Försäkringstjänster

Allmänt om försäkringstjänster

Omsättning av försäkrings- och återförsäkringstjänster är undantagen från skatteplikt. Enligt 3 kap. 10 § ML menas med försäkringstjänster även tjänster som tillhandahålls av försäkringsmäklare eller andra förmedlare av försäkringar och som avser försäkringar eller återförsäkringar.

Motsvarande bestämmelse finns i artikel 135.1 a mervärdesskattedirektivet. Enligt direktivbestämmelsen ska medlemsstaterna undanta försäkrings- och återförsäkringstransaktioner från skatteplikt, inbegripet tjänster med anknytning till sådana transaktioner som utförs av försäkringsmäklare eller försäkringsagenter.

Försäkringsföretagen tillhandahåller även ett antal andra fristående tjänster för vilka skatteplikten får bedömas från fall till fall. Det kan vara fråga om olika administrativa eller finansiella tjänster, databehandling, skadereglering m.m. Om en sådan tjänst skulle ingå som ett naturligt och underordnat led i en tillhandahållen försäkringstjänst omfattas den dock av undantaget från skatteplikt. I annat fall blir försäkringsbolaget skattskyldigt om det tillhandahåller en skattepliktig tjänst. Detta kan vara fallet då ett försäkringsbolag tillhandahåller datatjänster, arbetskraft, administrativa tjänster, m.m.

Enligt 7 kap. 2 § ML kan tillhandahållande av försäkring utgöra en bikostnad i annat tillhandahållande.

Ett försäkringsföretags omsättning av varor som övertagits i samband med skadereglering är skattepliktig enligt ML:s allmänna regler.

Vid omsättning av försäkringstjänster till någon som är etablerad eller bosatt utanför EU kan det i vissa fall finnas rätt till återbetalning av ingående skatt (10 kap. 11 § andra stycket ML).

Begreppet försäkringstjänster

EU-domstolen har uttalat sig om begreppet försäkringstransaktion i artikel 135.1 a i mervärdesskattedirektivet. Enligt domstolen definieras varken begreppet försäkringstransaktion eller försäkringsagent i mervärdesskattedirektivet.

Tolkning av begreppet försäkringstransaktion

Domstolen har gjort följande uttalanden om tolkningen av begreppet försäkringstransaktion (C-349/96, Card Protection Plan, punkterna 17–19, 22 och 36).

• Enligt en allmän uppfattning kännetecknas en försäkringstransaktion av att en försäkringsgivare mot förskottsbetalning av en premie förbinder sig att tillhandahålla försäkringstagaren den prestation som parterna kom överens om när de ingick avtalet för det fall försäkringsrisken skulle bli verklig.
• Det är inte nödvändigt att den prestation som försäkringsgivaren har förbundit sig att tillhandahålla vid försäkringsfall består av en summa pengar. Denna prestation kan även utgöra sådan räddningsservice som anges i bilagan till rådets första direktiv 73/239/EEG om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direktförsäkring än livförsäkring, i dess lydelse enligt rådets direktiv 84/641/EEG av den 10 december 1984. Detta gäller oavsett om denna räddningsservice är i form av kontanta medel eller serviceförmåner. Det finns inget skäl för att medge en annan tolkning av begreppet försäkring beroende på om det förekommer i försäkringsdirektivet eller mervärdesskattedirektivet.
• Det är ostridigt att uttrycket försäkringstransaktion omfattar sådana fall där transaktionen utförs av en försäkringsgivare som själv svarar för skyddet mot försäkringsrisken. Uttrycket försäkringstjänster är emellertid enligt domstolen i princip tillräckligt omfattande för att även innefatta försäkringsskydd som ges av en beskattningsbar person som inte själv är försäkringsgivare, men som inom ramen för en kollektiv försäkring ger sina kunder ett sådant försäkringsskydd genom prestationerna från en försäkringsgivare som svarar för försäkringsrisken.
• En medlemsstat får inte begränsa räckvidden av undantaget för försäkringstransaktioner till att endast avse sådana tjänster som utförs av de försäkringsgivare som enligt den nationella rätten tillåts att bedriva försäkringsverksamhet.

Ska innefatta en försäkringsrisk

EU-domstolen har ansett att artikel 135.1 a i direktivet ska tolkas så, att tjänster avseende förvaltning av investeringar som tillhandahålls inom ramen för ett tjänstepensionssystem, med undantag för all riskersättning, inte kan kvalificeras som ”försäkringstransaktioner” i den mening som avses i denna bestämmelse och därmed inte kan omfattas av det undantag från mervärdesskatteplikt för sådana transaktioner som föreskrivs i nämnda bestämmelse (C-235/19, United Biscuits).

EU-domstolen har ansett att tillhandahållande av garanti för mekaniska fel på begagnade fordon utgör en försäkringstjänst. Undantaget är tillämpligt när garantin tillhandahålls av någon annan aktör som är självständig i förhållande till återförsäljaren av fordonet (C-584/13, Mapfre asistencia och Mapfre warranty).

Garantiåtaganden i samband med försäljning av en vara eller tjänst omfattas däremot inte av undantag från skatteplikt för försäkringar.

EU-domstolen har även ansett att ett organ som mot en fast årlig avgift förband sig att till sina medlemmar tillhandahålla prestationer i form av vägassistans i det fall haveri eller olycka inträffade utgjorde tjänster som omfattas av begreppet försäkringstransaktioner (C-13/06, kommissionen mot Grekland, punkt 14).

