OBS: Detta är utgåva 2021.14. Sidan är avslutad 2023.
Uttag kan t.ex. vara en överlåtelse av en vara utan ersättning, privat användning av varor i en verksamhet eller arbeten på egna fastigheter.
Syftet med uttagsbeskattningen är att en vara eller tjänst som en beskattningsbar person tar ut för privat konsumtion ska behandlas på samma sätt som när en konsument köper en vara eller tjänst av samma slag. Av samma anledning finns det bestämmelser om omvärdering av beskattningsunderlaget i det fall priset till exempelvis familj eller anställda avviker från vad som kan anses som marknadsmässigt.
Bestämmelserna om uttag finns i 2 kap. ML. De motsvaras av artiklarna 16, 18, 26 och 27 i mervärdesskattedirektivet. EU-domstolen har tolkat bestämmelserna om uttag i bl.a. målen 50/88 Kühne och C-415/98 Bakcsi.
Metodiken vid uttagsbeskattning innebär att man först måste konstatera om det är ett uttag enligt 2 kap. ML (2 kap. 1 § första stycket 2 eller tredje stycket 2 och 2–8 §§ ML). Om uttaget är skattepliktigt kan man därefter räkna fram beskattningsunderlaget för uttaget med stöd av bestämmelserna i 7 kap. ML. Uttag av varor eller tjänster som är undantagna från skatteplikt enligt 3 kap. ML kan alltså inte bli föremål för uttagsbeskattning.
Uttagsbeskattning kan normalt bara tillämpas när en vara eller tjänst tillhandahålls utan ersättning.
EU-domstolen har klargjort att reglerna som avser uttag av varor och tjänster (artiklarna 2, 16 och 26.1 b i mervärdesskattedirektivet) hindrar att en nationell lagstiftning betraktar ett tillhandahållande av en vara eller tjänst mot faktisk ersättning som ett uttag av en vara eller tjänst för privat ändamål. Detta gäller även när ersättningen är mindre än självkostnadspriset för den tillhandahållna varan eller tjänsten (C-412/03, Scandic Gåsabäck).
När en anställd för privat bruk använder en personbil i ett bilhandelsföretag kan dock uttagsbeskattning bli aktuellt oavsett om en betalning görs till arbetsgivaren.