OBS: Detta är utgåva 2021.15. Sidan är avslutad 2023.

Varför finns det särskilda bestämmelser för resetjänster?

Bestämmelserna om VMB för resetjänster finns i 9 b kap. ML. De baseras på bestämmelserna i artiklarna 306–310 mervärdesskattedirektivet.

En anledning till att de särskilda bestämmelserna för resetjänster har införts är att minska den administrativa bördan för reseföretag (resebyråer och researrangörer). Deras huvudsakliga verksamhet består i försäljning av resor där det ingår tjänster eller varor som köps in från trafikföretag, hotell, restauranger m.fl., eller som förmedlas i eget namn för flygbolagets, hotellets m.fl. räkning.

Det som gör denna verksamhet speciell är att det bakom en resetjänst ligger minst ett trepartsförhållande (en resenär, en researrangör eller resebyrå, en säljare av varor eller tjänster) och att de varor och tjänster som ingår i resetjänsten konsumeras i ett eller flera länder. Därför har unionslagstiftaren funnit det mest ändamålsenligt att skapa ett särskilt regelsystem för reseföretag som för egen räkning eller i eget namn tillhandahåller resetjänster. Den administrativa fördelen med det särskilda regelsystemet är att ett reseföretag inte behöver registrera sig för mervärdesskatt i alla de länder där det omsätter tjänster, t.ex. hotelltjänster, utan endast i det land där företaget har det fasta etableringsstället som tjänsterna tillhandahålls från.

Vad innebär vinstmarginalbeskattning?

Vinstmarginalbeskattning (VMB) innebär en beskattning av vinstmarginalen istället för av hela ersättningen. Beskattningsunderlaget utgörs av skillnaden mellan den ersättning som reseföretaget tar ut för resetjänsten av sin kund och reseföretagets kostnader för inköp av varor och tjänster som kommer resenären direkt till godo och som köpts in från andra beskattningsbara personer, exklusive mervärdesskatten på vinstmarginalen (9 b kap. 2 § ML).

Begränsad avdragsrätt för reseföretagen

Principen att beskatta reseföretagets marginal, d.v.s. nettot i stället för hela värdet av en resetjänst, medför att rätten till avdrag för ingående skatt begränsas genom ett avdragsförbud. Det innebär att reseföretaget inte har någon avdragsrätt för ingående skatt för kostnader som avser inköp av varor och tjänster som kommer resenären direkt till godo.

Reseföretaget beskattas indirekt där konsumtionen sker

Genom att reseföretaget inte har någon avdragsrätt för ingående skatt för inköp av varor och tjänster som kommer resenären direkt till godo kommer resenärens konsumtion att beskattas där den sker. Om reseföretaget t.ex. köper en hotelltjänst i ett annat EU-land så tar hotellet ut mervärdesskatt där för sin försäljning av tjänsten, och köparen av tjänsten, d.v.s. reseföretaget, har inte avdragsrätt. Reseföretaget får alltså bära den (utländska) mervärdes­skatt som resenären ska betala för resan. Den utländska mervärdesskatten ingår istället som en kostnad vid beräkningen av reseföretagets vinstmarginal som ska beskattas.

Vad omfattar bestämmelserna?

VBM-bestämmelserna gäller endast när det är en resebyrå som omsätter en resetjänst. Med resebyrå avses även researrangör (9 b kap. 1 § andra stycket ML).

Resetjänster som är tillhandahållna inom EU

Bestämmelserna omfattar endast resetjänster som tillhandahålls inom EU och därför också resor som enbart görs inom Sverige. För resor utanför EU gäller inte VMB. För resor som görs både utom och inom EU tillämpas VMB endast för den del av resetjänsten som avser varor och tjänster som är tillhandahållna inom EU. Skatteverkets uppfattning överensstämmer med mervärdesskattekommitténs riktlinje från det 23:e mötet 1–2 februari 1988, punkterna b 2 och b 3.

