Det datoriserade systemet – EMCS

Vad är EMCS?

Det datoriserade systemet Excise Movement and Control System, EMCS, används vid flyttningar av uppskovsbränslen. EMCS ska inte användas vid flyttningar av bränsle som sker enbart på svenskt territorium om bränslet avsänds av någon annan än en registrerad avsändare.

Bestämmelserna om EMCS finns i 6 kap. LSE och i 17-23 b §§ FSE.

Närmare bestämmelser om aktörernas skyldigheter avseende elektroniska dokument och uppgifterna i dessa föreskrivs i kommissionens förordning (EG) nr 684/2009 av den 24 juli 2009 om genomförande av rådets direktiv 2008/118/EG vad gäller datoriserade förfaranden för flyttning av punktskattepliktiga varor under punktskatteuppskov. Förordningen är direkt tillämplig i Sverige utan någon implementering i nationell författning.

Genom en hänvisning i 6 kap. 2 § LSE till artikel 1 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1152/2003/EG av den 16 juni 2003 om datorisering av uppgifter om förflyttningar och kontroller av punktskattepliktiga bränslen anges i 6 kap. 2 § första stycket LSE att det finns ett, på unionsrätten baserat datoriserat system (EMCS) för hantering av dokument och uppgifter. Vidare anges vilka dokument och uppgifter som ska hanteras i systemet.

När EMCS inte är tillgängligt gäller ett reservsystem.

Bestämmelserna i 6 kap. 4–7 och 9 §§ LSE om avsändande av bränslen gäller upplagshavare och registrerade avsändare (6 kap. 2 § fjärde stycket LSE).

Dokument och uppgifter som hanteras i EMCS

Följande dokument och uppgifter ska hanteras i EMCS:

• elektroniska administrativa dokument enligt 6 kap. 4 § första stycket LSE
• administrativa referenskoder enligt 6 kap. 4 § andra stycket LSE
• uppgifter om ändrad destination enligt 6 kap. 6 § LSE
• mottagningsrapporter enligt 6 kap. 8 § första stycket LSE
• exportrapporter enligt 6 kap. 8 § andra stycket LSE
• uppgifter om uppdelning av flyttning (23 b § FSE).

Elektronisk verifikation

Den som upprättar elektroniskt administrativt dokument, mottagningsrapport eller exportrapport via EMCS ska kunna verifieras genom ett tekniskt förfarande (6 kap. 3 § LSE).

För att en aktör ska få använda EMCS krävs att aktören kan verifieras elektroniskt av Skatteverket. Innan aktören börjar upprätta dokument i EMCS ankommer det därför på denne att efter instruktion från Skatteverket se till att möjligheten till elektronisk verifikation ordnas. Detta kan ordnas genom att aktören använder en personlig e-legitimation eller en organisationslegitimation (prop. 2009/10:40 s. 174 jämförd med s. 193).

Uppgifter som lämnats för en juridisk person i det datoriserade systemet (EMCS) ska anses ha lämnats av denne, om det inte är uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den juridiska personen (6 kap. 3 § andra stycket LSE). Skatteverket ska normalt kunna lita på att den som upprättar dokument via EMCS och därmed lämnar uppgifter för en juridisk person är behörig att göra det (prop. 2009/10: 40 s. 174 jämförd med s. 193).

Elektroniskt administrativt dokument

Vid en sådan flyttning som avses i 3 a kap. 2 § LSE (uppskovsflyttning) ska avsändaren lämna ett elektroniskt administrativt dokument till Skatteverket via EMCS innan flyttningen påbörjas (6 kap. 4 § första stycket LSE). Bestämmelsen grundar sig på artikel 21.2 i punktskattedirektivet.

I kommissionens förordning (EG) nr 684/2009 föreskrivs att ett elektroniskt administrativt dokument får upprättas i EMCS tidigast sju dagar före det att bränslet avsänds rent fysiskt (artikel 3.2). Om bränslet flyttas utan att omfattas av ett korrekt dokument omfattas flyttningen inte av uppskovsförfarandet (prop. 2009/10:40 s. 174-175 jämförda med s. 193).

Avsändaren får återkalla dokumentet innan flyttningen påbörjats

Avsändaren får återkalla dokumentet innan flyttningen av bränslet påbörjas (6 kap. 4 § första stycket LSE). Denna bestämmelse grundar sig på artikel 21.7 i punktskattedirektivet. Syftet är att klargöra att en avsändare inte är bunden att flytta bränslet om förutsättningarna för en flyttning ändras efter det att avsändaren lämnat ett dokument via EMCS. Bestämmelsen innebär samtidigt att när flyttningen väl har påbörjats kan avsändaren inte återkalla dokumentet. Det är däremot tillåtet att ändra destination via EMCS efter det att flyttningen påbörjats (prop. 2009/10:40 s. 175 jämförd med s. 193).

