OBS: Detta är utgåva 2021.18. Visa senaste utgåvan.

Skatteverket ska registrera en folkbokförd person som gift om hen har ingått äktenskap. Personen kan ingå äktenskapet enligt svensk eller utländsk lagstiftning. Skatteverket ska även registrera att två aldrig folkbokförda personer har ingått äktenskap i Sverige.

Skatteverkets kan registrera att en person är gift

Skatteverket får registrera och behandla uppgifter i folkbokföringsdatabasen om att en folkbokförd eller avregistrerad person är eller har varit gift. Skatteverket registrerar i så fall även vissa uppgifter om personens make (1 § första stycket FOL och 2 kap. 3 § första stycket 9–10 FdbL).

Skatteverket ska även registrera uppgiften att två aldrig folkbokförda personer har ingått äktenskap i Sverige (1 § andra stycket FOL).

Vigsel enligt svensk lag

Enligt svensk lag kan två personer ingå äktenskap med varandra genom att viga sig. Vigseln kan ske i civil form med en borgerlig vigselförrättare eller religiöst med en vigselförrättare som tillhör ett trossamfund.

Svensk äktenskapslagstiftning är könsneutral. Personer som ingår äktenskap kan ha olika eller samma könstillhörighet. Både svenska medborgare och personer med andra medborgarskap har rätt att ingå äktenskap enligt svensk lag.

Svensk vigsel i Sverige

Ett äktenskap som två personer har ingått enligt svensk lagstiftning är giltigt om följande krav är uppfyllda (4 kap. 2 § tredje stycket ÄktB):

  • Vigselförrättaren var behörig att förrätta vigseln.
  • De blivande makarna var samtidigt närvarande och samtyckte till äktenskapet.
  • Vigselförrättaren förklarade dem som makar.

Om något av dessa krav inte är uppfyllt är vigseln ogiltig. Att vigseln är ogiltig innebär att något äktenskap inte kom till stånd och därmed inte heller de rättsverkningarna mellan makar som följer av ett ingånget äktenskap.

Regeringen kan i efterhand godkänna en ogiltig vigsel om det finns synnerliga skäl för ett sådant godkännande. Ett godkännande från regeringen innebär att äktenskapet får giltighet från och med dagen för vigseln (4 kap. 2 § fjärde stycket ÄktB).

Vigselförrättaren ska kontrollera att de blivande makarna har ett giltigt intyg om hindersprövning

Vigselförrättaren ska kontrollera att det finns en giltig hindersprövning innan hen förrättar vigseln. Kontrollen sker med hjälp av ett intyg om hindersprövning som de blivande makarna ska lämna till vigselförrättaren före vigseln.

Intyg om hindersprövning utfärdas av Skatteverket och är giltigt i fyra månader från beslutsdagen (4 kap. 5 § ÄktB). Intyg om hindersprövning från en behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge gäller för vigsel i Sverige (2 § NÄF).

Ett intyg om hindersprövning som utfärdats av en svensk ambassad eller lönat konsulat i utlandet gäller inte för vigsel i Sverige. Ett sådant intyg gäller bara om vigseln sker inför en svensk vigselförrättare i utlandet (förordning [2009:264] om hindersprövning för vigsel inför svensk vigselförrättare utomlands).

Den omständigheten att vigseln inte har föregåtts av en giltig hindersprövning medför inte i sig att vigseln blir ogiltig. Det är endast om det brister i något av de krav som anges i 4 kap. 2 § ÄktB som vigseln anses vara ogiltig. Om det visar sig att en vigsel har förrättats utan en giltig hindersprövning ska Skatteverket underrätta den myndighet som utövar tillsyn över vigselförrättaren. Det kan vara Kammarkollegiet eller Länsstyrelsen. Om vigsel har förrättats på ett sätt som innebär att makarna har rätt till skilsmässa utan en föregående betänketid enligt 5 kap. 5 § ÄktB ska Skatteverket även underrätta en allmän åklagare (4 kap. 8 § ÄktB).

Vigselförrättaren ska underrätta Skatteverket om vigseln

Vigselförrättaren ska genast underrätta Skatteverket om en vigsel som hen har förrättat. Skatteverket ska kontrollera att vigseln har föregåtts av en hindersprövning och att det vid prövningen inte framkommit något äktenskapshinder (4 kap. 8 § ÄktB).