VMB-bestämmelserna är tvingande – men det finns ett undantag

Om förutsättningarna för VMB är uppfyllda ska resetjänsten beskattas genom VMB. Det finns dock ett undantag. Om köparen av resetjänsten är en beskattningsbar person som har avdragsrätt eller rätt till återbetalning av ingående skatt, kan reseföretaget välja om det vill tillämpa VMB eller de allmänna bestämmelserna vid försäljningen (9 b kap. 6 § ML).

Vem är resebyrå eller researrangör?

En resebyrå eller en researrangör är enligt Skatte­verket ett företag som annat än tillfälligtvis omsätter eller förmedlar rese­tjänster till resenärer, oavsett vad företaget kallas. Här används begreppet reseföretag som en gemensam benämning för resebyråer och researrangörer.

Rättsfall: ett persontransportföretag omfattades av VMB-bestämmelserna

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat ett förhands­beskeds­ärende som avsåg ett persontransportföretags tillhandahållande av personbefordran, inklusive biljettbokning (biljettförsäljning inklusive bokningsavgift), utförd av ett annat persontransportsföretag. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att bolagets tillhandahållanden omfattades av bestämmelserna i 9 b kap. ML. Bolaget hävdade att kravet att vara resebyrå eller researrangör inte var uppfyllt, eftersom bolaget endast tillhandahöll en resa. Domstolen konstaterade att det framgår av EU-domstolens dom i de förenande målen C-308/96 och C-94/97, Madgett och Baldwin, att de skäl som ligger bakom reglerna för resebyråer och researrangörer också gäller då den beskattningsbara personen inte är en resebyrå eller en researrangör i allmän bemärkelse, utan genomför motsvarande transaktioner inom ramen för en annan verksamhet. Ett motsvarande resonemang fördes även i målet C- 200/04, iSt, punkt 22 (HFD 2011 not. 80).

Vad är en resetjänst?

Det rör sig om en resetjänst när förutsättningarna för att VMB ska tillämpas är uppfyllda (9 b kap. 1 § ML). En resetjänst omfattar varor och tjänster som ett reseföretag tillhandahåller en resenär. Det innebär att oavsett om det ingår en eller flera tjänster eller varor, så ska alla dessa tillhandahållanden ses som omsättning av en enda resetjänst.

Tillhandahållanden som kan förknippas med en resa

Enligt en tolkning utifrån allmänt språkbruk bör syftet med resetjänsten vara att det är frågan om tillhandahållanden som kan förknippas med en resa, t.ex. transport och logi.

Rättsfall: resebyråns försäljning av operabiljetter var inte någon resetjänst

EU-domstolen har gjort bedömningen att reglerna om vinstmarginalbeskattning inte omfattar en resebyrås försäljning av enbart operabiljetter. En tjänst som inte erbjuds i kombination med en resetjänst, bl.a. transport och logi, omfattas inte av tillämpningsområdet (C-31/10, Minerva Kulturreisen, punkt 22).

Rättsfall: bussföretagets försäljning av persontransporter till resebyrå var inte resetjänster

EU-domstolen har ansett att ett bussföretag som endast tillhandahöll persontransporter till resebyråer – inga andra tjänster såsom logi, guidning eller rådgivning – inte omfattades av VMB för resetjänster (C-220/11, Star Coaches).

Krav på resemoment

Enligt ordalydelsen i ML ska VMB tillämpas vid en sådan omsättning av resor som en resebyrå tillhandahåller resenärer (9 b kap. 1 § första stycket ML). Det innebär enligt Skatteverket att det enligt ML bör ingå ett resemoment i reseföretagets tillhandahållande för att VMB ska kunna tillämpas.

EU-domstolen har bedömt att det i motsvarande bestämmelse i mervärdesskattedirektivet inte finns något uttryckligt krav på att reseföretaget ska tillhandahålla transporten.

Rättsfall: tillhandahållande av logi

EU-domstolen har ansett att ett företag som organiserade turistresor och erbjöd bilsemestrar där kunden använde egen bil och företaget tillhandahöll login, omfattades av VMB för resetjänster (C-163/91, Van Ginkel).

