Skattesatser, skattepliktig kvantitet m.m.

Skattesatser – energiskatt och koldioxidskatt på bränslen

Skattesatserna för energiskatt och koldioxidskatt för 2021 framgår, avseende de produkter som anges i 2 kap. 1 § LSE, av en tabell i paragrafens första stycke:

	KN-nr	Slag av bränsle	Skattebelopp
			Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa skatt
1.	2710 11 41, 2710 11 45 eller 2710 11 49	Bensin som uppfyller krav för
		a) miljöklass 1 - motorbensin	4 kr 13 öre per liter	2 kr 61 öre per liter	6 kr 74 öre per liter
		- alkylatbensin	2 kr 08 öre per liter	2 kr 61 öre per liter	4 kr 69 öre per liter
		b) miljöklass 2	4 kr 16 öre per liter	2 kr 61 öre per liter	6 kr 77 öre per liter
2.	2710 11 31, 2710 11 51 eller 2710 11 59	Annan bensin än som avses under 1 eller 7	5 kr 05 öre per liter	2 kr 61 öre per liter	7 kr 66 öre per liter
3.	2710 19 21, 2710 19 25, 2710 19 41–2710 19 49 eller 2710 19 61–2710 19 69	Eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen, m.m. som
		a) har försetts med märk- och färgämnen eller ger mindre än 85 volym­procent destillat vid 350°C	909 kr per m3	3 444 kr per m3	4 353 kr per m3
		b) inte har för­setts med märk­- och färgämnen och ger minst 85 volym­procent destillat vid 350°C, tillhörig
		miljöklass 1	2 478 kr per m3	2 262 kr per m3	4 740 kr per m3
		miljöklass 2	2 797 kr per m3	2 262 kr per m3	5 059 kr per m3
		miljöklass 3 eller inte tillhör någon miljö­klass	2 962 kr per m3	2 262 kr per m3	5 224 kr per m3
4.	2711 12 11– 2711 19 00	Gasol m.m. som används för
		a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg	0 kr per 1 000 kg	3 624 kr per 1 000 kg	3 624 kr per 1 000 kg
		b) annat ändamål än som avses under a	1 168 kr per 1 000 kg	3 624 kr per 1 000 kg	4 792 kr per 1 000 kg
5.	2711 11 00, 2711 21 00	Naturgas som används för
		a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg	0 kr per 1 000 m3	2 579 kr per 1 000 m3	2 579 kr per 1 000 m3
		b) annat ända­mål än som avses under a	1 005 kr per 1 000 m3	2 579 kr per 1 000 m3	3 584 kr per 1 000 m3
6.	2701, 2702 eller 2704	Kol och koks	692 kr per 1 000 kg	2 997 kr per 1 000 kg	3 689 kr per 1 000 kg
7.	2710 11 31	Flygbensin med en blyhalt om högst 0,005 gram per liter	4 kr 16 öre per liter	2 kr 61 öre per liter	6 kr 77 öre per liter

Hänvisningarna till KN-nr för produkter som avses i punkterna 1, 2 och 7 i tabellen samt för vissa produkter som avses i punkt 3 i tabellen har uppdaterats genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/552. Läs mer om uppdateringar av hänvisningar till KN-nummer.

För kalenderåret 2022 och efterföljande kalenderår ska skattesatserna räknas om på det sätt som anges i 2 kap. 1 b § LSE.

Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade skattebelopp som ska tas ut för påföljande kalenderår (2 kap. 1 b § första stycket LSE).

För de produkter som beskattas enligt 2 kap. 3 § eller 4 § LSE gäller att skatt ska betalas med de skattebelopp som gäller för likvärdigt bränsle enligt 2 kap. 1 § LSE (2 kap. 3 § andra stycket och 2 kap. 4 § andra stycket LSE). För produkt som avses i 2 kap. 4 § första stycket 2 LSE gäller dock att skatt ska betalas endast för den del av produkten som består av kolväten (2 kap. 4 § andra stycket LSE).

Som framgår av tabellen i 2 kap. 1 § första stycket LSE differentieras skattesatsen för energiskatt med hänsyn till miljöklasstillhörighet för produkter som anges i punkterna 1–3. För produkter som avses i punkterna 4-5 differentieras skattesatsen för energiskatt med hänsyn till bränslets användningsområde.

När det gäller produkter enligt punkten 3 gäller en särskild energiskattesats och koldioxidskattesats, utan hänsyn till miljöklasstillhörighet, för sådana produkter som försetts med märk- och färgämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350°C. Koldioxidskatten differentieras inte med hänsyn till miljöklass.

Energiskatt ska även betalas för råtallolja (KN-nr 3803 00 10) med en skattesats som motsvarar den sammanlagda skatt som tas ut på lågbeskattad olja (2 kap. 1 a § LSE).

Bensin

Bensin indelas i två olika miljöklasser: miljöklass 1 och miljöklass 2. Dessutom finns det bensin som inte uppfyller kraven för någon av dessa miljöklasser, s.k. annan bensin.

I 2 kap. 1 § första stycket 1 LSE anges skattesatserna både för bensin som uppfyller kraven för miljöklass 1 och bensin som uppfyller kraven för miljöklass 2. I 2 kap. 1 § första stycket 2 LSE anges skattesatserna för annan bensin än som avses i punkterna 1 eller 7. För flygbensin som innehåller högst 0,005 gram bly per liter gäller en särskild skattesats som anges i punkten 7.