Vigselförrättaren ska vara behörig

Skatteverket ska kontrollera att vigselförrättaren var behörig innan verket kan registrera de vigda personerna som gifta i folkbokföringsdatabasen. Vigselförrättaren ska skriva församlingens eller samfundets namn på vigselintyget eller lämna andra uppgifter om sin behörighet. Skatteverket kan vid behov även begära att vigselförrättaren styrker sin behörighet med ett intyg om förordnandet eller en motsvarande handling.

Om vigselförrättaren inte var behörig är vigseln ogiltig och personerna ska inte registreras som gifta i folkbokföringen.

Vigselförrättare som tillhör ett trossamfund

En person får förrätta vigslar i Sverige om personen tillhör ett trossamfund och hen i denna egenskap har förordnats som vigselförrättare. Det är Kammarkollegiet som fattar beslut om att förordna en vigselförrättare som tillhör ett trossamfund. Kammarkollegiet för också ett register över sådana vigselförrättare.

Vigselförordnandet gäller från dagen för Kammarkollegiets beslut. Kammarkollegiet kan återkalla förordnandet, till exempel om vigselförrättaren inte följer kraven på hur en vigsel ska gå till eller om samfundet begär att förordnandet ska återkallas (3 § lag [1993:305] om rätt att förrätta vigsel inom trossamfund).

En vigsel som förrättas av en obehörig vigselförrättare som tillhör ett trossamfund, d.v.s. av den som saknar förordnande från Kammarkollegiet, är inte giltig i Sverige. Eftersom något äktenskap inte har kommit till stånd ska uppgift om vigseln i dessa fall inte registreras i folkbokföringen.

Skatteverket ska underrätta Kammarkollegiet när det visar sig att en person som tillhör ett trossamfund har förrättat en vigsel i strid med bestämmelserna i äktenskapsbalken. Samma sak gäller om personen har genomfört en vigselliknande ceremoni som ger upphov till sådana äktenskapsliknande förbindelser som avses i 4 kap. 4 c § brottsbalken (så kallade informella äktenskap).

Skatteverket ska även underrätta Kammarkollegiet om verket av någon annan anledning beslutar att inte registrera en vigsel som har förrättats inom ett trossamfund (7 § förordning [2014:885] om register över vigselförrättare inom trossamfund).

Borgerliga vigselförrättare

Länsstyrelsen i varje län förordnar borgerliga vigselförrättare och har förteckningar över vilka personer som har förordnats. Vigselförrättarens behörighet gäller i hela landet. Länsstyrelsen kan återkalla ett förordnande, till exempel om vigselförrättaren inte följer reglerna i äktenskapsbalken (4 kap. 3 och 4 §§ ÄktB).

Svensk vigsel utomlands

Regeringen kan bestämma att en diplomatisk eller konsulär tjänsteperson ska få behörighet att förrätta vigslar enligt svensk rätt i utlandet. Det kan också vara en präst, eller en annan lämplig person som får en sådan behörighet (1 kap. 5 § IÄL).

Personer som tillhör Svenska kyrkan eller ett annat svenskt trossamfund kan få så kallad lokal vigselrätt som ger dem rätt att förrätta vigslar i utlandet i enlighet med det landets lag. En sådan utländsk vigsel kan registreras i folkbokföringen om den är giltig i vigsellandet och kan erkännas i Sverige.

Registrerade partnerskap kan omvandlas till äktenskap

Före den 1 maj 2009 kunde två personer av samma kön ingå ett partnerskap enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap, PskL. Det är inte längre möjligt att ingå registrerade partnerskap enligt svensk lagstiftning, men tidigare registrerade partnerskap fortsätter att gälla.

Ett registrerat partnerskap enligt PskL kan omvandlas till ett äktenskap. En sådan omvandling är frivillig och kan ske på följande sätt:

  • Personerna gör en gemensam anmälan till Skatteverket som sedan beslutar att omvandla partnerskapet till ett äktenskap.
  • Personerna ingår äktenskap med varandra enligt reglerna i ÄktB.

Personer som har ingått registrerat partnerskap enligt utländsk lag saknar möjlighet att omvandla detta till ett äktenskap enligt svensk lagstiftning.

Omvandling genom anmälan till Skatteverket

Två personer som har registrerat ett partnerskap enligt svensk lagstiftning och som vill omvandla partnerskapet till ett äktenskap kan gemensamt anmäla detta till Skatteverket. Om Skatteverket beslutar att registrera anmälan i folkbokföringsdatabasen gäller partnerskapet som ett äktenskap från och med den dag som anmälan kom in till Skatteverket (3 § lag [2009:260] om upphävande av lagen [1994:1117] om registrerat partnerskap).