En resebyrås tillhandahållande av semesterbostad är i sig en tjänst som omfattas av den särskilda ordningen för resebyråer (C-552/17, Alpenchalets Resorts).

Rätt att tillämpa VMB enligt unionsrättslig tolkning

ML ska alltid tolkas i ljuset av unionsrätten, och om en nationell bestämmelse strider mot en direktivbestämmelse som är klar, precis och ovillkorlig, kan den få direkt effekt om en enskild begär det. Det innebär att ett reseföretag som tillhandahåller logi, exempelvis semesterboende, har rätt att få tillämpa VMB på tillhandahållandet av logi, även om det inte skulle bedömas vara en resetjänst enligt ML.

Syftet med resan saknar betydelse

Det finns inga krav i 9 b kap. ML på vilket syfte resan ska ha, utan VMB är tillämpligt när de grundläggande förutsättningarna är uppfyllda. Skatteverkets uppfattning överensstämmer med mervärdesskattekommitténs riktlinje från det 20:e mötet den 4–5 juli 1986, punkt II c. Det innebär att det inte endast är de traditionella turistresorna, t.ex. charterresorna, som kan omfattas. Exempel på andra resor som kan anses vara resetjänster är

  • så kallade bilpaket, d.v.s. researrangemang som förutsätter att resenären reser i egen bil och reseföretaget tillhandahåller t.ex. hotelltjänster och färjetransporter (resemomentet)
  • temaresor av skilda slag, t.ex. konferensresor, mässarrangemang, studieresor, intensivspråkkurser, fotbollsresor, golfresor och s.k. weekendpaket
  • språkresor.

Rättsfall: arrangör av språkresor ansågs omfattas av VMB för resetjänster

EU-domstolen har ansett att en arrangör av språkresor, high school- och college-program med utlandsvistelse under tre till tio månader, omfattades av bestämmelserna om VMB. EU-domstolen konstaterade bland annat att tjänsterna som avsåg transport till värdlandet och vistelsen där hade en betydande inverkan på paketpriset för språkresan. Dessa tjänster kunde därför inte likställas med rena kringtjänster till tillhandahållandet av utbildningen (C-200/04, iSt).

Tillhandahållande till resenär

Enligt Skatteverket ska ML tolkas som att VMB endast kan tillämpas när resetjänsten tillhandahålls en resenär. Med resenär avses den som själv eller genom någon annan köper en resetjänst. Med inköp genom någon annan menas t.ex. att resenärens arbetsgivare köper resetjänsten från ett reseföretag. Kravet på att tillhandahållandet ska ske till resenären är inte uppfyllt för en researrangör som säljer en resetjänst till ett annat reseföretag som i sin tur säljer den vidare i eget namn till en resenär. Se dock nedan vid rubriken Rätt att tillämpa VMB vid unionsrättslig tolkning.

Rätt att tillämpa VMB enligt unionsrättslig tolkning

Ett reseföretag som säljer resetjänster till en annan researrangör har, på grund av direkt effekt av mervärdesskattedirektivets bestämmelser, rätt att tillämpa VMB på tillhandahållandet trots att det inte är tillåtet enligt ML. EU-domstolen har nämligen ansett att den särskilda ordningen för resetjänsterna i artiklarna 306–310 i mervärdesskattedirektivet ska tillämpas med ett kundorienterat synsätt. Det kundorienterade synsättet innebär att den särskilda ordningen gäller vid försäljning av resor till alla slags kunder. Detta betyder att ordningen gäller när ett reseföretag säljer en resetjänst till ett annat reseföretag (C-189/11, kommissionen mot Spanien).

Tilläggstjänster

Alla varor och tjänster som tillhandahålls av ett reseföretag i samband med en resa ska behandlas som en resetjänst som reseföretaget tillhandahåller den resande. Det gäller alla tillhandahållanden som kontraktsrättsligt avtalats mellan reseföretaget och kunden innan resan genomförs. Om ytterligare tjänster ska ingå i resetjänsten eller inte beror alltså på när de har avtalats mellan reseföretaget och kunden. Om fakturering har skett till kunden innan resan genomförts får beställningen av tilläggstjänsten anses som en ändring av det sålda resepaketet och ingår därmed i resetjänsten.

