OBS: Detta är utgåva 2021.14. Sidan är avslutad 2023.
Varor som finns i lager och tjänster på sådana varor undantas normalt från mervärdesskatt.
Syftet med de särskilda bestämmelserna om skattebefrielse för transaktioner med varor i särskilt definierade lager såsom anläggning för tillfällig lagring, tullager och frizon är att beskattningen ska förenklas så länge varorna finns i lagret. Förenklingen innebär att beskattning inte sker när varorna omsätts flera gånger under den tid de ligger i lager eller när det utförs tjänster på varorna under lagringstiden. Företag behöver då inte vara mervärdesskatteregistrerade i flera länder och de slipper ansöka om återbetalning av ingående skatt. Skattefriheten är inte slutgiltig utan endast uppskjuten vilket innebär att skatt i princip ska betalas när varan upphör att vara placerad i lagret.
Från skatteplikt undantas omsättning av icke-unionsvaror som görs i
under den tid varorna är placerade där.
Till skillnad mot vad som gäller för skatteupplag kan alla sorters varor lagras i dessa lager och frizoner.
Den som importerar en icke-unionsvara som placeras i dessa lager eller frizoner är inte skyldig att betala tull och inte heller skattskyldig för mervärdesskatt så länge varan ligger i lager. Detta följer av bestämmelsen i 1 kap. 5 § ML. Bestämmelsen motsvaras av artikel 156 jämförd med artiklarna 61 och 71 i mervärdesskattedirektivet. EU domstolen har uttalat att varor som placeras i en frizon i princip inte anses som importerade i mervärdesskattehänseende (C-571/15, Wallenborn Transports, punkt 45).
Dessa lager och frizoner är dock en del av EU:s mervärdesskatteområde och omsättning av icke-unionsvaror som är upplagda på sådana platser är i princip mervärdesskattepliktig i det land där lagret finns. Ett tullager finns inom landets territorium när det är beläget på en medlemsstats territorium (C-165/11, Profitube, punkt 59). Genom de särskilda reglerna i 9 c kap. 1 § första stycket 3 ML kan omsättningen som annars skulle beskattas eftersom den skett inom landet undantas från skatteplikt.
Från skatteplikt undantas också omsättning av tjänster avseende icke-unionsvara som utförs i lagret eller frizonen under lagringstiden (9 c kap. 1 § första stycket 3 ML).
Skattefriheten gäller endast om omsättningen av varan inte syftar till slutlig användning eller förbrukning (9 c kap. 1 § andra stycket ML). Undantagen från skatteplikt i ML motsvaras av artiklarna 154−155,160 och 163 i mervärdesskattedirektivet.
En grundförutsättning för att skattefrihet ska kunna komma ifråga är att omsättningen av varan inte syftar till slutlig användning eller förbrukning. Skatteverket anser att med slutlig användning eller förbrukning i de särskilda reglerna om vissa lager avses slutlig konsumtion. En omsättning som utgör en direkt eller indirekt kostnad i en av förvärvaren bedriven verksamhet som helt eller delvis medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning utgör inte en omsättning för slutlig konsumtion.
När det gäller tjänster är det fråga om slutlig konsumtion om tjänsterna utförs på en vara i ett tullager om varan inte är en handelsvara som ska omsättas. Värdet på tjänsten kommer i dessa fall inte att bli beskattad i samband med att varan tas ut från lagret och omsätts. Beskattning ska ske i samband med tillhandahållandet av tjänsten. Läs mer nedan om när undantaget kan tillämpas på tjänster.
Ett svensk tullager vinterförvarar fartyg åt ett företag från ett land utanför EU. Fartygen används för chartertrafik på sommaren i det andra landet. Fartygen tas in i landet endast för att förvaras här över vintern. Därefter transporteras fartygen tillbaka till det andra landet. I detta fall är det fråga om slutlig användning eller förbrukning. Fartygen är inte sådana handelsvaror som omsätts när de tas ut från lagret. Lagringstjänsten blir inte en kostnadskomponent i en efterföljande omsättning av fartygen. Det är fråga om en tjänst som inte kan undantas enligt de särskilda reglerna om lager. Tjänsten är skattepliktig när den tillhandahålls i lagret.
Vad som förstås med anläggning för tillfällig lagring, tullager och frizon framgår av Europaparlamentts och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, den s.k. tullkodexen (9 c kap. 2 § ML).