Omvandling genom vigsel

Två personer, som vill omvandla sitt registrerade partnerskap till ett äktenskap genom en vigsel, behöver inte ansöka om hindersprövning. Omvandlingen av partnerskapet till ett äktenskap gäller från och med dagen för vigseln (3 § lag [2009:260] om upphävande av lagen [1994:1117] om registrerat partnerskap).

Vigsel enligt utländsk lag

Två personer kan ingå äktenskap enligt utländsk lag. Ett sådant äktenskap kan ingås i Sverige eller utomlands. Oavsett var personerna ingår äktenskapet måste förutsättningarna för ett erkännande i Sverige vara uppfyllda för att Skatteverket ska registrera personerna som gifta i folkbokföringsdatabasen.

Utländsk vigsel utomlands

Bestämmelserna om hur personer kan ingå äktenskap skiftar från land till land. I vissa länder är det obligatoriskt med en borgerlig vigsel. I andra länder måste vigseln ha förrättats inom ett visst trossamfund.

I länder med obligatorisk borgerlig vigsel förekommer det ofta att parterna också gifter sig hos ett trossamfund. Vigseln hos trossamfundet är då bara en ceremoni som saknar rättslig verkan. Andra länder kräver att makarna ska registrera en vigsel från ett trossamfund hos exempelvis en folkbokföringsmyndighet för att vigseln ska bli giltig enligt det landets lag.

Skatteverket får normalt kännedom om en utländsk vigsel när makarna begär att verket ska registrera dem som gifta i folkbokföringsdatabasen. Det förekommer också att utländska myndigheter underrättar Skatteverket om att en person som är bosatt i Sverige har ingått äktenskap.

Utländsk vigsel i Sverige

Det är möjligt att i Sverige ingå äktenskap enligt utländsk lag. Den utländska vigselförrättaren ska då ha fått den svenska regeringens tillstånd att viga i Sverige. Tillståndet är ofta förenat med villkor, exempelvis om att vigseln inte få ske i strid mot svenska äktenskapshinder och om att de blivande makarna måste ha ett visst medborgarskap. Vigselförrättaren kan vara en person som tillhör ett utländskt trossamfund eller en konsulär tjänsteperson (1 kap. 6 § IÄL).

Om den utländska vigselförrättaren saknar vigselrätt i Sverige ska äktenskapet inte erkännas här i landet. Det gäller även om äktenskapet blir giltigt utomlands.

När är ett utländskt äktenskap giltigt i Sverige?

Nytt: 2021-07-01

Hela avsnittet ”När är ett utländskt äktenskap giltigt i Sverige?” har skrivits om i samband med lagändringen i 1 kap. 8 a § IÄL som trädde i kraft den 1 juli 2021. Lagändringen rör förutsättningarna för när månggiften och äktenskap mellan nära släktingar (släktskapsfall) kan erkännas i Sverige. I övrigt har avsnittet skrivits om för att bli tydligare. Bearbetningen innebär inte ändringar i sak i dessa delar.

Frågor om erkännande av utländska äktenskap regleras i IÄL. För att äktenskapet ska kunna erkännas i Sverige krävs att det är giltigt utomlands och att det inte finns någon omständighet som hindrar ett erkännande i Sverige.

Äktenskapets giltighet utomlands

När parterna har gift sig utomlands enligt utländsk lag måste äktenskapet vara giltigt i något av följande länder (1 kap. 7 § IÄL):

Parterna kan ingå det utländska äktenskapet på olika sätt. Till exempel genom en vigsel, genom att parterna undertecknar ett äktenskapskontrakt eller att genom att parterna gemensamt utger sig för att vara äkta makar utan någon egentlig vigselceremoni (så kallade common law marriages som är giltiga i vissa delstater i USA). Det viktiga är att äktenskapet gäller i landet och att rättsverkningarna motsvarar ett äktenskap enligt svensk rättsordning.

Ett utländskt äktenskap ska däremot inte erkännas i Sverige om det inte gäller i något annat land. Parterna kan till exempel ha genomgått en informell vigselceremoni utomlands som saknar rättsverkningar. Regeringen kan godkänna ett utländskt äktenskap som är ogiltigt på grund av formfel om det finns synnerliga skäl (1 kap. 8 § första stycket IÄL).