Dokument till mottagare i ett annat EU-land

När Skatteverket tilldelat ett elektroniskt administrativt dokument en administrativ referenskod, ska Skatteverket utan dröjsmål vidarebefordra dokumentet via EMCS till de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten (18 § FSE). Bestämmelsen grundar sig på artikel 21.4 i punktskattedirektivet av vilken det också framgår att de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten ska vidarebefordra dokumentet till mottagaren.

Mottagare som inte är slutligt känd

Om mottagaren inte är slutligt känd när upplagshavaren eller den registrerade avsändaren lämnar in det elektroniska administrativa dokumentet får uppgifter om mottagaren och leveransplatsen utelämnas. Detta gäller endast när bränslet flyttas med fartyg. Så snart uppgifterna om mottagagaren och leveransplatsen är kända för avsändaren eller senast när flyttningen avslutats, ska uppgifterna lämnas till Skatteverket via EMCS enligt bestämmelserna om ändrad destinationsort i artikel 21.8 i punktskattedirektivet (23 § FSE).

Dokument till mottagare i Sverige

Skatteverket ska vidarebefordra elektroniska administrativa dokument som är ställda till upplagshavare, registrerade varumottagare eller tillfälligt registrerade varumottagare i Sverige till mottagaren via EMCS (20 § FSE). Bestämmelsen grundar sig på artikel 21.4 i punktskattedirektivet.

Administrativ referenskod

Skatteverket ska göra en elektronisk kontroll av det elektroniska administrativa dokumentet. Om uppgifterna i dokumentet är giltiga, ska Skatteverket tilldela det en administrativ referenskod och meddela koden till avsändaren (6 kap. 4 § andra stycket LSE). Bestämmelserna grundar sig på artikel 21.3 i punktskattedirektivet.

Skatteverket tilldelar dokumentet den administrativa referenskoden om dokumentet är formellt korrekt, i den utsträckning som kan kontrolleras elektroniskt. Eftersom hanteringen sker elektroniskt i EMCS tar kontrollen och tilldelningen av referenskod endast några sekunder, under förutsättning att dokumentet är rätt ifyllt. Därefter får den fysiska varuflyttningen under uppskov påbörjas (prop. 2009/10:40 s. 175 jämförd med s. 193).

Om uppgifterna i dokumentet inte är giltiga, ska Skatteverket utan dröjsmål underrätta avsändaren om det (6 kap. 4 § andra stycket LSE). Underrättelsen sker elektroniskt via EMCS. Det blir aktuellt t.ex. när den angivna mottagaren inte finns registrerad som upplagshavare eller varumottagare i SEED eller om det angivna bränslet inte överensstämmer med mottagarens godkännande. Avsändaren får då korrigera dokumentet och sända det på nytt till Skatteverket för en ny elektronisk kontroll (prop. 2009/10:40 s. 175 jämförd med s. 193).

Den som avsänder bränsle under skatteuppskov ska lämna den person som medför bränslet ett dokument som innehåller den administrativa referenskod som tilldelats bränsleflyttningen. Koden ska på begäran kunna uppvisas för behörig myndighet under hela bränsleflyttningen (6 kap. 5 § LSE). Bestämmelsen grundar sig på artikel 21.6 i punktskattedirektivet.

Ändring av flyttningens destination

Den som avsänt bränsle under ett uppskovsförfarande får ändra flyttningens destination via EMCS (6 kap. 6 § LSE). Den nya destinationen måste vara en sådan destination som avses i 3 a kap. 2 § första stycket 1 a, b eller c, eller en direkt leveransplats. Bestämmelsen grundar sig på artikel 21.8 i punktskattedirektivet.

När avsändaren har ändrat destinationen ansvarar denne för skatten under flyttningen till dess att bränslet tas emot på den nya destinationen. Denna procedur kan användas t.ex. när mottagaren inte accepterar samtliga bränslen, och en del av bränslet i den ursprungliga flyttningen därför behöver flyttas tillbaka till det skatteupplag där flyttningen startat eller vidare till en annan destination. Den nya destinationen måste omfattas av uppskovsförfarandet, men får inte vara en beskickning, ett konsulat eller internationell organisation med säte i ett annat EU-land (jfr prop. 2009/10:40 s. 176 jämförd med s. 193).

Mottagningsrapport

Den som på en sådan destination som avses i 3 a kap. 2 § LSE tar emot bränsle som flyttats under ett uppskovsförfarande ska via EMCS lämna en rapport till Skatteverket om att bränslet tagits emot (mottagningsrapport). Mottagningsrapporten ska lämnas utan dröjsmål och senast inom fem dagar efter mottagandet (6 kap. 8 § LSE). Bestämmelsen baseras på artikel 24 i punktskattedirektivet.