För alkylatbensin som är hänförlig till miljöklass 1 gäller en särskild lägre energiskattesats. Syftet med den lägre skattesatsen på sådan alkylatbensin är att öka användningen av alkylatbensin i tvåtaktsmotorer eftersom den anses ha bättre miljöegenskaper än vanlig motorbensin (prop. 2001/02:177 s. 8). Alkylatbensin används bl.a. i motorgräsklippare, snöskotrar, mopeder och utombordsmotorer till fritidsbåtar.

Flygbensin

Flygbensin omfattas inte av definitionen av bensin i drivmedelslagen (2011:319). Av den anledningen kan varken blyhaltig eller blyfri flygbensin uppfylla kraven för bensin i miljöklass 1 eller bensin i miljöklass 2 (prop. 2013/14:1 s. 510). Flygbensin med en högre blyhalt än 0,005 gram per liter faller in under 2 kap. 1 § första stycket 2 LSE (s.k. annan bensin). Flygbensin som innehåller högst 0,005 gram bly per liter faller in under 2 kap. 1 § första stycket 7 LSE. För sådan flygbensin är energiskattesatsen lägre än för blyhaltig flygbensin.

Eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen, m.m.

Av 2 kap. 1 § första stycket 3 a LSE framgår skattesatserna för s.k. lågbeskattad olja, d.v.s. eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen, m.m. som har försetts med märk- och färgämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350°C. En sådan oljeprodukt som ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350°C brukar benämnas tjockolja.

Av 2 kap. 1 § första stycket 3 b LSE framgår skattesatserna för s.k. högbeskattad olja, d.v.s. eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen, m.m. som inte har försetts med märk- och färgämnen och som ger minst 85 volymprocent destillat vid 350°C. Högbeskattad olja delas in i miljöklass 1, miljöklass 2 och miljöklass 3. Högbeskattad olja som inte uppfyller kraven för miljöklass 1, 2 eller 3 hänförs inte till någon miljöklass. Skattesatsen för energiskatt är differentierad med hänsyn till miljöklasstillhörighet. Den högsta energiskattesatsen gäller både för högbeskattad olja som tillhör miljöklass 3 och sådan högbeskattad olja som inte tillhör någon miljöklass.

I samband med att ett s.k. reduktionspliktssystem infördes för viss bensin och vissa dieselbränslen ändrades skattesatserna så att högbeskattad olja kom att beskattas efter en lägre koldioxidskattesats än lågbeskattad olja. I förarbetena kommenteras ändringen på följande sätt:

Vid bestämmandet av koldioxidskattesatserna på bensin och omärkt dieselbränsle bör hänsyn tas till det genomsnittliga innehållet av beståndsdelar som framställts av biomassa i bensin respektive i dieselbränsle som bedöms bli en följd av reduktionspliktssystemet och en justering av bränslets emissionsfaktorer bör göras för att bättre spegla reella utsläpp (prop. 2017/18:1 s. 368).

Gasol m.m. och naturgas

Skattesatserna för gasol m.m. och naturgas framgår av 2 kap. 1 § första stycket 4 respektive 5 LSE.

När dessa produkter förbrukas för drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg tas ingen energiskatt ut.

Annan än avsedd användning

Skatt ska i fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 samt 12 § 4 LSE tas ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt (2 kap. 1 § andra stycket LSE).

Mer information om vilken skatt som ska tas ut enligt 2 kap. 1 § andra stycket LSE finns under Skillnaden mellan skattebeloppen.

4 kap. 1 § LSE gäller bränslen som avses i 1 kap. 3 a §, d.v.s. uppskovsbränslen, och 4 kap. 12 § LSE avser övriga bränslen.

Bestämmelserna i 4 kap. 1 § 7 och 12 § 4 LSE gäller i fall när den som förvärvat ett bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt ska betalas när bränslet används för ett visst ändamål, använder bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt ska betalas med ett högre belopp.

Bestämmelsen i 4 kap. 1 § 8 LSE avser när någon förvärvat bränsle som ger mindre destillat än 85 volymprocent vid 350°C, d.v.s. tjockolja, och som använder bränslet för drift av motordrivna fordon. Bestämmelsen i 2 kap. 1 § andra stycket LSE som gäller dessa fall infördes i avsikt att tjockolja som uppfyller kraven för att beskattas som lågbeskattad olja ändå skulle beskattas i nivå med högbeskattad olja om den använts för fordonsdrift (jfr prop. 1999/2000:9 s. 58). När bestämmelsen infördes var koldioxidskattesatsen densamma för lågbeskattad och högbeskattad olja. Därmed skulle skatt i dessa fall komma att tas ut med mellanskillnaden avseende energiskatten för lågbeskattad respektive högbeskattad olja. Med de skattesatser som gäller idag innebär en sådan tillämpning att lågbeskattad tjockolja som används för fordonsdrift inte längre beskattas i nivå med högbeskattad olja.

I fall som avses i 4 kap. 1 § 10 a och b och 12 § 5 LSE ska enligt 2 kap. 1 § tredje stycket LSE skatt tas ut med ett belopp som motsvarar

1. skatten som gäller för bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b LSE, om bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a LSE har förvärvats utan skatt,
2. skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a LSE respektive bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b LSE, om bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a LSE har förvärvats med skatt,
3. skatten som gäller för annat bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket LSE, om sådant bränsle i annat fall än som avses i 2 kap. 1 § tredje stycket 1 LSE har förvärvats utan skatt,
4. skatten som gäller för det bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket LSE som det använda bränslet anses likvärdigt med enligt 2 kap. 3 eller 4 § LSE, om bränsle enligt 2 kap. 3 eller 4 § LSE har förvärvats utan skatt, och
5. skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a LSE respektive bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b LSE, om bränsle enligt 2 kap. 3 eller 4 § har förvärvats med skatt som motsvarar skatten som gäller för bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a LSE.