Utländska partnerskap

I vissa länder kan två personer med samma könstillhörighet registrera ett partnerskap som i huvudsak ger samma rättsverkningar som ett äktenskap enligt svensk lag. Det påminner alltså om den ordning som gällde i Sverige innan den svenska äktenskapslagstiftningen blev könsneutral. Ett sådant utländskt partnerskap kan i regel erkännas som ett äktenskap i Sverige (jfr bet. 2008/09:CU19 s. 22).

När äktenskapet inte gäller i vigsellandet

Ibland gäller inte äktenskapet i vigsellandet. Det kan till exempel bero på att vigselförrättaren inte var behörig att förrätta vigseln enligt vigsellandets lag. Då är frågan om äktenskapet gäller i något annat land.

Utländska vigselförrättare med förordnande att förrätta vigslar i annat land

En vigsel kan förrättas utomlands av en vigselförrättare som är förordnad av en utländsk myndighet att förrätta vigslar i ett annat land. Situationen är framförallt aktuell när det är en utländsk diplomatisk eller konsulär tjänsteperson som har förrättat vigseln. När en sådan vigsel har skett har parterna i regel ingått äktenskap enligt lagen i landet som meddelat förordnandet. Då kan det utländska äktenskapet som utgångspunkt också erkännas i Sverige (1 kap. 7 § första stycket IÄL).

Bestämmelsen gäller inte vigslar som utländska diplomatiska eller konsulära tjänstepersoner förrättar i Sverige. För att en sådan vigsel ska gälla som ett äktenskap i Sverige krävs att den utländska tjänstepersonen har fått den svenska regeringens tillåtelse att viga (1 kap. 6 § IÄL).

När äktenskapet gäller i länderna där parterna var medborgare eller hade hemvist

Ett äktenskap som inte gäller i vigsellandet kan gälla i det land där parterna hade medborgarskap eller hemvist. Äktenskapet kan då som utgångspunkt erkännas i Sverige (1 kap. 7 § andra stycket IÄL). När parterna är medborgare i olika länder krävs det i regel att äktenskapet gäller i båda länderna. Hade någon av dem medborgarskap i flera olika länder är det å andra sidan tillräckligt att äktenskapet gäller i ett av dessa länder (prop. 1973:158 s. 102).

När ett utländskt äktenskap inte ska erkännas i Sverige

För att ett utländskt äktenskap ska erkännas i Sverige får det inte finnas några hinder mot ett sådant erkännande enligt svensk rätt.

Tidigare gällde som regel att utländska äktenskap alltid kunde erkännas i Sverige enligt principen om ömsesidigt erkännande. Principen innebar att det i praktiken var enkelt för personer med viss anknytning till Sverige att kringgå svenska äktenskapshinder genom att i stället ingå exempelvis ett barnäktenskap utomlands. För att motverka ett sådant kringgående av den svenska lagstiftningen infördes under 2004 en ny bestämmelse, 1 kap. 8 a § IÄL, som innebär att ett utländskt äktenskap i vissa fall inte ska erkännas i Sverige. Enligt bestämmelsen kan ett utländskt äktenskap vägras erkännande i Sverige, om vissa förutsättningar är uppfyllda (prop. 2003/04:48 s. 25 f.)

Bestämmelsen i 1 kap. 8 a § IÄL har ändrats flera gånger sedan den infördes. Ändringarna har inneburit en allt mer skärpt syn på när ett utländskt äktenskap kan erkännas i Sverige. Undantag kan endast göras i vissa speciella fall, när det finns synnerliga skäl.

Hinder mot äktenskapet enligt svensk lag

Ett utländskt äktenskap ska som huvudregel inte erkännas i Sverige om det vid tidpunkten för ingåendet fanns hinder mot äktenskapet enligt svensk lag. De aktuella äktenskapshindren finns i 2 kap. 1–4 §§ ÄktB.

Läs mer om svenska äktenskapshinder på sidan om Hindersprövning.

Utländska barnäktenskap

En person som är under 18 år får inte ingå äktenskap enligt svensk lag (2 kap. 1 § ÄktB).

I andra länder kan det emellertid vara tillåtet att gifta sig även för personer som ännu inte fyllt 18 år. Om två parter har ingått ett utländskt äktenskap och någon av dem var under 18 år vid tidpunkten för äktenskapets ingående har de ingått ett så kallat barnäktenskap. Ett sådant äktenskap ska som huvudregel inte erkännas i Sverige. Det gäller oavsett om parterna hade anknytning till Sverige genom medborgarskap eller hemvist vid tidpunkten för äktenskapets ingående. Bestämmelsen gäller äktenskap som parterna har ingått den 1 januari 2019 eller senare (1 kap. 8 a § första stycket 1 IÄL och övergångsbestämmelserna till lagen [2018:1973] om ändring i IÄL).