En mottagningsrapport är ett bevis på att flyttningen avslutats på en sådan destination som avses i 3 a kap. 2 § LSE (6 kap. 8 a § LSE). Bestämmelsen grundar sig på artikel 28.1 i punktskattedirektivet.

Av dessa bestämmelser framgår att mottagandet ska ske på en sådan destination som avses i 3 a kap. 2 § LSE. Det är inte förenligt med punktskattedirektivet att upprätta en mottagningsrapport om bränslet fysiskt tas emot på ett annat ställe än en sådan destination som avses i 3 a kap. 2 § LSE. Situationen kan då komma att bedömas enligt reglerna om beskattning vid oegentlighet (prop. 2009/10:40 s. 176 jämförd med s. 193).

Det är av central betydelse för de upplagshavare och registrerade avsändare som flyttar obeskattat bränsle under uppskovsförfarande att mottagningsrapporten erhålls snarast möjligt. Mottagningsrapporten utgör det säkraste beviset på att bränslet tagits emot på föreskrivet sätt. Systematisk, eller regelmässigt, upprepad underlåtenhet att sända mottagningsrapport inom föreskriven tid bör därför kunna utgöra grund för återkallelse av godkännande som upplagshavare eller registrerad varumottagare. På samma sätt bör slarv med mottagningsrapporter för tillfälligt registrerade varumottagare påverka möjligheten att bli godkänd på nytt (prop. 2009/10: 40 s. 177 jämförd med s. 193).

Även om det t.ex. är fel bränsle som anlänt och mottagaren därför egentligen inte tar emot bränslet ska detta rapporteras via EMCS. Sådana felaktigheter ska rapporteras i mottagningsrapporten, vilken då kan sägas ha karaktären av en ”avvisningsrapport”. Det ankommer i dessa fall på avsändaren att fortsatt ansvara för skatten på bränslet. Avsändaren kan då t.ex. flytta tillbaka bränslet till skatteupplaget genom att via EMCS ändra flyttningens destination (prop. 2009/10:40 s. 176 jämförd med s. 193).

Skatteverket ska vidarebefordra en mottagningsrapport för bränsle som tagits emot i Sverige till den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten via EMCS. Om uppgifterna i mot-tagningsrapporten inte är giltiga ska Skatteverket i stället utan dröjsmål underrätta den som upprättat mottagningsrapporten om det (19 § FSE). Dessa bestämmelser baseras på artikel 24.3 i punktskattedirektivet. Av artikel 24.4 i punktskattedirektivet framgår att de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska vidarebefordra mottagningsrapporten till avsändaren.

Skatteverket ska vidarebefordra en mottagningsrapport som är ställd till en upplagshavare eller en registrerad avsändare i Sverige till upplagshavaren eller den registrerade avsändaren via EMCS (20 § FSE). Denna bestämmelse baseras på artikel 24.4 i punktskattedirektivet.

Det finns särskilda bestämmelser om att mottagningsrapport ska lämnas i pappersform när EMCS inte är tillgängligt.

Det finns även bestämmelser om alternativt bevis istället för mottagningsrapport om mottagningsrapport inte kan lämnas i EMCS av andra skäl än att EMCS inte är tillgängligt.

Exportrapport

Vid flyttning enligt 3 a kap. 2 § första stycket 1 c LSE ska Skatteverket via EMCS lämna en rapport om att bränslet har exporterats (exportrapport). Exportrapporten ska lämnas efter det att Skatteverket har fått ett intyg från Tullverket om att bränslet lämnat EU (6 kap. 8 § andra stycket LSE).

Vid export ska den behöriga myndigheten i exportmedlemsstaten upprätta en exportrapport. Exportrapporten ska baseras på en underrättelse om att bränslet lämnat gemenskapens territorium som lämnas av det aktuella utfartstullkontoret. Det ska göras en elektronisk kontroll av uppgifterna i underrättelsen och exportrapporten ska sändas till den behöriga myndigheten i avsändarlandet. Den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten ska vidarebefordra rapporten till avsändaren. Avsändaren får därmed ett bevis på att bränslet lämnat EU. Exportrapporten ersätter i dessa fall mottagningsrapporten (jfr. prop. 2009/10:40 s. 177 jämförd med s. 193, 22 § FSE och artikel 25 i punktskattedirektivet).

Det finns särskilda bestämmelser om att exportrapport ska lämnas i pappersform när EMCS inte är tillgängligt.

Det finns även bestämmelser om alternativt bevis istället för exportrapport om exportrapport inte kan lämnas i EMCS av andra skäl än att EMCS inte är tillgängligt.

En exportrapport utgör bevis på att flyttningen avslutats på en sådan destination som avses i 3 a kap. 2 § LSE (6 kap. 8 a § LSE). Bestämmelsen grundar sig på artikel 28.1 i punktskattedirektivet.