I fall som avses i 4 kap. 1 § 10 c LSE tillämpas 2 kap. 1 § tredje stycket 1–3 LSE avseende flygfotogen (KN-nr 2710 19 21) (2 kap. 1 § fjärde stycket).

Mer information om vilken skatt som ska tas ut enligt 2 kap. 1 § tredje-fjärde styckena LSE finns under Skillnaden mellan skattebeloppen.

Skillnaden mellan skattebeloppen

Bestämmelserna i 2 kap. 1 § andra–fjärde styckena LSE avser sådan energiskatt respektive koldioxidskatt som den som är skattskyldig enligt bestämmelserna i 4 kap. 1 § 7, 8 eller 10 LSE är skyldig att betala med anledning av att ingen, eller i vissa fall för låg, energiskatt respektive koldioxidskatt har betalats för bränslet. Det är alltså skillnaden upp till rätt skattebelopp för energiskatt respektive koldioxidskatt som dessa skattskyldiga ska betala enligt 2 kap. 1 § andra–fjärde styckena LSE.

För den som är skattskyldig enlig 4 kap. 1 § 7, 8 eller 10 LSE och som betalat koldioxidskatt enligt den högre skattesatsen för lågbeskattad olja, finns ingen möjlighet att med stöd av bestämmelserna i 2 kap. 1 § andra–fjärde styckena LSE få kompensation för skillnaden i koldioxidskatt ner till den koldioxidskattenivå som gäller för högbeskattad olja. Detta överensstämmer med de förarbetsuttalanden som gjordes i samband med införandet av olika koldioxidskattesatser för lågbeskattad respektive högbeskattad olja:

I vissa undantagssituationer kan det förekomma att en aktör förvärvat märkt dieselbränsle och förbrukar det på ett sådant sätt att aktören blir skattskyldig och skatt tas ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan skatten för märkt och omärkt dieselbränsle. Detta är t.ex. fallet vid förbrukning i ett skepp när detta används för privat ändamål. I dag är koldioxidskatten densamma per liter för märkt och omärkt dieselbränsle. Förslaget innebär att koldioxidskatten för omärkt dieselbränsle kommer att bli lägre per liter än för märkt dieselbränsle (se avsnitt 6.15.14). Eftersom reduktionsplikt inte finns för märkt dieselbränsle ges dock inte någon kompensation för att koldioxidskatten är högre, genom vare sig återbetalning eller avdrag (prop. 2017/18:1 s. 387).

Likvärdigt bränsle

För de produkter som är skattepliktiga enligt 2 kap. 3 eller 4 § LSE finns inga fastställda skattesatser. I stället anges i båda paragraferna att skatt ska betalas med de skattebelopp som gäller för likvärdigt bränsle enligt 2 kap. 1 § LSE. Vad som avses med likvärdigt bränsle får avgöras från fall till fall.

Det föreskrivs inte någon märkning eller färgning av produkter som är skattepliktiga enligt 2 kap. 3 eller 4 § LSE. Att en sådan produkt inte har märkts och färgats utgör därmed inte något hinder för att bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a LSE ska anses som ett likvärdigt bränsle (jfr prop. 1994/95:54 s. 87).

Motoralkoholer som används som drivmedel bör t.ex. beskattas efter den skattesats som gäller för bensin, om det är fråga om ett fordon med bensinmotor, och annars efter den skattesats som gäller för dieselolja. Det ankommer på Skatteverket att i enskilda fall avgöra efter vilken skattesats ett bränsle ska beskattas (jfr prop. 1994/95:54 s. 91).

Skatteverket anser följande beträffande skattebelopp för dimetyleter, DME. Dieselbrännolja är det bränsle enligt 2 kap. 1 § LSE som flytande DME som förbrukas som motorbränsle i en dieselmotor ska anses likvärdig med, i den mening som avses i 2 kap. 4 § LSE. För DME som är avsedd att förbrukas, säljs eller förbrukas som motorbränsle i en dieselmotor för drift av motordrivet fordon ska skatt betalas med de skattebelopp som gäller för bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b LSE tillhörigt miljöklass 1. Det saknar betydelse att dieselmotorn måste modifieras i viss utsträckning för att DME ska kunna användas som bränsle. Någon hänsyn till att energiinnehållet i DME avviker från energiinnehållet i dieselbrännolja ska inte tas.

Skatteverket anser följande beträffande beskattning av gasblandningar som levereras via rörledning och av vissa gaser för vilka inga skattesatser fastställts. Om två eller flera andra skattepliktiga gasformiga bränslen än biogas levereras via rörledning, ska skatt enligt 2 och 3 kap. LSE beräknas särskilt för vart och ett av bränslena.

Skatteverket bedömer att en bränngas som består av metan (>90 procent) och vätgas är hänförlig till KN-nr 2711 29 00. När sådan bränngas är avsedd att förbrukas, säljs eller förbrukas som bränsle för uppvärmning ska energiskatt och koldioxidskatt tas ut med de skattebelopp som gäller för likvärdigt bränsle enligt 2 kap. 1 § LSE (2 kap. 3 § LSE). Naturgas är det bränsle enligt 2 kap. 1 § LSE som sådan bränngas, när den är avsedd att förbrukas, säljs eller förbrukas som bränsle för uppvärmning, ska anses likvärdig med i den mening som avses i 2 kap. 3 § andra stycket LSE. Naturgas omfattas av 2 kap. 1 § första stycket 5 LSE.

