Granskningsledaren ska lämna tillbaka handlingar och annat som har tagits om hand i samband med bevissäkring. Här beskrivs när och till vem detta ska göras.
Granskningsledaren ska lämna tillbaka handlingar och annat som har tagits om hand så snart de inte längre behövs (69 kap. 12 § första stycket SFL).
I normalfallet kan handlingarna återlämnas efter det att den underliggande kontrollen, t.ex. en revision, är slutförd. Vid en kommande skatteprocess kan det emellertid i vissa fall vara av speciellt värde att ha tillgång till originalhandlingarna. I dessa fall kan handlingarna behållas längre. Hänsyn måste tas till proportionalitetsprincipen när det gäller att bedöma hur länge en bevissäkringsåtgärd måste bestå, eftersom en åtgärd enligt den principen inte får pågå längre tid än vad som är nödvändigt.
Om domstolen ändrar ett beslut om en bevissäkringsåtgärd efter ett överklagande ska omhändertagna handlingar lämnas tillbaka och övriga insamlade uppgifter förstöras av det skälet. I tveksamma fall kan domstolen besluta om att handlingarna inte ska återlämnas förrän beslutet om att upphäva omhändertagandet har fått laga kraft (prop. 1996/97:100 Del 1 s. 517).
Handlingarna ska lämnas tillbaka till den som beslutet om bevissäkring gäller. Med detta avses här den mot vilket beslutet om bevissäkring riktar sig. Om handlingar har omhändertagits hos någon annan än den reviderade med stöd av 45 kap. 7 § SFL ska handlingarna alltså inte återlämnas till denna andra person utan till den reviderade.
Bestämmelserna om återlämnande av handlingar får anses avse original. När det gäller elektroniska handlingar är det inte helt korrekt att tala om originalhandlingar (se bl.a. SOU 1992:110 s. 374 f.). Bestämmelsen om återlämnande av handlingar får, när det gäller elektroniska handlingar, i stället tolkas så att den granskades exemplar ska återlämnas så snart de inte längre behövs. I de fall omhändertagande har skett genom kopiering, borde det sannolikt inte komma ifråga att återlämna något.
Även återlämnande av annat än handlingar regleras i 69 kap. 12 § första stycket SFL. Det handlar då främst om tekniska hjälpmedel som omhändertagits. När den tekniska utrustningen inte längre behövs ska granskningsledaren lämna tillbaka utrustningen. Återlämnandet ska ske så snart det är möjligt för att minimera den eventuella skada det innebär för den enskilda att avvara det som omhändertagits.
När handlingar återlämnas ska detta dokumenteras genom ett särskilt beslut. Ett sådant beslut fattas av granskningsledaren. Det är viktigt att det noga anges vad som återlämnas och vad som eventuellt behålls. Om granskningsledaren avslår en begäran om att få tillbaka handlingar får den som beslutet gäller överklaga detta.
I de fall förvaltningsrätten inte beslutar om bevissäkring sedan granskningsledaren har fattat ett interimistiskt beslut finns regler om återlämnande i 45 kap. 14 § tredje stycket SFL.
Om den som beslutet om bevissäkring gäller har försatts i konkurs när handlingarna ska lämnas tillbaka, ska granskningsledaren överlämna handlingarna till konkursförvaltaren (69 kap. 12 § andra stycket 1 SFL).
Granskningsledaren ska också underrätta den som beslutet om bevissäkring gäller, dvs. konkursgäldenären, om att handlingarna har överlämnats till konkursförvaltaren (69 kap. 12 § andra stycket 2 SFL).
Före ett återlämnande ska Skatteverket kontrollera att den som beslutet om bevissäkring gäller inte har försatts i konkurs. Samtliga handlingar som ska återlämnas ska i så fall överlämnas till konkursförvaltaren. Skatteverket behöver inte göra någon bedömning av om handlingarna berör konkursboet. Om det bland de handlingar som Skatteverket sänder till konkursförvaltaren också finns material som inte direkt berör konkursboet får konkursförvaltaren vidarebefordra dessa till gäldenären (prop. 1996/97:100 Del 1 s. 503).
Ofta är det av vikt att omhändertagna handlingar finns tillgängliga vid en skattebrottsprocess. Bestämmelsen i 69 kap. 12 § SFL ger emellertid inte stöd för att behålla handlingar av detta skäl. Om det finns misstanke om brott och åklagare bedömer att det som har omhändertagits har betydelse för brottsutredningen kan åklagaren i stället besluta att dessa ska tas i beslag med stöd av rättegångsbalken.