Om tilläggstjänsten inte anses ingå i resetjänsten får det bedömas separat om den i sig utgör en resetjänst eller inte.

När ska bestämmelserna tillämpas?

För att vinstmarginalbeskattning ska vara tillämpligt för en resetjänst ska två grundläggande förutsättningar vara uppfyllda. De är att reseföretaget ska

  • handla i eget namn
  • förvärva varor och tjänster (t.ex. matpaket eller hotellrum) från andra beskattningsbara personer, eller i eget namn förmedla varorna och tjänsterna för en beskattningsbar persons räkning som ett led i den resetjänst som tillhandahålls.

VMB-bestämmelserna är däremot inte tillämpliga för tjänster och varor som reseföretaget själv producerar.

När handlar ett reseföretag i eget namn?

Ett reseföretag handlar i eget namn när reseföretaget är resenärens avtalspart och därför har det affärsmässiga ansvaret (arrangörsansvaret) mot resenären. Resenären har normalt bara en avtalspart som inom ramen för reseavtalet ansvarar fullt ut mot resenären, även om någon annan slutligen ska stå för risken för en viss tjänst. Det framgår av betänkandet Mervärdesskatten och EG (SOU 1994:88 s. 351).

Se även Skatteverkets ställningstagande om förmedling av tjänster i eget eller annans namn, dnr 8-314934.

Arrangörsansvar

Den som i egenskap av arrangör, antingen själv eller genom att anlita en resebyrå som en förmedlande mellanhand, säljer ett researrangemang, oftast en s.k. paketresa, bör anses handla i eget namn.

Enligt lagen (1992:1672) om paketresor ansvarar arrangören för vad resenären har rätt att kräva enligt avtalet. Denna lag har införts och anpassats efter ett EU-direktiv.

Förutom det affärsmässiga ansvaret har arrangören också en skyldighet att ställa en säkerhet till Kammarkollegiet enligt resegarantilagen (1972:204). Säkerheten ska motsvara arrangörens ekonomiska åtaganden till resenärerna. Denna omständighet kan ge viss vägledning när man ska bedöma arrangörsansvaret. Det kan finnas situationer där det finns krav på en resegaranti enligt resegarantilagen men det ändå inte är fråga om en resetjänst enligt 9 b kap. ML, t.ex. när researragören bara tillhandahåller egenproducerade tjänster.

Rättsfall: en arrangör av en utlandskurs ansågs inte ha arrangörsansvaret för resedelen

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att ett utbildningsföretag som arrangerade en utlandskurs inte skulle tillämpa VMB för resetjänster. Förutom själva kurskostnaden fick kursdeltagarna även betala för en resedel (transport, logi och servering). Resedelen hade utförts av en fristående researrangör och utbildningsföretaget fungerade som en förmedlande mellanhand mellan kursdeltagarna och researrangören. Eftersom utbildningsföretaget inte stod som arrangör för kursdeltagarnas resedel ansåg domstolen att samtliga angivna tjänster i ansökan om förhandsbesked skulle beskattas enligt ML:s allmänna regler (RÅ 1997 not. 82).

Egna arrangemang på beställning kan medföra arrangörsansvar

Ett reseföretag som tillhandahåller hela arrangemang på beställning i samband med t.ex. konferenser (resa, hotell, konferensutrymme och meny) handlar i eget namn, under förutsättning att reseföretaget har en självständig prissättning och inte endast vidaredebiterar förmedlingen. Enligt Skatteverket framstår reseföretaget i dessa fall som arrangör i förhållande till resenären och har också det affärsmässiga ansvaret.

En resebyrå som är mellanhand handlar inte i eget namn

Företag som allmänt benämns resebyråer handlar oftast inte i eget namn. Det är vanligt att researrangörer anlitar en resebyrå endast som mellanhand för att marknadsföra sina researrangemang. I dessa fall är det researrangören som har arrangörsansvaret och inte resebyrån.