Skatteverket anser att flytande propan är det bränsle enligt 2 kap. 1 § LSE som gasformig propan, när den är avsedd att förbrukas, säljs eller förbrukas som bränsle för uppvärmning, ska anses likvärdig med i den mening som avses i 2 kap. 3 § andra stycket LSE. Flytande propan omfattas av 2 kap. 1 § första stycket 4 LSE.

För bränsleblandningar enligt 2 kap. 3 eller 4 § LSE som innehåller oljor som erhållits ur petroleum eller ur bituminösa mineral och som beskattas som bensin eller högbeskattad olja gäller att miljöklassen bestäms med ledning av hela bränsleblandningens egenskaper (2 kap. 7 § LSE). I vissa fall medför det att bränslet kommer att belastas med den högsta energiskattesatsen.

Minimiskattesatser

EU-rätten innehåller bestämmelser om minimiskattesatser som medlemsländerna inte får underskrida, se energiskattedirektivet.

Minimiskattesatserna är differentierade med hänsyn till dels slag av bränsle, dels användningsområde. Minimiskattesatser är bestämda för blyhaltig och blyfri bensin, dieselbrännolja, tjock eldningsolja, fotogen, gasol, naturgas, kol och koks. Differentieringen med hänsyn till användningsområde görs mellan motorbränsle och uppvärmning. När det gäller motorbränsle görs en ytterligare differentiering mellan bränsle som används inom vissa verksamheter, för drift av stationära motorer, i vissa fordon samt för övrig användning som motorbränsle.

Vad gäller motorbränsle är tanken att medlemsländerna ska tillämpa samma skattesats för ett visst bränsle oavsett om det används för drift av motordrivna fordon, fartyg, luftfartyg eller stationära motorer.

Om en minimiskattesats inte är bestämd för ett bränsle ska, enligt energiskattedirektivet, skatt i de flesta fall tas ut i enlighet med användningen, i nivå med den skattesats som gäller för likvärdigt bränsle.

Skattesatser - svavelskatt

Bestämmelser om skattesatser för svavelskatt finns i 3 kap. 2 § LSE.

För fasta eller gasformiga bränslen tas svavelskatt ut med 30 kr per kg svavel i bränslet (3 kap. 2 § första stycket LSE).

För flytande bränslen tas skatt ut med 27 kr per m³ för varje tiondels viktprocent svavel i bränslet.

Vid bestämning av skatten på grund av svavelinnehållet, mätt som viktprocent svavel i bränslet, ska avrundning göras uppåt till närmaste tiondels viktprocent. Om svavelinnehållet överstiger 0,05 viktprocent men inte 0,2 viktprocent ska dock avrundning göras till 0,2 viktprocent (3 kap. 2 § andra stycket LSE).

Avrundningsregeln innebär att skatten blir densamma oavsett om svavelhalten är t.ex. 0,31 eller 0,39 viktprocent. I båda dessa fall avrundas svavelhalten till 0,4 viktprocent och skattesatsen blir 108 kr per m³. Om svavelinnehållet är t.ex. 0,051 viktprocent görs avrundning till 0,2 viktprocent och skattesatsen blir 54 kr per m³, vilket således är den lägsta skattesats som betalas.

Svavelskatt tas inte ut för ett flytande eller gasformigt bränsle om dess svavelinnehåll är högst 0,05 viktprocent (3 kap. 2 § tredje stycket LSE).

Skatten ska beräknas med utgångspunkt från den svavelhalt bränslet har vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde. Svavelhalten bestäms genom provtagning och analys av bränslet.

Till skillnad från energiskatten och koldioxidskatten sker ingen årlig omräkning av skattesatserna för svavelskatt.

Indelning av oljeprodukter i miljöklasser

Bestämmelser om indelning av oljeprodukter i miljöklasser finns i 2 kap. 5 och 7 §§ LSE. I 2 kap. 5 § hänvisas till bestämmelserna i drivmedelslagen (2011:319) avseende kraven för olika miljöklasser. Kraven för miljöklass 1 och 2 för bränslen som beskattas enligt 2 kap. 1 § första stycket 1 LSE (bensin) anges i 4−6 och 12 §§ drivmedelslagen (2 kap. 5 § första stycket LSE). Kraven för miljöklass 1, 2 och 3 för bränslen som beskattas enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b LSE (högbeskattad olja) anges i 8–10 och 13−15 §§ drivmedelslagen (2 kap. 5 § andra stycket LSE).

Kraven tillämpas alltså inte bara på bensin och högbeskattad olja, utan även på andra bränslen som enligt 2 kap. 3 eller 4 § LSE beskattas enligt nämnda lagrum (jfr prop. 1994/95:54 s. 93).

Bestämmelser om indelning i miljöklasser av vissa bränsleblandningar finns i 2 kap. 7 § LSE.

Eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen, m.m.

