Verkställighet av betalningssäkring

Begäran om verkställighet

Som huvudregel gäller att beslut enligt SFL är omedelbart verkställbara (68 kap. 1 § SFL). Betalningssäkringens syfte, d.v.s. att i en risksituation säkra en framtida betalning, gör att detta är av särskild vikt.

Skatteverket begär verkställighet av betalningssäkringen hos Kronofogden

Kronofogden verkställer beslut om betalningssäkring på begäran av Skatteverket (69 kap. 13 § SFL). I de flesta ärenden om betalningssäkring har domstolen förordnat att den betalningsskyldiga inte ska underrättas om beslutet före Kronofogdens verkställighetsförrättning. Domstolen lämnar ut beslutet till Skatteverket, som omgående begär verkställighet hos Kronofogden. Kronofogden underrättar och delger den skattskyldiga beslutet i samband med verkställigheten (46 kap. 13 § SFL, 17 kap. 8 § SFF).

Skatteverkets begäran om verkställighet ska vara skriftlig. Skatteverket bifogar domstolens beslut till sin begäran om verkställighet. Skatteverket ska också lämna uppgifter om tillgångar eller annan för verkställigheten relevant information som Skatteverket har till Kronofogden (7 § IndrF).

Om granskningsledaren tagit egendom i förvar ska detta meddelas Kronofogden även om Kronofogden tidigare fått uppgifter om detta eller har biträtt granskningsledaren när egendomen togs i förvar.

Inhibition

När ett beslut om betalningssäkring överprövas kan förvaltningsdomstol på begäran av den betalningsskyldiga eller Skatteverket besluta om verkställighetsförbud, s.k. inhibition (28 § FPL).

Om inhibition meddelas får förvaltningsdomstolens beslut tills vidare inte verkställas.

Hävningsbeslut från förvaltningsrätten

Förvaltningsrättens egen hävningsrätt kan leda till att domstolen helt eller delvis undanröjer sitt beslut (46 kap. 10 § SFL). Vid en hävning ska den egendom som beslutet avser omedelbart lämnas tillbaka, om inte domstolen särskilt beslutat att åtgärderna ska bestå till dess hävningsbeslutet vunnit laga kraft (69 kap. 14 § SFL). Skäl att meddela sådana förordnanden finns i mål där rättsfrågan är svårbedömd och det finns en påtaglig risk för att en omedelbar återgång av verkställigheten skulle göra en prövning i högre instans betydelselös. Avsikten är alltså att möjligheten att skjuta upp återgången av verkställigheten ska användas i fall där det finns risk för att den betalningsskyldiga undanskaffar egendomen innan aktuell överinstans hinner pröva ett yrkande om inhibition (prop. 1989/90:3 s. 33 f.).

Förfarandet hos Kronofogden

Beslutet om betalningssäkring verkställs hos Kronofogden enligt samma regler som gäller vid utmätning, men med vissa begränsningar och skillnader (69 kap. 15 § SFL).

Ett utmätningsförfarande kan sägas bestå av tre delar

1. ansökan, beslut och säkerställande
2. försäljning
3. fördelning mellan olika fordringsanspråk och utbetalning.

En betalningssäkring berör endast förfarandet i den första delen och någon försäljning eller utbetalning får i princip inte förekomma. Syftet med betalningssäkringen är inte att egendom ska säljas utan det är fråga om ett rent säkerställande.

Betalningssäkrad egendom kan dock utmätas för någon annans fordran och säljas. I så fall sätter Kronofogden in de medel från försäljningen som belöper på betalningssäkringsfordringen på ett räntebärande konto i avvaktan på att de kan utmätas för den fordran som hör ihop med betalningssäkringen.

Hänvisningar till UB

Kopplingen till förfarandet vid utmätning görs genom att SFL hänvisar till vissa bestämmelser i utsökningsbalken (UB) som ska tillämpas även vid betalningssäkring (69 kap. 15 § SFL).

Många men inte alla bestämmelser i UF är tillämpliga vid betalningssäkring, vilka dessa är framgår av 18 kap. 2 § andra stycket UF.

Den avgörande skillnaden i förhållande till utmätning, dvs. att den ianspråktagna egendomen inte ska säljas, uppnås genom att det i 69 kap. 15 § SFL hänvisas även till bestämmelserna om kvarstad (16 kap. 14 § första och tredje styckena samt 15 § UB).

