OBS: Detta är utgåva 2021.18. Sidan är avslutad 2022.
När ett barn som har kommit till genom ett surrogatarrangemang flyttar till Sverige tar Skatteverket ställning till vem eller vilka som är barnets rättsliga föräldrar och vårdnadshavare. Vem som är barnets rättsliga förälder har normalt betydelse för bedömningen av barnets medborgarskap.
I Sverige saknas det lagstiftning om surrogatarrangemang och det är inte tillåtet att genomföra inom den svenska sjukvården. Det finns emellertid inget förbud mot att personer använder sig av surrogatmoderskap utomlands.
Ett surrogatarrangemang innebär att en kvinna som är bosatt utomlands (surrogatmodern) avtalar med en person eller ett par (de tilltänkta föräldrarna) att genomgå en graviditet och föda ett barn som överlämnas till de tilltänkta föräldrarna. Syftet med är oftast att barnet ska flytta till Sverige med de tilltänkta föräldrarna.
När barnet flyttar till Sverige med de tilltänkta föräldrarna aktualiseras ett flertal rättsliga frågor som berör folkbokföring, bland annat vem eller vilka som är barnets rättsliga föräldrar och vårdnadshavare samt vilket medborgarskap barnet har.
Enligt svenska rättsprinciper antas (presumeras) den kvinna som föder barnet vara barnets mor. Dessa principer framgår bland annat av 1 kap. 7 § FB där det anges att en kvinna som föder ett barn som resultat av en äggdonation ska anses som barnets mor trots att hon saknar genetisk koppling till barnet.
Svensk rätt saknar bestämmelser om erkännande av moderskap som har fastställts i utlandet. Utgångspunkten är att erkännande inte kan ske utan uttryckligt lagstöd och att moderskapet därför istället får fastställer enligt svenska principer. Detta innebär att det normalt är surrogatmodern som är barnets rättsliga mor.
Högsta domstolen har emellertid i rättsfallet NJA 2019 s. 504 beslutat att erkänna ett utländskt avgörande om moderskap. Fallet rör en kvinna som fastställts som mor till ett barn efter ett surrogatarrangemang i utlandet. Rättsfallet innebär inte att det finns en generell rätt att få en utländsk dom om fastställt moderskap efter ett surrogatarrangemang erkänd i Sverige. Högsta domstolen understryker att utgångspunkten i svensk rätt fortfarande är att utländska domar inte kan erkännas utan uttryckligt stöd i lag. Erkännande kan dock i undantagsfall ändå komma i fråga om det är nödvändigt för att tillgodose barnets rätt till privatliv och identitet samt för att uppfylla principen om barnets bästa. För att erkännande ska vara nödvändigt krävs att barnet har etablerat en faktisk familjerelation till den utpekade modern och att barnets rätt inte kan tillgodoses på något annat sätt som är lämpligare och förenligt med barnets bästa.
Erkännande av utländska domar om fastställt moderskap kommer normalt inte att bli aktuellt inom ramen för folkbokföringsverksamheten. Detta med hänsyn till att handläggningen endast är av summarisk karaktär. Bedömningar av frågor som sammanhänger med barnets bästa görs lämpligen av domstol.
Om surrogatmodern är gift med en man vid barnets födelse antas (presumeras) han vara barnets far om detta följer av lagen i det land där barnet vid födseln fick hemvist eller blev medborgare (2 § IFL). Barnet anses som utgångspunkt få hemvist i sitt födelseland och då ska presumtionen i det landets lag tillämpas (prop.1984/85:124 s.40-42). Om mannen i äktenskapet inte är presumtiv far enligt tillämplig lag betraktas surrogatmodern som ensam rättslig förälder.
Om surrogatmoderns make är presumtiv far till barnet saknar det betydelse att de tilltänkta föräldrarna finns angivna som far och mor i barnets födelsebevis. Det presumtiva faderskapet måste först hävas innan det kan fastställas att den tilltänkte fadern är rättslig far genom dom eller bekräftelse.
När barnet får hemvist i Sverige kan en presumtiv far hävas av svensk domstol eller genom en s.k. tredjemansbekräftelse hos svensk socialnämnd.
Om barnet inte har hemvist i Sverige kan svensk domstol häva ett presumtivt faderskap och istället fastställa den tilltänkta fadern som rättslig far om följande krav är uppfyllda (5 § andra stycket och 5 a § IFL):
Det förhållandet att barnet i hemvistlandet inte har några andra rättsliga föräldrar än den tilltänkte fadern och hans make behöver inte framgå av lagen i barnets hemvistland, utan det är tillräckligt att det framgår på annat sätt, t.ex. av ett surrogatavtal eller av gällande praxis på området (prop. 2017/18:155 s. 76).
Det presumtiva faderskapet kan även hävas och den tilltänkta fadern kan fastställas som barnets far genom ett utländskt faderskapsavgörande som fått laga kraft och som är giltigt i Sverige, d.v.s. genom en utländskt dom eller utländsk bekräftelse (7 och 8 §§ IFL).
Ett utländskt avgörande kan emellertid inte erkännas i Sverige om det står i det närmaste klart att den inte överensstämmer med de biologiska förhållandena eftersom det skulle strida mot ordre public (12 § IFL och prop. 1984/85:124 s. 31–35 och 61–62). Det förhållandet att samtycke som grund för faderskap under senare år har godtagits i fler fall i svensk intern rätt innebär inte att man vid tillämpning av IFL kan ha andra utgångspunkter än de som kommer till uttryck i förarbetena till den lagen. Detta innebär bland annat att det inte är möjligt att erkänna en utländsk fastställelse av faderskapet för en man som har genomgått ett surrogatarrangemang i utlandet och där man vid behandlingen av surrogatmodern har använt en annan mans spermier. Ett sådant förfarande kan inte ligga till grund för fastställande av faderskap enligt svensk rätt eftersom det inte överensstämmer med de biologiska förhållandena. Om det i en utländsk dom fastställs mer än en far till ett och samma barn så kan avgörandet därför endast erkännas i den del det överensstämmer med barnets genetiska far (SOU 2016:11 s. 498 och 526).