Skatteverket anser att oberoende av hur resebyrån i dessa fall tar emot betalningen från resenären kan resebyrån inte anses förmedla resetjänsten i eget namn.

Provisionen omfattas av ML:s allmänna bestämmelser

Resebyrån får som mellanhand vanligen en provision för sin förmedlingstjänst enligt ett avtal med researrangören. Denna förmedlingsprovison ska mervärdesbeskattas enligt ML:s allmänna bestämmelser. Läs även om vad som kan gälla om resebyrån lämnar rabatt till resenären.

Bokning av biljetter för en resenärs räkning är inte ett tillhandahållande i eget namn

Ett reseföretag som för en resenärs räkning endast beställer biljetter på t.ex. flyg eller reserverar hotellrum, handlar som beställare åt resenären. Reseföretagen kan vanligen boka rum på vilket hotell som helst efter kundens önskemål. Reseföretagen får ofta provisioner enligt i förväg uppgjorda avtal från de företag som säljer transporttjänsterna eller login. Reseföretaget handlar då inte i eget namn, utan i huvudmannens namn. Det är också huvudmannen som har det direkta ansvaret mot resenären. Bedömningen bör enligt Skatteverket vara densamma oberoende av om beställningen avser en enstaka biljett, eller flera biljetter för en grupp av resenärer, och oberoende av vem som tar emot betalningen för resan.

Reseföretagets vidareförsäljning av biljetter i eget namn

Om reseföretaget övertar det affärsmässiga ansvaret gentemot en resenär och upprättar ett eget resedokument och tillämpar en självständig prissättning, kan reseföretaget enligt Skatteverkets uppfattning anses handla i eget namn. Detta kan även gälla vid försäljning av endast transporttjänsten i ett paketresearrangemang, exempelvis vid försäljning av s.k. seat only (flygstol) till en resenär.

Se även Skatteverkets ställningstagande om förmedling av tjänster i eget eller annans namn, dnr 8-314934.

Rättsfall: reseföretagets försäljning av flygbiljetter skedde i eget namn eftersom det var kundens motpart

Högsta förvaltningsdomstolen har ändrat ett förhandsbesked som avsåg ett företags tillhandahållande av enbart flygbiljett, s.k. seat only. Företaget sålde flygresor och charterresor till olika resmål. Frågan gällde om tillhandahållandet av seat only utgjorde omsättning av en resetjänst som omfattas av VMB. Biljetterna var av två slag. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att de båda slagen av biljetter skiljde sig åt på några punkter. Den avgörande skillnaden var att det var företaget som var kundens motpart när det gällde det ena slaget av biljetter och flygbolaget som var kundens motpart när det gällde det andra slaget av biljetter. Högsta förvaltningsdomstolen fann att det innebar att företaget handlade i eget namn när det var kundens motpart, men i någon annans namn när flygbolaget var kundens motpart. Företaget skulle därför tillämpa VMB endast i de fall när företaget var kundens motpart. Domstolen ansåg att bedömningen hade stöd av EU-domen C-163/91, Van Ginkel. I denna dom ansåg EU-domstolen att man ska ta särskild hänsyn till resebyråns kontraktsrättsliga förpliktelser gentemot resenären när man bedömer om ett reseföretag handlar i eget namn (RÅ 2003 ref. 32).

Rättsfall: persontransportföretaget agerade i eget namn vid försäljning av resa som utfördes av annat företag

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat ett förhandsbeskedsärende, som avsåg ett persontransportföretags försäljning av biljetter för en resa som utfördes av ett annat persontransportföretag. Frågan gällde om de bokningsavgifter som togs ut vid försäljning av biljetterna skulle beskattas med skattesatsen 25 procent eller 6 procent. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att sökanden uppfattades som kundens avtalsmässiga motpart och därför tillhandahöll resan i eget namn. Det framgick av handlingarna i målet att det var sökanden som ansvarade för att resenären nådde sin slutdestination, och som skulle ersätta resenären om resan inte genomfördes på ett korrekt sätt. Vid bokningen av resan var det sökanden som avgjorde vilket persontransportföretag som skulle utföra resan. Sökanden hade också som säljare det finansiella ansvaret i förhållande till kunden vid försäljning av resor på kredit. Domstolen uttalade att det saknade betydelse för bedömningen att sökanden hade regressrätt mot de andra persontransportföretagen för ersättningsanspråk som uppkom vid trafikstörningar o.s.v. (RÅ 2009 not. 106).