Äktenskapet kan i undantagsfall erkännas i Sverige om båda parterna har fyllt 18 år vid tidpunkten för erkännandeprövningen och det finns synnerliga skäl att erkänna äktenskapet (1 kap. 8 a § andra stycket IÄL).

Utländska barnäktenskap där någon av parterna fortfarande är under 18 år vid erkännandeprövningen

Det råder ett absolut förbud mot att erkänna barnäktenskap om någon av parterna fortfarande är under 18 år vid tidpunkten för erkännandeprövningen. Det gäller oavsett när parterna ingick barnäktenskapet och om någon av dem hade anknytning till Sverige (övergångsbestämmelserna till lagen [2018:1973] om ändring i IÄL).

Utländska barnäktenskap som parterna har ingått mellan den 1 juli 2014 och den 31 december 2018

Parter som har ingått ett utländskt barnäktenskap mellan den 1 juli 2014 och den 31 december 2018 kan som huvudregel inte få äktenskapet erkänt i Sverige. Detta gäller dock bara när någon av parterna var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige vid tidpunkten för äktenskapets ingående (övergångsbestämmelserna till lagen [2014:379] om ändring i IÄL). Äktenskapet kan i undantagsfall erkännas i Sverige om båda parterna har fyllt 18 år vid tidpunkten för erkännandeprövningen och det finns synnerliga skäl.

Utländska barnäktenskap som parterna har ingått mellan den 1 maj 2004 och den 30 juni 2014

När parterna har ingått ett utländskt barnäktenskap mellan den 1 maj 2004 och den 30 juni 2014 ska äktenskapet som huvudregel inte erkännas i Sverige. Detta gäller dock bara när någon av parterna var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige vid tidpunkten för äktenskapets ingående (övergångsbestämmelserna till lagen [2004:144] om ändring i IÄL). Äktenskapet kan i undantagsfall erkännas i Sverige om båda parterna har fyllt 18 år vid tidpunkten för erkännandeprövningen och det finns särskilda skäl. Särskilda skäl är ett lägre ställt krav än synnerliga skäl.

Utländska barnäktenskap som parterna har ingått före den 1 maj 2004

När parterna har ingått ett utländskt barnäktenskap före den 1 maj 2004 kan äktenskapet som huvudregel erkännas i Sverige. Ett sådant erkännande får dock inte strida mot grunderna för den svenska rättsordningen (ordre public).

Utländska månggiften

Nytt: 2021-07-01

Avsnittet om utländska månggiften har skrivits om med anledning av lagändringen i 1 kap. 8 a § IÄL som träder i kraft den 1 juli 2021.

En person som redan är gift eller som är partner i ett registrerat partnerskap får inte ingå äktenskap enligt svensk lag (2 kap. 4 § ÄktB).

När parterna har ingått ett utländskt äktenskap och någon av dem redan var gift vid tidpunkten för äktenskapets ingående är det fråga om ett månggifte. Det eller de senare ingångna äktenskapen i ett månggifte ska som huvudregel inte erkännas i Sverige. Det gäller oavsett om parterna hade anknytning till Sverige genom medborgarskap eller hemvist vid tidpunkten för äktenskapets ingående (1 kap. 8 a § första stycket 1 IÄL).

Ett utländskt äktenskap som innebär månggifte kan i undantagsfall erkännas om båda parterna har fyllt 18 år vid tidpunkten för erkännandeprövningen och det finns synnerliga skäl (1 kap. 8 a § andra stycket IÄL).

Bestämmelserna gäller från den 1 juli 2021 och ska tillämpas på äktenskap som inte har registrerats i folkbokföringsdatabasen före ikraftträdandedatumet. I praktiken innebär det att gällande bestämmelser ska tillämpas på alla utländska månggiften som Skatteverket inte redan har registrerat. Detta oavsett när äktenskapet ingicks (1 kap. 8 a § första stycket 1 IÄL och övergångsbestämmelserna till lagen [2021:465] om ändring i IÄL).

Utländska äktenskap mellan nära släktingar

Nytt: 2021-07-01

Avsnittet om utländska äktenskap mellan nära släktingar har skrivits om med anledning av lagändringen i 1 kap. 8 a § IÄL som träder i kraft den 1 juli 2021.