Syftet med surrogatarrangemang är inte att den kvinna som fött barnet ska ha vårdanden om barnet utan att vårdnaden ska överflyttas till de tilltänkta föräldrarna.
Det är inte möjligt att avtala om vårdnadsfrågan i ett civilt surrogatavtal då detta saknar det rättsverkningar i Sverige. När barnet flyttar till Sverige ska surrogatmodern därför normalt registreras som vårdnadshavare i folkbokföringen enligt svensk rätt (6 kap. 3 § andra stycket FB och KRNG, 2015-10-23, mål nr 2267-15). Är surrogatmodern gift ska även hennes make registreras som vårdnadshavare om han är presumtiv far enligt tillämplig rättsordning. Om faderskapspresumtionen har hävts genom ett utländskt faderskapsavgörande som är giltigt i Sverige (7 § IFL) eller av svensk domstol så ska surrogatmoderns make inte registreras som rättslig far och vårdnadshavare. När vårdnadsfrågan har avgjorts i ett utländskt vårdnadsavgörande som är giltigt i Sverige så ska vårdnaden om barnet registreras i enlighet med detta.
Även om det fastställs att den tilltänkte fadern är rättslig far blir han inte barnets vårdnadshavare automatiskt. Finns det inget utländskt vårdnadsavgörande som är giltigt i Sverige så kan svensk domstol besluta om att den rättsliga fadern ska få vårdnaden om barnet. Ett alternativ är att fadern och surrogatmodern, med socialnämndens godkännande, avtalar om att han ska ha ensam vårdnad om barnet (HFD 2014-06-23, mål nr 210-14 och KRNJ 2014-02-04, mål nr 1406-13).
Avsikten med ett surrogatmoderskap är normalt inte att barnet ska adopteras i det land där det föds, utan frågan om adoption aktualiseras oftast först när barnet har flyttat till Sverige. Om det finns det ett utländskt adoptionsavgörande så måste det vara giltigt i Sverige (KRNG, 2015-10-23, mål nr 2267-15).
När det har fastställts att barnets tilltänkta far är rättslig far kan han lämna sitt samtycke att hans make, registrerad partner eller sambo får adoptera hans barn (4 kap. FB). Ansökan om tillstånd till adoption lämnas till tingsrätten. Om faderns make, registrerade partner eller sambo får tillstånd att adoptera barnet blir hen adoptivförälder och får automatiskt del i vårdnaden om barnet.
Om de tilltänkta föräldrarna är två kvinnor har de möjlighet att gemensamt ansöka om tillstånd till adoption hos tingsrätten. Om de får sådant tillstånd så blir båda adoptivföräldrar och gemensamt vårdnadshavare för barnet.
Normalt registreras barnets medborgarskap i folkbokföringen utifrån den passhandling som visas upp vid anmälan om flyttning till Sverige.
Barn födda den 1 april 2015 eller senare förvärvar alltid svenskt medborgarskap vid födelsen om någon av föräldrarna är svensk medborgare (2 § MedbL). Det saknar betydelse om barnet är fött utom äktenskap eller om det är fött utomlands. Är föräldrarna ogifta och det endast är barnets far som är svensk medborgare måste faderskapet vara rättsligen fastställt genom svensk eller giltig utländsk bekräftelse eller dom.
När barnets svenska pass visas upp vid anmälan om flyttning till Sverige bör normalt uppgiften om svenskt medborgarskap kunna godtas av Skatteverket.
En anmälan om flyttning till Sverige för ett barn ska göras skriftligen av barnets vårdnadshavare och det krävs som regel att barnet inställer sig vid ett personligt besök hos Skatteverket (23, 26 och 30 §§ FOL).
Den kvinna som fött barnet (surrogatmodern) betraktas normalt som rättslig mor och hon är därför också som regel vårdnadshavare för barnet. Anmälan om flyttning till Sverige för barnet ska därmed göras av surrogatmodern. Är surrogatmodern gift så blir även hennes make vårdnadshavare om han är presumtiv far enligt tillämplig rättsordning. I så fall ska anmälan om inflyttning även göras av honom. Om det finns ett utländskt vårdnadsavgörande som är giltigt i Sverige vilket anger att den rättslige fadern bosatt i Sverige har del i vårdnaden eller är ensam vårdnadshavare ska han underteckna barnets inflyttningsanmälan.
När en anmälan om flyttning till Sverige för ett barn saknar underskrift från vårdnadshavare så kan barnet ändå folkbokföras som inflyttad utan anmälan, under förutsättning att villkoren för folkbokföring är uppfyllda (34 § FOL).
När barnet är utomnordisk medborgare krävs också att det har uppehållstillstånd eller uppehållsrätt för att kunna folkbokföras. Uppehållstillståndet eller uppehållsrätten ska ha sådan varaktighet att det kan antas att barnets vistelse i Sverige kommer att uppgå till minst ett år. När barnet är fött av en surrogatmoder och då mannen bosatt i Sverige är svensk medborgare, men faderskapet till barnet ännu inte är fastställt, föreligger det normalt synnerliga skäl att ändå folkbokföra barnet utan sådant tillstånd (4 § FOL).