Ett beslut om betalningssäkring ska verkställas skyndsamt. Kronofogden ska påbörja verkställigheten samma dag eller senast dagen efter att Kronofogden har fått begäran om verkställighet. Det kan finnas speciella skäl som gör att verkställigheten måste senareläggas (18 kap. 2 § UF).

SFL hänvisar till 4 kap. 17-19 §§ samt 22 § första och tredje styckena UB som innehåller regler om förhållandet till tredje man vid utmätning av lös egendom. Bestämmelsen i 4 kap. 22 § andra stycket UB om att föreläggande kan meddelas för sökanden att inom viss tid väcka talan om bättre rätt till utmätt egendom är inte tillämplig vid betalningssäkring, eftersom inte SFL hänvisar till den. Detta innebär att staten som borgenär inte kan föreläggas att inom en månad väcka talan mot tredje man för att de annars riskerar att betalningssäkringen hävs. Trots att stämningsföreläggande inte kan meddelas vid betalningssäkring kan tredje man väcka talan mot staten om bättre rätt till egendom som har betalningssäkrats även om egendomen ännu inte utmätts (prop. 1978/79:28 s. 157, NJA 1984 s. 217 och NJA 1978 s. 519).

Delgivning av FR:s beslut

Om domstolen har beslutat att den betalningsskyldiga ska underrättas om beslutet först i samband med verkställigheten och att delgivning ska användas, så ska Kronofogden anlitas för delgivningen (17 kap. 8 § SFF). När delgivning skett ska delgivningsbeviset omgående översändas till domstolen.

Ingen underrättelse i normalfallet

Gäldenären ska underrättas innan utmätning sker (se 69 kap. 15 § SFL och 4 kap. 12 § UB). Underrättelse behöver emellertid inte ske om det finns risk att gäldenären skaffar undan eller förstör egendom eller om saken är brådskande av något annat skäl (4 kap. 12 § andra stycket UB). Vid betalningssäkring blir detta i praktiken en huvudregel, eftersom förvaltningsrätten oftast beslutar om underlåten kommunicering och underrättelse före Kronofogdens verkställighetsförrättning. Endast undantagsvis, t.ex. om granskningsledaren har tagit egendom i förvar som täcker hela fordringsbeloppet, finns det skäl att i förväg underrätta den betalningsskyldiga om utmätningsförrättningen.

Domstolens beslut om betalningssäkring kan sekretessbeläggas

De uppgifter som tas med i en dom eller ett domstolsbeslut blir offentliga i och med att domen eller beslutet fattas (43 kap. 8 § OSL). Detta gäller även beslut om betalningssäkring. Läs mer om Offentliga domar och beslut. Att domstolen har beslutat om att underrättelse om beslutet ska ske först i samband med verkställigheten ändrar inte detta.

Domstolen kan dock besluta om fortsatt sekretess för hela eller delar av beslutet (43 kap. 8 § andra stycket OSL). För att domstolen ska besluta om fortsatt sekretess ska intresset av sekretessen i det enskilda fallet väga väsentligt tyngre än intresset av offentlighet (43 kap. 8 a § första stycket OSL). När det gäller beslut om betalningssäkring bör uppgifternas karaktär innebära att denna intresseavvägning i de allra flesta fallen leder till fortsatt sekretess (prop. 2015/16:144 s. 35).

Eftersom identiteten på den som åtgärden riktas mot inte röjs, innebär domstolens beslut om fortsatt sekretess att det inte finns någon risk att verkställigheten försvåras eller hindras, även om domen eller beslutet finns tillgänglig via domstolens expedition och är en allmän handling.

Lagstadgad undersökningsplikt

Kronofogden ska i den utsträckning det behövs utreda gäldenärens anställnings- och inkomstförhållanden samt undersöka i vilken omfattning den betalningsskyldiga har egendom att ta i anspråk (s.k. tillgångsundersökning, se 4 kap. 9 § UB).

Skatteverket har en skyldighet att underrätta Kronofogden om den betalningsskyldigas ekonomiska förhållanden som kan antas vara av betydelse för indrivningen (7 § IndrF).

Egendom som kan betalningssäkras

Grundregeln är att all egendom som kan bli föremål för utmätning också kan betalningssäkras (4 kap. 2 § UB).

För utmätning av lön, pension, sjukpenning m.m. gäller dock särskilda bestämmelser enligt 7 kap. UB. SFL hänvisar inte till reglerna om löneutmätning och liknande. Lön och annan liknande förmån kan därmed inte betalningssäkras förrän utbetalning faktiskt har skett.

