Meny

I många företag är försäljning av varor och tjänster den stora inkomstposten. Utgångspunkten för vid vilken tidpunkt beskattningen ska ske är i normalfallet god redovisningssed.

Läs om vid vilken tidpunkt intäkter från försäljning av varor och tjänster ska redovisas i företagets räkenskaper.

Ersättning för sålda varor och tjänster

Ersättningar för varor och tjänster i näringsverksamheten ska tas upp som intäkt (15 kap. 1 § IL). Vid beräkningen av resultatet i näringsverksamheten gäller bokföringsmässiga grunder. Vid beräkning av resultatet ska inkomster tas upp som intäkt det beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovisningssed, om det inte finns en särskild skatteregel. Detta gäller även skattskyldiga som inte är bokföringsskyldiga (14 kap. 2 § IL).

Några särskilda skatteregler för beskattningstidpunkten finns inte när det gäller ersättning för sålda varor. Vid vilken tidpunkt en försäljning ska tas upp till beskattning är därför beroende av vilken redovisningsnormgivning företaget följer i sina räkenskaper.

Däremot finns det särskilda skatteregler för sådana tjänster som omfattas av det skattemässiga begreppet pågående arbeten i 17 kap. 23 § IL. Bestämmelserna avseende dessa särskilda regler beskrivs på sidorna om pågående arbeten. Försäljning av tjänster som inte omfattas av reglerna om pågående arbeten ska tas upp som intäkt det beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovisningssed. Det medför att tidpunkten för intäktsredovisningen blir beroende av vilken redovisningsnormgivning företaget tillämpar.

Byte av tillgångar

Huvudregeln är att ersättningar för bl.a. varor och tjänster i näringsverksamheten ska tas upp som intäkt (15 kap. 1 § IL). Inkomster i annat än pengar ska normalt värderas till marknadsvärdet (61 kap. 2 § IL). För kapitalvinstbeskattade tillgångar avses med avyttring av tillgångar även byte av tillgångar (44 kap. 3 § IL).

Högsta förvaltningsdomstolen har i ett mål som gällde byte av aktier som skattemässigt utgjorde lagertillgångar kommit fram till att det ska ske en beskattning. Detta trots att aktierna redovisningsmässigt ansågs vara av liknande slag och att bytet därmed inte var en intäktsgenererande transaktion enligt god redovisningssed. Byte av egendom innebär skatterättsligt sett dels att den bortbytta egendomen anses ha avyttrats mot ersättning i form av den tillbytta egendomen, dels att den tillbytta egendomen anses ha förvärvats mot ersättning i form av den bortbytta egendomen. Bytet har således gett upphov till en skattepliktig inkomst på grund av avyttring av de bortbytta aktierna (RÅ 2001 not. 146).

Skatteverkets tolkning av nämnda lagregler och RÅ 2001 not. 146 är att ett byte i skattesammanhang utgör en avyttring som ska värderas till marknadsvärde oavsett om fråga är om lager- eller kapitaltillgångar. Anskaffningsvärdet för den genom bytet erhållna tillgången utgörs av marknadsvärdet. God redovisningssed styr inte vad som är skattepliktig inkomst och den skattemässiga bedömningen påverkas inte av betalningssättet.

Tjänster som ingår i ett byte

När tjänster ingår i en bytestransaktion gäller samma skattemässiga principer som vid byte av tillgångar enligt ovan.

Gränsdragning mellan lager och försäljningsintäkt

Det kan finnas en problematik i gränsdragningen mellan vad som utgör inneliggande lager och redovisning av intäkter vid försäljning. Skatteverket anser att god redovisningssed styr över både när en intäkt ska redovisas och vad som ska anses vara inneliggande lager. Det får anses vara intäktsredovisningen som styr om en lagertillgång ska redovisas eller inte hos den som sålt varan. Det innebär att en lagertillgång inte längre ska anses tillhöra säljaren om försäljningen enligt god redovisningssed ska intäktsredovisas av denne.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • RÅ 2001 not.146 [1]

Lagar & förordningar

Ställningstaganden

  • Inneliggande lager och redovisning av intäkter [1]