Meny

Skatteverket är skyldigt att lämna någon form av svar på en fråga.

Förfrågningar ska besvaras utan dröjsmål

Skatteverkets serviceskyldighet regleras i 6 § förvaltningslagen (2017:900). Paragrafen motsvarar 4 § i den tidigare förvaltningslagen (1986:223), se prop. 2016/17:180 s. 291.

I serviceskyldigheten ingår bl.a. att Skatteverket måste lämna någon form av svar på en fråga, och att svaret ska lämnas utan onödigt dröjsmål (jfr 6 § andra stycket FL).

Skatteverket ska från fall till fall avgöra i vilken omfattning och på vilket sätt frågor från enskilda ska besvaras. I den mån det är möjligt och lämpligt bör Skatteverket lämna svar på frågor som rör verkets verksamhetsområde. Om Skatteverket inte kan eller bör svara på frågan ska verket meddela frågeställaren det.

Att en enskild inte är nöjd med innehållet i ett visst lämnat svar innebär inte i sig att serviceskyldigheten har åsidosatts (se exempelvis JO:s beslut 2009-10-23, dnr 5215-2009).

Information om ärenden och handläggning

Om någon begär information om ett ärende ska Skatteverket lämna informationen, om det inte finns något sakligt motiverat hinder mot detta såsom sekretesskäl. Skatteverket ska på begäran också lämna upplysningar om sina handläggningsrutiner (JO 2003/04 s. 447).

Om svaret dröjer

Om svaret inte kan lämnas inom rimlig tid bör den enskilda få besked om att Skatteverket har mottagit frågan och om möjligt besked om beräknad tid för handläggning (se exempelvis JO:s beslut 2008-11-03 dnr 5475-2008 och 2009-10-07 dnr 4681-2009).

JO har funnit att Skatteverket har brustit i sin serviceskyldighet när verket inte har lämnat något besked om ett inkommet brev inom nio månader (JO:s beslut 2008-11-03, dnr 5475-2008).

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

  • Förvaltningslag (2017:900) [1] [2]

Propositioner

  • Proposition 2016/17:180 En modern och rättssäker förvaltning - ny förvaltningslag [1]

Övrigt

  • JO 2003/04 s. 447 [1]
  • JO:s beslut 2008-11-03, dnr 5475-2008 [1] [2]
  • JO:s beslut 2009-10-07, dnr 4681-2009 [1]
  • JO:s beslut 2009-10-23, dnr 5215-2009 [1]