Säkerställande

Den egendom som tas i anspråk för betalningssäkring ska säkerställas (6 kap. UB). Det finns olika sätt att genomföra detta, beroende på vilken typ av egendom som säkras och var den befinner sig.

• Pengar och löpande skuldebrev tas om hand (6 kap. 2 § UB).
• Utmätning av elcertifikat eller en annan rättighet som är registrerad enligt lagen (2011:1200) om elcertifikat ska säkerställas genom registrering av utmätning enligt den lagen (6 kap. 2 § femte stycket UB).
• Utmätning av en utsläppsrätt eller en rättighet som är registrerad enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1122 av den 12 mars 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller unionsregistrets funktion ska säkerställas genom kontoföringsmyndighetens beslut om avstängning av tillträdesrätten till kontot på grund av utmätningen (6 kap. 2 § sjätte stycket UB).
• Tillgångar på bankkonton och andra enkla fordringar säkerställs genom s.k. förbudsmeddelande till den som gäldenären har en fordran på (sekundogäldenären) (6 kap. 3 § UB).
• Annan lös egendom tas om hand, förseglas eller märks ut och lämnas kvar (6 kap. 4 § UB).
• Pantbrev eller annan inteckningshandling, som gäller i utmätt skepp eller luftfartyg eller i utmätta reservdelar till luftfartyg eller i utmätt egendom som är intecknad enligt lagen (2008:990) om företagshypotek och inte är belånad, får tas i förvar. Sedan handlingen tagits i förvar, får den inte pantförskrivas utan Kronofogdens tillstånd (6 kap. 5 § UB).
• Om egendomen finns hos tredje man kan Kronofogden förbjuda denne att utan Kronofogdens tillstånd lämna ut egendomen eller vidta någon annan åtgärd med den till skada för sökanden (6 kap. 7 § andra stycket UB).

En handling som visar gäldenärens rätt till utmätt egendom får tas i förvar. Detsamma gäller en handling som behöver omhändertas för att hindra förfogande över egendomen eller som behövs vid nyttjande av denna. Detta gäller även om handlingen innehas av tredje man (6 kap. 8 § UB).

Betalningssäkring kräver typiskt sett att lös egendom tas om hand av Kronofogden. Någon gång kan det emellertid bli aktuellt att pröva om egendomen i stället bör lämnas kvar hos gäldenären. Detta gäller i speciella undantagsfall, i fråga om t.ex. djur och stora maskiner (jfr JO 1988/89 s. 324).

Tvångsåtgärder

Vid verkställigheten har Kronofogden rätt att använda det tvång som behövs för att genomföra tillgångsundersökningen och säkerställa egendom som tagits i anspråk. Om Kronofogden möter motstånd vid förrättningen kan de begära biträde av polis. Bestämmelser om tvångsmedel och Kronofogdens möjligheter att hålla förhör med gäldenären och tredje man när denne är skyldig att lämna uppgifter finns i 2 kap. 10–17 §§ UB.

Gäldenären kan efter framställan av Kronofogden hos tingsrätten häktas om denne inte rättar sig efter ett föreläggande enligt 4 kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 13 § UB (2 kap. 16 § UB). I målet Göthlin mot Sverige fann Europadomstolen att ett sådant frihetsberövande var proportionerligt när gäldenären vägrat att avslöja var egendom som utmätts för en skatteskuld gömts undan.

Försäljning endast i särskilt undantagsfall

Eftersom betalningssäkring inte syftar till annat än att säkra betalning får Kronofogden i princip inte göra mer än att ta egendomen i anspråk. Den betalningsskyldiga ska kunna betala på förfallodagen mot att den egendom som betalningssäkrats lämnas tillbaka. Om det är lös egendom som tagits i anspråk och denna snabbt minskar i värde eller kräver alltför kostsam vård finns det emellertid en möjlighet för Kronofogden att sälja egendomen på begäran av part (16 kap. 14 § tredje stycket UB).

I förarbetena tycks det som att lagstiftaren utgått från att det är Skatteverket och inte Kronofogden som har att agera som part (prop. 2010/11:165 s. 1179). Det är emellertid Kronofogden som är borgenärsföreträdare, även om en avstämning med Skatteverket regelmässigt bör ske före en eventuell försäljning (2 kap. 30 § andra stycket UB).