Högbeskattade oljor enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b LSE är indelade i miljöklass 1, miljöklass 2 och miljöklass 3 med hänsyn till kokintervall (destillationsintervall) av olika bredd mellan vissa fastställda temperaturer, densitet, oljans svavelhalt, innehåll av polycykliska aromatiska kolväten och dess naturliga tändvillighet (cetanindex). De svavelhalter det här är fråga om är betydligt lägre än den gräns som gäller för skatteplikt för svavelskatt. Det främsta syftet med denna differentiering är att de oljor som används i dieselmotorer, d.v.s. dieselbrännoljor, ska förbättras. Motorbrännoljans kvalitet har stor betydelse för de dieseldrivna fordonens påverkan på hälsa och miljö. Låg svavelhalt leder till minskade svavelutsläpp och är en förutsättning för att partikelfällor och katalysatorer på bilar ska kunna användas för rening av avgaserna. Ett ytterligare mått på motorbrännoljans kvalitet är destillationsintervallet. Om den nedre gränsen för kokpunkten är för låg är flyktigheten stor och det finns risk för att kolväteutsläppen ökar. Om den övre gränsen är för hög, innehåller oljan tunga kolväten som kan vara särskilt hälsovådliga. Höga aromathalter bidrar till partikelbildning och utsläpp av cancerframkallande ämnen. För att kunna konstruera bra motorer är det viktigt att motorbränslena har väl definierade egenskaper med snäva intervall. Bl.a. densiteten är av betydelse.

De oljeprodukter, vilka ska beskattas enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b LSE, och som inte uppfyller kraven för miljöklass 1, 2 eller 3 hänförs inte till någon miljöklass. För dessa gäller samma skattesatser som för oljeprodukter hänförliga till miljöklass 3.

Bensin

Bensin delas för närvarande in i två miljöklasser; miljöklass 1 och miljöklass 2. Bensin som inte uppfyller kraven för miljöklass 1 eller 2 hänförs till annan bensin.

Miljöklassindelningen grundar sig på bensinens innehåll av vissa kemiska ämnen bl.a. svavel, bensen, aromater, bly och fosfor. Även bensinens ångtryck och slutkokpunkt påverkar utsläppens storlek.

Alkylatbensin skiljer sig fysikaliskt från annan bensin främst genom lägre densitet och en lägre flyktighet. För att stimulera användningen av alkylatbensin hänförlig till miljöklass 1 har den inordnats i en egen kategori med en egen lägre energiskattesats.

Energiskattesatsen är lägst för bensin tillhörig miljöklass 1, högre för bensin hänförlig till miljöklass 2 och högst för annan bensin. Blyhaltig bensin uppfyller inte kraven för bensin i miljöklass 1 eller miljöklass 2 (prop. 2013/14:1 s. 510). För flygbensin med en blyhalt om högst 0,005 gram per liter gäller dock en lägre energiskattesats än flygbensin med högre blyhalt.

Koldioxidskattesatsen är densamma för all bensin. För alkylatbensin som är hänförlig till miljöklass 1 är energiskattesatsen lägre än för annan bensin som är hänförlig till miljöklass 1. För alkylatbensin som inte är hänförlig till miljöklass 1 finns ingen särskild skattesats.

Bränsleblandningar

Miljöklass för bränsleblandningar enligt 2 kap. 3 eller 4 § LSE som innehåller oljor som erhållits ur petroleum eller bituminösa mineral och som beskattas enligt 2 kap. 1 § första stycket 1 (bensin) eller 3 b (högbeskattad olja) LSE, bestäms med ledning av hela bränsleblandningens egenskaper (2 kap. 7 § LSE).

Skattepliktig kvantitet - energiskatt och koldioxidskatt

Skatten för bränslen som avses i 2 kap. 1 § första stycket LSE tas i regel ut efter volym. Undantag görs dock för gasol m.m. samt kol och koks. I dessa fall beskattas produkterna efter vikt.

Bestämmelser om hur volymen beräknas finns i 2 kap. 2 § LSE. Första stycket gäller bränslen som beskattas enligt 2 kap. 1 § första stycket 1–3 LSE, d.v.s. bensin, eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen m.m. eller 2 kap. 1 a § LSE, d.v.s. råtallolja. Skattesatserna för dessa bränslen gäller bränslets volym vid en temperatur av 15°C. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § LSE bör även tillämpas för de bränslen som är indirekt skattepliktiga enligt 2 kap. 3 eller 4 § LSE (jfr prop. 1994/95:54 s. 89).

Om temperaturen höjs ökar bränslets volym, och om den sänks minskar volymen. Tjocka eldningsoljor måste hela tiden hållas uppvärmda till normalt 50°C vid både lagring och transport. Detta är en förutsättning för att oljorna inte ska stelna. Då oljorna används värms de ibland upp ytterligare. För att skatt inte ska behöva betalas för den övervolym som uppstår vid temperatur-höjningen i samband med en sådan uppvärmning har en omräkningsregel införts i 2 kap. 2 § första stycket LSE.

Omräkningsregeln innebär att bränslets volym vid skattskyldighetens inträde får räknas om till volym vid 15°C om den skattskyldige visar att bränslet har en annan temperatur när skattskyldigheten inträder. Inträder skattskyldighet vid leverans till en köpare som inte är registrerad som skattskyldig för bränslen får dock omräkning göras endast om detta särskilt avtalats mellan säljaren och köparen (2 kap. 2 § första stycket LSE).

Omräkningsregeln gäller bränsle som beskattas enligt 2 kap. 1 § första stycket 1–3 LSE. Bland dessa bränslen finns bränslen som avses i 1 kap. 3 a § LSE, s.k. uppskovsbränslen. Skatteverket anser att villkoret om att säljaren och köparen i vissa fall måste ha avtalat om omräkning av volymen för att omräkning ska få göras, inte är tillämpligt på uppskovsbränslen som upplagshavarens skattskyldighet inträder för enligt 5 kap. 1 § 1 LSE. Detta beror på att skattskyldigheten för upplagshavaren inte inträder vid leverans till en köpare som inte är registrerad som skattskyldig för bränslen, utan vid andra händelser. Skattskyldigheten inträder t.ex. när bränslet tas ut från ett skatteupplag utan att flyttas enligt ett uppskovsförfarande (5 kap. 1 § 1 a LSE). 