Läs mer i rättsfallet om persontransportföretag som omfattades av VMB (HFD 2011 not. 80).

Vad innebär förvärv från andra beskattningsbara personer?

Utöver kravet på att handla i eget namn, finns ytterligare ett krav för att man ska omfattas av VMB: reseföretaget ska förvärva varor eller tjänster som krävs för tillhandahållandet av resetjänsten från andra beskattningsbara personer, eller förmedla sådana varor eller tjänster för andra beskattningsbara personers räkning.

Ett reseföretag som förvärvar samtliga varor och tjänster som kommer resenären direkt till godo från andra beskattningsbara personer, ska tillämpa VMB på hela omsättningen. Ett företag som med egna eller leasade transportmedel enbart utför egna transporttjänster, eller ett hotellföretag som enbart tillhandahåller egna hotelltjänster (egenproducerade tjänster), ska däremot tillämpa ML:s allmänna bestämmelser på omsättningen (prop. 1994/95:202 s. 64). Denna uppfattning överensstämmer även med mervärdesskattekommitténs riktlinje från det 23:e mötet 1–2 februari 1988, punkt b 1. Om en resetjänst består av både egenproducerade tjänster och inköpta tjänster ska de egenproducerade tjänsterna brytas ut och beskattas enligt de allmänna reglerna.

Exempel: egen transport inklusive färja

Ett bussföretag transporterar sina resenärer i egna bussar från Sverige till t.ex. Danmark. Bussföretaget förvärvar endast färjetransporten från en annan beskattningsbar person. Eftersom förvärvet av färjetransporten endast sker för att bussföretaget ska kunna fullfölja den egna transporttjänsten, anser Skatteverket att VMB inte ska tillämpas. Om bussföretaget däremot under resan även tillhandahåller t.ex. hytt eller måltider som förvärvats från andra beskattningsbara personer, är förutsättningarna för VMB uppfyllda.

Förvärvet ska bestå av en hel prestation som kommer resenären direkt till godo

Med förvärv av varor och tjänster från andra beskattningsbara personer som kommer resenären direkt till godo avses förvärv av sådana hela prestationer som en resenär konsumerar under en resa, t.ex. persontransporter, hotellrum, mat, guidning eller aktiviteter av skilda slag. En hel prestation som kommer resenären direkt till godo kan sägas motsvara en vara eller tjänst som resenären i princip kunde ha köpt direkt från reseföretagets underentreprenör vid resan.

Det innebär att en persontransport som ingår i en resetjänst och som researrangören har köpt från t.ex. ett bussföretag är en sådan hel prestation som kommer resenären direkt till godo. Om reseföretaget däremot hyr en buss från en beskattningsbar person och hyr in en busschaufför från en annan beskattningsbar person är de inte sådana förvärv av en hel prestation som kommer resenären direkt till godo. I stället är det frågan om en egenproducerad persontransporttjänst.

Förmedlingsprovision som ett reseföretag betalar till en resebyrå som förmedlar en resa är inte någon tjänst som kommer resenären direkt till godo.

Inköp av varor och tjänster som används i reseföretagets egen verksamhet, t.ex. inköp av inventarier eller kostnader för lokaler, administration och reklam, är heller inte sådana förvärv av varor och tjänster som kommer resenären direkt till godo.