Två personer som är nära släkt på något av de sätt som beskrivs i 2 kap. 3 § ÄktB får inte ingå äktenskap enligt svensk lag. Halvsyskon behöver tillstånd för att ingå äktenskap. Samma sak gäller för dem som är helsyskon genom adoption (2 kap. 3 § ÄktB).

När parterna har ingått ett utländskt äktenskap och de var nära släkt på ett sätt som gjorde att de inte fick ingå äktenskap enligt svensk lag är det fråga om ett släktskapsfall. Ett sådant äktenskap ska som huvudregel inte erkännas i Sverige. Det gäller oavsett om parternas hade anknytning till Sverige genom medborgarskap eller hemvist vid tidpunkten för äktenskapets ingående (1 kap. 8 a § första stycket 1 IÄL).

Äktenskap som innebär ett släktskapsfall kan i undantagsfall erkännas i Sverige om båda parterna har fyllt 18 år vid tidpunkten för erkännandeprövningen och det finns synnerliga skäl (1 kap. 8 a § andra stycket IÄL).

Bestämmelsen gäller från den 1 juli 2021 och ska tillämpas på äktenskap som inte har registrerats i folkbokföringsdatabasen före ikraftträdandedatumet. I praktiken innebär det att gällande bestämmelser ska tillämpas på alla utländska släktskapsfall som Skatteverket inte redan har registrerat. Detta oavsett när äktenskapet ingicks (1 kap. 8 a § första stycket 1 IÄL och övergångsbestämmelserna till lagen [2021:465] om ändring i IÄL).

Utländska tvångsäktenskap

När parterna har ingått utländskt äktenskap och det är sannolikt att någon av dem eller båda har tvingats till detta är det fråga om ett tvångsäktenskap. Ett sådant äktenskap ska som huvudregel inte erkännas i Sverige. Det gäller oavsett om parterna hade anknytning till Sverige genom medborgarskap eller hemvist vid tidpunkten för äktenskapets ingående. (1 kap. 8 a § första stycket 2 IÄL).

Ett utländskt tvångsäktenskap kan i undantagsfall erkännas i Sverige om båda parterna har fyllt 18 år vid tidpunkten för erkännandeprövningen och det finns synnerliga skäl (1 kap. 8 a § andra stycket IÄL).

Ett tvångsäktenskap innebär att någon av parterna har förmåtts att ingå äktenskapet genom utövande av sådant tvång som är straffbart enligt svensk lag eller genom utövande av andra kvalificerade påtryckningar. En persons utsatta belägenhet kan ha utnyttjats för att förmå hen att ingå äktenskapet på ett sätt som gör att det blir fråga om ett tvångsäktenskap (prop. 2013/14:208 s. 20 och prop. 2017/18:288 s. 12 f.)

Fullmaktsäktenskap

När parterna har ingått ett utländskt äktenskap och de inte var samtidigt närvarande vid äktenskapets ingående var det fråga om ett fullmaktsäktenskap. Ett sådant äktenskap ska som huvudregel inte erkännas i Sverige. Detta gäller endast när någon av parterna var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige vid tidpunkten för äktenskapets ingående. Bestämmelsen gäller fullmaktsäktenskap som parterna ingått den 1 juli 2014 eller senare (1 kap. 8 a § första stycket 3 IÄL och övergångsbestämmelserna till lagen [2014:379] om ändring i IÄL).

Ett fullmaktsäktenskap kan i undantagsfall erkännas i Sverige om båda parterna har fyllt 18 år vid tidpunkten för erkännandeprövningen och det finns synnerliga skäl (1 kap. 8 a § andra stycket IÄL).

Förbudet mot att erkänna ett utländskt fullmaktsäktenskap gäller oavsett i vilken form parterna har ingått äktenskapet, t.ex. genom vigsel eller genom undertecknande av ett äktenskapskontrakt. Det saknar betydelse om det var båda eller endast en av parterna som var frånvarande. Det saknar också betydelse om den frånvarande parten företräddes av ett ombud (prop. 2013/14:208 s. 135).

Ett utländskt fullmaktsäktenskap kan i regel erkännas i Sverige om parterna har ingått äktenskapet före den 1 juli 2014. Samma sak gäller om ingen av parterna var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige vid tidpunkten för äktenskapets ingående.