I fall när upplagshavarens skattskyldighet inträder när bränsle som beskattas enligt 2 kap. 1 § första stycket 1–3 LSE tas ut från ett skatteupplag, får bränslets volym alltså räknas om till volymen vid 15°C utan att detta särskilt avtalats mellan säljaren och köparen. Upplagshavaren måste dock kunna visa att bränslet har en annan temperatur än 15°C när bränslet tas ut från skatteupplaget.

Vattenföroreningar i bränslet

Skatteverket anser att när det förekommer vatten i bränslet ska följande gälla vid tillämpningen av 2 kap. 1 § LSE. Vid beräkning av skatt på fasta bränslen ska det vatten som förekommer i bränslet anses ingå i bränslets skattepliktiga vikt. Vid beräkning av skatt på flytande bränslen ska vattenföroreningar som inte avsevärt överstiger det normala anses ingå i bränslets skattepliktiga volym. I de fall vattenföroreningarna avsevärt överstiger det normala får endast den andel som avsevärt överstiger det normala frånräknas.

Naturgas, gasformig metan m.fl.

För bränslen som beskattas enligt 2 kap. 1 § första stycket 5 LSE ska de angivna skattebeloppen beräknas på volymen vid en temperatur av 0°C och ett tryck av 101,325 kilopascal (2 kap. 2 § andra stycket LSE).

Detta gäller naturgas, men även metan och andra gasformiga bränslen som kan komma att beskattas på samma sätt som naturgas, enligt bestämmelserna i 2 kap. 3 eller 4 § LSE (prop. 2006/07:13 s. 120).

Gas som levereras via rörledning

Om både biogas och andra skattepliktiga gasformiga bränslen levereras via rörledning, ska skatt beräknas särskilt för vart och ett av bränslena (2 kap. 2 a § första stycket LSE).

Den skattskyldige får utifrån avtal eller vid egenförbrukning fördela vart och ett av bränslena mellan olika användningsområden (2 kap. 2 a § andra stycket LSE). Bränslen som inte har fördelats på detta sätt ska av den skattskyldige fördelas mellan olika användningsområden i förhållande till den andel av de bränslen som tillförts rörledningen av den skattskyldige eller för hans räkning (2 kap. 2 a § tredje stycket LSE).

Syftet med bestämmelserna är att skattefriheten för biogasen ska kunna följa gasen till kunden enligt avtal. Den skattemässiga bedömningen sker alltså utifrån avtalet och kan i sådant fall avvika från de faktiska leveransomständigheterna.

Detta innebär att leveransavtalet med respektive köpare läggs till grund för fördelningen av hur stor mängd biogas respektive naturgas, och i förekommande fall andra gasformiga bränslen, som skattemässigt ska anses ha levererats till respektive kund. Tidpunkten för det faktiska uttaget från rörledningen saknar därför betydelse. På motsvarande sätt får den skattskyldige fördela den gas som tas i anspråk av honom själv för egenförbrukning. Om en skattskyldig inte utnyttjar möjligheten att fördela bränslena enligt avtal, bör fördelningen ske genom proportionering (prop. 2009/10:144 s. 16).

Det kan förekomma att en aktör bedriver verksamhet som innefattar leverans av aktuella gaser i icke sammankopplade distributionsnät. Det bör vid tillämpningen av paragrafen inte krävas att rörledningarna i näten är fysiskt sammanlänkade. Det är alltså möjligt för den skattskyldige att, under förutsättning att övriga villkor enligt paragrafen är uppfyllda, fördela gaserna mellan olika icke sammankopplade rörledningar (prop. 2009/10:144, s. 36).

I Sverige finns i nuläget inget ursprungsregister avseende biogas. Det saknas därför möjlighet att överföra ett utländskt biogascertifikat till ett svenskt biogasregister. Det finns inte heller några särskilda bestämmelser i LSE om att en godkänd lagerhållare med stöd av ett utländskt biogascertifikat ska kunna betrakta förvärvad naturgas som biogas vid beskattningen av gasen enligt LSE. I nuläget saknas därmed förutsättningar för ett sådant skattemässigt utbyte vid tillämpningen av LSE.

Skatteverket anser att följande gäller vid leverans av gas via rörledning.

Av 2 kap. 2 a § första stycket LSE framgår att bestämmelserna i paragrafen endast gäller gasformiga skattepliktiga bränslen. Bestämmelserna är alltså inte tillämpliga på flytande gas.

Skatteverket anser att något krav på att leveranser via rörledningen av annat skattepliktigt gasformigt bränsle än biogas, t.ex. naturgas, måste ske i viss omfattning inte kan ställas för att bestämmelserna i 2 kap. 2 a § LSE ska vara tillämpliga. Skatteverket anser alltså att sådan gas som levereras via en rörledning varifrån normalt endast gasformig biogas levereras omfattas av bestämmelserna i 2 kap. 2 a § LSE om naturgas, eller andra skattepliktiga gasformiga bränslen, utgör reservbränsle i rörledningen vid tillfälliga stopp i biogasproduktionen eller när biogasproduktionen annars inte räcker till.

