När en svensk medborgare eller en utländsk medborgare som har varit folkbokförd i Sverige dör i utlandet rapporterar normalt ambassaden eller konsulatet om dödsfallet till Skatteverket. I annat fall meddelar den avlidnes anhöriga Skatteverket. Skatteverket registrerar dödsfallet i folkbokföringen.
Den som avlider ska avregistreras från folkbokföringen (19 § FOL). Om personen avlider i Sverige underrättas Skatteverket normalt om dödsfallet genom att en läkare lämnar in ett dödsbevis (4 kap. 2 och 3 §§ BegrL). Någon motsvarande underrättelseskyldighet till Skatteverket finns inte om personen avlider i utlandet. En svensk ambassad eller ett svenskt konsulat kan underrätta Skatteverket om de får kännedom om att en svensk medborgare har avlidit i landet. Skatteverket kan också få uppgift om ett dödsfall i utlandet på annat sätt – ofta genom att anhöriga till den som avlidit lämnar meddelande till verket om dödsfallet.
För att en person ska kunna avregistreras från folkbokföringen med stöd av 19 § FOL krävs att det av utredningen i ärendet klart framgår att personen har avlidit.
Nytt: 2021-09-27
Högsta förvaltningsdomstolen har avgjort ett mål som rör frågan om beviskrav och bevisvärdering vid prövningen av om en person ska avregistreras från folkbokföringen enligt 19 § FOL på grund av att hen har avlidit utomlands. Högsta förvaltningsdomstolen slår i målet fast att det för att avregistrering ska kunna ske krävs att det av utredningen klart framgår att den registrerade personen har avlidit.
Målet rörde en folkbokförd person som påstods ha avlidit i utlandet. Utredningen i målet bestod av ett utländskt dödsbevis samt utdrag ur kyrkböcker och personakter från Migrationsverket. Uppgifterna i dessa handlingar stämde överens med vad som fanns registrerat om personen i folkbokföringen i fråga om namn, födelseår, födelsemånad, födelseort samt makens namn, inklusive hens namn som ogift. I dödsbeviset angavs dock ett födelsedatum som inföll två dagar senare än det datum som var registrerat i folkbokföringen. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att det vid en sammantagen bedömning måste anses klart framgå av utredningen att det var den i folkbokföringen registrerade personen som avlidit. Den omständigheten att personens födelsdatum skiljde sig åt i några handlingar medförde inte att det fanns skäl att tvivla på vem som hade avlidit (HFD 2021-09-15, mål nr 918-20).
När en svensk ambassad eller ett svenskt konsulat får kännedom om att en svensk medborgare har avlidit i utlandet fyller de i blanketten ”Uppgift om dödsfall i utlandet”. De fyller även i denna blankett om de får kännedom om att en utländsk medborgare har avlidit, om den personen är eller någon gång har varit folkbokförd i Sverige. Som underlag bifogas i regel ett intyg av en behörig läkare eller myndighet i det aktuella landet samt en identitetshandling för den avlidne.
När stoftet eller askan efter en person som har avlidit utomlands har förts in till Sverige ska den som ordnar med gravsättningen snarast anmäla detta till Skatteverket (4 kap. 1 § BegrL).
I väntan på gravsättning ska askan förvaras av innehavaren av ett krematorium eller av huvudmannen för begravningsverksamheten på den ort där den avlidne senast var folkbokförd (5 kap. 13 och 17 §§ BegrL).
Skatteverket utfärdar ett intyg om att stoftet får gravsättas eller kremeras. För att Skatteverket ska få utfärda intyget när det gäller stoft som förts in i Sverige från utlandet krävs att Polisen lämnar tillstånd till gravsättning eller kremering. För gravsättning av aska som förts in i Sverige krävs inte något tillstånd av Polisen (4 kap. 7 § andra stycket BegrL).
Det är den som ordnar med gravsättningen som ska ansöka om tillståndet hos Polisen (4 kap. 6 § BegrL). Ansökan ska innehålla ett intyg om dödsfallet. Intyget ska vara utfärdat av en behörig myndighet eller en behörig läkare i det land där dödsfallet inträffade. Det ska innehålla uppgifter om dödsdagen och, om möjligt, dödsorsaken (20 § BegrF). Om Polisen lämnar tillstånd till gravsättning eller kremering ska tillståndet skickas till Skatteverket (21 § BegrF).
Sverige har tillträtt europarådsöverenskommelsen om transport av lik (Strasbourg 1973). Enligt överenskommelsen utfärdas en s.k. passersedel för stoft när stoftet efter en person som avlidit i ett land som har tillträtt överenskommelsen ska transporteras till Sverige.
När stoftet efter en person som avlidit i Sverige ska föras ut ur landet ska en passersedel följa med stoftet under transporten. Det är Skatteverket som utfärdar passersedeln (36 § BegrF). När stoftet har förts ut ur Sverige ska den som ordnar med transporten av stoftet underrätta Skatteverket om detta genom intygande på en kopia av passersedeln. Intygandet ska ha kommit in till Skatteverket inom två veckor från den dag då stoftet fördes ut (39 § BegrF).
För att Skatteverket ska kunna utfärda en passersedel krävs att förutsättningarna för att utfärda ett intyg för gravsättning eller kremering är uppfyllda. Om stoftet ska föras till ett land utanför Norden krävs dessutom ett intyg från en begravningsentreprenör som visar att kistan inte innehåller något annat än stoftet och sådana personliga tillhörigheter som ska gravsättas eller kremeras tillsammans med stoftet. Det ska också framgå av intyget från begravningsentreprenören att föreskrifterna i 40, 41 och 43 §§ BegrF är uppfyllda. Bestämmelserna tar upp hur kistan ska vara utformad och hur den ska vara förpackad (37 § BegrF).
När askan efter en person som kremerats i Sverige ska föras ut ur landet, ska innehavaren av krematoriet utfärda ett utdrag ur den avlidnes kremationsjournal (44 § BegrF). När askan har förts ut ur Sverige ska den som ordnar med transporten av askan intyga att detta har skett på utdraget ur kremationsjournalen, och skicka tillbaka utdraget till krematoriet. Utdraget ska ha kommit till krematoriet inom två veckor från den dag askan fördes ut ur landet. Innehavaren av krematoriet ska sedan meddela Skatteverket att askan har förts ut ur landet (45 § BegrF).
Skatteverket registrerar inte när en gravsättning eller kremering av stoft har skett i utlandet.