När det ska bedömas om förutsättningarna för försäljning är uppfyllda ska den betalningssäkrade egendomens värde sättas i relation till förvaringskostnaden (se HovR 1993-09-07, mål nr Ö 1593/93).

Fast egendom kan till skillnad från lös egendom aldrig bli föremål för försäljning enbart på grund av att fastigheten betalningssäkrats.

Värdesäkring av egendom

Kronofogden har rätt att vidta de åtgärder beträffande egendomen som behövs för att sökandens rätt ska tas tillvara. Hit hör att vårda egendomen på ett godtagbart sätt, dvs. så som en normalt aktsam person skulle vårda just den typen av egendom (4 kap. 31 § UB).

Förrättningskostnader

Kostnader kan uppstå inte bara för verkställighetens genomförande utan också i samband med att egendomen värdesäkras. Om gäldenären inte betalar skattefordringen och den därför överlämnas till Kronofogden för verkställighet kan utmätning ske för såväl skattefordringen som för förrättningskostnader, se nedan.

Beneficium för fysisk person

När verkställigheten avser en fysisk person ska Kronofogden ta hänsyn till gäldenärens rätt till beneficium, dvs. gäldenärens behov för att kunna försörja sig och sin familj (5 kap. 1–2 §§ UB).

Kronofogden underrättar Skatteverket

Kronofogden ska alltid underrätta Skatteverket om resultatet av en verkställighet. Har egendom tagits i anspråk ska beslutet om betalningssäkring stå kvar och inte till någon del hävas. Kronofogden underrättar Skatteverket genom att lämna över en kopia av verkställighetsprotokollet. Om Kronofogden har tagit emot en säkerhet ska Kronofogden meddela Skatteverket genom att lämna en kopia av beslutet. Om det inte finns några tillgångar som kan bli föremål för betalningssäkring ska Skatteverket få uppgift även om detta (19 kap. 3 § SFF).

Hävning om tillgångar uppenbart saknas

Om tillgångar som kan betalningssäkras inte påträffas i samband med verkställigheten och det framstår som uppenbart att sådana saknas och heller inte kan förväntas påträffas, ska Skatteverket göra en framställning om hävning hos förvaltningsrätten. Sedan domstolen beslutat om hävning ska Skatteverket underrätta Kronofogden (18 kap. 6 § SFF).

Om det senare framkommer att den betalningsskyldiga har tillgångar får Skatteverket ge in en ny ansökan om betalningssäkring. Det saknar då betydelse att betalningssäkring har beslutats tidigare. Res judicata kan inte uppkomma i denna situation, dvs. det finns inget hinder mot att saken prövas på nytt.

Bevakningsskyldighet om tillgångar finns

Om Kronofogden tar tillgångar i anspråk måste Skatteverket bevaka vad som händer med den fordran som beslutet om betalningssäkring avser.

Skatteverket ska underrätta Kronofogden om framställningen och om domstolens hävningsbeslut (18 kap. 6 § SFF).

Den betalningsskyldiga kan begäras i konkurs

Visar det sig att den betalningsskyldiga saknar egendom till full täckning för statens fordran kan den betalningsskyldiga begäras i konkurs (jfr NJA 1992 s. 280).

Att ansöka om konkurs blir aktuellt endast i undantagsfall, om det finns risk för att möjligheterna till återvinning eller dylikt annars går förlorad. I konkursmålet har staten bevisbördan för att det finns en skattefordran och för att den betalningsskyldiga är på obestånd.

Rättsverkningar

Verkställigheten medför inte förmånsrätt enligt de bestämmelser som gäller för utmätning i FRL. Eftersom syftet med betalningssäkringen endast är att förhindra att den betalningsskyldiga gör sig av med sina tillgångar är den ianspråktagna egendomen i princip tillgänglig även för andra borgenärer och kan utmätas för andra fordringar. Om betalningssäkrad egendom senare utmäts för annan fordran, som inte är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen, ska egendomen emellertid anses samtidigt utmätt för den betalningssäkrade fordringen (69 kap. 15 § SFL jämfört med 16 kap. 15 § andra stycket UB). Detta förhållandet kan påverka om det finns särskilda skäl för att inte kräva säkerhet för anstånd.

Om utmätningen av någon anledning bortfaller, så faller också betalningssäkringens utmätningsverkan.