Förhandsbesked: kostnad för broavgift var ett förvärv som kom resenären direkt till godo

Skatterättsnämnden har ansett att en broavgift var en sådan kostnad som kom resenären direkt till godo när reseföretaget hade köpt tjänsten separat av den som upplät bron. Transporttjänsten hade förvärvats från ett persontransportföretag. Om det i stället hade varit persontransportföretaget som hade betalat broavgiften skulle den däremot ha ansetts vara en kostnadskomponent i den tillhandahållna persontransporttjänsten (SRN 2010-05-21, dnr 36 09/I).

Minst en tjänst måste förvärvas

Kravet på förvärv från andra beskattningsbara personer är enligt Skatteverket uppfyllt om reseföretaget köper eller förmedlar minst en tjänst för att kunna genomföra en viss resa, förutsatt att det ingår ett resemoment i reseföretagets tillhandahållande. Det är alltså tillräckligt om den enda förvärvade tjänsten är en transportjänst för att kravet på förvärv från andra beskattningsbara personer ska vara uppfyllt.

Rättsfall: kryssningsföretags förvärv av anslutningstransporter medförde att VMB var tillämpligt

Högsta förvaltningsdomstolen har i ett förhandsbeskedsärende fastställt att ett bolag som bedrev kryssningsverksamhet skulle tillämpa vinstmarginalbeskattning för anslutningstransporter med buss. Bolaget tillhandahöll i eget namn till sina kryssnings­passagerare bl.a. bussresor från olika orter i Sverige till avresehamnen i Stockholm (anslutningsresor) som bolaget köpte upp från olika transportföretag. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen tillhandahöll bolaget dessa resor självständigt efter resenärens eget val mot ett pris beroende på resans längd. Domstolen ansåg att tillhandahållandet inte kunde anses som ett underordnat led i någon annan verksamhet som bolaget bedrev (RÅ 2001 not. 66).

När resetjänsten består av både egenproducerade delar och förvärv från andra

Hur en resa som både består av varor och tjänster som reseföretaget förvärvar från andra beskattningsbara personer och av tjänster som är egenproducerade ska beskattas, framgår varken av ML eller av mervärdesskattedirektivet. Denna fråga har EU-domstolen behandlat i ett mål som gällde tillhandahållande av paketresor som innefattade en hotellvistelse i researrangörens eget hotell i England, och av busstransporter till hotellet från ett antal orter i andra delar av England. Researrangören förvärvade busstransporterna från andra beskattningsbara personer. EU-domstolen ansåg att VMB endast skulle tillämpas på de inköpta tjänsterna, och att de egenproducerade hotelltjänsterna skulle avskiljas från paketpriset och beskattas enligt de allmänna bestämmelserna för mervärdesskatt (förenade målen C-308/96 och C-94/97, Madgett och Baldwin).

Kompletterande information

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • C-163/91, Van Ginkel [1] [2]
  • EU-dom C-200/04 [1] [2]
  • EU-dom C-220/11 [1]
  • EU-dom C-308/96 och C-94/97 [1] [2]
  • EU-dom C-31/10 [1]
  • EU-dom C-552/17 [1]
  • HFD 2011 not. 80 mål nr 4487-10 [1] [2]
  • RÅ 1997 not. 82 mål nr 3879-1996 [1]
  • RÅ 2001 not. 66 mål nr 4513-2000 [1]
  • RÅ 2003 ref. 32 [1]
  • RÅ 2009 not 106 mål nr 7202-08 [1]
  • SRN dnr 36-09/I [1]

EU-författningar

  • RÅDETS DIREKTIV 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt [1]

Lagar & förordningar

  • Lag (1972:204) om resegaranti [1]
  • Lag (1992:1672) om paketresor [1]
  • Mervärdesskattelag (1994:200) [1] [2] [3] [4] [5] [6]

Propositioner

  • Proposition 1994/95:202 Mervärdesskatten på omsättning av beskattade varor, m.m. [1]

Ställningstaganden

  • Förmedling av tjänster i eget eller i annans namn, mervärdesskatt [1] [2] [3]

Övrigt

  • EU-guidelines 20th meeting 4-5 July 1986_1072 [1]
  • EU-guidelines 23rd meeting 1-2 february 1988_632 [1] [2]
  • SOU 1994:88 [1]