Värderingsprinciper

Huvudregeln – marknadsvärdet

Huvudregeln är att inkomster i annan form än kontanta medel, ska värderas till marknadsvärdet. Detta är det pris som mottagaren av förmånen själv skulle ha fått betala på orten om personen själv skaffat sig motsvarande varor, tjänster eller förmåner mot kontant betalning (61 kap. 2 § IL).

Undantag – schabloner för vissa förmåner

Vissa skattepliktiga förmåner ska dock inte värderas till marknadsvärdet. I stället finns det schabloniserade värderingsregler för vissa bestämda förmåner, nämligen följande:

• kostförmån (61 kap. 3 § IL)
• bostadsförmån i privathem (61 kap. 3 a § IL)
• bilförmån (61 kap. 5 § IL)
• vissa reseförmåner (61 kap. 12 § IL)
• ränteförmån (61 kap. 15–17 §§ IL).

Särskilda regler för vissa bostadsförmåner

När det gäller bostadsförmåner finns det olika regler beroende på vad det är för typ av bostad och om det är fråga om beskattningen respektive beräkningen av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter.

Förmån av permanentbostad

För permanentbostad finns en schabloniserad värderingsregel som arbetsgivaren ska använda vid beräkningen av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter samt i kontrolluppgift. Däremot ska den som fått förmånen beskattas för ett värde som motsvarar marknadsvärdet.

Förmån av semesterbostad och bostad som är belägen utomlands

Beskattning av förmån av semesterbostad och bostad som är belägen utomlands beräknas till marknadsvärdet såväl vid beräkningen av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter som vid beskattningen.

Undantagsförmån

Undantagsförmåner bör värderas till marknadsvärdet, oavsett om det handlar om en undantagsförmån i form av en bostad eller annan förmån. De schabloner som finns för arbetsgivare när det gäller bostadsförmåner gäller bara just utgiven förmån från arbetsgivare som ska betala socialavgifter på förmånen.

Om man betalar för sin undantagsförmån ska förmånsvärdet minskas.

Särskilda regler för sjukvårdförsäkringsförmån

När det gäller förmån av sjukvårdsförsäkring ska förmånen värderas till ett belopp som motsvarar arbetsgivarens kostnad för förmånen, dvs. normalt premien för försäkringen (61 kap. 17 a § IL). Med sjukvårdsförsäkring avses en försäkring tecknad hos ett försäkringsbolag som täcker kostnaden för olika hälso- och sjukvårdsinsatser.

Om en arbetsgivare tecknar en sjukvårdsförsäkring som endast täcker insatser som är undantagna från beskattning är detta en skattefri förmån för den anställda. Det kan till exempel vara förebyggande behandling och rehabilitering enligt 11 kap. 18 § IL. Om försäkringen också täcker skattepliktig hälso- och sjukvård, måste arbetsgivaren proportionera premien på en skattefri och en skattepliktig del.

Förmånsvärderingen av en sjukvårdsförsäkring ska göras utifrån en proportionering av försäkringens beståndsdelar, inte utifrån bedömningar av varje enskild insats som eventuellt kommit i fråga under beskattningsåret. Om en försäkring till exempel till hälften omfattar skattepliktig hälso- och sjukvård och till hälften omfattar insatser som är undantagna från beskattning, är halva värdet av den totala premien en skattepliktig förmån för den anställda, även om samtliga insatser när försäkringen väl behöver tas i anspråk avser sådant som ligger inom ramen för skattepliktig hälso- och sjukvård, se prop. 2017/18:131 s. 28.

Den skattepliktiga förmånen av en sjukvårdsförsäkring som omfattar både skattepliktiga och skattefria insatser kan schablonmässigt beräknas till 60 procent av försäkringspremien.

Procentsatsen har bedömts representera den genomsnittliga andel av försäkringsföretagens utbetalningar inom sjukvårdsförsäkringarna som avser insatser som är skattepliktiga.

Om en försäkringsgivare eller arbetsgivare anser att den skattepliktiga delen av premien är lägre än 60 procent, ska den beräknade fördelningen dokumenteras och vid förfrågan kunna visas upp för Skatteverket. (Skatteverkets ställningstagande om Beräkning av sjukvårdsförsäkringsförmån.)

Om den skattskyldiga betalat för en sådan förmån, ska förmånsvärdet minskas med vad den skattskyldiga betalat (61 kap. 17 b § IL).

Förmånsvärdet ska justeras uppåt eller nedåt om det finns synnerliga (61 kap. 18 § IL). Om förmånsvärdet avsevärt avviker från vad den anställde i normala fall skulle få betala för en sjukvårdsförsäkring kan det utgöra synnerliga skäl att justera förmånsvärdet. Vad som i övrigt utgör synnerliga skäl får överlämnas till rättstillämpningen att avgöra. Kravet på synnerliga skäl innebär att en justering av förmånsvärdet endast blir aktuellt i undantagsfall.

Förmån av arbetsresor under en pandemi

Förmån av fria arbetsresor mellan bostaden och arbetsplatsen beskattas normalt till marknadsvärdet. Om en anställd under en pågående pandemi (såsom corona) får taxiresor eller liknande reseförmån av sin arbetsgivare för att minska risken för smittspridning, bör dock förmånen värderas till motsvarande kostnad för kollektivtrafik, då detta utgör den normala inbesparingen av privata levnadskostnader för den anställda. Detsamma bör även gälla om arbetsgivaren bekostar en liknande transport till arbetsplatsen, t.ex. att den anställda hämtas med en företagsbil.

Om det handlar om enstaka resor bör värdering göras motsvarande enkelbiljett för kollektivtrafiken på orten, och om det handlar om upprepade resor under längre perioder bör jämförelse göras med periodbiljett etc.

I de fall anställda saknar möjlighet att använda kollektivtrafik för arbetsresorna, och i vanliga fall därför använder t.ex. egen bil eller förmånsbil för att ta sig till arbetet, värderas fria taxiresor till marknadsvärdet.

Denna värdering bör gälla så länge Folkhälsomyndighetens rekommendationer som rör begränsningar för att minska smittspridning i kollektivtrafiken.

Skatteplikt och värdering

Det är primärt utgivaren av en förmån som ska bedöma om förmånen är skattepliktig och i så fall värdera den. Om förmånen är skattepliktig ska utgivaren redovisa förmånen från första kronan.

Utgivaren som ska betala arbetsgivaravgifter och göra skatteavdrag måste avgöra skatteplikten och göra värderingen redan när förmånen lämnas till mottagaren.