OBS: Detta är utgåva 2021.2. Sidan är avslutad 2023.
Att ett företag är en utländsk beskattningsbar person har betydelse dels vid bedömningen av vem som är skattskyldig för en omsättning inom landet, dels för på vilket sätt återbetalning av ingående skatt i vissa fall ska ske.
Med utländsk beskattningsbar person enligt 1 kap. 15 § ML avses en beskattningsbar person som inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige och inte heller är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. En utländsk beskattningsbar person kan vara antingen en fysisk eller juridisk person. Det saknar betydelse vilken nationalitet eller medborgarskap företagaren har.
När man ska avgöra vem som är skattskyldig för en viss omsättning är begreppet utländsk beskattningsbar person vidare än vad som framgår av 1 kap. 15 § ML. Även den som har ett fast etableringsställe i Sverige likställs med en utländsk beskattningsbar person om omsättningen görs utan medverkan av det svenska fasta etableringsstället (1 kap. 2 § fjärde stycket ML samt 1 kap. 2 d § andra stycket ML). Bestämmelserna motsvaras av artikel 192a i mervärdesskattedirektivet.
I artiklarna 53 och 54 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 har tillämpningen av artikel 192a i mervärdesskattedirektivet förtydligats.
Skatteverket anser att vid tillhandahållande av tjänster mellan två etableringar inom ett företag när den ena etableringen ingår i en svensk mervärdesskattegrupp så ska den utländska etableringen vid bedömningen av skattskyldigheten ses som en utländsk beskattningsbar person. Det innebär att förvärvaren är skattskyldig för omsättning av tjänster som är skattepliktig och som omfattas av huvudregeln vid bedömningen av beskattningsland.
Ett företag med sin huvudetablering utanför EU hade en filial i Sverige som ingick i en svensk mervärdesskattegrupp. Eftersom den svenska filialen tillsammans med övriga medlemmar i mervärdesskattegruppen utgjorde en enda beskattningsbar person, ansågs filialen ingå i en annan beskattningsbar person än huvudetableringen. EU-domstolen konstaterar att då bolaget som tillhandahållit tjänsterna är beläget i ett tredje land samt utgör en separat beskattningsbar person i förhållande till mervärdesskattegruppen, är det mervärdesskattegruppen som i egenskap av köpare är skattskyldig enligt artikel 196 i mervärdesskattedirektivet. Domen innebär att bolaget i den aktuella situationen ansågs som en utländsk beskattningsbar person (C-7/13, Skandia America Corp. (USA), filial Sverige).
Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked som innebär att när en etablering i utlandet tillhandahåller tjänster till en svensk etablering inom samma företag, och den svenska etableringen är medlem i en mervärdesskattegrupp, är mervärdesskattegruppen förvärvare. Det fasta etableringsstället har skilts från etableringen utomlands genom sitt inträde i den svenska mervärdesskattegruppen. Mervärdesskattegruppen är som förvärvare av tjänsterna skattskyldig för huvudetableringens omsättning av tjänster i den utsträckning som omsättningen omfattas av skatteplikt (HFD 2015 ref. 22).
Skatteverket har i ett ställningstagande redogjort för sin bedömning av när ett svenskt fast etableringsställe har medverkat vid en omsättning. Nedan följer en redogörelse för denna bedömning. Samma bedömning ska göras både när det ska avgöras vem som är skattskyldig enligt 1 kap. 2 § ML och vid den frivilliga skattskyldigheten enligt 1 kap. 2 d § ML. Ställningstagandet innehåller ett antal exempel.
Med begreppet utan medverkan avses att det fasta etableringsstället i Sverige inte deltar i fullgörandet av den omsättning som etableringen utanför Sverige gör till den svenska köparen. För att det ska kunna vara medverkan ska medverkan ske i något av följande fall:
En omsättning kan anses ske utan medverkan av det fasta etableringsstället här i Sverige även om avtalet innehåller förpliktelser om eventuella framtida prestationer t.ex. garantiåtaganden, d.v.s. medverkan efter fullgörandet av omsättningen.
Det fasta etableringsstället i Sverige har inte medverkat vid fullgörandet i de fall det fasta etableringsställets resurser enbart används för administrativa stöduppgifter, t.ex. bokföring, fakturering och indrivning av fordringar.
Om en faktura utfärdas med angivande av den beskattningsbara personens svenska registreringsnummer för mervärdesskatt så anses av förenklingsskäl det fasta etableringsstället i Sverige ha medverkat i fullgörandet. Detta gäller under förutsättning att det i det enskilda fallet inte visas att omsättningen skett utan medverkan.
Bestämmelserna om medverkan i 1 kap. 2 § fjärde stycket ML samt 1 kap. 2 d § andra stycket ML är endast tillämpliga när det är fråga om ett företag med säte i ett annat land som har ett fast etableringsställe i Sverige. Bestämmelserna är alltså inte tillämpliga när en beskattningsbar person med säte i Sverige tillhandahåller en tjänst från sitt fasta etableringsställe i ett annat land. I en sådan situation är inte säljaren att jämställa med en utländsk beskattningsbar person. Omvänd skattskyldighet där kravet finns att säljaren ska vara en utländsk beskattningsbar person kan då inte tillämpas. Det svenska sätet kommer att vara skattskyldigt oavsett om sätet har medverkat eller inte vid tillhandahållandet av tjänsten.
En utländsk beskattningsbar person som är skattskyldig i Sverige ska registrera sig till mervärdesskatt på samma sätt som beskattningsbara personer som är etablerade här. Registrering ska också ske i vissa fall utan att den utländska beskattningsbara personen är skattskyldig i Sverige.
En utländsk beskattingsbar person som är skattskyldig enligt ML ska företrädas av ett ombud som är godkänt av Skatteverket (6 kap. 2 § SFL).
Kravet på ombud gäller dock inte företag från länder med vilka Sverige har en särskild överenskommelse om ömsesidigt bistånd för indrivning av skattfordringar och utbyte av information i skatteärenden (6 kap. 3 § SFL).