Meny

Ett gränsöverskridande arrangemang är bara rapporteringspliktigt om det uppvisar minst ett av de s.k. kännetecknen. Dessa kännetecken kan vara allmänna eller särskilda.

Kännetecken

En grundläggande förutsättning för att ett arrangemang ska vara rapporteringspliktigt är att det är fråga om en eller flera transaktioner som var och en för sig eller vid en sammantagen bedömning uppvisar minst ett av de kännetecken som beskrivs i bestämmelserna i 13–25 §§ RAL (prop. 2019/20:74 s. 72). De kännetecken som räknas upp i RAL indikerar att det kan finnas risk för skatteflykt (prop. 2019/20:74 s. 39). Flera kännetecken kräver att skatteförmånen är den huvudsakliga eller en av de huvudsakliga fördelarna med arrangemanget för att det ska vara rapporteringspliktigt (12 § andra stycket RAL). Det är kännetecken i 13–18 §§, 19 § 2a, 3 och 4 RAL som kräver detta.

Eftersom minst ett av kännetecknen i 13–25 §§ RAL måste vara tillämpligt för att ett arrangemang ska vara rapporteringspliktigt är det många gånger enklast att börja med att se om något kännetecken är tillämpligt när man ska bedöma om det finns en uppgiftsskyldighet.

De kännetecken som finns är

Kännetecknen gränsöverskridande betalningar m.m. och överföring av svårvärderade immateriella tillgångar kräver att det är transaktioner mellan anknutna personer.

Kännetecknen kan vara allmänna eller särskilda

De kännetecken som finns i RAL kan vara allmänna eller särskilda kännetecken. De allmänna kännetecknen är

  • standardiserade arrangemang
  • konfidentialitetsvillkor
  • ersättning kopplad till skatteförmånen.

Övriga kännetecken är särskilda kännetecken (prop. 2019/20:74 s. 239 f.).

De allmänna kännetecknen är kännetecken som kan finnas i olika typer av arrangemang som tillhandahålls ett större antal intressenter. Allmänna kännetecken kan också användas för att fånga in nya och innovativa skatteupplägg som enkelt kan kopieras och säljas till flera olika klienter.

De särskilda kännetecknen riktar in sig på sårbarheter i skattesystemet och strukturer som ofta används i skatteupplägg, t.ex. användning av förluster (prop. 2019/20:74 s. 84).

Att ett kännetecken klassificeras som allmänt eller särskilt har ingen betydelse för själva bedömningen av om ett arrangemang är rapporteringspliktigt eller inte. Om ett arrangemang uppvisar ett av kännetecknen är det rapporteringspliktigt om övriga villkor är uppfyllda oavsett om det är ett allmänt eller särskilt kännetecken.

Vad betyder det att en situation normalt inte omfattas av ett kännetecken?

Det är svårt att ge några generella riktlinjer för vad som omfattas respektive inte omfattas av ett visst kännetecken. Många gånger är det omständigheterna i det enskilda fallet som avgör om ett arrangemang uppfyller kriterierna i kännetecknet och om det uppkommer en skatteförmån (i de fall det krävs). Även om en viss typ av arrangemang normalt sett inte omfattas av ett visst kännetecken kan bedömningen bli en annan om det vidtas onormala steg eller åtgärder för att exempelvis kunna utnyttja ett visst regelverk. Det innebär att när Skatteverket skriver att en viss företeelse normalt inte omfattas av ett kännetecken utesluter det inte att ett arrangemang kan vara rapporteringspliktigt i vissa fall.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

  • Lag (2020:434) om rapporteringspliktiga arrangemang [1] [2] [3] [4]

Propositioner

  • Proposition 2019/20:74 Genomförande av EU:s direktiv om automatiskt utbyte av upplysningar som rör rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang [1] [2] [3] [4]