Synnerliga eller särskilda skäl för att erkänna ett utländskt äktenskap

Ett utländskt äktenskap kan i undantagsfall erkännas trots att parterna ingått det i strid mot svenska äktenskapshinder, samt när det har varit fråga om ett tvångsäktenskap eller ett fullmaktsäktenskap. Det krävs i så fall att båda parterna har fyllt 18 år vid tidpunkten för erkännandeprövningen och att det finns synnerliga skäl (1 kap. 8 a § andra stycket IÄL).

Uttrycket synnerliga skäl används för att tydliggöra den betydande restriktivitet som ska gälla. För att det ska finnas synnerliga skäl krävs det att ett nekat erkännande i det enskilda ärendet medför allvarliga konsekvenser för parterna eller att det annars framstår som orimligt att inte erkänna äktenskapet (prop. 2013/14:208 s. 135).

Synnerliga skäl att erkänna ett utländskt barnäktenskap

Syftet med erkännandeförbudet mot utländska barnäktenskap är att skydda barn från att behöva leva i äktenskap i Sverige. Lagstiftaren har även mer allmänt velat motverka förekomsten av barnäktenskap i landet. Dessa syften talar för att undantaget från erkännandeförbudet gällande barnäktenskap bör tillämpas mycket restriktivt (prop. 2017/18:288 s. 27).

En person som är under 18 år vid tidpunkten för erkännandeprövningen kan aldrig erkännas som gift i Sverige (1 kap. 8 a § andra stycket IÄL och övergångsbestämmelserna till lagen [2018:1973] om ändring i IÄL).

Att en underårig part i ett utländskt barnäktenskap hunnit fylla 18 år vid tidpunkten för erkännandeprövningen är inte i sig ett synnerligt skäl för att erkänna äktenskapet (prop. 2013/14:208 s. 27). När båda parterna i ett barnäktenskap är över 18 vid tidpunkten för erkännandeprövningen ska i stället en avvägning göras mellan hur ett nekat erkännande påverkar parternas privatliv, i förhållande till syftet med erkännandeförbudet. Denna avvägning ska göras utifrån omständigheterna i det specifika ärendet. Som utgångspunkt väger skälen för erkännandeförbudet tyngre än de eventuella negativa konsekvenser som ett nekat erkännande kan medföra för parterna (prop. 2017/18:288 s. 35).

Det kan emellertid finnas ett visst utrymme att beakta negativa konsekvenser som ett nekat erkännande får för parter som helt saknade koppling till Sverige när de ingick det utländska barnäktenskapet och som sedan länge inrättat sig i att vara gifta. Framförallt om de ingick äktenskapet strax före att en underårig part fyllde 18 år. När någon av parterna hade hemvist i Sverige vid tidpunkten för barnäktenskapets ingående bör utrymmet för att erkänna barnäktenskapet däremot vara i det närmaste obefintligt (prop. 2017/18:288 s. 35).

Synnerliga skäl att erkänna ett utländskt månggifte

Syftet med erkännandeförbudet mot utländska äktenskap som innebär månggifte är att skydda framförallt kvinnor från att i Sverige behöva leva i äktenskap som är diskriminerande och som inte är förenliga med den svenska synen på likabehandling mellan könen. Möjligheten att göra undantag från erkännandeförbudet bör därför tillämpas mycket restriktivt (prop. 2020/21:149 s. 23).

Undantaget syftar inte till att kunna godkänna ett månggifte som sådant. Däremot kan det i enskilda ärenden och situationer finnas utrymme att erkänna att en person är gift i syfte att få en viss specifik rättsverkan, t.ex. i fråga om bodelning eller arv. Det krävs i regel inte att Skatteverket registrerar parterna som gifta i folkbokföringsdatabasen för att äktenskapet ska få en sådan specifik rättsverkan (prop. 2020/21:149 s. 23).

En fråga är om ett utländskt äktenskap, som var ett månggifte vid tidpunkten för äktenskapets ingående, ska nekas erkännande trots att en parts tidigare äktenskap senare har upplösts. I denna situation är parterna alltså endast gifta med varandra när erkännandeprövningen sker. Enligt förarbetena kan det då, i större utsträckning än annars, finnas skäl att erkänna äktenskapet trots att det ursprungligen fanns ett svenskt äktenskapshinder (d.v.s. månggifte). Frågan om det finns synnerliga skäl måste dock alltid avgöras utifrån förutsättningarna i det enskilda ärendet, inom ramen för en konsekvens- och rimlighetsbedömning (prop. 2013/14:208 s. 27 och prop. 2020/21:149 s. 24).

