Skatteplikt

Skatt ska betalas för avfall som förs in till vissa förbränningsanläggningar

Skatt ska betalas för avfall som förs in till en avfallsförbränningsanläggning eller en samförbränningsanläggning (1 § första stycket LSAF).

Skatten bygger på en nettobeskattningsmodell. Det innebär att skatt tas ut för det avfall som förs in till en anläggning och avdrag för skatten får göras för det avfall som förs ut från samma anläggning (jfr prop. 2019/20:32 s. 29).

Vad menas med avfall?

Enligt 1 § andra stycket LSAF avses med avfall detsamma som i 15 kap. 1 § miljöbalken (1998:808).

Det omfattar varje ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med, avser att göra sig av med eller är skyldig att göra sig av med (jfr prop. 2019/20:32 s. 44).

Vad menas med en avfallsförbränningsanläggning?

Med avfallsförbränningsanläggning enligt 2 § LSAF menas en förbränningsanläggning där något av följande kriterier är uppfyllt:

1. Anläggningen är avsedd för avfallsförbränning med eller utan återvinning av alstrad energi.
2. Förbränning av avfall sker på ett sådant sätt att det huvudsakliga ändamålet med anläggningen inte kan anses vara produktion av energi eller material.
3. Mer än 40 procent av den alstrade värmen kommer från förbränning av farligt avfall.
4. Det förbränns annat kommunalt avfall än avfall som omfattas av någon av avfallstyperna i underkapitel 20 01 och är källsorterat eller i underkapitel 20 02, enligt bilagan till kommissionens beslut 2000/532/EG av den 3 maj 2000 i lydelsen enligt kommissionens beslut 2014/955/EU.

Med kommunalt avfall avses detsamma som i 15 kap. 3 § miljöbalken (5 a § LSAF).

Bestämmelsen i 2 § motsvarar väsentligen 6 § förordningen (2013:253) om förbränning av avfall. I lagens förarbeten anges att det saknas förarbeten till förordningen men att praxis och myndighetstillämpning kan tjäna som vägledning vid tillämpning av begreppet. Det inkluderar även länsstyrelsens klassificering av anläggningar vid beslut om uttag av avgift enligt 2 kap. 1 § förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken (jfr prop. 2019/20:32 s. 44).

Första punkten syftar på när avfallsförbränning sker i syfte att bli kvitt avfall till skillnad från de andra punkterna när kvittblivningen inte är huvudsyftet utan avfall snarare används som bränsle. I andra punkten anges att det krävs att det huvudsakliga ändamålet med anläggningen inte är produktion av energi eller material. I tredje punkten framgår att begreppet avfallsanläggningar även omfattar anläggningar där mer än 40 procent av den alstrade värmen kommer från förbränning av farligt avfall (jfr prop. 2019/20:32 s. 44 f.).

Genom att hänvisningen i fjärde punkten görs till bilagan till kommissionens beslut 2000/532/EG i en viss lydelse är hänvisningen statisk. Det innebär att eventuella senare ändringar av beslutet inte ska beaktas vid tillämpningen av bestämmelsen (jfr prop. 2019/20:32 s. 22). Enligt bilagan till kommissionens beslut 2000/532/EG, i lydelsen enligt kommissionens beslut 2014/955/EU, omfattar underkapitel 20 01 separat insamlade fraktioner, utom förpackningar och kommunalt förpacknings­avfall som har samlats in separat, medan underkapitel 20 02 omfattar trädgårds- och parkavfall (även avfall från begravnings­platser). Definitionen av avfallsförbrännings­anläggning omfattar därmed förbrännings­anläggningar där det förbränns annat kommunalt avfall än

• separat insamlade fraktioner utom förpackningar och kommunalt förpackningsavfall som har samlats in separat

• trädgårds- och parkavfall (även avfall från begravningsplatser).

Vad menas med en samförbränningsanläggning?

Med samförbränningsanläggning enligt 3 § LSAF menas en förbränningsanläggning som

• huvudsakligen är avsedd för produktion av energi eller material men där avfall används som normalt bränsle eller tillskottsbränsle eller värmebehandlas i syfte att kunna bortskaffas, och
• inte är en avfallsförbränningsanläggning.

Bestämmelsen motsvarar 7 § förordningen (2013:253) om förbränning av avfall. I lagens förarbeten anges att det saknas förarbeten till förordningen men att praxis och myndighetstillämpning kan tjäna som vägledning vid tillämpning av begreppet. Det inkluderar även länsstyrelsens klassificering av anläggningar vid beslut om uttag av avgift enligt 2 kap. 1 § förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken (jfr prop. 2019/20:32 s. 45).

Av andra punkten framgår att om en anläggning omfattas av definitionen av avfallsförbrännings­anläggning är det inte en samförbränningsanläggning (jfr prop. 2019/20:32 s. 45).

Vad menas med en förbränningsanläggning?

Med förbränningsanläggning menas en stationär eller mobil teknisk anläggning där avfall förbränns. I en förbränningsanläggning enligt 4 § LSAF ingår

• hela anläggningen och det område som hör till anläggningen med samtliga förbränningslinjer, utrymmen, utrustning och system som hör samman med avfallets behandling
• allt i anläggningen som hör samman med termisk behandling av avfallet genom oxidering eller genom en förbränningsprocess som följer därefter.

Bestämmelsen motsvarar väsentligen 5 § förordningen (2013:253) om förbränning av avfall. Hur begreppet tillämpats i miljölagstiftningen kan tjäna som vägledning vid tillämpningen av LSAF (jfr prop. 2019/20:32 s. 45).

Vad menas med avfallsförbränning?

Med avfallsförbränning menas värmebehandling av avfall genom oxidation eller andra värmebehandlingsprocesser som pyrolys, förgasning eller plasmaprocess, i den utsträckning som ämnena från behandlingen sedan förbränns (5 § LSAF).

Bestämmelsen motsvarar väsentligen 4 § förordningen (2013:253) om förbränning av avfall (jfr prop. 2019/20:32 s. 45).