Janeiro. Inledningsvis uttalade HFD att den skattskyldigas individuella ekonomiska och sociala förhållanden inte skulle beaktas. Med hänsyn till att förmånen var av speciell natur och mottagaren inte hade haft något inflytande över dess utformning var det inte rimligt att lägga beställarens kostnad till grund för värderingen. Domstolen fann att förmånsvärdet skulle beräknas med utgångspunkt främst i det pris som den skattskyldiga hade kunnat få om hen bjudit ut resan till försäljning på marknaden. Två av de i resan deltagande paren hade köpt sina resor av de ursprungliga pristagarna till ett pris som låg ca 4 000–5 000 kr under beställarens kostnad. Marknadsvärdet för den aktuella tävlingsvinsten beräknades därför till ett pris som understeg beställarens kostnad med 5 000 kr (RÅ 1996 ref. 75).

Marknadsvärdet för förmån av noterade och onoterade optioner

En anställds förvärv av värdepapper från arbetsgivaren på förmånliga villkor utgör skattepliktig inkomst av tjänst. För noterade optioner är det normalt inte några problem att fastställa marknadsvärdet, eftersom det finns ett aktuellt noterat marknadsvärde som ska användas. Om optionerna däremot är onoterade ska ett teoretiskt optionsvärde uppskattas. Detta bör göras med ”Black & Scholes-metoden” och oavsett om den underliggande egendomen utgörs av noterade eller onoterade aktier.

Optionspriset är en funktion av flera olika parametrar varav den förväntade framtida volatiliteten för den underliggande aktien är en viktig del.

Vid uppskattning av den framtida volatiliteten för optioner där den underliggande aktien är noterad bör bedömningen grundas på den implicita volatiliteten, d.v.s. den förväntade framtida standardavvikelsen av aktiekursen. Denna beräknas indirekt utifrån det kända priset hos marknadsnoterade optioner i den underliggande aktien. Om det inte finns någon optionshandel för den specifika aktien eller i likvärdiga instrument bör i stället en prognos tas fram för den framtida volatiliteten. En sådan prognos bör baseras på studier av den historiska volatiliteten för den underliggande aktien.

Om den underliggande aktien är onoterad bör den samlade bedömningen om den framtida volatiliteten grundas på den implicita volatiliteten för jämförbara noterade bolag. Saknas uppgifter om den implicita volatiliteten bör prognosen för den framtida volatiliteten baseras på studier av den historiska volatiliteten för jämförbara noterade bolag.