Skatteverket anser att några krav på att rörledningen ska ha en viss minsta längd eller att det via rörledningen ska levereras gas till ett visst minsta antal kunder eller uttagspunkter inte kan ställas för att bestämmelserna i 2 kap. 2 a § LSE ska vara tillämpliga. Skatteverket anser vidare att omständigheten att den skattskyldiges leveranser av gas via rörledningen endast utgörs av gas för egen förbrukning inte i sig medför att bestämmelserna i den aktuella paragrafen inte blir tillämpliga. Motsvarande gäller även vid s.k. kvittning mellan olika icke sammankopplade rörledningar.

Biogas som levereras via en rörledning varifrån endast biogas levereras omfattas inte av bestämmelserna i 2 kap. 2 a § LSE om det inte i någon situation är aktuellt att till denna rörledning tillföra andra skattepliktiga gasformiga bränslen än biogas.

Skatteverket anser att omständigheten att den skattskyldiga efter att hen från rörledningen tagit ut gasen transporterar denna i gasform vidare med bil till kunden, eller till en plats där den skattskyldiga själv förbrukar gasen, inte utgör något hinder för tillämpning av bestämmelserna i 2 kap. 2 a § LSE.

Det är alltså Skatteverkets uppfattning att omständigheten att gasen som matats ut från rörledningen vidaretransporteras med bil, inte är ett hinder för att tillämpa bestämmelserna i 2 kap. 2  a § LSE. Vilket transportmedel som används för vidaretransporten saknar betydelse för tillämpningen av bestämmelserna i 2 kap. 2 a § LSE. Inte heller omständigheten att gasen som har matats ut från rörledningen omvandlas till flytande form innan den vidaretransporteras, hindrar att man tillämpar bestämmelserna i 2 kap. 2 a § LSE.

Skatteverket anser att om två eller flera andra skattepliktiga gasformiga bränslen än biogas levereras via rörledning, ska skatt enligt 2 och 3 kap. LSE beräknas särskilt för vart och ett av bränslena.

Skatteverket anser att följande gäller vid tillämpningen av LSE avseende gas som en godkänd lagerhållare förvärvat i ett annat land och som utanför Sverige matats in på naturgassystemet.

För att gasen för lagerhållarens räkning ska kunna anses ha förts in på det svenska naturgasnätet via kopplingen till det danska naturgasnätet förutsätts

• att en motsvarande mängd gas (=samma volym vid samma temperatur och tryck) med anledning av förvärvet varit tillgänglig att för lagerhållarens räkning matas ut från en uttagspunkt på det svenska naturgasnätet, och
• att lagerhållaren, någon annan för lagerhållarens räkning eller någon i ett tidigare förvärvsled har ingått avtal som tillsammans innebär en rätt att utnyttja kapacitet i naturgassystemet för transport av gas både på det svenska naturgasnätet och på samtliga de naturgasnät som sammanbinder inmatningsplatsen utanför Sverige med det svenska naturgasnätet.

För sådan gas som för lagerhållarens räkning anses ha förts in på det svenska naturgasnätet via kopplingen till det danska naturgasnätet anser Skatteverket att följande gäller vid tillämpningen av LSE. Om gasen med hjälp av inköpsavtal m.m. kan härledas tillbaka till en inmatning på naturgassystemet av en motsvarande mängd gas av en viss typ, anses gasen vara av denna typ. I annat fall anses gasen vara naturgas. Bedömningen ska följa gasen vid fördelningen enligt 2 kap. 2 a § LSE.

Skattepliktig kvantitet - svavelskatt

Svavelskattesatsen enligt 3 kap. 2 § andra stycket LSE för flytande bränslen gäller bränslet vid en temperatur av 15°C. Volymen får räknas om till volymen vid 15°C om den skattskyldige visar att bränslet har en annan temperatur när skattskyldigheten inträder. Om skattskyldighet inträder vid leverans till en köpare som inte är registrerad som skattskyldig för bränslen, får dock omräkning göras endast om detta särskilt avtalats mellan säljaren och köparen (3 kap. 3 § LSE).

Dessa bestämmelser motsvarar bestämmelserna i 2 kap. 2 § första stycket LSE om skattepliktig kvantitet avseende energi- och koldioxidskatt på vissa flytande bränslen.

Vattenföroreningar

Skatteverket anser att vid förekomst av vatten i bränslet ska följande gälla vid tillämpningen av 3 kap. 2 § LSE. Vid beräkning av skatt på flytande bränslen ska vattenföroreningar som inte avsevärt överstiger det normala anses ingå i bränslets skattepliktiga volym. I de fall vattenföroreningarna avsevärt överstiger det normala får endast den andel som avsevärt överstiger det normala frånräknas. Tillämpningen är densamma som gäller för energi- och koldioxidskatt.

Märk- och färgämnen

Märk- och färgämnen tillsätts oljeprodukter i vissa fall.

Tillsättning av märk- och färgämnen är i praktiken aktuell endast när det gäller bränslen som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a LSE, d.v.s. eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen m.m.

Skatt enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b LSE ska inte tas ut om oljeprodukten har försetts med märk- och färgämnen som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a LSE

1. vid import av den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 b § första stycket 1 eller 2 LSE senast när produkten deklarerats för övergång till fri omsättning, eller
2. i annat fall än som avses under 1 senast när skattskyldighet för produkten inträder enligt 5 kap. LSE (2 kap. 8 § första stycket LSE).

Märkning och färgning får i Sverige endast göras på en depå som är godkänd för detta ändamål av Tullverket i fall som avses i 1 (d.v.s. importfallen) och på ett skatteupplag som är godkänt av Skatteverket i fall som avses i 2 (2 kap. 8 § andra stycket LSE).