Synnerliga skäl att erkänna ett fullmaktsäktenskap

Syftet med erkännandeförbudet mot fullmaktsäktenskap är att minska risken för tvångsäktenskap och andra typer av ofrivilliga äktenskap samt att förhindra ett kringgående av den svenska äktenskapslagstiftningen. Bestämmelsen tar alltså sikte på situationer där det funnits en risk för att en parts vilja inte tagits i beaktande eftersom hen inte var personligen närvarande (prop. 2013/14:208 s. 35 f. och s. 135).

Att två myndiga parter frivilligt har ingått ett fullmaktsäktenskap är dock inte samma sak som att det finns synnerliga skäl. I undantagsfall kan det emellertid finnas så starka eller ömmande skäl till att parterna valt att ingå äktenskapet per ombud att det ändå bör erkännas. Det kan t.ex. ha funnits omständigheter som allvarligt och långvarigt hindrat dem från att ingå äktenskap genom samtidig närvaro (prop. 2013/14:208 s. 35 f.)

Särskilda skäl att erkänna ett utländskt äktenskap enligt äldre bestämmelser

När parterna ingått det utländska äktenskapet mellan den 1 maj 2004 och den 30 juni 2014 ska äldre bestämmelser under vissa förutsättningar tillämpas på frågan om erkännande av deras äktenskap. Om äktenskapet som huvudregel inte ska erkännas kan ett erkännande i undantagsfall ändå ske om det finns särskilda skäl. Särskilda skäl är ett lägre ställt krav än synnerliga skäl. Det ska dock fortfarande vara fråga om en mycket restriktiv tillämpning av undantaget (prop. 2003/04:48 s. 32 f.)

När ett erkännande av äktenskapet är uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen

Rättsverkningarna av ett utländskt statusförhållande ska inte erkännas i Sverige om ett sådant erkännande skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen. Denna princip kallas för ordre public och kommer bland annat till uttryck i 7 kap. 4 § IÄL.

Ett utländskt äktenskap kan alltså nekas erkännande om det skulle strida mot principen om ordre public. Det kan till exempel vara fråga om ett barnäktenskap som ingåtts före erkännandeförbudets ikraftträdande och där någon av parterna var mycket ung (under femton år). Det kan också vara fråga om ett tvångsäktenskap som parterna ingått före ikraftträdandet (prop. 2003/04:48 s. 25 och prop. 2017/18:288 s. 7).

Ett annat exempel på när ett äktenskap enligt utländsk lag inte ska erkännas i Sverige är när det är fråga om ett tidsbegränsat äktenskap. Parterna ingår ett sådant äktenskap för en viss avtalad period. När perioden löper ut upphör äktenskapet att gälla automatiskt. Tidsbegränsade äktenskap har inte samma rättsverkningar som ett äktenskap enligt svensk lag. Skatteverkets uppfattning är därför att en person som har ingått ett tidsbegränsat äktenskap inte ska registreras som gift i folkbokföringsdatabasen. Det gäller oavsett vilken avtalad giltighetstid som det tidsbegränsade äktenskapet har.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

  • Brottsbalk (1962:700) [1]
  • Folkbokföringslag (1991:481) [1] [2]
  • Förordning (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap [1]
  • Förordning (2009:264) om hindersprövning för vigsel inför svensk vigselförrättare utomlands [1]
  • Förordning (2014:885) om register över vigselförrättare inom trossamfund [1]
  • Lag (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9]
  • Lag (1993:305) om rätt att förrätta vigsel inom trossamfund [1]
  • Lag (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet [1]
  • Lag (2004:144) om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap [1]
  • Lag (2009:260) om upphävande av lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap [1] [2]
  • Lag (2014:379) om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap [1] [2]
  • Lag (2018:1973) om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap [1] [2] [3]
  • Lag (2021:465) om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap [1] [2]
  • SFS 2021:465 Lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14]
  • Äktenskapsbalk (1987:230) [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13]

Propositioner

  • Proposition 1973:158 [1]
  • Proposition 2003/04:48 Åtgärder mot barnäktenskap och tvångsäktenskap [1] [2] [3]
  • Proposition 2013/14:208 Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap samt tillträde till Europarådets konvention om våld mot kvinnor [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8]
  • Proposition 2017/18:288 Förbud om erkännande av utländska barnäktenskap [1] [2] [3] [4] [5]
  • Proposition 2020/21:149 Förbud mot erkännande av utländska månggiften [1] [2] [3]

Övrigt

  • Civilutskottets betänkande 2008/09:CU19 [1]