Alternativt bevis istället för mottagnings- och exportrapport via EMCS

Om det av andra skäl än de som anges i 6 kap. 10 § LSE, d.v.s. av andra skäl än att EMCS inte är tillgängligt, inte är möjligt för den som tar emot bränsle att lämna en mottagningsrapport via EMCS, får det på annat sätt visas för Skatteverket att bränslet nått den angivna destinationen, s.k. alternativt bevis (6 kap. 8 a § andra stycket LSE). Ett alternativt bevis kan bli aktuellt t.ex. om den som är behörig att kvittera att bränslet tagits emot är allvarligt sjuk eller skadad och det inte finns någon annan person som är behörig att kvittera mottagandet i EMCS (prop. 2009/10:40 s. 178 jämförd med s. 193).

Ett dokument som lämnas av den som tar emot bränslet och som innehåller samma uppgifter som en mottagningsrapport skulle ha innehållit utgör alltid ett alternativt bevis (prop. 2009/10:40 s. 178 jämförd med s. 193 och artikel 28.2 i punktskattedirektivet).

När Skatteverket har fått ett tillfredsställande alternativt bevis, ska verket intyga att flyttningen avslutats. Skatteverket ska informera den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten om det alternativa beviset och om att flyttningen avslutats (6 kap. 8 a § tredje stycket LSE och artikel 28.2 i punktskattedirektivet).

Bestämmelserna om alternativt bevis gäller i tillämpliga delar när en exportrapport inte kan utfärdas via EMCS. Det är då Tullverket som ska lämna ett intyg till Skatteverket om att flyttningen lämnat EU (6 kap. 8 a § fjärde stycket LSE). Det är utfartstullkontoret som ska intyga att flyttningen lämnat EU (artikel 28.2 i punktskattedirektivet). När utfartstullkontoret ligger i Sverige är det Tullverket som ska intyga att flyttningen har avslutats (prop. 2009/10:40 s. 178 jämförd med s. 193). När utfartstullkontoret ligger i ett annat EU-land, vidarebefordrar Tullverket intyget från det andra landets tullmyndighet till Skatteverket.

När Skatteverket från en behörig myndighet i ett annat EU-land tagit emot ett alternativt bevis som intygats på sådant sätt som avses i 6 kap. 8 a § tredje stycket LSE, d.v.s. av mottagar-medlemsstatens behöriga myndighet, ska Skatteverket avsluta flyttningen i EMCS (6 kap. 8 a § femte stycket LSE och artikel 28.2 i punktskattedirektivet). Det gäller i dessa fall flyttningar som påbörjats i Sverige och avslutats i ett annat EU-land (prop. 2009/10:40 s. 178 jämförd med s. 193).

EMCS och SEED-register

EMCS är kopplat till SEED. Det innebär att uppgifter om godkända upplagshavare, skatteupplag, registrerade varumottagare, tillfälligt registrerade varumottagare och registrerade avsändare hämtas från SEED till EMCS. Det punktskattenummer varje aktör tilldelas i samband med godkännandet är av central betydelse för att korrekta uppgifter ska överföras. När avsändaren av bränsle, d.v.s. en godkänd upplagshavare eller registrerad avsändare, upprättar ett elektroniskt administrativt dokument i EMCS fyller avsändaren i mottagarens punktskattenummer. Punktskattenumret kommer sedan automatiskt via EMCS att matchas mot mottagarens namn och adress i SEED och hämtas in till det elektroniska administrativa dokument som avsändaren upprättar (prop. 2009/10:40 s. 115).

EMCS och skattedatabaslagen

Skatteverket har genom bestämmelserna i SdbL givits de formella förutsättningarna att föra en s.k. beskattningsdatabas, innehållande en samling uppgifter som används i verksamheten. Uppgifter och handlingar som finns i EMCS får behandlas i beskattningsdatabasen (2 kap. 4 a § SdbL).

Tullverket har direktåtkomst till uppgifter och handlingar som ingår i EMCS

Tullverket har direktåtkomst till uppgifter och handlingar som ingår i EMCS med stöd av 2 kap. 8 § tredje stycket SdbL.

Intyg om skattefrihet

Vid flyttning av bränsle till mottagare som avses i 3 a kap. 2 § första stycket 1 d LSE, d.v.s. en beskickning eller ett konsulat i ett annat EU-land eller en internationell organisation med säte i ett annat EU-land eller vissa personer knutna till dessa, ska bränslet åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller för bränslet i det andra EU- landet (6 kap. 7 § LSE). Bestämmelsen grundar sig på artikel 13.1 i punktskattedirektivet. Närmare bestämmelser om innehållet i intyget finns i kommissionens förordning (EG) nr 31/96 av den 10 januari 1996 om ett intyg om befrielse från punktskatt.