Vad menas med vårdnad?

Vårdnad i juridisk mening

Ett barn står från födelsen alltid under någons vårdnad. Normalt är det båda eller en av föräldrarna som är vårdnadshavare. Genom avgörande från domstol kan vårdnaden för barnet i stället överlämnas till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare eller till en tillfällig vårdnadshavare (6 kap. 2 § första stycket FB). Domstolen kan utse en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare för ett barn bland annat när föräldrarna är varaktigt förhindrade att utöva vårdnaden. Exempelvis kan en domstol besluta om vårdnaden för ensamkommande barn när barnet får uppehållstillstånd (6 kap. 8 a § FB). En domstol kan också, på talan av socialnämnden, flytta över vårdnaden om ett barn till en tillfällig vårdnadshavare om det finns ett behov av att utse en särskilt förordnad vårdnadshavare, men det saknas en lämplig person att förordna (6 kap. 10 d § första stycket FB). Ett barn ska inte ha fler än två vårdnadshavare enligt svensk lagstiftning.

Vårdnaden om ett barn upphör när barnet fyller 18 år. Registreringen av vem eller vilka som är ett barns vårdnadshavare avslutas automatiskt i folkbokföringen på barnets 18-årsdag.

Den som har vårdnaden om ett barn ansvarar för barnets personliga förhållanden. Det innebär bland annat att vårdnadshavaren ska se till att barnets behov av omvårdnad, trygghet och god fostran blir tillgodosedda. Det är också vårdnadshavaren som företräder barnet vid kontakt med myndigheter. I ett uppdrag som tillfällig vårdnadshavare ingår dock inte att tillgodose den faktiska vården om barnet (6 kap. 10 d § FB). Den som har utsetts som tillfällig vårdnadshavare ansvarar endast för de rättsliga delarna av en vårdnadshavares uppgifter (prop. 2020/21:150 s. 94).

Vårdnad är ett juridiskt begrepp som ska skiljas från den rent faktiska vården eller omsorgen om ett barn. Vårdnadshavaren kan lämna den faktiska vården till en annan person, till exempel ett familjehem, utan att det medför någon ändring i vårdnadshavarens rätt att bestämma för barnet. I en sådan situation är det fortfarande vårdnadshavaren och inte familjehemsföräldrarna som exempelvis ska anmäla en flytt eller en namnändring för barnet (6 kap. 1 och 2 §§ FB).

Om båda föräldrarna är vårdnadshavare och den ena av dem dör blir den andra föräldern automatiskt ensam vårdnadshavare för barnet. Om bara en av föräldrarna är vårdnadshavare och denne dör ska vårdnaden efter avgörande av domstol föras över till den andre föräldern. Om det framstår som lämpligare kan vårdnaden i stället föras över till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare (6 kap. 9 § FB) eller åt en tillfällig vårdnadshavare (6 kap. 10 d § FB).

En förälder som själv är under 18 år är normalt vårdnadshavare för sitt barn.

Förmyndarskap

Den som är vårdnadshavare för ett barn har ansvar för barnets personliga förhållanden och företräder barnet i personliga angelägenheter. Den som är förmyndare för ett barn förvaltar barnets egendom och företräder barnet i ekonomiska angelägenheter. Normalt är föräldrarna både vårdnadshavare och förmyndare. I folkbokföringen registreras emellertid enbart uppgifter om vårdnadshavare och inte om förmyndare.

Regler om vårdnad finns i 6 kap. FB och regler om förmyndarskap finns i 10 kap. FB, 12 kap. FB och 13 kap. FB.

Gemensam vårdnad innebär att vårdnadshavarna företräder barnet tillsammans

Om ett barn har två vårdnadshavare ska de tillsammans utöva bestämmanderätten över barnet. Den ena av vårdnadshavarna kan då inte ensam företräda barnet utan de måste fatta gemensamma beslut och företräda barnet tillsammans. Av detta följer att båda vårdnadshavarna måste underteckna exempelvis en anmälan om barns flyttning. Ett beslut om barns folkbokföring kan dock överklagas av enbart en av vårdnadshavarna.

Om den ena vårdnadshavaren är frånvarande, sjuk eller av någon annan orsak förhindrad att fatta ett beslut som rör barnet får den andre vårdnadshavaren ensam fatta beslutet om det inte kan skjutas upp utan besvär. En vårdnadshavare får däremot inte ensam fatta några beslut av ingripande betydelse för barnets framtid, om det inte är uppenbart att barnets bästa kräver det. (6 kap. 13 § FB).