Skatteverket anser att avgifter till en så kallad böteskassa inte omfattas av undantaget från skatteplikt för försäkringstjänster. Böteskassan erbjuder privatpersoner att betala deras eventuella böter som de kan få på grund av fortkörning, gratisåkning i kollektivtrafiken, olovlig nedladdning från internet m.m. Skatteverket anser att en så kallad böteskassa inte tillhandahåller en försäkringstjänst eftersom det inte går att identifiera någon försäkringsrisk.

Ska innefatta ett åtagande gentemot försäkringstagaren

I ett annat mål har EU-domstolen med hänvisning till målet C-349/96, Card Protection Plan, uttalat att en försäkringstransaktion till sin natur innefattar ett avtalsförhållande mellan den som tillhandahåller försäkringstjänsten och den försäkrade personen vars risk täcks av försäkringen. Domstolen ansåg att ett försäkringsbolags åtagande att bedriva ett annat helägt försäkringsbolags verksamhet, vilket fortsatte att ingå försäkringsavtal i eget namn, inte utgjorde en försäkringstransaktion i den mening som avses i mervärdesskattedirektivet (C- 240/99, Skandia).

EU-domstolen har prövat frågan om en överlåtelse mot vederlag av ett bestånd med avtal om återförsäkring av livförsäkring utgör en transaktion enligt artikel 135.1 a i mervärdesskattedirektivet. Överlåtelsen skedde mellan ett bolag etablerat i en medlemsstat och ett försäkringsbolag etablerat i ett land utanför EU. EU-domstolen uttalade att begreppen, försäkringstransaktioner och återförsäkringstransaktioner i artikel 135.1 a respektive artikel 59 e mervärdesskattedirektivet, inte ska definieras olika beroende på om de används i den ena eller andra bestämmelsen. EU-domstolen fann med hänvisning till bl.a. målen C-349/96, Card Protection Plan och C-240/99 Skandia att överlåtelsen inte utgjorde en transaktion enligt dessa bestämmelser (C-242/08, Swiss Re Germany Holding).

Rättsfall och förhandsbesked om försäkringstjänster

Vid tolkningen av vad som utgör försäkringstjänster som är undantaget från skatteplikt förekommer ofta gränsdragningsproblem vid bedömningen av karaktären på tjänsten. Av EU-domstolens fastställda praxis ska undantag från skatteplikt tolkas restriktivt eftersom de innebär ett avsteg från den allmänna principen att mervärdesskatt ska tas ut på varje tillhandahållande av varor och tjänster från en beskattningsbar person som sker mot ersättning. Nedanstående rättsfall och förhandsbesked är exempel på tillhandahållanden som har ansetts omfattas av undantaget från skatteplikt för försäkringstjänster och sådana som inte omfattas av undantaget.

Rättsfall: samarbetsavtal medförde inte tillhandahållande av försäkringstjänst

Högsta förvaltningsdomstolen har i ett förhandsbeskedsärende funnit att ett samarbete mellan ett bilföretag och ett försäkringsbolag om tillhandahållande av så kallad märkesförsäkring i samband med försäljning av bilar inte medförde att bilföretaget tillhandahöll en försäkringstjänst. I bilföretagets åtagande ingick bl.a. att marknadsföra försäkringen (RÅ 2006 not. 90).

Rättsfall: förvaltning av försäkringstillgångar åt försäkringsbolag var inte undantaget

Högsta förvaltningsdomstolen har i ett förhandsbesked bedömt att ett åtagande att förvalta ett försäkringsbolags tillgångar inte utgjorde en från skatteplikt undantagen försäkringstjänst. I det aktuella fallet skulle sökanden bl.a. ha hand om försäkringsbolagets värdepappersportfölj och fatta investeringsbeslut som hörde samman med denna. Sökanden skulle också som en integrerad del av förvaltningen tillhandahålla så kallade back office-tjänster och vissa andra administrativa tjänster i samband med förvaltningen. Med stöd av EU-domstolens praxis (bl.a. C-472/03 Artur Andersen och C-240/99 Skandia) konstaterades att den omständigheten att en tjänst bidrog till ett försäkringsbolags huvudsakliga verksamhet inte i sig medförde att det var fråga om en försäkringstjänst. Sökanden framstod i stället som en underleverantör av tjänster som avsåg förvaltning och administration. De tillhandahållna tjänsterna kunde därför inte hänföras till några försäkringstjänster enligt 3 kap. 10 § ML (RÅ 2009 not. 140).

Förhandsbesked: tillhandahållande av bl.a. beräkningstjänster var administrativa tjänster

Skatterättsnämnden har ansett att ett försäkringsbolags tillhandahållande av grunddata och beräkningstjänster som avsåg pensionsförpliktelser till försäkrade företag inte omfattades av undantaget (SRN 2005-03-14).

Förhandsbesked: färdigställandegaranti var inte en försäkringstjänst

Skatterättsnämnden har ansett att ett bolags verksamhet att sälja så kallade completion bonds (färdigställandegaranti) var en skattepliktig verksamhet enligt ML. Skatterättsnämnden ansåg således att verksamheten inte var sådan som omfattades av undantaget i 3 kap. 10 § ML (SRN 1999-10-01).

Förhandsbesked: snöförsäkring utgjorde inte en försäkringstjänst

Skatterättsnämnden har ansett att en snöförsäkring som kunden automatiskt omfattades av enligt de allmänna bokningsvillkoren inte utgjorde en sådan försäkringstjänst i den mening som avses i 3 kap. 10 § ML. Nämnden ansåg att det sökanden tillhandahöll kunden genom snöförsäkringen var ett arrangemang av viss kvalitet. Åtagandet gentemot kunden utgjorde närmast ett ansvar av garantikaraktär för snötillgången (SRN 2009-12-08, dnr 6-09/I).

Kompletterande information

• Hantering av försäkringsersättning

• Skadestånd