Överlåtelse- och förfogandeförbud

Den betalningsskyldiga får inte överlåta betalningssäkrad egendom eller till skada för borgenären på annat sätt förfoga över egendomen, om inte Kronofogden medger det av särskilda skäl (69 kap. 15 § SFL jämfört med 16 kap. 14 § första stycket UB).

Om ett olovligt förfogande sker är detta straffbart som överträdelse av myndighets bud (17 kap. 13 § BrB).

Vidare är den betalningsskyldigas rättshandling i princip ogiltig (prop. 1978/79:28 s. 41 f. och 161 f.). Eftersom det normala förfaringssättet vid betalningssäkring är att egendomen omhändertas av Kronofogden är möjligheterna till godtrosförvärv i praktiken mycket små.

För vissa typer av egendom, bl.a. fast egendom, finns speciella regler om registrering. Också i sådana fall är möjligheterna till godtrosförvärv mycket små. Registreringen hos inskrivningsmyndigheten av att betalningssäkring har verkställts är offentlig och ska lämnas ut i gravationsbevis avseende fastigheten.

Betalning med betalningssäkrade medel

Med hänvisning till Kronofogdens möjlighet att medge undantag från gäldenärens förfogandeförbud har JO uttalat att betalningssäkrade medel i vissa fall bör kunna användas för att betala den skuld som en betalningssäkring avser innan fordringen har överlämnats för indrivning (JO 1988/89 s. 297).

Kronofogden har gjort bedömningen att betalningssäkrade medel får användas för att betala den fordran som ligger till grund för en betalningssäkring under förutsättning att gäldenären inte har några andra skulder som är föremål för verkställighet samt att det inte finns någon risk för att den betalningsskyldiga försätts i konkurs inom en snar framtid (Kronofogdens ställningstagande 3/14/VER).

Betalningsanstånd

En betalningssäkrad fordran kan komma att omfattas av ett betalningsanstånd. Till skillnad mot vad som gäller vid utmätning kan det därför sägas att själva betalningssäkringsbeslutet inte påverkas av anståndsbeslutet. Ett beslut om anstånd innebär dock att indrivning av den fordran som ligger till grund för betalningssäkringen tills vidare inte kan ske. Ett anstånd innebär därför att Skatteverket inte kan lämna skattefordringen för indrivning och att en utmätning blir möjlig först efter att anståndstiden gått ut. Om Skatteverket beviljar anstånd först efter det att restföring har skett och Kronofogden har verkställt utmätningen ska egendomen alltså lämnas tillbaka till gäldenären. Detta kan i sin tur innebära att statens möjlighet att slutligt få betalt försämras om inte ett anstånd medges med krav på säkerhet. Läs mer om särskilda skäl för att inte kräva säkerhet.

Ett anstånd kan också innebära att det inte anses finnas en påtaglig risk för betalningsundandragande.

Företagsrekonstruktion

Om den betalningsskyldiga beviljas företagsrekonstruktion får beslut om betalningssäkring inte meddelas under den tid rekonstruktionen pågår. Har betalningssäkring redan beslutats när rekonstruktionen påbörjas får vidare verkställighetsåtgärder inte vidtas (2 kap. 17 § FrekL). Däremot behöver inte redan vidtagna åtgärder återgå.

Förrättningskostnader

Förrättningskostnader som uppstår i ett betalningssäkringsmål, t.ex. kostnader för transport och förvaring av egendom, betraktas som förrättningskostnader vid senare verkställighet av den fordran som betalningssäkrats (69 kap. 15 § SFL jämfört med 17 kap. 9 § första stycket UB). För att staten ska kunna ta ut kostnaden av gäldenären krävs att betalningssäkringen fortfarande består när verkställigheten äger rum. Har betalningssäkringsbeslutet satts ner efter att förrättningskostnaderna uppstått får den betalningsskyldiga endast krävas på kostnader som hänför sig till sådan egendom som fortfarande är betalningssäkrad när verkställigheten äger rum.

Det förhållandet att kostnader för verkställighet av betalningssäkringen får tas ut hos gäldenären som förrättningskostnad innebär inte att Kronofogden får betalningssäkra för ett högre belopp än det belopp som anges i domstolens beslut.

Verkställigheten överklagas

Det är Skatteverket som företräder staten när talan förs mot beslut rörande verkställighet av betalningssäkring (69 kap. 15 § SFL). Skatteverket företräder alltid staten i utmätningsmål.

Om verkställigheten överklagas så gäller samma möjligheter för parten att få ersättning för rättegångskostnader som i utmätningsmål.