Ett tillfälligt lager används uteslutande för korttidslagring (max 90 dagar). I det tillfälliga lagret förvaras varorna innan de hänförts till godkänd tullbehandling. Det är Tullverket som godkänner och ger tillstånd att inrätta en anläggning för tillfällig lagring. Läs mer om särskilda tullförfaranden vid import.
I ett tullager är lagringstiden obegränsad. Det är Tullverket som ger tillstånd att inrätta tullager. Samma krav som gäller för anläggning av tillfällig lagring gäller för tillstånd att inrätta tullager. Lagring i tullager är en del av tullförfarandet. Läs mer om särskilda tullföraranden vid import.
Frizon är en fastställd yta, en del av svenska tullområdet, med angivna infarts- och utfartsställen. I en frizon är lagringstiden obegränsad. Att varorna förs till frizon är en del av godkänd tullbehandling. Läs mer om särskilda tullföraranden vid import.
Från och med den 1 juli 2021 införs en ny särskild ordning, importordningen. Denna ordning kan inte tillämpas när en vara placeras i sådana kager som medför att man skjuter upp beskattningen med stöd av 9 c kap.ML (avsnitt 4,2,10 exempel 14 i förklarande anmärkningar om e-handel)
Av tullkodexen framgår vad som avses med unionsvara (1 kap. 2 § femte stycket ML). Med unionsvaror förstås något förenklat varor som har sitt ursprung i EU eller varor som har förtullats i EU och därmed övergått till fri omsättning.
Av tullkodexen framgår också vad som avses med icke-unionsvara (9 c kap. 2 § ML). Här anges att icke-unionsvaror utgör andra varor än unionsvaror. Det betyder något förenklat att med icke-unionsvaror avses varor som inte har sitt ursprung i EU eller varor som inte har förtullats i EU.
Med fri omsättning menas detsamma som i tullkodexen (1 kap. 19 § ML). Att en vara som kommer från ett land utanför EU och anmäls till tullförfarandet ”övergång till fri omsättning” innebär att eventuell tull ska tas ut. Varans tullstatus ändras från att vara en icke-unionsvara till att bli en unionsvara som fritt kan förflyttas inom EU:s tullområde.
Att en vara som kommer från ett land utanför EU ”övergår till fri förbrukning” innebär att andra eventuella skatter och avgifter ska tas ut vid importen, t.ex. mervärdesskatt. Normalt sker övergången till fri omsättning och till fri förbrukning samtidigt. Läs mer om beskattning vid import.
Omsättning av en icke-unionsvara som görs under den tid varan finns i lagret eller frizonen är undantagen från skatteplikt.
Undantaget från skatteplikt gäller även omsättning av tjänster som gäller icke-unionsvara som utförs i lagret eller frizonen under lagringstiden. Transporttjänst inom lagret, värdering av eller arbete på en vara och själva lagringstjänsten är exempel på tjänster som kan omfattas av undantaget.
Skatteverket anser att förutsättningarna för att undantaget ska kunna tillämpas avseende tjänst på vara i tullager är att lagret finns i Sverige (9 c kap. 1 § 3 ML) och att tjänsten är omsatt inom landet.
Ett parti aluminium importeras från USA till Nederländerna av en företagare som är etablerad i Sverige. Aluminiumet placeras i ett tullager i Nederländerna. Under den tid varan finns i lagret rengörs den av en företagare som är etablerad i Polen till en kostnad av 7 500 kr. För lagringstjänsten tar det nederländska lagringsföretaget ut 20 000 kr.
Både rengöringstjänsten och lagringstjänsten är omsatta inom landet eftersom köparen är en svensk företagare. Omsättningarna är skattepliktiga eftersom tullagret finns i ett annat land. Undantaget från skatteplikt kan inte tillämpas. Det innebär att det svenska företaget ska redovisa utgående skatt på förvärvet av tjänsterna.
Skattefriheten för omsättningen av en vara eller en tjänst ska dokumenteras genom att säljaren i fakturan hänvisar till antingen (11 kap. 8 § 12 ML)
Säljaren ska i sin bokföring även ha andra handlingar som styrker skattefriheten. Som exempel kan nämnas intyg utfärdat av köparen att förvärvet av varan inte syftar till slutlig användning eller förbrukning om det inte klart framgår av andra handlingar, t.ex. transportdokument.