En upplagshavare får alltså ansöka hos Skatteverket om att få sitt upplag godkänt för märkning och färgning. Då beaktas t.ex. i vad mån upplagshavaren har tillgång till erforderlig utrustning och i vilken omfattning som märkning och färgning är tänkt att äga rum på skatteupplaget.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om märkämne och färgämne (2 kap. 9 a § LSE).

En oljeprodukt ska enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a och 9 § LSE anses vara försedd med

1. märkämne om den innehåller minst 6 och högst 9 milligram N-etyl-N-[2-(1-isobutoxietoxi)etyl]-4-(fenylazo)anilin per liter olja, och
2. färgämne om den innehåller ett stabilt blått färgämne som är ett derivat av 1,4-diaminoantrakinon av sådan halt att oljan får en klar grön färg (14 § FSE).

Det märkämne som anges i punkt 1 benämns Solvent Yellow 124. Skatteverket har i SKVFS 2019:8 meddelat föreskrifter om förfarandet vid märkning och färgning av oljeprodukter.

Märkning och färgning av olja i annat land

Bestämmelserna i 2 kap. 8 § andra stycket LSE om var märkning och färgning av olja får äga rum är begränsad till var märkning och färgning får ske i Sverige. Det innebär att den högre skatten inte ska tas ut för olja som förs in till Sverige om oljan redan dessförinnan märkts och färgats i ett annat land i enlighet med 14 § FSE.

Förbud mot användning av märkta oljeprodukter

En lägre energiskattesats gäller för eldningsolja, dieselbrännolja och fotogen m.m. som försetts med märk- och färgämnen, eller som ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350°C (2 kap. 1 § första stycket 3 a LSE). Högre energiskattesatser (olika beroende på miljöklass) gäller för dessa oljeprodukter om de inte försetts med märk– och färgämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350°C (2 kap. 1 § första stycket 3 b LSE).

En bränsletank som förser motor på motordrivet fordon eller båt med bränsle får inte innehålla oljeprodukt som märkts med det märkämne som anges i 14 § 1 FSE. Detta gäller dock inte båtar för vilka fiskelicens som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten har meddelats enligt fiskelagen (1993:787) (2 kap. 9 § första stycket LSE).

Bestämmelsen har utformats så att förbudet omfattar alla bränsletankar som förser någon motor på det motordrivna fordonet eller båten med bränsle, d.v.s. inte bara framdrivningsmotorn. Även bränsletankar som innehåller bränsle som används för att driva t.ex. kompressorer på kyl- och frysfordon omfattas således av förbudet (prop. 1994/95:54 s. 95 f.).

Förbudet gäller dock inte om oljeprodukten har förts in till Sverige i bränsletanken och fyllts på i ett land där bränsletanken får innehålla en sådan produkt (2 kap. 9 § andra stycket LSE).

Förbudet omfattar även oljeprodukt som märkämnet har avlägsnats från (2 kap. 9 § första stycket LSE).

Vad som avses med båt framgår av 1 kap. 6 § LSE. Med skepp avses i LSE fartyg vars skrov har en största längd av minst 12 meter och en största bredd av minst 4 meter. Med båtar avses andra fartyg. Det är tillåtet att ha oljeprodukter försedda med märkämne i bränsletanken på ett skepp.

Båtarna indelas vid tillämpningen av dessa förbudsregler i tre kategorier:

1. båtar för vilka medgivande (dispens) har meddelats enligt 2 kap. 9 § tredje stycket LSE, vilka får ha märkt olja i bränsletanken
2. båtar för vilka fiskelicens som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten har meddelats enligt fiskelagen, vilka får ha märkt olja i bränsletanken
3. övriga båtar, för vilka det finns ett förbud mot att ha märkt olja i bränsletanken.

Dispens för vissa båtar

För vissa båtar kan Skatteverket medge dispens från förbudet mot användning av oljeprodukter försedda med märkämne. Dispens kan ges för båtar som disponeras av Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Kustbevakningen eller annan statlig myndighet (2 kap. 9 § tredje stycket LSE). Som ett skäl för införandet av denna dispensmöjlighet har i förarbetena nämnts att problem särskilt torde kunna uppkomma i de fall sådana myndigheter disponerar över såväl skepp som båtar och alltså skulle behöva hantera såväl märkt som omärkt olja (prop. 1994/95:54 s. 96).

Dispens kan medges även för andra (civila) båtar om det finns särskilda skäl. Sådant medgivande kan lämnas endast om båten används uteslutande för annat än privat ändamål (2 kap. 9 § tredje stycket LSE). Av förarbetena framgår att det i dessa fall bör krävas att stora praktiska hanteringsproblem uppstår till följd av att högbeskattad, omärkt olja måste användas i båten eller att detta leder till betydande likviditetsproblem (jfr prop. 1994/95:54 s. 96 och prop. 2015/16:1 s. 312).

Det är den faktiska användningen av en båt som är avgörande för bedömningen av om båten används uteslutande för annat än privat ändamål enligt 2 kap. 9 § LSE. Även om en anställds dispositionsrätt till en båt bedöms vara en skattepliktig förmån enligt inkomstskattelagen (1999:1229), kan bedömningen alltså vara att båten används uteslutande för annat än privat ändamål enligt 2 kap. 9 § LSE om dispositionsrätten inte utnyttjas.

Ett beslut om dispens från förbudet mot användning av oljeprodukter försedda med märkämne får återkallas, om förutsättningarna för dispens inte längre finns. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet (2 kap. 9 § fjärde stycket LSE).